Leitz, Christmann och Dönnhoff hos AuZone

Noteringar från en provning med AuZone i juli, baserat på vad jag redan skrev i kommentar till Auzine-rapporten om denna provning. Rubriken på provningen var tysk trekamp, och vi förvarnades om att de tre tillverkarna var Weingut Josef Leitz (Rheingau), Weingut A. Christmann (Pfalz) och Weingut Hermann Dönhoff (Nahe).

Provningsledaren A.S. serverade först de sista dropparna av två enklare QbA trocken-viner från öppnade flaskor av två av tillverkarna, medan deltagarna räknades in.

Dönnhoff Riesling trocken 2008
Fruktig doft av vingummi, persika. Torr smak, klart fruktig, lite mer kraft än Leitz-vinet. (85-86 p?) Wein-Plus gav vinet 88 p och ”till 2012+”. (Ser ut att finnas hos SB som 95877.)

Leitz ”Eins Zwei Dry” Riesling trocken 2008
Doft av honung, lite rieslingparfym, persika. Relativt torr, fruktig, medelfyllig, bra syra, eventuellt lite klumpig avslutning. (84-86 p?) Wein-Plus gav förmodligen (lite osäker på vinidentitet) 82 p och ”2009+”. (2009:an finns i beställningssortimentet som 74943.)

Båda mycket välgjorda med mycket trevlig doft och nog tillverkar- och regiontypiska. Hade nog inte protesterat mot kvaliteten om detta varit innehållet i en flaska vingårdsbetecknad Kabinett trocken. Dock har Großes Gewächs-vinerna (nedan) en helt annan koncentration i smaken och har en mer lagringstillvänd struktur. Men det har tillverkarna tyvärr börjat ta alltmer betalt för.

Huvudflighten serverades blint, som brukligt är i AuZone. Vi visste att det nog skulle komma ett bra vin från vardera tillverkaren, men inget om ålder o.s.v. A.S. gav oss också en kort introduktion till de tre, vad gäller deras vinstil.

1. Leitz Rüdesheim Rottland Riesling Alte Reben 2007
Mineralisk doft, något utvecklad, gult äpple honung. I smaken något mer än medelfyllig, mycket påtaglig syra, klart mineralisk, aningen utvecklad, aningen kryddton. Mest elegant av de tre (särskilt i doft), men också slankast och ger minst ”Auslese-intryck”. Tål mer lagring. 91-92 p. Wein-Plus gav 88 p och ”till 2010” (??? – helt oberiplig åsikt). (2009:an finns i beställningssortimentet som 74897.)
Jag gissade Leitz och 2004 p.g.a. hög syra och något mer utvecklat än de övriga.

2. Christmann Königsbach Idig Riesling Großes Gewächs 2007
I doften honung, vingummi, antydan till botrytis?, typisk ”Auslese-doft”. I smaken klart fyllig för en torr Riesling, närmast lite oljig, kryddig, syran finns i bakgrunden, antydan till beska. Imponerande koncentration och i princip en stil jag gillar, men beskan (som senare inte märktes längre till mat) drar ner en smula och ger lite klumpigt intryck bredvid de andra två. 90-92 p. Wein-Plus gav 92+ och ”slutet av 2009 till 2014+”.
Jag gissade Dönnhoff p.g.a. mycket bra koncentration, och 2006 p.g.a. inslaget av beska och eventuell botrytis.

3. Dönnhoff Niederhäuser Hermannshöhle Riesling Großes Gewächs 2007
I doften honung, vingummi, viss mineralton, också Auslese-lik, men inte riktigt lika ”övermogna druvor”-artat intryck som 2:an. I smaken drygt medelfyllig, ej helt kruttorrt intryck, honungstonad, mycket fruktig, syran lite i bakgrunden men finns där tydligt. Bra koncentration med bibehållen elegans. 92-93 p. Wein-Plus gav det 94+ och ”från slutet av 2009 till 2013+”. (2008:an finns hos SB som 95871.)
Jag gissade Christmann & 2007 p.g.a. att den kändes ung.

Kul att en redan etablerad favorit – Dönnhoff – visade sig vara bäst, trots att jag inte gissade på att det var hans vin. (Borde ha lyssnat på A.S. påpekande att det var störst sannolikhet för beska hos Christmann.) Också lite kul att få rösta fram en biodynamisk tillverkares vin som minst bra i en blindprovning, särskilt som den hade minst mineralton av de tre. 🙂 Kanske stod någon himlakropp i ogynnsam position över A.S. residens (där provningen hölls) denna kväll? Lite överraskande att alla var 2007:or.

När jag jämför med Wein-Plus bedömningar är jag förvånad över att Leitz av dem bedömdes tydligt snålare än Dönnhoff och Christmann. (Wein-Plus är för övrigt den ledande tyska online-vinguiden, vad jag vet, och konkurrerar med de tryckta Gault Millau och Eichelmann. Jag har tidigare noterat att bedömningarna kan skilja sig en del mellan WP och GM, inte minst i segmentet torr Riesling.) Visst är stilen hos Leitz slankare än de sydligare kusinerna, men också mycket elegant, och välgjord Rheingauriesling (inte minst från Rüdesheim-vingårdarna) passar i den stilen. Dessutom brukar sådana här mineraldrivna viner åldras med behag, så ”drick upp nu”-rekommendationen för Leitz-vinerna begriper jag inte. Kanske satt lite skönsmässigt för viner under 90 poäng snarare än baserat på vinstilen? Min erfarenhet av Leitz är mer begränsad än av bl.a. Breuer, Künstler och SWG/Kloster Eberbach, men stilen faller inom det förväntade av välgjorda viner från den delen av Rheingau. Att vinet framstod som utvecklat för åldern antar jag är en stilfråga, att man valt mineraldriven elegans snarare än ungdomlig frukt; av vinets övriga egenskaper tror jag inte det är ett tecken på att det kommer att åldras negativt i förtid.

Jag hade tagit med mig ett sött extravin, som också serverades blint till övriga deltagare.

Dönnhoff Hermannshöhle Riesling Auslese 1999
Gyllengul färg, i doften en tydligt utvecklad ton, lite petroleum, gula äpplen och ett inslag av bokna äpplen, lite mandelmassa. Med tid i glaset lite mer parfymerad ton och mer honungstonad doft. Smaken halvsöt med fyllig-fruktig profil, bra syra, smak av gula äpplen med mandelmassa. 90-91 p. Inköpt 2007 hos Weinart för € 27, tror det var i samband med säsongsmässigt nedsatt pris på restposter.

Den engelska versionen av detta inlägg hittas här.

Annons