Georg Breuer, mycket 2008 och 2009

Georg Breuer är en av mina absoluta favoritproducenter. Inget besök i Rheingau kan betraktas som komplett utan ett besök i deras Vinothek i Rüdesheim för inspektion av aktuella årgångar.

Lite historik
I en region där många av de kända egendomarna har mycket lång historia, är det intressant att notera att Weingut Georg Breuer har en rätt kort historia. I och för sig påpekar de på sin webbplats sin bakgrund i en 1880 grundad vinhandelsfirma (Scholl & Hillebrand) i Rüdesheim med en viss egen produktion.

Bernhard Breuer (1946-2004)

Den egentliga historiken för Georg Breuer som vinproducent börjar först ca 1980, och det var inte Georg Breuer (1910-1982) utan framför allt hans son Bernhard Breuer som skapade rörelsen som vi känner den idag. Under 1980-talet utökades i en första omgång de egna vingårdarna till 15 ha (idag ca 30 ha, som kompletteras av en del inköpta druvor). Samtidigt var Bernhard Breuer också verksam som vinförfattare, och skrev under 1980-talet en serie vinguider till de olika tyska regionerna tillsammans med Hans Ambrosi. (Kom ut i ny utgåva under 1990-talet under titeln Deutsche Vinothek.) Breuer var en av pionjärerna i att satsa mer på produktion av bra torra viner under 1980-talet, en trend som startade i Rheingau som ett brott med de föregående ca 30 årens produktion av huvudsakligen halvtorra viner. 1984 var han en av de som tog initiativ till föreningen Charta, som också användes som beteckning på (relativt) torra Rheingau-viner av god kvalitet. Genom ett införande av en delvis franskt och historiskt inspirerad vingårdsklassificering vidareutvecklade sig Charta senare till Rheingau-beteckningen Erstes Gewächs för torra toppviner från de bästa lägena. Motsvarande beteckning i de flesta andra andra regioner är Grosses Gewächs, men det var Rheingau som var först i spåret. Bernhard Breuer var således en av nyckelpersonerna bakom hela det tyska kvalitetsuppsvinget med torra viner, som började under 1980-talet och tog rejäl fart under 1990-talet.

Stilen och kvaliteten hos Breuer utvecklades fortlöpande under 80-talet; stöter man på några kvarvarande 80-talsflaskor från de bra vingårdarna idag kommer de att framstå som klart mindre koncentrerade och mindre imponerande än det som producerats senare, men det var ändå klart bra för sin tid. Runt 1990 tycks man dock ha nått ungefär den kvalitet som gällt sedan dess, för en Nonnenberg 1990 (en toppårgång) som jag provade 2005 är ett av de absolut bästa torra vita viner jag provat överhuvudtaget. Hos många andra tillverkare som idag räknas som bra, hade utvecklingen nått dit först i slutet av 1990-talet eller in på 2000-talet. Så under 1990-talet och de första åren på 2000-talet måste Breuer ha framstått som ännu bättre än idag på en relativ skala; många fler tyska producenter har spottat upp sig rejält sedan dess.

Ambitionen var dock hög redan från början. Det bästa vinet, Berg Schlossberg, har allt från 1980 haft en konstnärsetikett för respektive årgång, och inspirationen för detta kom från Mouton Rothschild.

Vingården Nonnenberg i Rauenthal, ett monopolläge för Breuer, köptes i slutet av 1980-talet. Breuer anser denna vingård vara näst bäst i deras portfölj efter Berg Schlossberg i Rüdesheim, vilket avspeglar sig i prissättningen. Även vinkritikers bedömningar brukar landa likartat, d.v.s. Breuers Nonnenberg är ett av de bästa torra vinerna från Rheingau. Det måste därför ha varit mycket förvånande att Nonnenberg underkändes som Erstes Gewächs-vingård (det som nu heter Erste Lage med gemensam terminologi över regionerna för själva vingårdarna), på grundval av de parametrar som valts. Resultatet blev att kvalitetspionjären Breuer lämnade kvalitetsvinorganisationen VDP, och valde att inte utnyttja Erstes Gewächs/Erste Lage-systemet för sina viner.

Theresa Breuer

 

2004 avled Bernhard Breuer helt oväntat vid 57 års ålder. Ledningen av rörelsen togs i samband med detta över av hans bror Heinreich Breuer samt dottern Theresa Breuer, som framför allt sköter mycket av marknadsföringsaktiviteterna och numera är Georg Breuers främsta ansikte utåt. De var också stora nog att ha en anställd vinmakare, Hermann Schmoranz, vilket nog kan förklara varför vinkvaliteten inte har blivit lidande.

Bernhard Breuer är för övrigt inte den enda av pionjärerna bakom Rheingaus renässans som dog i förtid. En annan var greve Erwein Matuschka-Greiffenclau, vars familj hade ägt Schloss Vollrads (också besökt av mig under denna utflykt) sedan 1200-talet. Han blev ordförande för VDP i Rheingau (som Breuer fortfarande var medlem av vid denna tid), och var under 1990-talet den kanske främsta marknadsföraren av regionen utomlands. Han lyckades dock inte lika bra med sin egen familjeegendom, som hade rätt varierande kvalitet och drabbades av tilltagande ekonomiska problem. 1997 begärde banken Schloss Vollrads i konkurs, och dagen efter begick Matuschka-Greiffenclau självmord.

Breuers egna kvalitetsindelning
Georg Breuer använder en intern kvalitetsindelning av de torra vinerna i fyra nivåer I-IV, byggd på Bourgogne-klassificeringen:

  • I ska motsvara ”Grand Cru”, och detta är de fyra vingårdsbetecknade torra toppvinerna.
  • II ska då närmast motsvara ”Premier Cru”, men används inte för några andra vingårdar, utan för andraselektionen från toppvingårdarna, som blandas ihop och säljs under namnet Terra Montosa.
  • III ska motsvara ”Village”, och är de två ”Estate”-vinerna med bybeteckning (Rüdesheim och Rauenthal).
  • IV ska motsvara ”Regional”, och är de två viner som enbart anges komma från Rheingau: Sauvage som är torr, och Charm som är halbtrocken (d.v.s. i grund och botten torrt men med en lätt restsötma).

Tittar man noga på baksidesetiketten hittar man längst ner på den ofta en liten romersk siffra I-IV som står för dessa nivåer. Bland de torra brukar nivå I, II och IV säljas i Sverige, men inte nivå III eller Charm (nivå IV).

Vinstil och anseende

Breuers husstil drar helt klart åt det eleganta hållet, med slanka och mineraliska viner som i flertalet fall vinner på lagring. I många fall behöver vingårdsvinerna, och då framför allt toppvinet Berg Schlossberg, flera års lagring för att komma till sin rätt. Det finns andra Rheingau-producenter som gör klart kraftigare och kryddigare viner, och vars viner är mer lättillgängliga redan som unga. Ska man jämföra med andra tyska regioner kanske man kan säga att Breuer gör Rheingau-viner med dragning åt Mosel-stil, snarare än åt Pfalz-stil.

Jag har ofta haft känslan av att Breuer är mer uppskattade på exportmarknaden än i Tyskland. Alla betraktar dem nog som klart bra, men många inhemska källor räknar dem inte som absolut topp. Wein-Plus räknar dem i och för sig som ***** av fem möjliga. Gault-Millau nöjer sig däremot med ****. Utöver de 10 som G-M ger fem druvklasar (i Rheingau enbart Robert Weil), är det 12 som får ”fyra+” (i Rheingau enbart Josef Leitz). Övriga Rheingau-producenter på nivån fyra druvklasar är Schloss Johannisberg, Schloss Schönborn, August Kessler och Franz Künstler. Josef Spreitzer får ”fyra-”. Så G-M räknar Breuer som en av Tysklands 50 bästa producenter, men inte en av de 20 bästa.

Att hålla Breuer högt är dock absolut inte enbart ett svenskt fenomen. Langbeen, som är den bästa källan i Belgien för bra tyska viner, har sagt att han tycker Breuer är bäst på den torra vita sidan. Breuer är också Langbeens enda icke-VDP-tillverkare.

Torr Riesling

Kan nämna att Sauvage 2009 (€ 8,50, 109 kr på Systembolaget) var slutsåld och 2010:orna hade ännu inte introducerats.

Georg Breuer Estate Rüdesheim Riesling trocken 2008
€ 11,00
I doften persika, citrus, mineral, lätt örtig. I smaken gul frukt, grapefrukt, mycket bra syra, lång eftersmak. 86-87 p, ev. mer. Prisvärd.

Georg Breuer Estate Rauenthal Riesling trocken 2008
€ 11,00
Tydligt örtig doft, gult äpple, begynnande utveckling med lite petroleum. Något mindre än medelfyllig, i smaken mycket tydlig syra, gula äpplen, grapefrukt, örtigare och mer syrabetonad än Rüdesheim. 85-86 p, ev. mer. Prisvärd.

Det är intressant att Rauenthal-vinet hade högre syra, mer örttoner och kanske lite mindre mogen frukt än Rüdesheim-vinet. För toppvinerna brukar det vara tvärtom, Nonnenberg brukar vara fruktigare och mer tillgänglig som ung än Berg Schlossberg och Berg Roseneck, som är mer mineraliska och syradrivna. Detta var inte enbart ett fenomen i denna årgång, fick jag veta, utan ofta var det ”tvärtom” mellan Estate-nivån och toppvinerna i relativ stil. Detta kan ju för all del bero på vilka vingårdar inom resp. by som vinerna oftast tas ifrån.

Terra Montosa Riesling 2008
€ 16,00
I doften citrus, örtig, mineral, lite Riesling-parfym, elegant. I smaken aningen mer än medelfyllig, mentol, mineral, gul frukt, riktigt bra syra, lång grapefruktbetonad eftersmak. 87-88 p. Prisvärd.

Terra Montosa Riesling 2009
€ 16,00
I doften persika, rätt mycket Riesling-parfym, lite örter, kryddton. I smaken mer än medelfyllig, gula äpplen, en del persika, rejäl fruktkoncentration, mineral- och mentoltoner, bra syra (men ej så hög som 2008:an), något örtigt, elegant. Vinet hade stått öppnat i kylskåp i 12 dagar när jag provade det, enbart med korken istoppad, så jag är lite försiktig med poängsättningen – 88-90 p? Klart prisvärd.

Terra Montosa, som är en andraselektion från toppvingårdarna, brukar alltid vara ett bra köp, i alla fall om man gillar Breuers stil, vilket man bör göra. I toppårgångar kan det närmast matcha den kvalitet som toppvinerna håller i ”mellanårgångar”, men till halva priset. Jag provade Terra Montosa även i höstas: 2007 gav jag då 88-89 p, och 2008 fick 87-88 p.

Nonnenberg Riesling 2006
Rauenthal Nonnenberg, € 34,00
I doften örtig, något utvecklad med lite petroleumton, tydlig mineral, citrus, klart elegant. I smaken medelfyllig, ”grönäpplig syra”, citrus, bra syra, 06-typisk ”men med måtta”, grapefrukttonad eftersmak. 89-90 p. Ett OK köp, men kanske inte helt prisvärt.

Nonnenberg Riesling 2007
Rauenthal Nonnenberg, € 34,00
I doften mentol, lite örter, mineral, citrus, lite Riesling-parfym, elegant. I smaken mer än medelfyllig, persika, grapefrukt, annan gul frukt, bra fruktkoncentration, mentol, bra syra, lång och ren eftersmak. 91-92 p, kan ha potential för mer. Prisvärt.

Nonnenberg Riesling 2008
Rauenthal Nonnenberg, torr, € 34,00, 399 kr på Systembolaget
I doften diskret parfymerad, citrus, persika, mineral, lite lätt petroleuminslag, klart elegant. I smaken något mer än medelfyllig, örtig, lite persika, citrus, hög syra, mineralisk. 90-91 p. Rimligt prisvärt.

Berg Rottland Riesling 2008
Rüdesheim Berg Rottland, € 28,00, 339 kr på Systembolaget
I doften örtig, mineral, fruktig med mycket persika. I smaken mer än medelfyllig, fruktig, mycket tydlig syra, lite persika, mycket grapefrukt, frisk och ren eftersmak. 89-90 p, kan ha potential för mer. Rimligt prisvärt.

Berg Roseneck Riesling 2007
Rüdesheim Berg Roseneck, € 28,00
I doften mycket mineral, citrus, lite petroleum, lite Riesling-parfym, en del persika. I smaken mer än medelfyllig, persika, fruktig, mogen citrusfrukt, bra fruktkoncentration, bra syra, mentol och mineral, lång eftersmak. 90-91 p. Rimligt prisvärt.

Berg Roseneck Riesling 2008
Rüdesheim Berg Roseneck, € 28,00, 339 kr på Systembolaget
I doften persika, Riesling-parfym, fruktig men återhållen. Mer parfymerad och fruktig men mindre örtig än tidigare 08:or. I smaken aningen mer än medelfyllig, mintig, citrus, lite persika, mycket bra syra, lätt örtig, lång grapefrukttonad eftersmak. Ung men med bra potential.  90-91 p. Rimligt prisvärt.

Berg Roseneck är det vin som som normalt är mest likt Berg Schlossberg i stil p.g.a. att det kommer från en högt liggande och sval vingård. Detta innebär att det ofta kan behöva mer lagring än Nonnenberg och Berg Rottland för att blomma ut.

Berg Schlossberg 2008

 

Berg Schlossberg Riesling 2008
Rüdesheim Berg Schlossberg, i denna årgång etikett av John Kørner, € 40,00
I doften mogen persika och gul frukt, citrusskal, mineral, Riesling-parfym. I smaken mer än medelfyllig, mycket tydlig syra, mineral, grapefrukt med citrusskal, lätt kryddton, lång grapefrukttonad eftersmak. Ung men med potential. 92-93 p, kan ha potential för mer.
Detta vin serverades varmare än de föregående, från en nyöppnad flaska. Tror att det ändå fått ett rättvisande omdöme. Prisvärt.

Berg Schlossberg är ett vin som brukar behöva lång tid för att visa sig på topp. Öppnar man det före tio års ålder tycker jag att man ska ha åtminstone lite dåligt samvete, och se det som att man undersöker hur det har utvecklats.

Jag var förvånad över hur många årgångar som fanns till salu av toppvinerna, för åtminstone Berg Schlossberg brukar ibland sälja slut innan nästa årgång lanseras, hade jag fått för mig. De torra topp-2009:orna hade däremot inte börjat säljas än vid mitt besök, men det var bara med högst någon vecka jag missade dem.

Halvtorr/söt Riesling

Georg Breuer Rheingau Auslese 2008
€ 16,00/75 cl
I doften persika, gula äpplen, lite söt doft, citrus. I smaken halvsöt, persika, bra fruktkoncentration, bra syra, rena aromer. En trevlig Auslese i slank stil. 88-89 p. Prisvärt.

Det här vinet motsvarar i sötma, koncentration och stil vad som en del andra tillverkare med koncentrerad stil numera säljer under beteckningen Spätlese. Men detta vin säljs alltså långt billigare än Schloss Johannisbergs Spätlese, och till exakt samma pris som Terra Montosa, så det är prisvärt så det förslår. Vinet saknar dock den där extra mineraliteten som en del riktigt bra söt Spätlese/Auslese kan ha. De vingårdsbetecknade Auslese Goldkapsel från Breuer kostar också fyra till sex gånger mycket, men spelar också i en helt annan division. Trevligt nog hade jag turen att få prova två av dessa.

Nonnenberg Riesling Auslese Goldkapsel 2007
Rauenthal Nonnenberg, € 41,00/37,5 cl
Honung, mogen persika, Riesling-parfym, mintig, lite botrytis, lätt petroleum. ”Beerenauslese-söt”, mycket bra fruktkoncentration i smaken, mogen persika, aprikos, mycket bra syra, lång grapefrukttonad eftersmak. 92-93 p. Rimligt prisvärt, ska benchmarkas mot de allra bästa Auslese och vissa Beerenauslese.

Berg Schlossberg Riesling Auslese Goldkapsel 2007
Rüdesheim Berg Schlossberg, € 48,00/37,5 cl
I doften honung, tydlig botrytiston, torkade aprikoser, mogen persika. I smaken mer än ”Beerenauslese-söt”, torkad aprikos, mogen persika, citrusskal, bra syra, honung, enorm koncentration, mycket bra längd i eftersmaken. Mer koncentration i smaken och lite sötare än Nonnenberg. 94-95 p. Prisvärt.
Literpriset är förstås rätt häftigt men det här vinet bör närmast benchmarkas mot prisnivån för Beerenauslese från bra tillverkare, normalt är det bara en del riktigt dyra auktionsviner som är så här koncentrerade under beteckningen Auslese (Goldkapsel/lange Goldkapsel). Det är normalt att Auslese Goldkapsel i praktiken uppfyller minimifordringarna för en Beerenauslese, men jag misstänker (utan att vara helt säker) att detta vin ligger ungefär på den formella miniminivån för en Trockenbeerenauslese (150 °Oe).

Söta viner är förmodligen ingen stor del av produktionen hos Breuer, för det är inte de som deras berömmelse bygger på, men alla jag har provat har varit riktigt, riktigt bra. Min poängsättning kanske talar sitt tydliga språk. Ett auktionsvin provat dagen innan fick också samma poäng (94-95), det var en Steinberger Trockenbeerenauslese 2007 i auktionsversion, som f.ö. gick för mer än fem gånger så mycket, d.v.s. var absurt dyr. Dessa två viner hamnar på oavgjord förstaplats som de hittills bästa söta viner jag provat under 2011.

Spätburgunder (Pinot Noir)

GB Rouge 2008
Spätburgunder trocken, gjord på stora fat och barriquer, € 10,00
Klarröd färg, lite lätt blåstick. I doften hallon, körsbär, lätt blommig, lite ekton. I smaken medelfyllig, röda och lite mörka körsbär, medelhöga tanniner, bra syra, lite spritsig stil. 86-87 p. Klart prisvärd.

Georg Breuer Spätburgunder 2008
Gjord på små fat (barriquer), € 18,50
Samma färg som ”Rouge”. I doften körsbär, kryddighet, lite undervegetation, ek och lite choklad. I smaken aningen mer än medelfyllig, lätt sötaktig, chokladtoner, körsbär, lätt alkoholeldig, lite kryddton. Kraftigare än ”Rouge”, ej riktigt lika balanserad, lite spretig. Fortfarande ung. 87-88 p. Prisvärd.
Ekinslaget balanserar möjligen i överkant av vad vinet tål, kan tänka mig att behandlingen funkar mycket bättre i en större och fruktigare årgång, vore spännande att få se vad 2009:an går för.

Båda dessa viner måste vara en klart bra insats för årgången. Jag har inte provat så många andra röda 2008:or från Rheingau, men en auktionsvariant av Spätburgunder från Kloster Eberbach som jag provat i flera årgångar var klart tunnare i årgång 2008 än den brukar. Och i en årgång när Riesling ofta visar örtiga toner (vilket kan passa en mineralisk Riesling) skulle jag kunna tänka mig att det inte var alltför lätt att få Pinot Noir att mogna fullt ut, men det är bara en gissning.

Breuer har också ett ytterligare rött vin, Spätburgunder ”B”, där B står för ”Bergterrassen”, som de inte gör i varje årgång, och som f.n. var slutsåld. Rankorna och terrasserna finns på en liten yta någonstans på Rüdesheimer Berg, tror det var i vingården Berg Rottland.

Youtube-tips

Online-vinhandlaren Weinwelt Rheingau har 2010 lagt upp en hel serie korta ”Winzerfilm”-klipp på Youtube (länk till deras kanal), där ett antal ledande producenter i deras sortiment presenterar sig, och berättar kort om olika viner. I fallet Breuer är det inte mindre än åtta olika klipp med Theresa Breuer de lagt upp. Allt är dock på tyska, men kan man tyska är de klart sevärda.

Här är inledningsklippet:

Alptraum” är för övrigt tyska för mardröm, så vitt jag vet, och inte ”dröm om alperna” eller något liknande. Varför man har den texten över bröstet när man presenterar sina viner förstår jag inte riktigt, fast jag förmodas tillhöra den ironiska generationen.

Övriga klipp:

Detta inlägg publicerades i 2008, 2009, Pinot Noir, Rheingau, Riesling. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Georg Breuer, mycket 2008 och 2009

  1. Claes skriver:

    Hej! Jag vill bara tacka för den formidabla folkbildning man får ta del av här. Inlägg som det här och det tidigare (och även andra såklart) , ja det är verkligen nyttigt för en nybörjare som mig själv! Tack och bock!

  2. Ruso skriver:

    hej, jag var hos Breuer i torsdags och söker nu lite bloggar på nätet. Såg din förvåning över Alptraum. Mardröm stavas normalt Albtraum. Alptraum är en tysk shop för snowboardåkare. De var väldigt trevliga i shopen, nu menar jag Breuers. Vi var bara på genomresa, åt en lunch och vandrade runt i stan, Deutschneyland skulle man kunna säga. Det blev ett jättekort inhopp,

    • vintomas skriver:

      Skönt att det nog inte var en mardröm då. 🙂 Ser nu att både stavningarna Albtraum och Alptraum förekommer, även om min gamla Prismas Tyska Ordbok faktiskt inte alls tar upp formen med ”b”. Även Google translate ger faktiskt ”Alptraum” som standardform om man försöker översätta till tyska.

  3. Pingback: Georg Breuers 2012:or med Theresa Breuer | Vintomas blogg

  4. Pingback: 2012 Rieslings from Georg Breuer with Theresa Breuer | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s