Eguren-viner med Marcos Eguren

För några dagar sedan hade jag möjlighet att delta på en presentation av några av familjen Egurens viner i Bryssel, med vinmakaren Marcos Eguren. Eguren finns i Rioja där de har flera bodegor, och har även en bodega i Toro. För många är nog namnen på bodegorna och prestigevinerna mer bekanta än familjenamnet Eguren, bland andra Sierra Cantabria, San Vicente, Amancio och El Bosque.

Bodega Numanthia Termes i Toro (med bl.a. vinerna Numanthia och Termanthia) startades upp av dem 1998, men köptes av väsktillverkaren LVMH i början av 2008, strax efter att Termanthia 2004 fick 100 poäng i Robert Parker’s The Wine Advocate (satt av Jay Miller i februari 2007, TWA #169). Jag hoppas de tog bra betalt, för LVMH själva anses väl inte direkt bedriva någon välgörenhetsverksamhet. 🙂 (Vilket man väl heller inte förväntar sig av ett börsnoterat företag vars affärsidé är att sälja lyxprodukter med god profit.) Nåväl, det första Eguren gjorde efter att ha sålt Numanthia Termes var att från årgången 2007 dra igång en ny Toro-bodega vid namn Teso La Monja, som också har vingårdar med mycket gamla, delvis oympade stockar. Så det finns fortfarande en Toro-bodega i deras sortiment, med en sortimentsprofil mycket lik den de sålde.

Eguren var tydligen en av de tidiga pionjärerna i att börja tillverka verkligt modern Rioja, med radikalt annan (”internationellt modern”) vinmakning än den traditionella, i kombination med ”terroir”-tänkande. San Vicente lär ha varit en av de första vingårds-Riojorna med modern vinmakning, och därefter har sortimentet utökats med flera prestigeviner baserade på mer sträng selektion i vingården och än mer extrem vinmakning – se beskrivningen av Amancio nedan!

Den som presenterade var alltså vinmakaren Marcos Eguren. Det var tydligen mestadels blandat EU-folk som bjudits in, med en stor tonvikt på spanjorer, med resultat att presentationen gavs på spanska. De som kan detta språk kan läsa om tillställningen här. Ur ett marknadsföringsperspektiv kan man fundera på det kloka i att mest bjuda in landsmän, om man är något av en prestigetillverkare med en hel del viner i högre prisnivå. Det kan för all del vara bra att ha sina vinintresserade landsmän som ”ambassadörer”, men folk från vintillverkande länder/regioner brukar vara ökända för att huvudsakligen köpa billiga viner och i huvusak rata sådant som är prissatt på ”internationella kvalitetsviners” nivå. Om nu inte spanjorer är mer generösa än t.ex. tyskar och fransmän, där jag definitivt konstaterat detta fenomen. Prestigetillverkare blir man normalt genom att exportera, och exportera gör man nog vanligen genom att sälja till utbölingar enligt min förståelse av fenomenet. 🙂

Vi satt två svenskar vid ett bord i övrigt fyllt av spanjorer, och vinhandlaren Gert Claes från Alter Vinum, som säljer Eguren-vinerna, kom då och då och försåg oss med sammanfattningar på engelska. (I Sverige importeras de av Giertz, som har gett ett positivt intryck på de svenska vindagar/presentationer där jag sett dem, och som lustigt nog mest verkar sälja de övre delarna av Eguren-sortimentet snarare än hela.) Det är Alter Vinums ungefärliga priser (ej purfärsk prislista) på vinerna som jag har indikerat nedan, när priser i euro anges.

Under provningen serverades vi sex viner som prismässigt ligger i mellan- och toppnivå i sortimentet, alla från nu distribuerad årgång. Av deras fyra dyraste viner, fanns två med – La Nieta och Amancio. (De övriga två heter El Bosque och Alabaster.)

Sierra Cantabria Colección Privada 2007
Rioja, € 28. 100% Tempranillo, lätt övermogna druvor från stockar äldre än 50 år, skördeuttag 28 hl/ha, hälften av druvorna utsatta för kolsyremaceration. 18 månader i barriquer av ny ek, 50% fransk och 50% amerikansk.
I färgen mörkröd, purpurtonad. Kraftigt, tydligt fruktig och sötaktig doft med tydlig vaniljton, mörka bär och viss kryddighet, lite tjärton. Drygt medelfyllig, bra fruktighet med mörka bär, lite blommiga toner, viss sötma, en hel del tannin, men av mycket mjuk karaktär. 89-90 p. (Jay Miller har för Parkers räkning gett det 94 p och rekommenderar att dricka det 2015-2027 ”if not longer”.) Ett vin som avsiktligt är gjort i en lätttillgänglig stil, vilket märks. Kolsyremaceration är mest känt från Beaujolais, och förekommer i Rioja mest i Joven-viner, som nog inte brukar ha den här koncentrationen (eller priset) eller ha fått den här fatbehandlingen. Marcos sa något om att det skulle ha toner av hallon eller liknande, men något sådant rödbärigt inslag kände jag inte, däremot tydligt söta fruktinslag i doften – som gick utöver den sedvanliga vaniljen. Vinet är verkligen bra och gott, men jag inser att man i vissa kretsar måste skämmas lite för att man tycker så. 🙂 Det är nog ett lite udda vin, för det kan inte vara vanligt att man använder kolsyremaceration för ett så här koncentrerat och dyrt vin, eller för all del att man använder sådant här druvmaterial till ett vin som är avsiktligt lättdrucket. Kunde nog vara kul att servera blint i en vinprovning, för jag tror det skulle bli väldigt delade meningar om det. Det känns inte uppenbart som att detta vin skulle vinna på någon längre lagring, även jag förstås inte kan utesluta det, och det säkert tål rätt många år i källaren. Men jag ställer mig tvekande till Jay Millers rekommendation om drickfönster.

San Vicente 2006
Rioja, € 35. 100% Tempranillo Peludo från en specifik vingård (La Canoca, belägen i San Vicente de la Sonsierra, 18 ha), skördeuttag 26 hl/ha. 16 månader i barriquer av ny ek, 90% fransk och 10% amerikansk.
Mörkröd, aningen purpurton. I doften mörka och röda bär, tydlig kryddton, visst sötmaintryck, lite lakritston. Inledningsvis mindre uttrycksfullt i glaset än Collécion Privada, men mer nyanserat i doften. Drygt medelfylligt, smak av mörka bär med lite röda bär, eukalyptusinslag, mycket lätt sötma, tydliga tanniner och rödfruktig, syrlig eftersmak. 90-91 p. (Jay Miller: 93 p, drick 2016-2026.) Ung, har potential, utvecklades tydligt i glaset.

El Puntido 2006
Rioja, € 34. 2005:an finns på Systembolaget för 329 kr. 100% Tempranillo från en specifik vingård (El Puntido, belägen i Páganos-Laguardia, 25 ha), skördeuttag 23,5 hl/ha. 16 månader i nya barriquer av fransk ek.
Mörkröd med purpurton. Doft av röda och mörka bär, aromatisk-blommig med välintegrerad fatton, lite choklad. I smaken drygt medelfyllig, röda och mörka bär, aromatisk och med bra syra, välintegrerade tanniner. Ung, men klart tillgänglig, och med mycket rena aromer. 91-92 p? (Jay Miller: 94 p, drick 2016-2026.) Lite mer elegant än San Vincente, men ej direkt kraftigare.

Victorino 2008
Toro, € 34. I Sverige finns 2007:an f.n. i beställningssortimentet för 349 kr. 100% Tinta de Toro (=Tempranillo), delvis oympade stockar, vingårdar i Valdefinjas, Villabuena del Puente och Toro (Zamora), skördeuttag 16 hl/ha. 18 månader i nya barriquer av fransk ek.
Mycket mörkröd färg med purpurton. I smaken mörka bär, relativt sötaktig doft, lite tjärpastill och lätt blommighet – violpastill? Fyllig smak, mörka bär, stor koncentration, rejäla, mycket påtagliga tanniner, mycket bra syra, lätt eldighet. 90-91 p. Ung, skulle solklart motivera 1-2 p mer om eldigheten var mer integrerad – kan detta komma med en mognadston, måntro? Jag var förvånad över att eldigheten slog igenom en smula med tanke på den stora koncentrationen, och p.g.a. att jag tidigare provat ”lillebrorsvinet” utan att störas av någon eldighet. Victorino är alltså den nya Numanthia, medan lillebror heter Almirez och storebror (nya Termanthia) heter Alabaster. Victorino 2008 ska enligt uppgift vara mer tillgänglig och mindre sluten än vad 2007:an var för ett år sedan. Ett klart positivt drag är dock att den har hög syra för en Toro – kanske mer på Ribera del Duero-nivå. Tydligen är vingårdarna högt belägna. Här finns tveklöst karaktärsdrag som kunde räcka för ett riktigt stort vin i en toppårgång.

La Nieta 2007
Rioja, € 75. I Sverige finns 2006:an f.n. i beställningssortimentet för 899 kr. 100% Tempranillo från en specifik vingård (La Nieta, belägen i Páganos-Laguardia, 1,75 ha), skördeuttag 21 hl/ha. 18 månader i nya barriquer av fransk ek.
Mörkröd färg, aningen purpurton. I doften mörka bär, tjärton, lätt sötaktig, kryddigt intryck. Drygt medelfyllig smak, klart mörka bär, mycket tydlig syrlighet, lång eftersmak. 92-93 p. (Jay Miller: 93 p, drick 2015-2027.) La Nieta har nog mörkare aromer både jämfört med Amancio och Victorino (lite oväntat för en Rioja) och klart mest syrlighet, men har samtidigt mindre tyngd än dessa. En intressant kombination. Det framstår som ungt och relativt slutet, så det vore intressant att se hur den utvecklas. Något säger mig att med mognad kan vinet utvecklas till något riktigt elegant och imponerande, men med sin höga syranivå lär det utvecklas långsamt. Och Jay Miller har gett det en poäng mindre än Colección Privada 2007 och menar att dessa två viner ska lagras lika länge före de dricks. Sicket praktskämt!

Amancio 2006
Rioja, € 75. I Sverige finns 2005:an f.n. i beställningssortimentet för 899 kr. 100% Tempranillo från vingårdar i La Veguilla-området (i San Vicente de la Sonsierra) som har skördeuttag 28 hl/ha. Av detta tas 8-10% av skörden i form av klasar som väljs ut i vingården, och sedan avstjälkas för hand, d.v.s. druva för druva. 24 månader i 200% ny fransk ek (barrique), d.v.s. har fått en andra omgång ny ek efter den första.
Klart mörkröd färg. I doften mörka och röda bär, aromatisk-blommig violton, lite vanilj, lätt sötaktig doft, mycket behaglig. Doftar mycket modernt och ambitiöst (d.v.s. dyr), så vinmakningen har onekligen avsatt spår. I smaken fyllig med rejäl fruktkoncentration, lätt sötaktig ton, rejäla men välintegrerade tanniner (mer än El Puntido), bra syra. 92-93 p. (Jay Miller: 95+ p, drick 2014-2026.) Uppgavs vara det mest lagringsdugliga av dem alla, och kanske har det sådan koncentration att det kan lagras i nästan evig tid. Jag tror säkert att några års lagring gör det mer elegant och komplext i de redan imponerande aromerna, men det är väl inte uppenbart att ett vin med så massivt (om än mycket välintegrerat) fatinslag i doften är ett verkligt långlagringsvin? Jag gissar då att La Nieta är byggt på ett sådant sätt att det skulle reagera bättre på 10 år i källaren än detta vin.

Efter provningen serverades lite tilltugg till ett vitt vin och två röda som ligger lite lägre i sortimentet. Då dessa omdömen är nedrafsade på stående fot, efter att den föregående flightens toppviner hade rivit rejält i munlädret får de tas med en viss nypa salt.

Organza Blanco (2008?)
Rioja, € 14. Blandning av Viura, Malvasia och Garnacha Blanca, fatjäst.
I doften gul frukt, lite aromatisk, fat, lite mineralton. Drygt medelfyllig smak, bra koncentration, åter gul frukt, viss kryddighet, fatton. Matig profil. 86-87 p? (Jay Miller: 89 p, drick 2010-2014.) Generellt burkar ett inslag av Malvasia kunna ge en vit Rioja klart mer karaktär, och brukar bidra med både mer aromatisk doft och oljigare smak, jämfört med den mer neutrala Viura (som också ingår i Cava under namnet Macabeo). Den är däremot tydligen svårhanterad, och drar mot låg syra, så endruvsviner är inte så vanliga.

Sierra Cantabria Crianza (2007?)
Rioja, € 10
Röda och lite mörka bär, medelfyllig, lätt eldig, en del tannin. 86-87 p? (Jay Miller: 89 p)

Almirez 2008
Toro, € 15
Mörka och röda bär, lätt sötaktig, relativt tanninrik, bra syra. 87-88 p?

En mycket intressant provning, och en bra provkarta på Egurens stil, som solklart är modern, ambitiös och terroirinriktad, men i flera olika moderna riktningar. Tempranillo har något av ett rykte om sig att vara en kameleontdruva, men denna provning underströk också att Rioja är en riktig kameleontregion, om man tar hänsyn till hela prisregistret. Traditionell Rioja kan också vara riktigt spännande, om den är välgjord, men beskrivningar som ”dill” och ”läder” dök som synes inte upp i mina beskrivningar av något av de åtta röda viner som serverades.

För övrigt påpekade de i sin inbjudan att 13 av deras viner hade fått över 90 poäng av ”‘The Wine Advocate’, Robert Parker’s magazine” under 2010. Ett plus för en helt korrekt formulering, eftersom det inte är Parker själv utan Jay Miller som numera täcker Spanien. Jag har angett Millers poäng och drickfönster efter mina – dessa siffror hade jag inte kollat upp när jag skrev mina omdömen. Toro-2008:orna från Teso La Monja fanns ej bedömda, men däremot de övriga.

För övrigt undrar jag var Numanthia och Termanthia har tagit vägen sedan LVMH köpte dem? De säljs inte längre i Sverige vad jag kan se, och när Gert Claes hade kontaktat LVMH Belgien efter att de försvann från Egurens sortiment hade han fått svaret att de inte distribuerade dem i Belgien. Fokuserar de ensidigt på den amerikanska marknaden, eller vad har hänt?

Läs den engelska versionen av samma inlägg här.

Annonser
Det här inlägget postades i Rioja, Tempranillo, Toro. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Eguren-viner med Marcos Eguren

  1. Ping: San Vicente 1995 | Vintomas vinblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s