Uppvärmningsprovning för Munskänkarnas EM-lag

Lördagen 18 september hölls europeiska mästerskapen i blindprovning av vin, Championnat d’Europe de dégustation, i Bryssel. Det är franska La Revue du Vin de France som ordnar arrangemanget som gick av stapeln för tredje gången, och det var andra gången som Sverige deltog med ett lag som utsetts av Munskänkarna. Två av deltagarna var vinnarna i årets upplaga av Munskänkarnas vinprovningstävling, och två kom från Provningskommittén. Eftersom arrangemangen i år hölls i Bryssel bjöd vi i Brysselsektionen in laget till en uppvärmningsprovning på fredagskvällen hemma hos ordförande P.H., och på söndagen höll sedan tre av deltagarna i vinprovning för sektionens medlemmar.

Laget serverades fem viner blint med syfte att de skulle få något ”lagom utmanande” att diskutera ihop sig kring – i tur och ordning ett mousserande, två vita och två röda. Jag passade på att ta egna noteringar när jag med intresse lyssnade på hur laget resonerade kring de viner jag valt ut.

José Michel Pinot Meunier Brut NV
100% Pinot Meunier (basvin från 2005)
Ljust klargul, diskret mousse. Doften aromatisk, sötaktig doft, lite honung, gul frukt (gula äpplen), lite örtton, något brödig. I smaken lätt sötaktig, medelfyllig, bra syra (men inte riktigt att karaktärisera som hög), klart fruktig med toner av gult äpple, apelsin, annan citrus, bra längd, lätt antydan till eldighet i eftersmaken. 89-90 p? T.o.m. ett litet snäpp bättre än jag minns den från förra gången; värdens champagneglas var riktigt bra. Flera runt bordet hittade också toner av nötter och nougat i vinet. Det här är verkligen en klart prisvärd Champagne i det lite sötaktiga/fruktiga/robusta segmentet, förutom att det är kul med 100% Meunier.

L’Aubiniere Muscadet Sèvre & Maine Sur Lie 2009
100% Melon de Bourgogne, AOC Muscadet Sèvre et Main, Loire
Mycket blekt gul färg, aningen grönstick. Doft av citrus, sval, diskret mineralton, lite päron och gröna äpplen, rätt nyanserad. Hade aningen ylleton i början, en del syntetisk fruktton kommer sedan fram. Klart torr smak, relativt lätt, mycket citrus, päronsmak, tydlig mineralton, bra syra, lätt fadd smak., viss alkoholkänsla. 81-83 p. Vinet är rätt typiskt och klart prisvärt (som Muscadet nästan alltid är till kontintentalt varuhuspris, förutsatt att vinet alls är drickbart), men andra exemplar som också legat i 5 euro-klassen har varit mer koncentrerade och lite bättre. Vintypen är utmärkt som aperitif och till lättare (gärna mer eller mindre naturella) skaldjursrätter, kombinationen med ostron lär vara klassisk regionalt i Frankrike.

Shaw and Smith M3 Vineyard Chardonnay 2005
Adelaide Hills, South Australia; årgång 2008 finns i Sverige som nr 88249 i beställningssortimentet.
Relativt ljust klargul färg, något grönstick (ljus för ett ekat vin med några års ålder). Tydlig men elegant fatdoft, smör, gula äpplen, lite tropisk frukt, aningen marsipan, lite blommig. Drygt medelfyllig smak, gula äpplen, citrus, persika, bra (men ej hög) syra, antydan till eldighet, lång eftersmak. 89-90 p. Som det här vinet brukar vara, och som man förväntar sig från en bra tillverkare från ett av de svalare ställena i Australien. Nya Världen-stil med rejäl kraft, men elegant och svalt för att vara Australien – kanske ett bra nyzeeländskt vin är en gissning som kan ligga närmare till hands. Prisvärt.

La Spinetta Ca’ Di Pian 2007
Barbera d’Asti, Piemonte
Mörkröd färg. I doften körsbär, lite aromatisk, närmast lite godistoner men utan att förlora elegansen, violpastill, mandel, tydlig fatton. Lätt sötaktig smak, mörka körsbär, moreller, bra syra, rejäla tanniner. 86-88 p. Ungt, skulle vinna på mer lagring. Jag provade vinet på en mässa i början av året, och var lite förvånad över att det framstod som mer sötaktigt och godisartat än väntat.

Château Figeac 2002
Saint-Émilion, Bordeaux; 35% Cabernet Sauvignon, 35% Cabernet Franc, 30% Merlot
Relativt mörkröd färg, antydan till tegelkant. I doften tydlig stallighet med svarta vinbär, cederträ, utvecklad, tydligt örtig ton, läder, elegant, nyanserad. I smaken drygt medelfyllig, svarta vinbär, rejäla och rätt torra tanniner, bra syra, elegant men rätt stram. 91-92 p. Fortfarande ung, behöver mer tid. Härlig doft, kunde nog vara ”tätare” ett riktigt bra år. 2002 har rykte om sig att generellt vara en snabbmognande årgång, men en i laget påpekade att det kan gälla dofterna, men att snabbmognande tanniner inte finns.
Vinet valdes delvis för att ägaren Thierry Manoncourt hade gått och dött någon vecka tidigare. Här slog laget till med sin bästa gissning. De lyckades pricka in just Château Figeac som sin gissning, men en annan årgång!

I själva tävlingen gick det tydligen inte så bra för laget, och heller inte för förra årets vinnare Frankrike. Istället vann Belgien, vilket tydligen innebär att hemmalaget har vunnit för tredje året i rad (Luxemburg-Frankrike-Belgien). Laget uttryckte en klar besvikelse över nivån på de serverade vinerna. Jag hade sett från vinlistan från de två tidigare åren att det var ett stort inslag av relativt enkla viner, och inga mogna årgångar, trots att man inte bara förmodades identifiera druvsort, ursprung och årgång utan i princip även producentnamn. 2010 verkade andelen snabbköpsviner ha ökat ytterligare. ”Det var en provning för att ta ut vininköpare för stormarknader, inte en tävling för egentliga vinprovare” var en åsikt dagen efter.
Ett skumt inslag var också att trots att det var blindprovning, fick de tydligen en lista på vilka länder som fanns företrädda bland de 12 vinerna. Däribland ingick Luxemburg och Belgien, som ingen i laget någonsin verkade ha druckit viner från. Kanske inte så konstigt eftersom Luxemburgs viner i princip helt dricks upp i Luxemburg och Belgien och Belgiens viner dricks upp i -tja- Belgien. Mer udda vinländer som Tyskland, Österrike och USA hade man däremot hoppat över i vinurvalet. 🙂 Måste nog säga att jag inte är förvånad över att detta gav just Belgien en fördel, även om vinurvalet var klassiskt för respektive land (Chardonnay från Belgien, därtill toppvinet från landets mest namnkunniga tillverkare Genoels-Elderen, och Auxerrois från Luxemburg – Riesling hade kanske varit ett annat alternativ). Om man jämför med Munskänkarnas prov verkar vinerna har varit mindre ”klassiska” och ”tydliga” än 2-betygsvinerna och flera av dem betydligt enklare än 3-betygsvinerna.

Detta inlägg publicerades i Barbera, Bordeaux, Champagne, Chardonnay, Loire, Munskänkarna, Piemonte, Pinot Meunier. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s