Fem Oenova-småflaskor från Fonbelle och Château de Rochemorin 2007


Denna gång tänkte jag utvärdera en box från François de Fonbelle med fem småflaskor Bordeaux á 5 cl. Flasktypen kallas tydligen för Oenova, och kan kanske bättre beskrivas som ampuller, eftersom det rör sig om en glasförslutning som man öppnar genom att så att säga bryta nacken av den. Detta möjliggör således att även 5 cl kan förpackas under kontrollerad atmosfär och kan ligga en rimlig tid i distributionskedjan utan att oxideras sönder – en mycket bra idé som borde ha god potential!
Beteckningen på boxens framsida är ”Five prestigious French Wines”, och jo, man riskerar syrliga kommentarer om man skriver så på sina produkter och de inte visar sig hålla måttet. Alla ampuller innehåller dock Bordeaux – en vit (Bordeaux Blanc) och fyra röda (Bordeaux Rouge, St.-Émilion, Graves och Médoc).

Denna lilla box, som köptes på Bryssels flygplats för ca € 13, verkar ha lanserats 2009 och marknadsförts i samband med Tax Free World Association (TFWA) World Exhibition i Cannes. I den mån någon av läsarna till äventyrs inte redan kände till det, är det den årliga mässan för taxfree-branschen. (Själv visste jag inte ens att det fanns särskilda mässor för taxfreebutiker – men man lär sig något varje dag.)

Eftersom det kändes lite meningslöst att prova ett ensamt vitt vin mot fyra röda, la jag till en halvflaska Château de Rochemorin Blanc 2007, en bra vit Bordeaux från André Lurton, till flighten. Detta gav också en möjlighet att kalibrera bedömningen mot ett riktigt châteaubetecknat vin från en höggradigt kompetent producent.

Så här utföll provningen av de två vita:

Château de Rochemorin Blanc 2007 (Péssac-Léognan, 100% Sauvignon Blanc, 10 månader på fat, varav 35% nya) – Klargul färg. I doften relativt tydlig fatton med en del rostade toner och smörighet, citrus, gult äpple, lite krusbärsmarmelad – relativt stor doft. Smaken är relativt fyllig med tydligt ”fattonad” oljighet, tydlig kryddton och hygglig syra. 85-86 p. Matig stil och ett bra vin, men har haft tydligare syra och mer frukt (citrus) och friskhet i smaken i andra årgångar – brukar vara ett vin som kan nå upp till trakten av 88-90 p. (För ett så här ungt vin borde inte effekten av lagring på halvflaska spöka, så det beror knappast på det.) Kan möjligen bli lite mer harmoniskt med lagring.

Rochemorin Blanc brukar för övrigt vara rätt pålitligt som ”inträdesnivån” till modern vit Bordeaux av högre klass, d.v.s. Sauvignon Blanc-dominerad och rätt tydligt ekad. Jag har därför haft med det när jag velat ha ett sådant vin vid kurser och jämför därför denna med minnesbilden av årgångarna 2004, 2005 och 2006.
André Lurtons datablad för Château de Rochemorin Blanc
Halvflaskan kostade € 8,95 hos La Maison des Vins i Bryssel, på Systembolaget finns enbart helflaskor för 149 kr under nr 4128.

Bordeaux Blanc – Något pommactonad färg, ”œil de perdrix”, d.v.s. mörkare än föregående. Doften klart mer dämpad och intetsägande än föregående, men har lite ylle, päron, antydan till kryddor och aningen mandelton. Smaken knappt medelfyllig, lätt oljig, lätt kryddig, med äpple- och pärontoner, viss beska, hygglig syra. Besk eftersmak, saknar friskhet. 68-72 p? Stilen indikerar ett Sémillon-dominerat vin (som egentligen påminner en del om en enkel och usel Chenin Blanc) utan fatlagring och utan alltför kompetent vinmakning.

När det gäller de fyra röda var det första intrycket att de var lite ljusare än vad unga Bordeaux-viner brukar vara. Så här tyckte jag om dem:

Bordeaux Rouge – Klarröd färg. I doften örtiga toner med röd frukt och antydan till läder. Relativt blaskig smak, röda bär, moreller?, klart syrlig, en del tannin och lite beska, något ”snipig” karaktär. Relativt intetsägande, men i princip ett korrekt vin igenkännbart som bas-Bordeaux. 70-75 p?

Saint-Émilion – Klarröd färg, djupare än föregående. Fruktig doft med plommon och röda bär, lite varmare intryck och med fruktkompottoner, antydan till kryddor, örtighet och läder, aningen jästton? Smaken relativt fruktig med plommon och röda bär, rätt tydlig syra, en del tannin och lite kryddor. Rätt välbalanserat men inte så koncentrerat. 81-83 p? Appellationstypiskt i doft, och klart mest ”högra stranden-intryck” bland dessa fyra.

Médoc – Klarröd färg, mellan de två föregående. I doften röda och mörka bär, aningen blommig-aromatisk ton (viol?), antydan till tjärpastiller och aningen örtighet. Doften lite mer diskret än St.-Émilionvinet, men med mer elegans. Smaken är fruktigare än doften, med tydliga toner av röda och svarta vinbär, tydliga tanniner, bra syra. 83-84 p? Appellationstypiskt, lätt men elegant, och skulle (åtminstone om det kom i normala flaskor) vinna på några års lagring.

Graves – Klarröd färg, ungefär samma nyans som det första vinet. Örtig doft, en del röda bär, lite läder-, jord- och kryddinslag. Doften något tydligare än Bordeaux Rouge, men klart mer diskret/intetsägande än St.-É och Médoc. Tunn smak, ej så mycket frukt, aningen röda och mörka bär, en del tannin. Viss beska i mitten, mycket tydlig beska i eftersmaken, klart störande. Något fylligare än Bordeaux Rouge, men mindre harmonisk. 60-65 p? (Poängen är sänkt efter att vinet provats till mat, för då var beskan än mer störande än innan.) Inte appellationstypiskt, blaskigt, skulle varit uselt även som en generisk Bordeaux.

Att det skulle vara generiska négociantviner i ampullerna, som inte riktigt når upp till exempelvis Cru Bourgeois-nivå, förvånar mig inte. Att inget av vinerna har några identifierbara fattoner stör mig inte heller. Men när boxens syfte uppenbarligen är att visa på stilen hos de större ”vinfamiljerna” i Bordeaux stör det mig att bara två av fem viner når upp till en acceptabel kvalitetsnivå. Möjligen kan ampullen Bordeaux Rouge accepteras genom att visa upp hur ett tunnare, generiskt vin är i förhållande till de bättre, men två av fem får underkänt utan minsta tvekan. Ampullen Bordeaux Blanc visar nog snarast på varför den gamla stilen av vit Bordeaux förlorade sin popularitet, och de som producerade den ställde om till rödviner under 1980-talets rödvinsvåg. Det kan väl inte vara meningen om målgruppen är de som vill få ett smakprov av idag? Enkel, men säljbar vit Bordeaux av idag (även de som är gjorda i lätt stil och utan fatlagring) behöver ha mer friskhet, och gissningsvis ett högre inslag av Sauvignon Blanc och svalare och mer oxidationsfri vinmakning. Kan man inte hitta ett bättre vin än detta på bulkmarknaden kan man lika gärna göra en låda med bara röda viner. Och så har vi det riktiga bottennappet – Graves-vinet. Herre jisses, det är det absolut sämsta vinet (korkskadade viner och sönderoxiderade urgamla flaskor undantagna) som jag provat på mycket längre – nog det sämsta hittills under 2010. Att det t.o.m. framstod som sämre med lättare mat (pasta med enbart vegetabiliska tillbehör) visar kanske på vilket bottennapp det rörde sig om! Det är inte bara det att vinet inte hörde hemma i en box av detta slag, vinet borde absolut inte ha tillåtits säljas under appellationsbeteckningen. Graves förmodas faktiskt vara två steg upp från generisk Bordeaux AOC, och vara på nivån ovanför Bordeaux Supérieur AOC – finns det ingen självkänsla hos de som håller i godkäntstämpeln i Graves AOC? Bordeaux av idag har avsättningsproblem för de enklare vinerna (mestadels Bordeaux AOC), och priserna för bulkviner har sjunkit till en nivå där många producenter riskerar konkurs. Jag kan bara säga detta: om detta vin är representativt för de tillverkare som riskerar konkurs, visar det nog helt enkelt att marknadsekonomin fungerar. Vilket däremot uppenbarligen inte systemet för AOC-godkännande i Bordeaux gör.

Jag bör kanske tillägga att jag är rätt säker på att Oenova-förpackningarna fungerade bra, så Graves-vinets uselhet berodde knappast på någon defekt relaterad till förpackningen. Det säger jag eftersom alla fyra av de röda vinerna var rätt stumma när jag först slog upp dem i glasen, och utvecklades med snurrande under några minuters tid. D.v.s. de kom från en uppenbart luftfri miljö, och inget av dem uppvisade någon antydan till oxidationsdefekt eller annan ”normal” defekt.

Som sagt, konceptet i sig är mycket lovande och förpackningarna verkar bra. Men urvalet av viner till denna box håller inte måttet – synd! Dessutom hade jag nog förväntat mig mer information i lådan, kanske en beskrivning av hur ”typiska viner” från de olika appellationerna förmodas vara. Jag kan förstå att det kan vara svårt att räkna hem kostnaden för något mer avancerat broschyrskrivande för en sådan här produkt, men jag hade nog trott att exempelvis Bordeux-organisationen CIVB kunde ha bidragit med någon allmän information. En snabb sökning på nätet gav inga tecken på att Fonbelle har lanserat någon mer Oenova-box efter denna första.

Skajag avslutningsvis skriva något mer positivt, är det att två av de röda – Saint-Émilion och Médoc – var i en stil som är mycket trevlig, och nog uppskattas för lite idag. Med det menar jag viner som är gjorda i en lätt stil, men som ändå är ursprungstypiska och med viss elegans. Mycket trevliga att dricka till lättare mat! Och hade man kunnat hålla denna nivå på alla fem viner, även om de varit lätta och oekade i stil, hade boxen varit köpvärd. Det är den tyvärr inte nu.

Lite länkar:
François de Fonbelles pressmeddelande om Oenova-boxen.

Och så något lätt besynnerligt: i vänstermarginalen i denna artikel i The Drinks Report presenteras Fonbelles box precis under Lanson Extra Age – d.v.s. föremålet för gårdagens inlägg på denna blogg. Jag hade inte kollat in detta innan jag bestämde dagens tema. Även om kopplingen är TFWA och en och samma taxfreeshop ger detta ger upphov till allehanda frågor. Finns det en fri vilja? Skrivs både The Drinks Report och denna blogg av samma apor på samma skrivmaskin? Det är frågeställningar som vi nog får anledning att återkomma till i framtida inlägg.

Tomas

Den engelska versionen av detta inlägg hittas här.

Advertisements
Det här inlägget postades i Bordeaux, Sauvignon Blanc. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fem Oenova-småflaskor från Fonbelle och Château de Rochemorin 2007

  1. Anders skriver:

    Visst är det synd att man oftast tänker ”rött” när man hör Bordeaux. ”Vit” Bordeaux är ju riktigt gott. Synd bara att den ”lilla vita” här inte höll måttet.
    Har för övrigt en australisk semillon i vinskåpet. Är inte så hemma på den druvan. Skulle vara kul att prova mot en semillondominerad vit Bordeaux. Hmm, får se när tillfälle ges.
    Verkligen kul med din blogg, Tomas!
    Nu väntar vi på nya inlägg…

  2. Ping: Enomaticviner på Bryssels flygplats | Vintomas vinblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s