Lanson Extra Age

Lanson Extra AgeNär en vinblogg lanseras ska detta självfallet ske till ljudet av flygande champagnekorkar – så se upp där framför skärmarna! Första inlägget blir därför en champagnebedömning, och föremålet för denna är Lanson Extra Age Brut.

Jag lade märke till detta vin på vinbutiken på Bryssels flygplats i juli, och eftersom jag har en viss förkärlek för viner med viss ålder och mognad tyckte jag att det där med ”Extra Age” lät klart intressant, eftersom priset ändå inte var alldeles ohemult i champagnesammanhang för något som kunde ha något ”extra” – € 49,50. I alla fall verkar det inte så när det står dyrare prestigechampagner bredvid. 😉 (De som är fast förankrade i Sverige kan hitta vinet för 599 kr i Systembolagets beställningssortiment under numret 77138.) Nåväl, eftersom Lanson var bekant men inte just detta vin, kollade jag upp det först. Tydligen lanserades vinet i juni 2009 i samband med Wimbledon, och utgjordes då av en blend av 1999, 2002 och 2003. Minst fem års lagring är vad som utlovas även framöver under denna etikett. D.v.s. basvinerna har blandats ihop och ”tiragerats” (försetts med jäst- och sockervatten för en andra jäsning på flaska) i början av 2004, har sedan degorgerats (befriats från jästfällning och försetts med kork) i början av 2009, och var några månader senare redo att lanseras. Eftersom Lanson är kända för att vara ett av relativt få stora champagnehus som inte låter sina basviner genomgå malolaktisk jäsning, ligger de högre i syranivå, vilket innebär att deras bubbel både tål mer ålder än de flesta andra, men nog också behöver det för att vara njutbart. Idén med just detta vin lät därför klokt för just detta hus, och således värt en utvärdering.

Doften har toner av röda bär, champagnetypisk brödighet, toffee, päron, citrusskal och mineral; den är sammantaget harmonisk och något (men inte alltför mycket) utvecklad. Smaken har relativt tydlig syra, åter aromer av citrusskal, bröd, aningen nötighet och en avslutande ”skalbeska”. 90-91 p, klart drickbar nu och med relativt stor och elegant doft, men tål helt klart ytterligare lagring och vinner rentav på det. Kunde ha fått någon poäng till på att vara lite fylligare i smaken.

Efter två dagar i kylskåp med ”Champagnesaver” med knappt halvfull flaska var aromerna relativt oförändrade, men moussen självfallet mer begränsad. Möjligen lite mer toastton på bekostnad av frukten, som mer drog mot röda äpplen, den avslutande beskan märktes också mindre, vilket var positivt.

Den provade flaskan innehåller förmodligen samma blend som vid premiären på Wimbledon, 99/02/03. Jag skriver ”förmodligen”, för varken på etiketten eller i den lite längre text som finns på lådans insida finns någon indikation om detta. På Lansons webbsida står dock just de årgångarna fortfarande nämnda, så jag antar att någon ny batch inte producerats. Om denna flaska degorgerats i början av 2009 eller senare vet jag dock inte. Jag måste säga att jag tycker att Lanson har gjort ett stort misstag genom att inte indikera degorgeringsdatum på baksidesetiketten på detta vin. Jag har aldrig egentligen förstått de flesta stora champagnehusens aversion mot att sätta ut denna information på flaskan. Om man tycker att denna information inte är till för de flesta normala champagnekonsumenter kunde man skriva ut den med liten text som bara vi vinnördar hittar. Om man säljer ett vin med just dess ålder som argument, som här, drar man sannolikt till sig just de kunder som vill veta hur gammalt vinet är. Och just Lanson lär överlag dra till sig en del champagneofiler som gärna ligger och ruvar ganska länge på sina flaskor – jag vet att det finns de som köper vanliga Black Label och regelmässigt lagrar upp den några år före de dricker den. Om flera olika batcher av Extra Age lanseras och lagras upp av sådana köpare, behöver dessa arma människor således förse sina flaskor med post-it-lappar med inköpsdatum för att veta vilka flaskor som kommer från vilken batch. Det hela blir inte mindre besynnerligt när man ser att åtminstone Wine Doctor påstår att han sett vanlig Black Label med degorgeringsdatum. Nåväl, nog gnällt om detta. Innehållet får alltså tummen upp för kvalitet och förväntad stil, och godkänt för prisvärdhet (men inget fynd).

Informationen på baksidesetiketten är för övrigt ”LANSON EXTRA AGE prefers Pinot Noir and Chardonnay grapes, selected only in the Premier and Grand Cru growths. Ageing at least 5 years in cellars, its blend of grand vintages combines complexity with freshness.” Lådans insida informerar oss också att ursprunget är Pinot Noir från Verzenay och Bouzy, och Chardonnay från Côte de Blancs-byarna Chouilly, Avize, Oger och Vertus. (För övrigt är bland dessa bara Vertus klassad som Premier Cru, de övriga fem byarna är Grand Cru.) Från nätet ser det ut som om det är 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay i blenden. Som synes går etikettdesignen i svart, och accenturerar malteserkorset mer än tidigare. Flaskan kommer i en helsvart låda av ”prestigechampagnemodell” – faktiskt riktigt stilfullt, förutsatt att man gillar snygga förpackningar och svart. Och det gör man väl, även om det vore trevligare att få rabatt och slippa lådan. 🙂 Prisnivån är alltså något över vintage-Lanson (Gold Label) men klart under deras prestigeskumpa Noble Cuvée.

Lansons faktablad om vinet hittas här.

Den engelska versionen av detta inlägg hittas här.

Annonser
Det här inlägget postades i Champagne. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lanson Extra Age

  1. Ping: Lanson Extra Age | Tomas's wine blog

  2. Vinnörden nr 2 skriver:

    Lanson Extra Age skapades speciellt för att Lanson fyllde 250 år (2010).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s