Det dynamiska södra Frankrike med Britt Karlsson

I början av februari gick Munskänkarnas i Bryssel årsmöte av stapeln, och i samband med det höll Britt Karlsson ett seminarium på temat ”Det dynamiska södra Frankrike”. Under Britts ledning provade vi fyra vita, sex röda och två söta viner, alla inköpta på Wine-Not i Bryssel. (Vår ordförande Per stod för vinlogistiken.) Därefter följde middag med två vita, två röda och ett sött, inköpta på Chai&Bar i Bryssel. Huvuddelen av vinerna kom från Languedoc-Roussillon, och några från Provence. Middagsvinerna tog jag inga noteringar om, så denna sent om sider ihopsnickrade bloggpost tar enbart upp de 12 vinerna från seminariet. Från middagen kan jag dock säga att jag ombads att gissa druvsort på ett av de serverade vita vinerna så alla hörde, och hade fel. Jag gissade Chardonnay och det var Sauvignon Blanc. Det var en viss tröst när bordsgrannen (en Britt närstående 3-betygare) efteråt sa att han tyckte att vinet inte hade någon Sauvignon-karaktär. Kan man kanske också skylla på att middagen kom efter de 12 föregående vinerna…?

Vinerna serverades halvblint, vi hade en lista med vinnamn, druvsammansättning och tekniska data m.m., men visste inte serveringsordningen.

Det är av bilden lätt att få intrycket att provningen skedde under stor koncentration och stort allvar...

Les Glaciaires 2009, Domaine Gardiès
Côtes du Roussillon, € 14
40% Roussanne, 40% Grenache Blanc & Gris, 20% Maccabeu; 8 månader i ett år gamla barriquer.
Lätt smörig doft, fruktig med äpple, päron, lite blommig, aningen tropisk frukt. I smaken mycket fruktig, lite fet och oljig, lite ekton?, lätt eldig. OK syra, men lite lägre än idealt. Rätt anonymt men i och för sig välgjort. 83-84 p.
Ej prisvärt. I denna prisklass förväntar jag mig mer karaktär och friskare syra. Hade också förväntat mig mer aromatisk karaktär med en så hög andel Roussanne.

Domaine de la Dourbie blanc 2005
Coteaux du Languedoc, € 15,90
90% Grenache Blanc, 10% Grenache Gris; 12 månader på demi-muids.
Tydligt örtig, mineral, lite citrus, äpple, elegant, lite nötig doft. I smaken mer än medelfylligt, kryddig, örtig smak med citrus och äpple, elegant, mineraltonad. 86-87 p.
Rimligt prisvärt, bäst prisvärde i flighten. Trodde detta var vinet med rätt mycket Roussanne, för det hade en örtig och lite elegant ton som man kan hitta i sådana viner, även om jag då kanske tänker mer på Savoie än på Rhône. Fascinerande att det var vinet med mest av den oftast ganska karaktärslösa och lite oljiga Grenache Blanc, som här fick en fin mineralkaraktär. Bevisar mest hur lite bevandrad jag är i Languedoc-Roussillons viner, och framför allt då de vita. Så här i efterhand inser jag att det delvis är åldern som spökar, för att det kommit fram örtighet och lite nötighet är nog ålders- mer än druvsortskaraktär. Men vinet måste ha varit byggt för att lagras, för att ha utvecklats så här bra. Tror jag hörde något nämnas om gamla stockar.

Veillée d’Equinoxe 2009, Domaine du Grand Arc
Corbières, € 8,80
55% Grenache Blanc, 15% Maccabeo och 30% Roussanne; inget tillsatt svavel.
Fruktig, något fet och kryddig doft, persika, lite tropisk frukt, lätt örtighet. Medelfyllig, något oljig smak, diskret fruktig, lite örtig, äpple, diskret beska, låg syra. 80-81 p.
Allmänt ointressant och inte prisvärt. Påminner i smaken rätt mycket om en enkel Côte-du-Rhône blanc, de som just görs på mycket Grenache Blanc. OK doft, men saknar syra och friskhet i smaken. (Lustigt nog fanns det de vid provningen som tyckte vinet hade hög syra.) Välgjorda vita Côte-du-Rhône (t.ex. Guigals, fast den har mycket Viognier i sig) är klart bättre och friskare än så här utan att vara dyrare.

Château Mirval 2009
Coteaux Varois, Provence, € 14,20
100% Vermentino/Rolle.
I doften örtig, blommig, relativt fruktig – äpple, päron, lite citrus, blommig & aromatisk, gröna toner. Medelfyllig smak, relativt diskret i sina aromer, ej så mycket frukttoner, men det finns en del äpple, lite kryddighet. 84-85 p.
Ett OK vin, men inte riktigt prisvärt.

De vita vinerna övertygade i grund och botten inte, och bara ett av dem (nr 2) skulle jag alls överväga att köpa. Inte desto mindre var det intressant att prova dem, bl.a. för att det bara var att konstatera att jag hade svårt att koppla ihop druvsammansättning med vinaromerna. I Rhône föreställer jag mig att jag har en viss chans att skilja på Grenache Blanc- och Roussanne-dominerade viner, men det kanske är bara som jag tror. Anledningen till att vinerna inte övertygade är nog att jag i grund och botten gillar vita viner i svalklimatsstil med frisk syra, men kan stå ut med lägre syra i kraftiga viner med utpräglad aromatisk stil. Så t.ex. Gewürztraminer eller vissa bättre vita Rhône-viner gillar jag.

Röda viner

Les Millères 2009, Domaine Gardiès
Côtes du Roussillon Villages, € 12,50
40% Grenache Noir, 35% Syrah, 20% Carignan, 5% Mourvèdre; 50% lagrat på demi-muid och 50% på två år gamla barriquer.
Mörkröd färg med lite blåstick. I doften mörka bär, lite tjära, kryddton, örter, lätt sötaktigt intryck. I smaken medelfylligt, mörka och röda bär, tydlig syrlighet, en del tannin, relativt lättillgängligt. 84-85 p.
Inte alls dåligt, men inte riktigt prisvärt, lite för enkelt.

Mala Coste 2005, Domaine de la Dourbie
Coteaux du Languedoc, € 12,50
40% Grenache, 40% Cinsault, 15% Syrah, 5% Mourvèdre; 24 månader på demi-muid.
Mörkröd färg. I doften mörka bär, lite lätt blommig ton, aningen stall, lite tjärton, en del ek, trevlig doft. I smaken mer än medelfylligt, mörka bär, kryddton, bra syrlighet, rejäla tanniner. Ej så koncentrerad frukt, men rätt elegant. 86-87 p.
Här är vi uppe på OK prisvärde. Förmodligen har vinet vunnit på att få några års ålder.

Les Mégalithes 2007, Domaine Bertrand-Bergé
Fitou, € 13,50
95% Carignan från gamla stockar (runt 70 år), 5% Grenache; 18 månader i tank.
Mörkröd färg, lite blåstick. I doften stall- och gödselton, mörka bär, lite tjära, lätt blommighet. Något mer än medelfylligt i smaken, mörka bär, gödselton, viss syrlighet, en hel del tannin, lite rustik stil. Fortfarande ungt, vinet växte i glaset. 87-88 p. Kan ha potential för mer med lagring.
Prisvärt. Inte så lättillgängligt och insmickrande, men ett seriöst vin med karaktär.

Terrasses du Larzac 2008, Mas des Chimères
Coteaux du Languedoc, € 14
20% Cinsault, 20% Carignan, 20% Mourvèdre, 20% Grenache, 20% Syrah; delvis lagrat 12 månader på 400- och 600-liters ekfat.
Mörkröd färg, lite blåstick. I doften stall- och gödselton, örtig, tjära, mörka bär, kraftig doft. Relativt fruktigt i smaken, mörka bär, kryddighet, en hel del tannin, viss syrlighet, bra koncentration, lätt sötmainslag. 87-88 p.
Prisvärt.

L’Épervier 2007, Château Pech Redon
Coteaux du Languedoc La Clape, € 10,90
60% Syrah, 40% Grenache; 24 månader på demi-muid.
Mycket mörkröd färg, lite blåstick, mycket kompakt färg. Inledningsvis lite intetsägande doft, började undra om det handlade om ”smygkork”, men hittade i alla fall mörka bär, plommon, lite choklad, lätt sötaktig, örtig, ek? I smaken örtig, torr, sträv, mörka bär, mycket tanninrikt. Helt klart ungt, utvecklades i glaset. 86-88 p – svårbedömt.
Prisvärt, men bör lagras eller åtminstone en rejäl karaffering för servering.

Pellegrini Alencades rouge 2009, Château Ricardelle
Vin de Pays d’Oc, € 7,50
Marselan, Cabernet Sauvignon, Merlot
Mörkröd, kompakt färg. I doften gödselstack, röda och mörka bär, tjära och kryddton. I smaken mörka bär, gödselstack, höga tanniner, kryddig, viss syrlighet, viss sötma, bra fruktighet. 86-87 p. (Uppdaterat med årgång, tack Per!)
Helt klart prisvärt. Vinet var ett ersättningsvin för ett annat vin (som inte hade Cab eller Merlot i sig), där en flaska var korkdefekt. (De icke-defekta flaskorna dracks nog istället upp till middagen eller nå’t.)

Ska man säga något om urvalet av de röda vinerna, så kan man notera att det var domänviner där Carignan, Cinsault eller Grenache dominerande i fyra av dem (fem före ett vin blev utbytt p.g.a. korkdefekt), och Syrah i enbart ett. Britts tanke var uppenbarligen att servera ”genuina” men moderna/kvalitetslyfta Languedoc-Roussillon-viner, snarare än ”Nya Världen i Södra Frankrike”-viner på Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah. Den senare kategorin är väl ofta Vin de Pays d’Oc-viner från kooperativ eller stora firmor, medan de här vinerna var appellations-viner. Det senare är väl i grund och botten ingen kvalitetsfråga (sedan får fransmännen säga vad de vill…), men däremot en fråga om vilka druvsorter som är tillåtna.

Kvalitetsmässigt tycker jag att de röda står sig betydligt bättre än de vita, och de flesta är prisvärda, även om jag kanske inte blev så helsåld på stilen att jag tänkt reducera källarutrymmet för Bordeaux och Rhône för att bereda plats för Languedoc. Ett genomgående drag var att de flesta vinerna inte var särskilt ”insmickrande”, de framstod för mig som mindre söta och mindre fruktdrivna än de flesta viner från Södra Rhône till exempel och visade inte fullt ut upp det jag förknippar med ”varmklimatsstil”. Flera av dem var byggda på ett sätt så att de bör tåla och förbättras av rätt lång lagring. Vore intressant att se hur välgjorda viner på Carignan och Cinsault (helst gamla stockar – för det verkar vara gynnsamt i dessa fall) utvecklas med ålder. Således var vinerna överlag genuina och hade en regionkaraktär.

Jag kan däremot inte låta bli att fundera på om den här typen av viner är särskilt lätta att sälja in på utländska marknader, annat än i mindre kvantiteter. De har inte riktigt den stil som ”nybörjardrickare” gillar, och den som lärt sig uppskatta/stå ut med en lite mer nyanserad och sträv stil, har nog ofta redan hittat till Bordeaux, Rhône, Piemonte, Toskana, valda delar av Spanien eller för all del Sydvästra Frankrike (d.v.s. områdena närmare Atlanten än Medelhavet), och blivit lite ”etikettdrickare”. Man kan ju alltid säga att framför allt Bordeaux är överprissatt, och detta skulle vara ett argument för att leta i Langeudoc, men i 10-15 eurosklassen går det ju faktiskt att hitta många bra Cru Bourgeois och liknande viner, som jag åtminstone i bättre årgångar bedömer med ungefär samma poängtal som dessa viner. (Och varför skulle man alls köpa sämre årgångar av sådana viner om man väl känner till årgångskaraktären?) Om man väl ger sig på jakt efter något mer prisvärt än t.ex. Bordeaux, och kan tänka sig andra druvsorter med lite andra aromer, tja, varför ska man då alls behöva stanna i Frankrike? Om man inte är fransman, vill säga, eller den typen av fransktalande belgare som tycker att ”vin entranger” är en beteckning som kan användas på icke-franska viner även i Belgien… Jag inser att hela detta resonemang är ganska orättvist mot en ny generation vinmakare som under de senaste 20 åren har höjt kvaliteten enormt i sin region, har visat att det går att göra riktigt bra viner även av deras traditionella druvsorter, och lärt sig att ta vara på kvaliteten i gamla stockar av dessa druvsorter. Men jag resonerar utifrån hur jag tror att vinmarknaden i realiteten ser ut: hårt konkurrensutsatt och globaliserad som grundregel, men som har ett segment där ”name recognition” och prestigetänkande gäller, och där prissättningen fungerar helt annorlunda, men där det är få förunnat att hamna.

Söta viner

Âge de Pierre 2009, Domaine Fontanel
Muscat de Rivesaltes, 15,5% alkohol, € 13,50
Druvsort: Muscat Blanc à Petit Grains
Mycket Muscat-typisk doft, parfymerad, persika. Sött (Beerenauslese-nivå), parfymton, bra syra, citrus, tropiska frukter. 88-89 p.
Klart prisvärt. Högst poäng från mig av dessa 12 viner.

Rivesaltes Ambré, 4 ans d’âge, Domaine Rancy/Jean-Hubert Verdaguer
Rivesaltes, € 17
Druvsort: Maccabeu
I doften nötig, karamelliserad, tydligt madeiriserad. Medelfyllig smak, sött (något under Beerenauslese-nivå), kryddig, nötig. 87-88 p.
Prisvärt.

En härlig avslutning med två söta starkviner från Roussillon. (Vi fick ett tredje, en Banyuls i vintage-stil, till den efterföljande middagens chokladdessert – mums!) Det här är viner som allt som oftast är bra och prisvärda, och som regionen var känd för långt innan det började göras ambitiösa ”vanliga” rödviner. Jag uppfattar det som att de sydfranska starkvinerna i Sverige är rätt okända relativt de från Spanien och Portugal. Det finns det egentligen ingen anledning till, varken pris- eller kvalitetsmässigt. Intressant nog är gamla (säg, 30-50 år gamla) årgångsmärkta viner från Maury, Banyuls och Rivesaltes ofta rätt måttligt prissatta. Jag köpte t.ex. en drygt 35 år gammal Rivesaltes för 25 euro häromveckan, och då i en butik som är rätt dyr. Normalt får man betala klart mer för Madeira och Colheita Port (för att inte tala om Vintage Port) av motsvarande ålder. Frågan är om denna situation kommer att vara för evigt. Om t.ex. amerikanarna skulle få för sig att sydfranska starkviner från personers födelseår är kul att ha, och ge bort i present, kunde nog många viner snabbt ta slut och priserna på de som finns att få tag på gå upp till minst det dubbla, d.v.s. Colheita Port-nivån.

För övrigt kan jag säga att Britt alltid är bra på att hålla vinprovningar och kurser. Hon är både pedagogisk och kunnig, och är entusiastisk utan att ägna sig åt det utpräglade ”säljsnack” som är rätt vanligt i en bransch med många ”begagnade bilhandlare”. Jag kan rekommendera att kolla in sajten (tillika vinresefirman) BKWine som hon driver tillsammans med sin man Per Karlsson, och att prenumerera på deras nyhetsbrev BKWine Brief. Kombinationen av kunnande, och oberoende av de svenska branschaktörerna, är något som jag uppskattar i Britt och Pers skrivande. Det svenska perspektivet tillförs bland annat av Jack Jakobssons omdömen av de nya vinerna på Systembolaget. (Jack hinner också med att vara ordförande för vinklubben AuZone i Stockholm.) BKWines Youtube-kanal innehåller också många intressanta videos, framför allt intervjuer med franska vinmakare.

Annonser
Det här inlägget postades i Languedoc-Roussillon, Munskänkarna, Muscat, Provence. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det dynamiska södra Frankrike med Britt Karlsson

  1. Finare Vinare skriver:

    Vi vill invända mot delar av ditt resonemang. Mindre egendomar i Languedoc visar upp en hantverkskänsla och personlighet som man aldrig hittar i bordeaux cru bourgeois till ungefär samma pris. Och gillar man franska viner i allmänhet är det nog lättare att byta region än att helt byta till världsdelar där vinerna är mer fabricerade?

    Att man skulle utvecklas till etikettsdrickare är också en trist tanke. Tvärtom är det väl en fas man går igenom på vägen mot riktig uppskattning av vin?

    Förresten har vi nyligen lurat munskänksprofiler med tre betyg att syrah/mourvèdre från Languedoc är ädel Hermitage, kanske från Les Bessards. Utan etikett är allt möjligt, men man får naturligtvis inte vinerna helt gratis bara för att de är från Languedoc 😉

    Banyuls och Rivesaltes väntar som sagt på sitt rättmätiga erkännande!

    • vintomas skriver:

      För vinmakarnas del hoppas jag förstås att du har rätt och jag har fel. Men kvalitetslyften i det ”moderna Spanien” är väl egentligen inte äldre än de i Languedoc, men nog har Priorat och Ribera del Duero lyckas bättre med att etablera sig som ”kvalitetsregioner” på den internationella vinmarknaden än vad Languedoc har gjort? Tror egentligen att det mer är till marknadsmässig nackdel än fördel för Languedoc att ligga i Frankrike, med så många andra väletablerade regioner och en lång historik av skräpvinsproduktion i södern…

      När det gäller etikettsdrickare syftar detta inte i första hand på nyfikna vinnördar, utan mer på konsumenter som rutinmässigt köper viner för 10-15+ euro och vill ha bra saker, men som inte nödvändigtvis har vin som sitt stora intresse. Sådana tror jag ofta är etikettdrickare av något slag, snarare än experimentlystna.

      Vad gäller jämförelsen med Bordeaux – jag återkommer inom några dagar med ett omdöme om en Cru Bourgeois inköpt för € 8 som jag betygsatt högre än de röda vinerna här, och för all del högre än någon annan Bordeaux jag provat i den prisklassen… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s