Tyska viner på Megavino del 3: Mosel 2009

I översikten i del 1 nämnde jag att det presenterade urvalet omfattade halvtorra viner upp till Spätlese, men inga verkligt ädelsöta viner på nivån Auslese eller uppåt. Lustigt nog hörde jag ett stort antal personer komma förbi och direkt fråga efter Eiswein i Langbeens monter. Egentligen märkligt att just Eiswein är så mycket mer känt än de botrytiserade vinerna – Beerenauslese och Trockenbeerenauslese – som lär tillverkas i större mängd och har ett mer grundmurat rykte om sig att vara långlagringsviner. Har flera gånger noterat samma fenomen bland svenska vindrickare som inte är ”tysklandsspecialiserade”. Är det den udda tillverkningsmetoden som är orsaken, eller är det bara mindre tungvrickande att säga Eiswein än Trockenbeerenauslese? Eller är det möjligen kanadensarna som har lyckats göra vintypen internationellt känd?

Eftersom jag inte hörde någon på Megavino fråga efter TBA (som oftast är dyrare än Eiswein) tror jag att förfrågningarna faktiskt innehöll ett element av okunskap, snarare än att de var försök till kvalificerat gratisdrickande. Tyska topptillverkares Eiswein och Beerenauslese kostar nog ofta 50-100 euro per halvflaska. 100-200 euro per helflaska är för övrigt ungefär vad rätt bra ”mellanårgångar” (såsom 2001 eller 2002) av de fem Bordeaux Premier Grand Cru Classé från 1855 års klassificering kostade för några år sedan, innan 2005:ornas ohemula prissättning förryckte hela prisbilden. Dessa toppslott framställer nog vart och ett minst 100 gånger så mycket vin som den mängd Eiswein som någon tysk topproducent får fram årligen. Förmodligen skulle få personer på Megavino trots detta förvänta sig att snabbt kunna sträcka fram glaset och fråga efter Château Margaux eller Château Latour, eftersom de i detta fall vet att dessa viner är så dyra och exklusiva att man inte serverar dem till förbiflanerande personer ur den breda allmänheten. Men när det gäller tyska viner är kanske det enda många i Belgien vet är att Liebfraumilch finns för € 2,49 hos Carrefour och smakar sisådär och är sött. Och så finns det visst något som heter Eiswein också, och ska vara bättre, så det kunde väl vara värt att prova? 🙂 Att ett bra tyskt vin kan vara lika dyrt som ett bra franskt, ens om produktionen är mycket mindre, det kanske inte riktigt finns på kartan i franskinfluerade länder…

När det gäller mer eller mindre söta viner, så är ju Mosel den tyska region där man idag i första hand hittar halvtorra och söta viner som producenters huvudprodukt, snarare än som en liten sidoverksamhet till de torra vita vinerna. Detta innebar att för Mosel fanns en mindre andel av det totala sortimentet att prova på Megavino. Av de provade vinerna var fyra torra och sex halvtorra. Alla är Riesling.

Reinhold Haart Goldtröpfchen Grosses Gewächs (torr) 2009
€ 21,50
Lite honungston, skiffer, medelfyllig, lätt beska. 87-88 p.

Reinhold Haart Goldtröpfchen Erste Lage Spätlese 2009
€ 16,50
Fruktig, lite honungston, drygt Spätlese i mognad/sötma, bra syra, balanserad & elegant. 88-89 p.

Fritz Haag Brauneberg Kabinett 2009
€ 11,85
Mineraldoft, bra Kabinett-stil, medelfyllig, bra syra & frukt, frisk. Klart bra i sin stil. 86-87 p.

Willi Schaefer Graach Domprobst Spätlese #10 2009
€ 15,85
Fruktig doft, intryck av mogna druvor, drygt medelfyllig, lite mognare/sötare än en typisk Spätlese, balanserande syra. 87-88 p.

Schloss Lieser Kabinett 2009
€ 8,95
I doften s.k. ”Sponti-Nase”, bra syra, fruktig. Svårbedömd. 84-85 p? ”Sponti-Nase” är en beteckning på en doft som unga spontanjästa Rieslingviner ibland har, där knappast någon frukt kommer fram utan man närmast får ett intryck av vinet fått en överdos svavel (”nej, det är skiffer och äkta terroir” får man höra om man påstår detta). Denna ton finns ofta i unga viner från den traditionella kulttillverkaren Joh. Jos. Prüm. Smaken är normalt inte påverkad på samma sätt när denna ton finns, så det är inte helt omöjligt att göra en utvärdering av ett vin med dessa drag, bara svårt. Tonen försvinner normalt efter en tids lagring, och kan möjligen vädras ur med rejäl karaffering, och då brukar frukten komma fram. Nu kan kan ställa sig något fundersam till att hitta den tonen i en Kabinett (som inte kommer från Joh. Jos. Prüm där man vet vad man får, eller får skylla sig själv), för även om dessa viner tål lång lagring med sin höga syra, är det viner som ofta dricks unga, för att både ha en vissa sötma och vara väldigt friska och krispiga. Jag kan inte bedöma hur snabbt denna ton kan tänkas lägga sig i detta vin – det är dock inte ovanligt att lagra Prüms Kabinettviner i flera år, men det är å andra sidan en extrem tillverkare.

Zilliken Rausch Grosses Gewächs (torr) 2009
€ 22,75
Mycket elegant doft, Riesling-parfym, persika, mycket bra syra, medelfyllig, fruktig, mycket elegant. 89-90 p.

Zilliken Saarburg Erste Lage Spätlese 2009
€ 18,75
I doften fruktig, skiffer, typisk Spätlese-sötma, bra syra, fruktig stil. 87-88 p.

Karthäuserhof Riesling Schieferkristall (torr) 2009
€ 11,25
Knappt medelfyllig, bra syra, slank, fruktig. 84-85 p.

Karthäuserhof Eitelsbach Karthäuserhofberg Grosses Gewächs (torr) 2009
€ 23,75
Honungston, drygt medelfyllig, bra syra, någon beska. 87-88 p.

Karthäuserhof Eitelsbach Karthäuserhofberg Spätlese 2009
€ 15,45
Mycket bra, karaktäristisk syra, typisk Spätlese-sötma. 87-88 p.

På marginalen tycker jag att det fanns en tendens till att vinerna med restsötma var bättre och mer prisvärda. Detta är nog inte att se som en årgångskaraktär, utan mer en regionkaraktär – mellersta Mosel, Saar och Ruwer lyckas ofta bättre med viner med restsötma. Eller åtminstone tycker jag så (jag är inte direkt ensam om åsikten), och går hellre till andra tyska regioner för torr Riesling (med några undantag som inte finns hos Langbeen, som Heymann-Löwenstein och Van Volxem), samtidigt som jag verkligen gillar Moselvinerna med restsötma.

Advertisements
Det här inlägget postades i 2009, Megavino, Mosel, Riesling. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Tyska viner på Megavino del 3: Mosel 2009

  1. Anders & Lena skriver:

    Jag tror på uttalsteorin – eiswein/icewine är ju ett av få ord som uttalas i stort sett likadant på tyska som på engelska. Och så är det ju, som du själv skriver, kortare än trockenbeerenauslese…

    /Etwas Anders

  2. ASi skriver:

    Jag har själv visserligen inte provat dem mot varandra, men det känns som en topptysk springer i cirklar runt exempelvis d’Yquem…

    • vintomas skriver:

      Akta dig, LVMH kan höra vad du säger… 🙂 Nog lite en smakfråga, vad man tycker om ek och 14% alkohol mot ingen ek, kanske 7-10% alkohol och mer distinkt syra. Låter som ett kul uppslag till en provning – i alla fall om någon annan betalar…

  3. Michael skriver:

    Jag har efter många års drickande kommit fram till att jag generellt föredrar Eiswein framför BA och TBA. Orsaken är syran: endast i ett eiswein uppfattar jag att syran är stark nog att fullständigt balansera sötman. Undantag finns givetvis, men jag tycker nog snarast att det är Eiswein som är underskattat, lovord om trockenbeerenauslese från Mosel hör jag ständigt

    • vintomas skriver:

      Intressant, jag uppfattar det lite tvärtom vad gäller ”allmän berömdhet” – Eiswein är mycket mer känt i bredare kretsar, särskilt utanför Tyskland. Dock är det BA/TBA som är de traditionella långlagringsvinerna, vilket jag tror är en bidragande anledning till att de lovordas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s