Middag med gamla auktionsviner i Kloster Eberbach

Hospitalkeller, där auktionsvinerna lagras. Bilden tagen genom gallret in till själva lagret.

25 februari, kvällen före ”vårauktionen” – Frühjahrsversteigerung – i ärevördiga Kloster Eberbach ordnades en middag med diverse auktionsviner i den lokal i klosteranläggningen som heter Refektorium. En del av vinerna skulle också finnas med på auktionen dagen efter (mer om själva auktionen i nästa bloggpost), men inte alla, och huvuddelen av dem var mer eller mindre gamla. Kvällens äldsta vin var från 1951 denna gång. Alla viner kommer från Hessische Staatsweingüter, som numera säljer en stor del av sina viner under just namnet Kloster Eberbach.

Markus del Monego

Middagen ordnas varje år, och vissa år blir den slutsåld, dock inte i år, för jag lyckades anmäla mig ganska sent. Jag har varit med på samma arrangemang en gång tidigare (kanske var det 2006?), och det verkar som om det alltid är Markus del Monego, sommelier-världsmästare 1998, som presenterar vinerna och har haft ett finger med i spelet vad gäller att matcha vin och mat. För själva menyn stod dock Patrik Kimpel från Hotel Kronenschlösschen i Hattenheim, som har en Michelin-stjärna.

Medan deltagarna räknades in serverades i förmaket (eller vad nu ett utrymme utanför själva refektoriet kan heta i ett kloster) ett vin ur det ordinarie sortimentet som första aperitif:

Steinberger Riesling Kabinett trocken 2009
€ 10,20
Doften mycket fruktig, mogen, med persikoinslag. I smaken torr, bra syra, fruktigt, medelfylligt, lite beska. 85-86 p. Rimligt prisvärt, bra fruktmognad och rätt bra koncentration för en Kabinett, men inte lysande för att komma från en toppvingård i en toppårgång.

Vi förflyttade oss därefter till Hospitalkeller, där lagret av gamla viner finns – inom synhåll men bakom solida galler bör nämns, det var alltså inte fri botanisering bland kvarvarande flaskor Trockenbeerenauslese 1921 och annat småbegärligt. 🙂 Där serverades i alla fall en andra aperitif:

Förutom den mycket framträdande preussiska örnen i den cirka förrförrförra etikettdesignen från denna tillverkare, kan man notera stämpeln i övre högra hörnet. Den utmärker auktionsvinerna.

Rauenthaler Wieshell Riesling Spätlese Cabinet 1959
Gyllengul färg. Tydlig ”firne”-ton (se förklaring nedan) i doften, mycket örtig, mint, lite torkad frukt. I smaken frisk syra, medelfyllig, åter örtig, mint, gul frukt, men de utvecklade aromerna dominerade. 89-90 p med lite temperatur, serverades på tok för kall.

Det berättades att den hade varit med på auktion för något år sedan, gissningsvis 2009, och då hade gått för ett pris som var mycket högre än förväntat, hörde jag inte något i stil med € 740 nämnas. Inte så sällan är det bara singelflaskor av sådant som är 40-50-60 år gammalt och ”fyller jämnt” som dyker upp på auktionerna, även om de skulle sitta på ett lager av ett dussin flaskor eller två. 1959 var en toppårgång, så i den borde rätt mycket ha lagts undan. Dock var det ett mycket hett år med bra druvmognad, så det var framför allt ett år för ”höga prädikat”/söta viner. Det här vinet hade en mycket frisk syra för att komma från ett hett år, och hade en bra koncentration för att vara en Spätlese. Kanske lite i stil med vad man skulle förvänta sig av en bra Mosel-Auslese av denna ålder?

Wieshell är en vingårdsbeteckning som inte längre används, 1971 (i samband med en stor reform av vinlagstiftningen) rationaliserade man antalet vingårdsnamn i Tyskland från något i stil med 21 000 till ca 2 600. Så det är inte ovanligt att stöta på obekanta vingårdnamn om man väl hittar tyska viner från 1970 och tidigare, och de från 1950- och 1960-talen är trots allt inte så ovanliga på auktioner, för de som gillar att leva farligt vad gäller korkarnas skick o.s.v. Cabinet var före 1971 en beteckning för ”sparade viner”, motsvarande det sätt som ”Reserve” ofta används på. Den har inget med prädikatet Kabinett att göra.

Firn(e) är en tysk term för den typiska doften av gammal Riesling (och kanske vissa andra viner). Och då menar jag gamla viner, inte bara mogna viner. Den vanliga petroleumtonen i mogen Riesling brukar, i den mån den inte finns från början, utvecklas på 10-15 år i ett torrt eller halvtorrt vin. Firne är den mognadston som kommer efter petroleumtonen, när denna har börjat dämpas, vi talar kanske typiskt om 25+ års ålder för torra och halvtorra viner. (Söta utvecklas långsammare.) Den är lite svår att beskriva, men kan innehålla en liten lätt oxidationston, även om vinet inte ska vara alltför madeiriserat för att få denna beskrivning. Jag brukar associera lite till fuktig mossa och andra rätt diskreta skogsaromer. Ibland kan också en liten rökighet finnas. Men firne är en praktisk beskrivning om man väl provat några exemplar som visar upp detta. Begreppet kommer enligt Wein-Plus från gammalhögtyskans firni som helt enkelt betyder gammal eller överårig, och om den appliceras på smaken kan den snarast betyda åldersbeska. Jag brukar dock använda begreppet mer i arombeskrivningar än som ett uttryck för beska.

Väl tillbaka i refektoriet och bänkade till bords var det dags för den första flighten om tre Auslese 1971, som för övrigt ackompanjerade Gänseleberterrine/Aprikose/Walnuß/gebackenes Entenbonbon (jag översätter inte maträtternas namn). 1971 är också en mycket bra årgång, och räknas som en av tre stora tyska årgångar under 1970-talet vid sidan av 1975 och 1976. Medan 1975 har extremt hög syra (á la 2004) och 1976 var en av de heta årgångarna med extrem druvmognad (á la 1959, 1989 och 2003) ska väl 1971 inte sticka ut alltför mycket stilmässigt, vad jag vet. Men det är definitivt årgångarna med rejäl druvmognad som ansågs bra på den tiden, så kanske var den lite lik 2005. Man bör också veta att på 1970-talet var det vanligt med lite mer ”utspädd” stil på de tyska vinerna än vad som gäller på 2000-talet; skördeuttagen var rätt så höga och man använde nog oftare än idag det högsta prädikat som man fick utnyttja för ett givet vin. Mognadstoner får också ett vin med sötma att smaka mindre sött.

Rauenthaler Baiken Riesling Auslese 1971
Djupt gyllengul färg. I doften torkade aprikoser, citrusskal, fruktig doft med lite intryck av botrytis. I smaken halvsöt, mer än medelfyllig, torkade aprikoser, rätt bra syra, (torkade) citrusskal. Mer än ”basnivån” för Auslese från denna period i sötma och fyllighet. 90-91 p.
1 flaska fanns med på auktionen dagen efter, och slagpriset var € 490, vilket med provision och moms bör bli € 612. Absurt pris och säkerligen en effekt av att det bara var en flaska, förvisso var den bra men så ovanliga är inte Auslese-1971:or.

Av Kloster Eberbach-vinerna tycker jag ganska ofta bäst om de från Rauenthaler Baiken. Trots att Steinberg är mer känt och ofta prissätts lite högre än Baiken, har jag en del gånger tyckt lite bättre om de från Baiken när jag provat dem mot varandra. Har ett intryck av att de ofta lyckas mer konsekvent med kvaliteten och stilen i Baiken, en kombination av kraft och mineralitet, som det ska vara.

Rauenthaler Gehrn Riesling Auslese 1971
Gyllengul färg. I doften firne, örtig, något rökig, maltdoft, doftar av ”mindre mogen frukt” relativt de övriga två vinerna i flighten. I smaken halvtorr, citrus, mognadstoner, gula äpplen, bra syra. Motsvarar i sötma & tyngd vad man kan förvänta sig från perioden, mognadstonerna är lika de i torr Riesling. 88-89 p.

Hochheimer Kirchenstück Riesling Auslese 1971
Djupt gyllengul färg. I doften firne, en del torkade aprikoser, lite rökig, lätt nötig. I smaken halvsöt, torkade aprikoser, rätt bra syra, lätt beska (som inte fanns i Baiken-vinet) och lite bränd ton. 89-90 p.

Andra flighten bestod av tre Spätlese 1971, som ackompanjerade Loup de Mer/Sellericréme/Krustentierschaum.

Heppenheimer Steinkopf Riesling Spätlese 1971
Hessische Bergstraße
Djupt gyllengul färg. I doften rostade hasselnötter, torkade bär, inklusive röda bär, firne och rökton. I smaken halvtorr, fruktig, torkade bär, gul frukt, firne, bra syra. 88-89 p.
Hessische Staatsweingüter har vingårdar i både Rheingau och i den lilla regionen Hessische Bergstraße, och Heppenheim är en by i den sistnämnda regionen.

Heppenheimer Centgericht Riesling Spätlese 1971
Hessische Bergstraße
Gyllengul färg. Parfymerad doft, Nivea-handkräm, gula äpplen, persikor. Framstår som klart yngst i doften av de sex vinerna i de två första flighterna. I smaken aningen mindre än halvtorr, närmast feinherb, citrus, gula och gröna äpplen, mycket frisk syra, en del mognadstoner. Framstår som mycket ung, skulle ha gissat på 10-15 år snarare än 40. 87-88 p.
24 flaskor fanns med på auktionen dagen efter, slagpris € 50, med provision och moms € 62.

Rauenthaler Baiken Riesling Spätlese 1971
Relativt fyllig gyllengul färg. I doften torkad frukt, firne, rökig, gula äpplen. I smaken halvtorr, citrus, bra syra, lite beska, gul frukt. Växte i glaset, funkade bra ihop med maten, hamnade till sist på 88-89 p.

Tredje flighten bestod av tre Steinberger Auslese, som ackompanjerade Kalbsschwanzkompott/Wachtelei/Spinat/Nußbutter. Steinberg är Kloster Eberbachs mest kända vingård (är också ett monopolläge), och den får väl sägas vara själva klostervingården. Den är muromgärdad och uppförd av munkar av samma orden, cistercienser, som uppförde Clos de Vougeot i Bourgogne.

Steinberger Riesling Auslese (Goldkapsel) 2007
Djupt gyllengul färg, faktiskt mörkast av vinerna i denna flight. I doften massor av torkade aprikoser, botrytis, blommig, rieslingparfym. I smaken Beereauslese-söt, mycket koncentrerad och fyllig smak av torkade aprikoser, bra (men ej hög) syra. Ung, men drickbar, tydlig Beerenauslese-stil. 91-92 p.

Just detta vin var en tydlig indikation på hur vinstilen för toppviner i Tyskland under de senaste decennierna har utvecklats i riktning mot mer koncentration, och för de halvtorra/söta i riktning mot mer sötma för ett givet Prädikat. När det gäller särskilda auktionsviner, som detta var ett exempel på, gäller detta förstås i ännu högre utsträckning. Det här är ett vin som garanterat ligger en bit över minimifordringarna för en Beerenauslese, och det har också tydlig Beerenauslese-stil så till vida att det visar upp tydliga botrytis-aromer. Vinet var mycket imponerande, men kändes rätt malplacerat till en ”första huvudrätt” med köttinnehåll.

Steinberger Riesling Auslese 1964
Gyllengul färg. Fruktig doft med torkad frukt, aprikos och gula äpplen, utvecklad doft med lite firne, lätt rökig. I smaken halvsöt, mer än medelfyllig, gula äpplen, torkade bär, medelhög syra. 89-90 p.
Framstår som äldst av de tre vinerna i denna flight (d.v.s. verkar äldre än 1951:an), men i doften framstår den som yngre än de tre Auslese 1971:orna i flight 1. 1964 räknas som en bra årgång.

Steinberger Riesling Auslese 1951
Gyllengul färg. I doften rökig, gula äpplen, firne, lite nötig. Påminner i doften om en gammal torr Riesling. I smaken halvtorr, medelfyllig, mycket frisk syra, aprikoskompott och äppelmos. Mycket friskt intryck. 88-89 p.
Lättast stil av vinerna i denna flight, och framstod som yngre än 1964:an. Nyckeln är den höga syranivån, som i kombination med mindre koncentration indikerar att 1951 nog i princip är ett rätt dåligt år med klassiska mått mätt, men är i långlivad stil, eftersom halvtorr Riesling i första hand lever på syran och i andra hand på sötman. 1951 är en mycket ovanlig årgång som jag aldrig provat förr. Jag var dock i gott sällskap, det fanns en klart vinintresserad tysk född 1951 vid bordet, och han hade aldrig druckit en tysk Riesling från sitt födelseår tidigare.
1 flaska fanns med på auktionen dagen efter, slagpris € 1 550. Det var ett s.k. ”Benifizwein”, d.v.s. intäkten går till välgörande ändamål. Därtill singelflaska och extremt ovanlig årgång, då kan vad som helst hända med priset.

Flightens viner visade på stor stilvariation mellan årgångar från samma vingård. 2007:an var lite svår att prova bredvid de andra, det hade passat bättre att ställa den bredvid lite äldre Beerenauslese. Vin och mat-kombinationen var också sämst i denna flight. Tanken verkar ha varit att respektive vin skulle passa någon av komponenterna i maten, men jag tycker inte att det funkade riktigt. Mogen halvtorr Riesling till långkokt kött kan passa alldeles utmärkt (tro det eller ej), men den unga, riktigt söta 2007:an funkade inte så bra till maten.

Fjärde flighten bestod av tre Assmannshäuser Höllenberg Spätburgunder Mauerwein, som ackompanjerade Hirschkalbsrücken/Kakaobohnen-Krokantkruste/Rosenkohlcréme/Makaron/Backpflaume. D.v.s. nu var det rött vin, Pinot Noir på ren franska. Just detta Mauerwein är ett vin som görs i liten mängd, och separatskördas från de rankor som står närmast de stenmurar som utgör vingårdens terrassering. Vinet är klassat som Auslese trocken och är försett med en så kallad Goldkapsel.

Assmannshäuser Höllenberg Spätburgunder Auslese trocken Mauerwein (Goldkapsel) 2003
Djupröd färg, lite ljusnande kant. Mintig, örtig doft, mörka körsbär, kryddig, lite rök och ekton, lite balsamdoft. I smaken fyllig, lätt eldig, mörka bär, tjärton, mycket mint och örtinslag, relativt kraftiga tanniner. 90-91 p.
Långt från självklart att jag hade identifierat detta som en Pinot Noir om jag fått den serverad blind. Nog mer troligt att jag hade gissat att det var en Côte-Rôtie. Men, det är för all del ett vin som framställs på ett lite extremt sätt, från en extremt varm årgång… Vinet uppgavs vara ”mittemellan ungt och moget”.

Assmannshäuser Höllenberg Spätburgunder Auslese trocken Mauerwein (Goldkapsel) 2004
Djupröd färg, ljusnande kant. I doften fikon, lite volatil syra?, körsbär, lite mintton, aningen ek. I smaken fikon, mörka bär, en del alkohol, kryddig, undervegetation, lite beska, en hel del tannin. Svårbedömd. 88-89 p?
Vinet hade en del toner som var oväntade, och inte särskilt Pinot Noir-typiska. Om det inte var någon skum flaskvariation, vill säga. Just denna årgång har jag provat förut, och gillade den klart som ung, men nu känner jag inte alls igen den och bedömer den lägre än då. Skulle nog vinna på mer utveckling.

Assmannshäuser Höllenberg Spätburgunder Auslese trocken Mauerwein (Goldkapsel) 2008
Ljusröd färg, ljusast i denna flight. I doften körsbär, animaliska toner, örtig, undervegetation, lite sötaktig doft av torkade bär – rätt typisk Pinot Noir-doft. Lite sötaktig smak, körsbär, kryddighet, undervegetation, åter Pinot Noir-typisk. OK syra, en del ek, lite alkohol. Ej så ”stor”. 87-88 p.
Jag tycker ärligt talat inte att detta vin är så imponerande att det motiverar att vara ett speciellt auktionsvin; alla andra årgångar jag provat av detta Mauerwein har varit mycket kraftigare än 2008:an, och imponerat mer som unga. Samma helg bedömde jag Georg Breuers ”mellan-Spätburgunder” i årgång 2008 med samma poäng (87-88), och Kloster Eberbachs ”vanliga” Höllenberg Spätlese trocken 2009 (d.v.s. ej auktionsvin) med 88-89 p. ”Det saknas 10 Oechsle i 2008:an”, var en synpunkt jag fick när jag dagen efter kommenterade skillnaden mellan 2008 och 2009 (90-91 p), som fanns med på auktionen.

Femte och sista flighten bestod av tre Beerenauslese 1971, som ackompanjerade Feuillette von Nuß-Nougat/Thai Mango/mildes Honig-Pfefferrahmeis.

Rauenthaler Gehrn Riesling Beerenauslese 1971
Djupt gyllengul, finkornig vinsten i mitt glas (fick väl i stort sett det sista i den flaskan). I doften firne, torkade aprikoser, botrytis, lite rökig. I smaken söt (normal nivå för en BA), torkade aprikoser, lite citrusskal, bra koncentration, medelhög syra, lätt beska. 90-91 p.

Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Beerenauslese 1971
Gyllengul färg. I doften mineralisk, bokna äpplen, torkad frukt, utvecklad doft, lite tropisk frukt, lätt parfymerad, lätt nötighet, elegant. I smaken söt (normal BA-nivå), fruktig, citrusskal, persika, lite torkade aprikoser, bra syra, mineralton. 91-92 p.

Detta vin bevisar återigen att vingårdslägena på Rüdesheimer Berg ofta ger Rheingaus mest eleganta viner – från torrt till sött – även om det finns andra lägen som är mer pålitliga för kraftiga och kryddiga viner.

Erbacher Marcobrunn Riesling Beerenauslese 1971
Gyllengul färg. I doften torkade aprikoser, annan torkad frukt, botrytis, firne och utveckling, rökig. I smaken fyllig, torkade aprikoser, bokna äpplen, lite rökig, kryddig, botrytis, medelhög syra. 90-91 p.

De tre Beerenauslese 1971 i sista flighten

Det var en bra och intressant provning och middag. Att få en möjlighet att prova så här många mogna viner, som kommer direkt från tillverkarens eget lager och således var i utmärkt skick, och därtill göra det till mat, är inte en alltför vanlig upplevelse. Utan att ha lokaliserat vinlistan från förra gången jag var med, minns jag det trots allt som att det den gången bjöds på (ja, OK, man fick betala för sig den gången också…) några enstaka viner som var ett snäpp mer fascinerande än de bästa denna gång. Kanske hade jag lite extra tur då.

Nästa år ställs de inför problem vad gäller att välja tema vid motsvarande arrangemang, om de ska sikta på viner som ”fyller jämnt”. Det är ont om bra Rheingau-årgångar i lämplig ålder som slutar på 2, t.ex. var 1972 riktigt usel, och 1962 har jag för mig är en sällsynt årgång. De som slutar på 7 kan nog heller inte användas för att rädda läget, för där är situationen inte mycket bättre. Men jag tror nog att deras källare är tillräckligt stor för att de trots allt ska komma på något intressant. Snart borde de väl ha gjort rimligt bra torra viner tillräckligt länge för att rutinmässigt kunna stoppa in en flight med sådana också?

Läs den engelska versionen av samma inlägg här.

Annonser
Det här inlägget postades i 1971, Hessische Bergstraße, Pinot Noir, Rheingau, Riesling. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Middag med gamla auktionsviner i Kloster Eberbach

  1. Ping: Provning av gamla viner på Kloster Eberbach, inklusive en Riesling 1943 och en Spätburgunder 1953 | Vintomas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s