Schloss Johannisberg, mycket 2009:or

Den bortkomna kuriren, "Spätlesereiter", står staty hos Schloss Johannisberg.

Schloss Johannisberg är i hög grad historisk mark i den tyska vinvärlden. Det enda ställe som möjligen kan göra dem rangen stridig är Kloster Eberbach några kilometer bort. Johannisbergs historiska betydelse beror dels på att det var den första egendomen som helt planterades med Riesling (1720) och dels på att det var här som systemet med Prädikat fick sin början år 1775 då en tysk Spätlese för första gången producerades. 1775 skedde detta av misstag, då kuriren som meddelade ägarens skördetillstånd blev försenad med så många dagar att mycket av vingården hann drabbas av röta. Vin gjorde man dock ändå, och det visade sig bli alldeles utmärkt, vilket innebar att man började försöka skapa dessa viner med avsiktligt försenad skörd, utan bortkomna kurirer. Uppdelningen i flera Prädikat kom dock senare, och den första Spätlesen bör nog ha motsvarat minst en Auslese med dagens terminologi, om den gjordes från en hög andel tydligt botrytiserade druvor.

Schloss Johannisberg är, i likhet med Schloss Vollrads, en egendom med eget vingårdsbeteckning utan ortsnamn. D.v.s. vinernas vingårdsbeteckning är kort och gott Schloss Johannisberg(er).


I likhet med många historietyngda tyska producenter har inte Schloss Johannisberg alltid presterat på topp under modern tid, särskilt inte om man tar hänsyn till hur bra vingårdar de sitter på. Ännu under de första åren på 2000-talet kunde det vara rätt variabel kvalitet på vinerna, men de senaste åren har de brukat få genomgående goda omdömen, och räknas som åter på den nivån som gällde i fornstora dar. Wein-Plus och Gault-Millau rankar båda Johannisberg med fyra stjärnor av fem. Hos Wein-Plus kan man följa kvalitetsframstegen i årgångsomdömena. I början av 2000-talet hade Johannisberg bara två stjärnor hos dem. Årgången 2004 fick dock mycket bra omdömen, och det var första gången som Wein-Plus ansåg även de torra vinerna riktigt lyckade, och man meddelade att den tredje stjärnan var nära. Med årgång 2005 bekräftades bilden – kvalitetsuppsving och inte minst på den torra sidan – och de fick sin tredje stjärna med den fjärde i utsikt. I denna årgång producerades också den första Erstes Gewächs (Rheingaus beteckning för torra toppviner) från Schloss Johannisberg. Årgång 2006 följde den fjärde stjärnan.

En intressant aspekt av Schloss Johannisbergs kvalitetsuppsving är att de, i likhet med många andra Rheingau-producenter, har fokuserat mer på torra viner på bekostnad av de halvtorra. Det lägsta Prädikat där det finns fullt restsöta viner är Spätlese. På nivån Qualitätswein och Kabinett finns dessa inte, bara trocken (torr) och feinherb (= lätt restsötma). Jag är rätt säker på att det för inte alltför många år sedan fanns ”normal”/restsöt/halvtorr Kabinett här, men tydligen inte längre.

Det här med halbtrocken är en intressant beteckning, eftersom den inte är definierad i vinlagstiftningen och därför i princip kan betyda vad som helst. Trocken (max 9 g/l restsocker i viner med hög syra) och halbtrocken (max 18 g/l) är däremot definierade. Traditionellt brukar feinherb betyda ”lite mer restsötma än i en halbtrocken”. Observera dock att halbtrocken inte kan översättas till svenska med ”halvtorr”, för begreppen används helt olika. Ska man hänvisa till Systembolagets klockcirklar är väl trocken 1-2, halbtrocken närmast 3 och feinherb så där 4, medan ”äkta” halvtorra viner (Kabinett och Spätlese utan tilläggsbeteckning) snarare ligger på 5-6. Vid middagen i Kloster Eberbach i samband med min utflykt (rapport kommer) sa tysken som satt mittemot att han tyckte att Riesling ofta gör sig bäst med lite restsötma, men att beteckningen halbtrocken var hemsk. Något som är halb- kan ju definitionsmässigt aldrig vara riktigt bra, och feinherb var därför en bättre beteckning. Jag har inte tänkt på detta perspektiv tidigare, utan mer fokuserat på det här med feinherb som odefinierat i regelverket, men uttalandet fick en polett att falla ner. Jag har tidigare noterat att den utmärkta Moselproducenten Markus Molitor – med ett av Tysklands största och mest svåröverskådliga vinsortiment – har strukturerat om sitt sortiment i de tre kategorierna torr, feinherb och (rest)söt och försett dem med tre olika foliefärger. Inga halbtrocken längre, således. Schloss Johannisberg tycks alltså ha gått samma väg som Molitor, även om feinherb-sortimentet är betydligt mindre. Tyvärr gick denna förändring upp för mig först efter besöket, när jag tittade i deras prislista igen. Jag provade därför inte feinherb-vinerna på plats, eftersom jag var helt fokuserad på att jämföra de torra vinerna hos de producenter jag besökte och att utvärdera 2009:orna.

Det ska bli intressant att se om ännu fler följer efter i denna utmönstring av halbtrocken. Min gissning är också att det skett ett litet skifte i hur feinherb används. Det behöver numera nog inte vara ett vin med över 18 g/l restsötma (maxgränsen för halbtrocken) om det gäller Riesling, utan det kan nog ofta röra sig om 10-15 g/l, d.v.s. bara något mer än gränsen för trocken (9 g/l). Sådana viner borde motsvara 2-3 i klockcirkeln.

Men nu får det vara nog med allmänna beskrivningar och andras åsikter, och istället över till mina åsikter om själva vinerna, baserat på ett drop-in besök i Schloss Johannisbergs butik.

Schloss Johannisberger Riesling Gelblack Qualitätswein trocken 2009
€ 12
I doften persika, citrus, lätt kryddig, fruktig doft. Aningen mer än medelfyllig i smaken, klart kryddig, persika, lätt alkoholeldig, bra fyllighet men lite grov/kryddig i stilen. 86-87 p.

Schloss Johannisberger Riesling Rotlack Kabinett trocken 2009
€ 17
I doften mineralisk, lite örtig, citrus, aningen Riesling-parfym. I smaken medelfylligt, bra fruktighet, gult äpple, citrus, lite persika, bra syra. 87-88 p.

Schloss Johannisberger Riesling Grünlack Spätlese trocken 2007
€ 27
I doften citrus, lite örtig, persika, en del Riesling-parfym, mineral. I smaken aningen mer än medelfyllig, lite fruktsöt, persika och citrus, örtig och med mentol (som örtkarameller), lätt grapebeska, lång och behaglig eftersmak. 90-91 p.
För övrigt gav Wein-Plus vinet 84 p när de provade det i slutet av 2008. Antingen är detta ännu exempel på en 2007:a som blivit bättre än inledningsvis väntat, eller så passar den mineraliska-örtiga aromprofilen bättre med lite mognad, eller så tycker jag bättre om viner i denna stil än Wein-Plus. Kanske lite av alla tre är det mest troliga, förresten.
2007 var sista årgången då Spätlese trocken producerades. Att ha både Spätlese trocken och Erstes Gewächs från samma vingårdsläge, d.v.s. fyra kvalitetsnivåer av torra viner med samma vingårdsbeteckning, ansågs tydligen förvirrande. Denna situation varade bara årgångarna 2005-2007, då Erstes Gewächs infördes först 2005.

Schloss Johannisberger Riesling Silberlack Erstes Gewächs 2008
€ 36,50
I doften tydligt örtig, citrus, mycket mineral, elegant. I smaken fyllig, något kryddig, tydligt örtig (men ej ”grön”), bra syra och mineral, bra koncentration, lätt alkoholeldig. Drickbar men ung, kan förbättras. 90-91 p.

Schloss Johannisberger Riesling Silberlack Erstes Gewächs 2009
€ 36,50
I doften örtig, grapefrukt, mogen persika, mineral, Riesling-typisk men något återhållen. I smaken mer än medelfyllig, tydlig mentol, örtig, grapefrukt, persika, klart bra syra, stor smakkoncentration. Klart ung, något svår att utvärdera. 91-92 p?

De två Erstes Gewächs var tydligt kraftigare i stilen än den Spätlese trocken jag provade.

Schloss Johannisberger Riesling Grünlack Spätlese 2009
Restsötma strax under 100 g/l, € 27
Citrus, persika, lite örtig, mineral, rätt återhållen doft för en söt Spätlese. Mer än halvtorr/halvsöt (men så ligger också restsötman klart högre än den traditionella för Spätlese), persika och andra frukter, lite honung, bra koncentration. 89-90 p. Vinet har närmast Auslese-stil, men då en ”ren” Auslese utan botrytisinslag, vilket de flesta ”Auslese Goldkapsel” har.

Auslese och uppåt står inte öppet för provning när man landar in på det sätt jag gjorde. Prisnivån är annars € 69/75 cl för Auslese (Rosalack), € 100/37,5 cl för Beerenauslese (Rosa-Goldlack), € 210/37,5 cl för Trockenbeerenauslese (Goldlack), och € 150/37,5 cl för Eiswein (Blaulack). Hoppas att de smakar därefter…

Generellt måste jag säga att även om vinerna är klart välgjorda, är de något överprissatta. Stilmässigt var Johannisbergs viner de kraftigaste och kryddigaste av de fyra producenter jag provade på under mitt helgbesök, men ändå med en fin mineralitet i de bättre torra vinerna.

Vinerna var förslutna med naturkork. Flera av Schloss Johannisbergs viner kan också fås på halvflaska, magnum eller i vissa fall dubbelmagnum.

De här beteckningarna med ”…lack” är en specialitet för Schloss Johannisberg, och återfinns just i form av den färg som folien över korken är lackerad med. Ursprungligen har det rört sig om färger på sigillack som flaskorna förseglats med. Olika lackfärger står alltså för olika Prädikat. De här beteckningarna kan ju leda till allehanda associationer. Rotlack var väl i Sverige också namnet på ett rätt vedervärdigt alkoholfritt ”vin” som inte längre tycks säljas på Systembolaget, och som inte hade minsta lilla med en Kabinett från Johannisberg att göra. Och så har vi ju den här gamla dängan från 1980 som får mig att tänka på en Auslese från en av 1900-talets bästa tyska vinårgångar…

Detta inlägg publicerades i 2009, Rheingau, Riesling. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s