Starkvinsprovning med Munskänkarna

I början av mars höll jag en provning med blandade starkviner i vår sektion av Munskänkarna. V.O. & L.O. fixade trevliga tilltugg och tog hand om allt annat praktiskt, förutom att köpa vinerna. Tanken var att visa på övergripande stilskillnader inom denna breda, underskattade och delvis bortglömda vinkategori, och jag lade därför upp den i form av tre flighter: torra vita, söta vita och söta röda. I respektive flight fanns viner med varierande grad av oxidation, vilket är en viktigare parameter för förstärkta än för oförstärkta viner – om man håller sig till ”viner direkt från hyllan” och talar om avsiktig vinkaraktär snarare än defekter, vill säga.

Provningen var i viss utsträckning en fortsättning på en provning jag höll i mitten av 2010, då med fokus på oförstärkta söta viner. Jag undvek att ta med några förstärkta söta den gången, just för att inte ha ”förbrukat” starkvinstemat, men det blev först i år som denna provning blev av. I vinurvalet försökte jag också att undvika att ta med exakt de viner som jag vet varit med på någon annan provning i sektionen de senaste månaderna, bl.a. blev det en del söta starkviner i samband med övningarna inför det praktiska 3-betygsprovet.

Hälften av de provade vinerna fastnade på bild

Torra vita

Tio Pepe, Gonzalez Byass
Fino-Sherry; € 8,85 – Delhaize (finns på Systembolaget för 99 kr)
Druvsort: Palomino Fino
Vinifiering: lagring över 4 år i solera under jästtäcke, 15% alkohol
Ljusgul färg. Finotypisk doft med jäst, grönt äpple, mandel, ganska kraftig doft. Medelfyllig, lätt oljig, torr smak, lite eldig, grönt äpple, hög och markerad syra. 86-87 p.
Tio Pepe är det stora Sherry-varumärket och något av denna vintyps motsvarighet till Moët & Chandon, men är definitivt välgjord. Det kan gå att hitta ungefär lika bra fino några euro billigare (t.ex. från Domecq), men de allra billigaste varianterna (under € 5) från ”okända” märken brukar vara klart sämre: mindre fruktkoncentration, mer beska och lite spretiga i intrycket. Fino är ett klassiskt tapasvin, men jag tycker att fino nog passar bäst under den varma delen på året.

Dry Oloroso Don Nuño, Lustau
Sherry; € 20,50 – Rob
Druvsort: Palomino Fino
Vinifiering: lagring 12 år i solera (på amerikanska ekfat), 20% alkohol
Bärnstensfärgad. Sötaktig, bränt socker, torkad frukt, lite oljat båtträ, kryddig doft, valnötter. Doften är kraftig och angenäm. Fyllig smak, klart eldig, torr, kryddig, med toner av torkad frukt, bra syra och mycket bra smakkoncentration. 90-91 p.
Det här är alltså en helt torr oloroso (även om den inte smakar lika knastertorrt som en fino), och en som legat extra länge i sin solera. Medan man kan hitta fino i vanliga varuhussortiment, måste man normalt leta sig till specialiserade vinbutiker för att hitta de torra varianterna av oxiderad Sherry, såsom amontillado och oloroso. Söt oloroso av enklare slag (kortare lagringstid, sötad med koncentrerad druvmust) går däremot att hitta i vanliga butiker. Hittar man en billig oloroso och det inte uttryckligen står ”dry” på den, kan man nästan förutsätta att den är mer eller mindre söt. Lustau är ett mycket pålitligt namn när det gäller all Sherry, och så vitt jag känner till den främsta tillverkaren. För den som kan ta sig en bit utanför Bryssel kan flera av Lustaus viner köpas hos Goorden i Dworp, till lite bättre priser än hos Rob.

Blandy’s 5 years old Sercial Dry
Madeira; € 19,35 – Le Vin Passion/TGVins
Druvsort: Sercial
Vinifiering: 5 års lagring på amerikanska ekfat i ”Canteiro”-system, 19% alkohol, 50 g/l restsocker
Ljus bärnstensfärg. I doften bränt socker, lätt rökig, torkad frukt, gula och röda bär, fruktigare och lättare doft än oloroson. Smaken är snarast halvtorr, fyllig, eldig, mycket tydlig syra, röda bär, torkad frukt, fatton. I aromerna faktiskt lite lik en mogen halvtorr Riesling. 88-89 p.
Bra Madeira, de som är druvsorts- och åldersmärkta, finns på ännu färre ställen än torr Sherry i oxiderad stil. Kanske det mest bortglömda av de klassiska starkvinerna. Att skilja på Madeira och oxiderad Sherry är inte alltid så enkelt (för de delar många aromer), men i princip ska Madeira ha en ännu mer markerad syra, har ibland ett lite grönt inslag i doften, och finns längs hela sötmaskalan.

Söta vita

Pineau des Charentes, Pouilloux
AOC Pineau des Charentes, Charentais (”Cognacsdistriktet”), Frankrike; € 9,50 – Rob
Druvsort: Ugni Blanc
Vin de liqueur (VDL), fatlagrad i ”flera år”, 17% alkohol
Mörkt gyllengul färg, lätt bärnstenston. Söt doft, marsipan, lite kryddig och rökig, lite blommig, torkade söta kryddor, arrak, vita russin. Söt smak (nivån ”Beerenauslese+”), lite eldig, marsipan, citrus (apelsin) och citrusskal, bra syra, lite tanninkänsla, lite kryddig, honung. 88-89 p.
Att det här vinet var så bra var flightens överraskning. Billig Pineau de Charentes finns i varuhussortimenten, men jag ville undvika de varianterna, så jag tog en från Robs hylla utan att ha provat den. Den är definitivt bättre och mer komplex än de brukar vara, och även kryddigare och lite sötare, skulle jag säga. Mycket prisvärd.

Domaine de Durban Cuvée Spéciale 2007
AOC Muscat des Beaumes de Venise, Södra Rhône, Frankrike; € 15,55 – Rob
Druvsort: Muscat Blanc à Petits Grains
Vin doux naturel (VDN), 15% alkohol
Mellangul färg. I doften blommig, parfymerad, citrusskal, vindruvor, lite kryddig, relativt elegant och fruktig doft. Söt smak (”Beerenauslese+”), kryddig, torkade apelsin- och citronskal, bra syra, aromatisk, blommig, lätt eldig, lätt grapebeska, elegant. 89-90 p.
Skulle beskriva denna som aningen mer kryddig än många andra Muscat des Beaumes de Venise.

Blandy’s 10 years old Malmsey Rich
Madeira; € 31,99 – Le Vin Passion/TGVins
Druvsort: Malmsey
Vinifiering: 10 års lagring på amerikanska ekfat i ”Canteiro”-system
19% alkohol, 120 g/l restsocker
Mörkbrun färg. Rökig doft, torkad frukt, russin, valnötter, oljat båtträ, bränt socker, stor doft. Söt (”Beerenauslese-nivå”), eldig, kryddig, torkad frukt, vita russin, bra syra, hasselnötter och valnötter. 90-91 p.
Tycker att 10-årig Madeira ofta är ett rätt tydligt kvalitetssteg upp från de 5-åriga. Tyvärr är priset ofta ungefär proportionerligt mot åldern, så priset är högre. Normalt sett även högre än för 10-årigt portvin.

Pedro Ximénez San Emilio, Lustau
Sherry; € 21,88 – Rob (finns även på halvflaskor). 299 kr på Systembolaget.
Druvsort: Pedro Ximénez
Vinifiering: druvorna soltorkade direkt efter skörd, lagring på solera
17% alkohol
Mörkbrun färg. I doften fikon, dadlar, russin, nypon, aromatisk. Mycket söt smak (”Trockenbeerenauslese”-nivå), simmig, russin, dadlar. 89-90 p.
Serverade det här vinet separat, efter de röda, eftersom det är så simmigt.

Söta röda

Maury Vintage Rouge 2008, Domaine du Mas Amiel
AOC Maury, Roussillon, Frankrike; € 17,42 – Le Vin Passion/TGVins (finns även i 50 cl-flaskor). 239 kr på Systembolaget.
Druvsort: Grenache
Vin doux naturel (VDN), vintage-stil = ej oxiderat (till skillnad från rancio-stil), 16% alkohol
Kompakt mörkröd färg, lite blåstick. Fruktig doft, röda bär, hallonlikör med lite svarta vinbär och björnbär, aprikoskompott, aromatisk/blommig, lätt kryddig. Söt (”Beerenauslese-”), lite eldig, mycket fruktig med bra koncentration, hallon och mörka bär, en del tannin. 88-89 p.
Jag serverade det här vinet lite väl kallt, tycker att rekommendationen 12-14 °C som fanns på baksidesetiketten framstår som i svalaste laget för att det skulle göra sig optimalt. Vintage-Maury (och grannen Banyuls) matchar för övrigt choklad, inklusive mörk choklad, alldeles utmärkt!

Fonseca Guimaerens Vintage Port 1988
Douro, Portugal. Inköpt på Systembolaget 2008 för 299 kr; årgången 1995 finns på Systembolaget (329 kr) och på Mig’s (€ 31,50).
2 år på stora fat, buteljerad 1990, 20% alkohol
Mörkröd färg med ljusnande kant. I doften russin, mörka bär, rejält blommig, viol, torkade kryddor, lite hallon, mörk choklad, tjärpastill, stor doft, klart elegant. Söt smak (”Beerenauslese+”), mycket kryddig, läder, russin, mörka bär, lite tjärpastill, eldig, bra syra, lätt spretig i smaken. 90-91 p.
Det här vinet utvecklades och förbättrades (blev mer harmoniskt) i glaset, trots att det stått i karaff i en rätt god stund när det serverades, för att slippa fällningen. Doften var större än smaken. Spretigheten gör att jag inte riktigt tror på att det skulle förbättras med yttterligare lagring, till skillnad från en ”fullskalig” Vintage Port från de största åren – som absolut skulle vinna på ytterligare lagring bortom 23 år. Guimaerens är den Vintage Port som Fonseca gör i de lite sämre portvinsåren (då det inte gör Fonseca Vintage Port), i likhet med t.ex. Taylor’s Quinta de Vargellas och Graham’s Quinta dos Malvedos. En fördel med dessa ”Quinta ports”, förutom att de kostar betydligt mindre än toppårgångarna, är att de ofta säljs med ganska många års flasklagring, d.v.s. i mer eller mindre drickfärdigt skick. 1995:an av Guimaraens säljs just nu, t.ex.

Taylor’s 10 Year Old Tawny Port
Douro, Portugal; € 22,45 – Rob. 229 kr på Systembolaget.
Blandning av årgångar som i genomsnitt legat minst 10 år på mindre fat, buteljerad 2010, 20% alkohol
Klarröd färg, tegelkant. I doften torkade röda bär, läder, torkade kryddor, lite blommig, stor och kryddominerad smak. I smaken söt (”Beerenauslese+”), koncentrerad, fruktig smak med torkade röda bär, milda torkade kryddor, stor koncentration. 90-91 p.

Annonser
Det här inlägget postades i Frankrike, Languedoc-Roussillon, Madeira, Munskänkarna, Portvin, Rhône, Sherry. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Starkvinsprovning med Munskänkarna

  1. Stina skriver:

    Kul! Du har ungefär samma spann av viner som jag har på mitt starkvinsavsnitt som jag kör inför tvåbetygsprovet här i Sthlm. Vi har en liten minikurs på tre gånger med söta viner, starkviner och mousserande viner. Jag har begränsat mig till åtta viner, vilket inte är det lättaste eftersom det finns så mycket…. Istället för Pineau de Charentes valde jag en Macvin, men tanken är samma, att visa på VDL. Ska kanske överge min favorit Macvin för en Pineau nästa gång. Den har blivit utröstad som sämst de tre gånger jag haft avsnittet (fast jag bytt till bättre och bättre Macvin varje gång!). Förvånansvärt många har också vintage porten långt ner i tycka-om-skalan. Senast hade jag en 1991 Graham, som jag tyckte var riktigt bra.

    • vintomas skriver:

      Jo, både franska VDL och VDN ville jag ha med, förutom både icke-oxiderade och oxiderade i varje flight. Sju-åtta viner kan nog funka, men mindre än så ger knappast en överblick. Även med tio viner har jag fått avstå från söt ”blandsherry” (alltid kul om man kan hitta kombinationen av nötig olorosoton och PX-tonen), mer oxiderad Muscat (såsom Moscatel de Setubal), vitt portvin (egentligen inte så svårt…), starkvinerna från östra Medelhavet och allt från Nya Världen. Men redan vid 10 viner på 15-20% såg jag en risk för att det skulle bli sjöslag, så jag instruerade de som inte tänkt spotta att de var tvunga att memorera vägen ut innan vi påbörjade provningen… 🙂

      • Stina skriver:

        Ja, man skulle ju helst vilja ha tre avsnitt med bara starkvin! Det finns ju så mycket att välja mellan.

  2. vintomas skriver:

    Låter som om du får föreslå en starkvinskurs i Stockholmssektionen vid tillfälle, det borde det väl finnas underlag för i den där 2000-hövdade sektionen du är aktiv i… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s