Röda viner på sin topp med AuZone

Det har inte blivit något bloggande på ett tag, men ryktet om att jag slutat dricka vin är betydligt överdrivet. Snarast har jag nu lite svårt att välja vad jag ska skriva om. Det finns flera aktiviteter från de senaste månaderna som kunde vara värda lite sedvanligt pladdriga utläggningar och lite utströdda poäng. Jag tänkte dock låta 2011 års första blogginlägg bli 2010 års sista riktiga vinprovning, som gick av stapeln 30 december, och var en AuZone-aktivitet.

Jo då, det blev lite jäst druvsaft även på nyårsafton, men eftersom den inte tillbringades helt i sällskap med förtappade vinnördar, fick anteckningsblocket stanna hemma istället för att följa med till Uppsala. (Tror dock att fröken O.N. gärna skulle vilja dra ner några till av dem i vinträsket, om tillfälle ges, och kanske är det därför flera av dem har valt att hålla sig undan i andra länder.) Så från nyårsmiddagen nöjer jag mig att på ett poängbefriat sätt konstatera att Grüner Veltliner passar till räkcocktail av ett lite matigare och lätt kryddat slag, att Rioja Reserva passar bra till rökt lamm, att portvin passar bra till ost, att bubblor passar bra till Tennysons Nyårsklockan, och att Jarl Kulle gjorde den bra mycket bättre än Jan Malmsjö, som för övrigt borde skaffa sig vettigare glasögon än den där Buttericks-varianten han hade på sig. Men som bekant, det var alltid bättre förr. Gäller både priser på franska prestigeviner och nyårsdeklameringen på Skansen.

30 december samlades vi alltså till en BYO-provning på temat ”röda viner på sin topp”. Det blev 11 viner uppdelade i två flighter (med separat omröstning om bästa/sämsta per flight) och genomsnittspriset för vinerna bör ha varit en bit över 600 kr/flaska (AuZone tillåter en viss årlig prisuppräkning från inköpspriset för viner man lagrar) när jag räknar bakåt från totalpriset, så det var inga dåliga pjäser som förväntades. Vi som hade med något vin tilldelades varsin numrerad karaff att smyga ner vinet i, så det var ingen deltagare som visste vad allt var, men däremot hade man koll på vilket vin som var ens eget. Provningsledaren visade sig dock i efterhand ha koll på några av vinerna som skulle komma, och det var ingen slump att det fanns två olika viner som var företrädda med två årgångar, för viss koordinering hade skett.


Flight 1

Châteauneuf-du-Pape 2003, Guigal
Södra Rhône, Frankrike. 80% Grenache från gamla stockar, 10% Syrah, 5% Mourvèdre och 5% annat. Bara 13,5% alkohol trots årgången.
Mellanröd, ljusnande kant. I doften stall, lite sötaktig, tobak, lite örtig, eukalyptus? Utvecklad, angenäm doft. I smaken klart örtig, röda och mörka bär, en hel del tanniner (lite torra), kryddton, viss eldighet, bra koncentration. Bra utveckling, tål lite till. 92-93 p. Kanske en Bordeaux-blend från Nya Världen? Kanske Napa i brist på andra gissningar. Som andrahandsgissning, eventuellt en Châteauneuf-du-Pape. Jo, det var en Ch9dP. I och för sig var det en sådan kväll då jag fick Ch9dP-trigg på flera viner, så jag gissade detta flera gånger. Inte mångas gissning totalt sett, som jag minns det. Förvånansvärt bra för den heta årgången (hade inte ”slagit över” i att vara för spritig) och för att inte vara en prestigecuvée. Nu har i och för sig Guigal bara en Ch9dP, men den räknas inte in bland deras prestigeviner, de med olika etikettdesign och väldimensionerade prislappar.
AuZone-röster: 2 bäst, 1 sämst

Cuvée Laurène Pinot Noir 1998, Domaine Drouhin
Oregon, USA
Mellanröd, ljusnande kant. Lite volatil syra, vädrades ej helt bort trots snurrning, men lindrades, dock så störde detta inslag och gjorde att den ej blev så komplex. I doften även milda kryddor, stall. I smaken definitivt sötaktig, drygt medelfyllig, lite tjärton och röda bär, rätt bra fruktkoncentration, en del tannin. Doften indikerade att den kunde vara ”OTH”, men smaken håller ihop. 86-88 p? Svårbedömd med VS-inslaget, kanske en Châteanuneuf-du-Pape? (Jo, jag gissade detta på flera viner.) Pinot Noir var inte någon vanlig gissning runt bordet.
AuZone-röster: 0 bäst, 5 sämst (inkl min) – delad plats med nr 6 som sämst i flighten

Felton Road Block 5 Pinot Noir 1999
Central Otago, Nya Zeeland
Ljus till mellanröd i färgen, lite brunton, tegelkant. I doften multna löv, undervegetation, milda torkade kryddor, läder, lätt sötaktig doft, lite tjärton, nypon, körsbär. Härlig doft med utveckling, en del fatton. I smaken klart kryddig, mer än medelfyllig, relativt tannrik, utvecklade aromer, rätt bra syra, mörka körsbär, aningen eldighet, …, lång eftersmak. Fin utveckling. 93-94 p. Detta var mitt vin, så jag behövde inte gissa. Bland övrigas gissningar fanns Syrah (Côte-Rôtie) och Bourgogne Grand Cru (endera Corton eller en Côte de Nuits) från en stor årgång som 1990. ”Det doftar dyrt” var en annan kul kommentar.
1999 är den första årgången av Block 5 (Block 3 finns från 1997), och enligt E.H. trodde tillverkaren själv att vinet löpte risk att ha tröttnat, och att det kunde vara påtaglig flaskvariation. Att denna flaska var i utmärkt skick tror jag ingen betvivlade, men då detta var den tredje flaskan av detta vin jag provat vågar jag påstå att den varit sig rätt lik vid dessa tre tillfällen. De två tidigare flaskorna provade jag 2009, då jag ropade in några pavor på auktion. Möjligen hade denna lite mindre frukt i smaken än de tidigare två, men det kan helt enkelt vara effekten av ett jordsnurr – antingen på vinet eller på mitt minne.
AuZone-röster: 10 bäst, 0 sämst – utsedd till bäst i flighten. Röstade själv inte på mitt eget vin, för att framstå som mer blygsam. 🙂

Vigneto Campé 2001, La Spinetta
Barolo, Piemonte, Italien
Mellan- till ljusröd med lite brunton, tegelkant. I doften aromatisk, lite blommig, sötaktig, rosor, lite lakrits, röda bär. I smaken röda bär, medelfyllig, påtagliga och rejält torra tanniner, bra syra, tjärton. Tanninerna lite väl torra, men 91-92 p får den ändå av mig. En Barolo måste det här väl ändå vara? Och, jorå, visst var det så. Jag associerade dock till traditionalist-hållet, vilket La Spinetta absolut inte är. Måste ha gillat den bättre än de flesta, med tanke på flera sämst-röster. Har brukat gilla La Spinettas viner (och sucka över prisnivån) när jag stött på dem på mässor, och konstaterade vid en tidigare Piemonte-provning att den italienske provningsledaren ansåg dem mer parkeriserade och mer överprissatta än Gaja, så möjligen är jag mer förtjust i Piemontes modernister än vad man bör vara enligt de lokala förmågorna. Fast man kan väl gilla traditionalisterna också?
AuZone-röster: 1 bäst, 4 sämst

Valpolicella Superiore 1995, Dal Forno Romano
Veneto, Italien
Relativt mörk mellanröd, ljusnande kant. I doften tobak, örter, lite grön paprika, svarta vinbär, fatton, viss utveckling men relativt ung doft. Örtigare och kraftigare doft än vin nr 1, ”klassisk” i stilen. I smaken fyllig, bra fruktkoncentration, mörka bär, rejäla tanniner, örtton, lätt antydan till sötma. Viss utveckling men fortfarande ung, säkert bättre om 5-10 år. 93-94 p. Det här borde väl vara en Bordeaux med kännbart Cabernet Franc-inslag. Kanske en Saint-Émilion. Och så var det en monster-Valpolicella från en rejält dyr prestigetillverkare. Måste erkänna att jag inte har någon erfarenhet av de riktigt dyra Valpolicella-vinerna i ”vanlig stil”, d.v.s. de som inte är Amarone. Jag är förvånad att den gav ett så klassiskt örtigt intryck av en hög andel Cabernet Franc, för jag har inte egentligen förknippat örtighet som ett vanligt drag i Valpolicellas typiska druvblend. Jag är också imponerad av att vinet verkade så ungt vid 15 års ålder.
AuZone-röster: 2 bäst (däribland jag), 0 sämst

CAP ISM E-E (Capismee) 2009, Domenico Clerico
Langhe Nebbiolo, Piemonte, Italien
Mellanröd, lite ljusnande kant. Klart sötaktig doft, torkade röda bär, antydan till lakrits eller tjära, hallonlikör? Trevlig, men lite för sötaktig doft. Medelfyllig, mörka bär, något örtig, påtagliga och klart torra tanniner, lång eftersmak med torra tanniner. 91-92 p. (Så här i efterhand ser min poängsiffra hög ut i relation till själva beskrivningen.) Borde vara något italienskt, kanske en Barolo eller Barbaresco i modern stil? En rövargissning kunde kanske vara Taurasi? Eller kanske är det en Châteauneuf-du-Pape? Men Piemonte var det. Vad gör en 2009:a på en provning med aktuellt tema, i en förening som möjligen inte fullt ut förtjänar beteckningen ”döda viners sällskap”, men där det finns betydande inslag av vinn*kr*fili? Jo, den uppgavs gjord i en stil som var tillgänglig ung.
AuZone-röster: 0 bäst, 5 sämst – delad plats med nr 2 som sämst i flighten


Flight 2

Fraser Pinot Noir 1998, Murdoch James Estate
Martinborough, Nya Zeeland
Mellanröd, lite tegelkant. Animalisk doft – blod och köttsaft, röda och mörka bär, kryddor och fat, tjärton. Mycket syrlig smak, röda bär och beska, en del tannin, tranbär, syrlig-besk eftersmak. Beskan känns lite väl hög, men 90-91 p blir det. Norra Rhône? Eller eventuellt Rioja? Nähä, NZ-Pinot var det visst.
AuZone-röster: 2 bäst, 0 sämst

Fraser Pinot Noir 1999, Murdoch James Estate
Martinborough, Nya Zeeland
Relativt ljusröd, tegelkant. Lite volatil syra, milda torkade kryddor, röda bär, lite aromatisk-blommig, elegant. Aningen mer än medelfyllig, rätt syrlig smak, milda kryddor, en del tannin, röda bär och lång eftersmak, elegant. 92-93 p. Piemonte? Nej, en annan årgång av samma NZ-Pinot. Intressant nog mer utvecklad än det ett år äldre vinet.
AuZone-röster: 5 bäst, 4 sämst

La Chapelle Hermitage 1989, Jaboulet
Norra Rhône, Frankrike
Mellan- till mörkröd färg, lite tegelkant. Relativt stjälkig, grön doft. Märklig! Bakom detta möjligen mörka bär och tjära, sötaktig. Relativt syrlig smak, drygt medefyllig, en del tannin, mörka bär. 89-90 p? Känns svårt att prestera någon gissning jag verkligen tror på. Kanske en Bordeaux? Hoppsan, en stor Hermitage med 96 Parkerpoäng. Det var inte den här flaskan eller en likartad släkting som gamle Bob provade, är jag rätt säker på. Hur kan en topp-Syrah från en ovanligt varm årgång (1989 var bara något mindre extremt än 2003 och 1976 i de flesta europiska vinländer) få så gröna och stjälkiga toner? Det måste varit något skumt med just den här flaskan. Jag kan däremot inte namnge en defekt som ger just denna effekt, men jag drar mig till minnes att något liknande hade drabbat en flaska Le Cèdre 1996 (från Cahors, d.v.s. ett kraftigt Malbec-vin) som jag hade med på en provning i påskas (där övriga viner var Tannat – denna skulle ge en kontrast). Den hade gröna och dammiga toner i doften, och gav därmed inte alls det förväntade intrycket eller hade Malbec-aromer, även om smaken även då var mer intakt, d.v.s. det var uppenbarligen inte korkdefekt eller oxidation.
AuZone-röster: 0 bäst, 9 sämst (inklusive jag) – flightens sämsta vin

Château La Mission Haut-Brion 1988
Pessac-Léognan, Bordeaux, Frankrike
Mellan- till mörkröd färg, lite tegelkant. Örtig, mörka bär, cederträ, fat, milda kryddor, elegant. Något mer än medelfyllig, mörka bär, påtagliga tanniner. 92-93 p. Nog är det här en Bordeaux? Jomenvisst! Och La Mission Haut-Brions förhållande till Château Haut-Brion är alltså inte att det är ett andravin (som en del ibland tror), utan att det är en separat grannegendom med samma ägare.
AuZone-röster: 2 bäst (inklusive jag), 2 sämst

La Chapelle Hermitage 1990, Jaboulet
Norra Rhône, Frankrike
Mellan- till mörkröd färg, lite tegelkant. Lätt sötaktig doft, diskret aromatisk-blommig, lite tjärton, animalisk, mörka bär, svarta oliver, fat. I smaken lite kärv, milda kryddor, mörka & röda bär, en hel del tannin. 91-92 p. Här bör vi vara i Rhône, endera Châteauneuf-du-Pape eller Norra Rhône. Jo, N. Rhône var det, och en annan årgång av samma stora Hermitage, denna gång ett vin med 100 Parker-poäng. Baserat på vad jag kände i glaset har jag svårt att tycka att det var riktigt så bra. Även om det var ett klart bra och Rhône-typiskt vin, tyckte jag varken hade den mängd ”extra allt” eller den stora elegans i både doft och smak som måste finnas för att vi ska diskutera 95+ poäng. Baserat på tanninerna skulle jag säga att vinet kunde må bra av mer tid. Uppenbarligen var det så att flera andra tyckte bättre än jag om vinet eftersom det röstades fram som bäst i flighten, så kanske var mina sinnen avtrubbade vid vin #11 av 11.
AuZone-röster: 6 bäst, 0 sämst – flightens bästa vin

Ett intressant tema som föll väl ut, och en mycket högkvalitativ och intressant provning. (Och då inte bara för att mitt vin blev bäst i sin flight…:-) ) Och så lite statistik: representerade årgångar var 1988, 1989, 1990, 1995, 1998 (2), 1999 (2), 2001, 2003, 2009. Genomsnittsåldern 2010 var således 13 år. Räknas 2009:an bort blir det 14 år. Hade nog trott att det med detta tema skulle bli något fler viner runt 20 års ålder än det faktiskt blev. Av de 11 vinerna var det bara ett som jag tyckte möjligen men inte säkert var ”over the hill” (Cuvée Laurène 1998), medan flera av dem nog skulle ha vunnit på mer tid. Många av dem var dock mer eller mindre på sin topp, i den meningen att de fanns någonstans på ”mognadsplatån”, snarare än i meningen ”drick nu för snart rasar det utför”. Möjligen gäller det sistnämnda för Fraser 1999.

En annan intressant observation är att fyra av elva viner var Pinot Noir. Så mycket som jag gillar denna druvsort, förvånade detta mig något, av två skäl. Dels brukar det vara lite knepigt att ställa upp Pinot-viner bredvid andra (mer tanninstinna) viner, och dels brukar det vara svårt att bedöma när de står på sin topp. Eller är jag för påverkad av tumregler som mest gäller Bourgogne och eventuellt Bourgogne av enklare slag? (Vissa läsare utbrister nu säkert Zut alors! – han förtalar Bourgogne!) Jag satt i alla fall och funderade ett tag på om det var en bra idé att ha med en Pinot Noir eller ej. Jag bestämde mig till sist för att en ”Block” är tillräckligt kraftig för att funka i en blandflight, i alla fall om det är mogna viner som gäller.

Här och här kan man läsa E.H:s snabbare avlämnade rapport från samma provning.

Läs den engelska versionen av samma inlägg här.

Annonser
Det här inlägget postades i AuZone, Bordeaux, Nebbiolo, Nya Zeeland, Oregon, Piemonte, Pinot Noir, Rhône, Syrah. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Röda viner på sin topp med AuZone

  1. Syrah skriver:

    Ett av de stora nöjena med att läsa bloggar är att läsa omdömen om viner man har hemma, och Guigals C9dP tänker jag låta ligga ett tag till. Det hade jag i och för sig redan bestämt innan jag läst ditt omdöme, men kul att få det bekräftat.

    Och Tomas, ”röstade inte på mitt eget vin för att framstå som mer blygsam” Va!! Det trodde jag inte om dig att du ville vara blygsam?? 😉

    När det gäller Jaboulets Chapelle, har jag övergått till La Petit Chapelle som håller en bättre prisnivå, och hög kvalitet.

    • vintomas skriver:

      Jag var också förvånad över att 2003-Ch9dP:n var så bra, har överlag för mig att detta vin brukar vara bra men inte jättebra. Det har också gått att köpa rätt länge, tror jag sett flaskor i butik i Belgien under 2010. Men 13,5% alkohol i årgången är fascinerande; vid en provning av mellanklass-2007:or tidigt i höstas reagerade jag på att flera av dem hade störande hög alkohol. Jag tyckte att en ung, stor årgång borde ha så mycket fruktkoncentration att alkoholen inte skulle slå igenom, och att det man skulle störas över när man provade dem unga snarast var tanninerna och lite råa aromer, inte spritighet. De med höga poäng verkar sällan ligga under 15%, som jag minns det.

      N. Rhône är mycket mer din hemadress än min, och när jag spenderar mer pengar än en Crozes kostar (som man kanske egentligen borde hålla sig till om man var ute efter prisvärde…) har de nog mest gått till att subventionerna vinodlingen i Côte-Rôtie. Vad gäller Jaboulets La Chapelle har jag dock noterat att vinet får förvånansvärt varierande Parkerpoäng mellan årgångarna för något som är så dyrt. Poängen ligger inte så sällan på en nivå som måste betraktas som en seriös underprestation för årgången. Se t.ex. den här sviten från de senaste åren: 2007 – (90-92), 2006 – 87, 2005 – 88? (efter att fatproven fått (91-94)), 2003 – 95+, 2001 – (90-92), 2000 – 86. Jag läser att Jaboulet tydligen hade stora problem med verksamheten runt 2004-2005 efter att Gerard Jaboulet dött, innan familjen Frey köpte dem i januari 2006. Inte bara Parker utan även bl.a. Jancis Robinson (som ju brukar representera en annan smak) kritiserade tydligen Jaboulet för kvalitetsbrister. Frey står bakom Château La Lagune i Bordeaux, den sydligaste cru classén i Haut-Médoc, en 3:e cru som jag tycker är mycket Margaux-lik, i mycket modern stil, för de är inte blyga med den nya eken. De är också delägare i Billecart-Salmon. Tydligen finansierade de köpet av Jaboulet med att sälja Ayala, som de köpt samtidigt som La Lagune, till Bollinger. Hmm… vad skulle man helst vilja äga – Jaboulet eller Ayala? Som komplement till en Bordeaux-egendom skulle jag nog hellre välja ett champagnehus, om perspektivet var att kunna ställa en bra uppsättning egna viner på middagsbordet.

      De nya ägarna till Jaboulet deklassificerade tydligen hela La Chapelle-årgången 2004 till La Petite Chapelle (87 p), och bör ha kunnat påverka produktionen tidigast från årgång 2006. Möjligen 2007, om det tar ett tag att få in nytt folk. Så frågan är om det här med prisvärd La Chapelle, som du nämner, är en övergångshistoria, p.g.a. att de behövt klassa ner en hel del av dåligt framställda årgångar? Å andra sidan behöver man kanske fortsätta att klassa ner i de flesta årgångar om man siktar på att mer konsekvent bara släppa ett toppvin under namnet.

      Det är ju inte så smickrande för ett välkänt franskt rödvin att ha lyckats underprestera rejält i just årgång 2005. Pichon-Longueville Comtesse de Lalande 2005 är en annan medlem i den klubben, 86 Parkerpoäng (även här fick fatproven, bl.a. vid en primeur-provningen, högre). När en Bordeaux-2005:a får pisk av 2007:an av samma vin har man så att säga gjort en prestation. Undrar om det var mitt fel? Jag besökte dem 2006, då 2005:orna fortfarande låg på fat. Kanske jag sände ut några dåliga vibbar eller nå’t.

  2. Anders & Lena skriver:

    Hallå, och kul att läsa ett nytt inlägg!

    Guigal, Felton Road och La Spinetta – vi inser att vi gärna hade varit med på denna provning!! Just Felton Road har jag(Anders) läst mycket positivt om i diverse vintidningar.
    Oregon, ja. Där ska det göras bra pinot noir, har jag läst. Men av det jag provat föredrar jag definivt pinot från Nya Zeeland, om man ska lyfta blicken utanför Bourgogne.

    God fortsättning på det nya (blogg)året!

    /Anders och Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s