Riesling, Krug, Vougeot och middag

Dagarna runt helgen 5-6 mars hade Belgien besök av stora mängder ölnördar, då det gick flera ölmässor av stapeln på olika orter. På lördagen hade även Cantillon i Bryssel öppet hus med pågående bryggning, vilket lär vara ett event som man vill besöka någon gång om man gillar öl av gueze- eller lambic-typ. Trots att jag fokuserar på vin snarare än öl, avsatte helgen spår även i mitt hem, i form av celebert besök från Sverige av C. Det blev bl.a. en liten middag med tre trevliga viner, varav två utan bubblor från mig och ett med bubblor från C.

Trittenheimer Apotheke ”Alte Reben” Riesling Spätlese trocken 2007, Grans-Fassian
Mosel. Inköpt 2008 i Trier, € 16?

Ljusgul färg. Rieslingtypisk doft med persika, citrus, citrusskal, fläder, lite grönt äpple, honung, lite mineral, aningen petroleum. I smaken medelfyllig med citrus, mycket bra syra, lätt sötmaintryck (för att vara ”trocken”, alltså), lite persika, aningen citrusskalsbeska, antydan till alkohol i eftersmaken. Inga direkt utvecklade aromer, men det märks ändå att den fått något år i källaren. 89-90 p.

Drickfärdigt och mycket trevligt nu, men kommer att utvecklas många år än, i likhet med i princip alla bra Riesling-2007:or, och inte minst de från Mosel – klart bra syranivå i kombination med tillräckligt bra koncentration och avsaknad av konstiga aromer är nyckeln.

Wein-Plus har gett Grans-Fassian ****/5 och vinet 87 p. Deras rekommendation ”drick till 2010” ger jag dock inte mycket för. Brukar i huvudsak hålla med om Wein-Plus tillverkarbedömningar för torr Riesling, men tyskarna dricker sina egna vita viner alldeles för unga, även de bra exemplaren. Wein-Plus verkar ofta sätta någon slags ”drick inom 1-2 år”-rekommendation på det mesta som får under 90 poäng hos dem, även sådant som solklart är byggt för att vinna på längre lagring.

Således bara att pricka av ännu en Riesling-2007:a som utvecklats bra och aningen överträffar vad man kunde förvänta sig av de inledande omdömena!

Krug Grande Cuvée NV
Champagne. Gamla etikettdesignen, korken indikerar en del ålder – flaska från 1990-talet? Auktionsköp av C. Pris: behöver du fråga vad den kostar, är den för dyr… 🙂

Gyllengul färg med lätt bärnstenston, inledningsvis bra mousse. Stor, mycket utvecklad doft, brödig med röda och gula frukter, gula och bokna äpplen, lite kryddig med torkade milda kryddor, rostade hasselnötter, kakao, antydan till volatil syra. I smaken fyllig, mycket markerad syra, gul frukt, citrus, gult äpple, lite kryddton, lätt beska i form av fat- och citrusskalsbeska. 92-93 p.

Ett stort vin, framför allt i doften, men just detta parti (när det nu buteljerades…) har nog passerat zenit i sin utveckling av smaken och färgen att döma. Med den höga syran lär det hålla sig på ungefär den här nivån några år till, men tror inte att någon ytterligare förbättring är att vänta.

Jag fick första slurken av detta vin serverat blint, och presterade en snabb gissning som löd på druvblandad årgångschampagne från 1970-talet. D.v.s. det framstod som rejält gammalt för mig, och klart mer utvecklat än de årgångsskumpor från 1980-talet (framför allt 1988, 1989) som jag provat på under senare år. Av etikettens utseende och flaskans skick framstår det som troligast att det är en batch som utlevererats någon gång på 1990-talet.

Mogen Krug – inte illa för ett ”BYO-vin”! Men vem har sagt att det ska vara billigt att bo gratis hos kompisar… 🙂

Bryssel-baserade Bisty hade för övrigt en precis omvänd upplevelse med en nyinköpt Krug-flaska – den var alldeles för ung. Är faktiskt lite förvånad över detta, även om Krug utan årgångsbeteckning brukar anses vinna på lagring, brukar den inte anses säljas för ung. Detta brukar vara en av skillnaderna mellan prestigechampagne (dit ”vanlig” Krug räkas) och ”vanlig” årgångschampagne från de stora husen – prestigevinerna ska inte bara vara ännu lite bättre, utan också gå att dricka direkt, eftersom man bl.a. siktar in sig på det kundsegment där pengar spelar mindre roll, men tålamodet kan vara en bristvara.

Clos de Vougeot 2000, Domaine de la Vougeraie
Bourgogne (Grand Cru), druvsort Pinot Noir. Ca € 50.

Mellanröd färg, något bleknande kant. Stor, utvecklad men ändå fruktig doft, körsbär med andra röda bär och lite björnbär, tydlig animalisk ton, undervegetation, kryddton, lite inslag av gröna aromer och eukalyptus, välintegrerad ton av rostade fat. Mer än medelfyllig, smak av mörka körsbär och tranbär, mycket bra syra, ganska tydliga tanniner, en del kryddighet. 91-92 p.

Doften större och mer utvecklad än smaken, som skulle vinna på mer utveckling. Doften kunde räcka för att bära upp ett vin med högre omdöme, uppåt 95 p. Inte solklart att man placerar denna i Bourgogne, associationerna kunde nog gå till en bra Pinot Noir från något svalt Nya Världen-område.

2000 är en mellanbra årgång i Bourgogne, tre stjärnor hos Decanter t.ex., och den anses relativt snabbmognande. Det betyder att årgången inte är lika eftertraktad som exempelvis 1999 eller 2002 (för att inte tala om 2005…). Fördelen med att årgången är snabbmognande är att även Grand Cru-vinerna kan drickas redan nu med behållning. Öppnar man en riktig topp-Bourgogne från 1999 (toppår) eller 1996 (syrarikt år, brukar betyda långsam mognad) riskerar de att fortfarande inte vara riktigt drickfärdiga. Och vill man inte ha mognad i sin Bourgogne kan man lika gärna gå direkt på 2006 och 2007 istället för att fördjupa sig i årgångsskillanden mellan 5+ år gamla årgångar.

Läs den engelska versionen av samma inlägg här.

Detta inlägg publicerades i Bourgogne, Champagne, Mosel, Pinot Noir, Riesling. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s