Efter den nyligen genomförda Egurenpresentationen tyckte jag att det kunde vara lämpligt att prova hur ett av dessa Riojaviner artar sig med lite mognad, och korkade därför upp en San Vicente 1995, som kostade € 31 när jag köpte den hos Alter Vinum.
I färgen klart mellanröd, aningen tegelton i kanten. I doften relativt koncentrerade röda bär och aningen björnbär, lite vanilj och viss fatton, lätt kryddighet, en del utvecklade toner med både lite bourgogne-touche och drag av klassisk Rioja (undervetegation, läder och lite andra anmaliska toner?). Drygt medelfyllig i smaken, bra fruktkoncentration med toner av röda bär, lätt beska och hög syrlighet vilket ger ett intryck av tranbär, lätt eldighet, välintegrerade och mjuknade tanniner som dock har visst bett kvar. Lång eftersmak som kombinerar syrlighet, beska och eldighet som ger ett ganska stramt slut. Bestämmer mig för att förlåta en viss eldighet i ett spanskt vin vid 15 års ålder och bedömer med 91-92 p. Förvånansvärt ungt i aromerna, där bärigheten är klart mer dominerande än utvecklingen. ”Bäste före 2007”, som Parker hade gett, ställer jag inte upp på. Borde rent av vinna på 5 år till och tåla minst 10. (Flaskan var för övrigt i perfekt skick med avseende på fyllnivå och korkens skick.) Med en liten reservation, dock: om frukten dämpas mer av ytterligare lagring än vad andra toner kommer fram, kan det finnas en risk att eldigheten och beskan blir mer framträdande, vilket nog skulle ge ett sammantaget sämre vin.
Robert Parker gav 1998 vinet 92 p och rekommenderade att dricka det 1998-2007, med kommentaren it is not likely to make ”old bones”. Till hans försvar bör man i och för sig påpeka att ”moderna spanjorer” var ett fenomen som i huvudsak kom först under 1990-talet (även om för all del Alejandro Fernandez var igång i Ribera del Duero med Pesquera långt tidigare), så för 12 år sedan var erfarenheten av dessa viners lagringsduglighet betydligt mindre än idag. Å andra sidan har flera bra Priorat-viner från början-mitten av 1990-talet redan från början fått bedömningen av Parker att de tålde 25-30 års lagring, trots att den första verkligt moderna Prioraten kom med årgång 1989, premiärårgången för ”de fem Clos”. Även idag är man på flera håll lite försiktig med att uttala sig om hur länge moderna spanjorer typiskt utvecklar sig, och hur gamla de egentligen kan bli, klart mer försiktig än för många franska viner, har jag intryck av. För även om det funnits gott om moderna spanska viner i uppåt 20 år nu, har stilen inte varit helt stabil hos alla tillverkare under denna period.
Baksidesetiketten innehåller för övrigt all information en vinnörd kan vara intresserad av, och möjligen lite till.
Tydligen har fathanteringen av San Vicente förändrats under de senaste 10 åren. 1995:an låg 20 månader på fat av amerikansk ek enligt sin baksidesetikett, och hade också den vaniljton som man förväntar sig att detta skall ge. 2006:an låg 16 månader på en blandning av 90% fransk ek och 10% amerikansk ek och doftade inte uppenbart av vanilj. Jag kollade baksidesetiketten på en 2001:a, men den hade inte längre dessa detaljerade data, utan istället en liten berättelse med superlativer om vingården och druvsorten.
Läs den engelska versionen av samma inlägg här.
Vintomas blogg 