Blandade röda viner och starkviner inför 3-betygsprovet

Eftersom vår munskänkssektion har en medlem som klarade det teoretiska 3-betygsprovet i höstas och ska gå upp på det praktiska provet i början av februari (det går bara vartannat år, jag var uppe förra gången) har vi försökt köra en lite intensivare provningsverksamhet än vanligt i vår 3-betygscirkel. Redan en knapp vecka in på det nya året rev jag av en blindprovning med två flighter om fyra viner vardera upplagda enligt två av provets fem flighter – dels en med regiontypiska röda viner och dels en med söta viner. I det senare fallet valde jag att enbart ta med söta starkviner (utan att deltagarna visste detta), eftersom jag trodde att det fanns behov att öva på detta. Vinerna valdes med viss snegling på hur urvalet och svårighetsgraden har sett ut på tidigare prov. Som arrangör var det inte blindprovning för mig. Nedan återfinns även de parametrar man förmodas identifiera på ett 3-betygsprov.


Röda regiontypiska

Château Belgrave 2000
Frankrike – Bordeaux – Haut-Médoc (5me grand cru classé 1855), ligger ett stenkast utanför appellationsgränsen till Saint-Julien
Druvsorter (i senaste årgången): 58% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot och 2% Petit Verdot, 13% alkohol
€ 22,50 – Rob (2008). Pris i Sverige: 289 kr (årg 2006)
Stallig, utvecklad doft med tydlig rostad fatton, svarta vinbär och mörka plommon, lite örtighet. Klart angenäm doft. Medelfyllig, svarta vinbär och andra mörka bär, lite kryddig, tydliga tanniner men mjuknade, relativt lång eftersmak med tannin. Doften en storlek större än smaken, som ej är så koncentrerad. 89-90 p.
Klart slankast i flighten, vilket i och för sig inte var helt oväntat. Jag tror i stort sett alla kände igen detta som en Bordeaux. Intressant nog landade årgångsgissningarna genomgående på något yngre än det var (2004-2006 så där), även från personer med erfarenhet av mogna viner. Belgrave brukar hålla jämn kvalitet mellan årgångarna (sedan någon gång på 90-talet) och vara ett rimligt köp (även om det svenska priset krupit upp några tior under senare år), är f.ö. väl den enda Bordeaux Grand Cru Classé som brukar gå att hitta i ett brett urval av systembutiker året om. Vinet framstår i denna årgång som ungefär en normalprestation för en 5:e cru classé i en stor årgång, d.v.s. det hade kunnat vara bättre, vilket skulle inneburit mer koncentrerat i smaken, för aromerna var härliga och klassiska.

Señorio de P. Peciña Tinto Gran Reserva 1998, Bodegas Hermanos Peciña
Spanien – Rioja
Druvsorter: 95% Tempranillo, 3% Graciano och 2% Garnacha
48 mån på fat av amerikansk ek, 13% alkohol
€ 20,85 – Alter Vinum (2010)
Utvecklad doft av vanilj, tydlig dillton, milda kryddor och röda bär, lite läder, kola och balsamisk doft. Klassisk och mycket angenäm Rioja-doft. Drygt medelfyllig smak, tydligt kryddig med toner av röda bär, ”varm” stil, tydliga tanniner med antydan till beska, men balanserad & elegant, alkoholen är väl integrerad. Lite bärig och sträv eftersmak. 91-92 p.
För mig, som läst etiketten, formligen skrek vinet ”traditionell Rioja”, men även om flera identifierade det som Rioja, var det flera som var ute på andra håll i sina gissningar. Den relativt ljusa färgen verkade missleda i något fall (med traditionell fatbehandling och lagring kan ju även andra druvsorter än Pinot Noir och Nebbiolo vara ljusa), och möjligen ingick inte Rioja i ”gissningspaletten” i något fall. Men traditionell Rioja GR måste ju absolut betraktas som något verkligt regiontypiskt och identifierbart, och därtill klassiskt, så det tycker jag skulle passa utmärkt som provvin. Just denna producent är en producent i vråltraditionell stil som är både bra och rimligt prisvärd. Enligt uppgift från importören startades denna bodega av en vinmakare från La Rioja Alta efter att de blivit för moderna för hans egen smak. Vilket är lustigt att höra eftersom deras Gran Reserva 890 (rejält dyr) och 904 (mer normaldyr för en bra G.R.) betraktas som verkligt traditionella, vad jag vet. Men de har ju mycket annat i sortimentet också.

Château de la Gardine Tradition 2007
Frankrike – Rhône – (Södra Rhône) – Châteauneuf-du-Pape
Druvsorter: 60% Grenache, 20% Mourvedre, resten Syrah och Muscardin, 14% alkohol
€ 23,59 – Cora (2010, Foire aux Vins)
Örtig doft av röda och mörka bär, kryddton, blyerts, tjära, lite sötaktig doft. Ung och närmast ”Syrah-artad” i sina aromer, tydlig ”fransk” i intrycket. I smaken drygt medelfyllig, mörka bär, mycket kraftiga tannner, lätt alkoholeldig, tydligt kryddig och örtig. Alldeles för ung idag, svårbedömd. Bör nog få 3-5 år till. 89-91 p?
Här spretade gissningarna, men några var på rätt ställe, trots att den var rätt sluten – mer så än vad jag hade väntat. Köpte denna bl.a. för att alkoholhalten var måttlig för årgången (man kunde få fler Parkerpoäng per euro i något annat fall som jag hoppade över p.g.a. väl hög %), tror efter att ha provat den att den nog kan bli rätt elegant och balanserad med lite lagring.

Zenato Amarone della Valpolicella Classico 2005
Italien – Veneto – Valpolicella
Druvsorter (i senaste årgången): 80% Corvina, 10% Rondinella, 5% Sangiovese och 5% Molinara, 16,5% alkohol (hoppsan hejsan!)
€ 24,90 – Match (2010). Pris i Sverige: 379 kr (årg 2006)
Sötaktig doft, likör av röda bär, fatton med choklad, aningen vanilj. Vita russin? I smaken drygt medelfyllig, kraftig sötaktig smak, tydligt alkoholeldig, åter ett intryck av likör av röda bär, toner av torkade bär och vita russin, lite vaniljton, en del tannin och viss beska. Bra i sin stil (möjligen lite söt i intrycket), 90-91 p? Egentligen är väl amarone med extra hög alkoholhalt inte min stil, men denna var faktiskt klart bra, när man bedömer den utifrån sina förutsättningar. Jag hade nog förväntat mig att betygssätta det lägre. Möjligen kan man säga att alkoholen och sötmaintrycket i detta fall är så tydligt, att detta inte är ett vin som ens försöker konkurrera med t.ex. fruktigare Bordeaux (såsom Merlot-dominerade från högra stranden), utan som solitt parkerar sig i ett annat fack. Den här serverar man nog hellre till kraftig ost än till nyanserade kötträtter, och inget fel i det.


Söta starkviner

Domaine de Coyeux Muscat de Beaumes de Venise 2005
Frankrike – Rhône
Druvsort: Muscat Blanc à Petits Grains
Vintyp: förstärkt, 15% alkohol
€ 18,00 – Rob (2011), säljs även i halvflaskor
I doften apelsinskal, blommor, vindruvor, parfym, torkade kryddor – kraftig och elegant doft. I smaken söt (drygt ”Beerenauslese-söt” i mitt intryck, för den som använder tyska viner som utgångspunkt), simmigt intryck, lätt eldig, bra fruktkoncentration, toner av apelsin, passionsfrukt och andra tropiska frukter, bra syra. Kraft och elegans i förening. 92-93 p.
Några gissade faktiskt helt rätt på vintyp och appellation. Muscat de Beaumes de Venise är ett starkvin som för det mesta håller en såpass rimlig alkoholhalt (notera att den ligger 1,5% lägre än amaronen…) att det är ett av de minst ”spritiga” söta starkvinerna överhuvudtaget. Detta i kombination med typiska Muscat-toner gör att jag tycker det brukar vara en bra kombination med fruktdesserter.

Lustau East India Solera Sherry
Spanien – Jerez
Druvsorter: Palomino Fino och Pedro Ximenez
Vintyp: förstärkt (blandning av lagrad, torr Oloroso och lagrad, söt P.X. + ytterligare lagring), 20% alkohol
€ 11,55 (halvflaska) – Rob (2011), Pris i Sverige: 219 kr för helflaska
Fikon, dadlar, nötig doft, lite farinsocker, oljat båtträ, tydligt oxiderad ton, klart trevlig doft. Drygt ”Beerenauslese-söt”, bra koncentration, toner av bränt socker, torkade kryddor, hårt torkad frukt (aprikos?), bra syra, lite beska. 91-92 p.
För mig som läst etiketten gick det att hitta både Oloroso-tonen (nötigheten) och P.X.-tonen (fikon, dadlar) från vinets två komponenter. De flesta gissningarna var dock på Madeira, och jag förstår varför, eftersom det fanns så mycket toner av bränt socker m.m. som väl är något som just East India-Sherry ska ha, till skillnad från annan Cream Sherry (som det nog egentligen är en undervariant av).

Blandy’s Malmsey Rich Madeira aged 5 years
Portugal – Madeira
Druvsort: Malmsey (Malvasia)
Vintyp: förstärkt, 19% alkohol, 123 g/l socker
€ 23,75 – Rob (2011)
Inslag av grön ton i doften, bränt socker, valnötter, lätt rökig. Framstår som lite ”kantigare” bredvid det föregående vinet. ”Beerenauslese-söt”, mycket tydlig syra, smak av bränt socker, lite dadlar, framstår som lite mindre koncentrerad i sällskap av nr 1-2. 87-88 p.
För mig visade vinet upp några klassiska Madeira-drag – inslag av grön ton och hög syra, normalt högre än Sherry. De flesta gissade dock tvärtom, att detta var Sherry, och föredrog till skillnad från mig detta vin. Men på denna blogg är det jag som sätter poängen, så detta får lägre än det föregående. Jag har egentligen lättare att förstå att man trodde att föregående vin var Madeira än att detta var Sherry, och när man väl mållåst på förra vinet som en Madeira måste väl en annan gissning till här. För all del ett bra vin, men jag tycker att det visar att man ofta behöver gå upp till äldre än 5-årig Madeira för att få ett fullt harmoniskt vin. Alltid fascinerande att ett vin gjort på i princip omogna druvor, och sedan utsatts för kvalificerad misshandel, kan bli såpass bra till slut. Det är väl sprittillsatsen som gör’et.

Graham’s Tawny Port Aged 10 Years
Portugal – Douro (Port)
Vintyp: förstärkt, 20% alkohol
€ 15,05 – Delhaize (2011). Pris i Sverige: 249 kr (beställningssortimentet)
I doften torkade röda bär, torkade gula frukter, lite skumgodis, något kryddig. I smaken drygt ”Beerenauslese-söt”, torkade röda bär, tydlig kryddighet, lite läder, en del tannin, relativt eldig, klassisk bra Tawny i relativt söt stil, 90-91 p.
De flesta satte denna som ett portvin, med några gissningar på Banyuls eller Maury, som också finns i oxiderad stil (och torde vara mycket lättare att hitta i Belgien än i Sverige). De brukar dock snarare ligga neråt 16% än på 20%, så man bör kunna skilja dem åt på det, men har man bara ett rött starkvin är det kanske inte så lätt.
Graham’s husstil är att göra relativt sött portvin, men med bra fruktighet och koncentration. Graham’s framstår således normalt som sötare än t.ex. Taylor’s eller Dow’s. Ryktet säger att portvinstillverkarna själva betraktrar 20-årig Tawny som optimal (det finns även 30- och 40-årig till högre pris), och dricker detta när de träffar varandra.

Jag var mycket entusiastisk över att hitta Graham’s 10-åriga till rimligt pris på en rätt stor Delhaize-butik i närheten, för det fanns inte listat på kedjans online-vinsajt där man kan beställa viner (tyvärr bara lådvis) till deras butiker. Även den 20-åriga fanns för € 29,99 (420 kr i Sverige), men jag köpte bara en flaska 10-årig till denna provning. När jag gick förbi samma hylla en dryg vecka senare fanns inte längre dessa viner kvar. Så gissningsvis var Graham’s på väg ut ur Delhaize-sortimentet, och det var därför den inte gick att hitta på nätet. Eventuellt är det så att så snart svenskar utomlands provar något riktigt gott och bra som säljs till mycket förmånligt pris jämfört med det svenska monopolpriset, så skickas det ut hemliga agenter som ser till att vinerna försvinner. Jag menar, vad tror ni att en sådan som Carl Hamilton (nej inte han, utan den riktiga C.H.!) sysslar med nuförtiden när Guillou inte skriver böcker om honom längre? Amerikanska agenter är ju ett verktyg för att upprätthålla ”the American way of life”. Den statliga synen på omistliga svenska värderingar måste väl inkludera att upprätthålla illusionen att Systembolaget håller bra priser på internationellt kända kvalitetsviner. Endast genom hemliga agenters insatser kan detta vara möjligt, när det finns bloggar som obönhörligen avslöjar hur det faktiskt ligger till. 🙂

Läs den engelska versionen av samma inlägg här.

Annonser
Det här inlägget postades i Bordeaux, Italien, Madeira, Munskänkarna, Muscat, Portvin, Rhône, Rioja, Sherry. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Blandade röda viner och starkviner inför 3-betygsprovet

  1. Anders & Lena skriver:

    Jättekul att läsa om provningen och hur Du går tillväga. Vi är inte här ännu på långa vägar, men det är ändå väldigt stimulerande att läsa. Jag har på senare tid lyckas pricka in franska och australiensiska viner (inga distrikt här, vi talar land) men det har nog varit mer tillfälligheter än gedigen kunskapo. Anders missar aldrig en Rioja faktiskt, inte ens nu då hans vinkunnande tycks ha gått in i en ”tunnel” (prestationsångest).
    //Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s