Jérôme Prévosts ”La Closerie” – en av den nya generationens kultchampagner

Champagne från små odlare är något som drar till sig ett ökande intresse. I Sverige har jag ibland hört påståendet att odlarchampagne är ett relativt nytt fenomen, vilket inte är riktigt korrekt. Vad som däremot är korrekt är att riktigt bra odlarchampagne som drar till sig vinskribenters och vinnördars uppmärksamhet, och därtill exporteras, är ett relativt nytt och ökande fenomen. En del småodlare lyckas också uppnå kultstatus, och kultigast av dem alla är producenten Jacques Selosse i Avize, där Anselme Selosse är mannen bakom. Något som utmärker småodlare med kultstatus är att de är så kända och omskrivna att deras Champagner är klart dyrare än de från andra småodlare. Selosses billigaste bubbel, Initial, kostade ca 700 kr då det senast fanns till salu i Sverige (f.n. slut, vad jag kan se), och den gode Anselme har fortsatt att höja sina priser under de senaste åren, finanskrisen till trots, sannolikt för att efterfrågan överstiger tillgången. På den prisnivån är det förstås svårt att hitta några verkliga fynd, men det kan fortfarande finnas produkter med en rimlig prissättning relativt de stora husens priser, om de håller en kvalitet jämförbar med deras prestigechampagner. Senast jag provade en Selosse, då en Version Original (nästa steg upp från Initial), måste jag säga att den verkligen höll denna klass, så hans rykte är helt klart motiverat.

Etiketten, i detta fall från cuvée LC04, d.v.s. med basvin från 2004

Selosse är dock inte ensam om att ha uppnått åtminstone någon form av kultstatus. En av många i divisionen under honom är Jérôme Prévost i byn Gueux, som fått fyra stjärnor av fem hos Juhlin. (Mig veterligen är Léclapart den enda småodlaren vid sidan av Selosse som fått fem stjärnor av R.J.) Prévost har hittills – mer om detta på slutet – i de flesta årgångar bara gjort en Champagne, som heter La Closerie och har tilläggsnamnet Les Beguines. La Closerie är egentligen producentnamnet (Prévost är personen bakom) och Les Beguines är själva vingårdens namn. För att vara en kult-Champagne i tiden har detta bubbel ett stort antal ”rätt”: liten odlare med småskalig produktion (drygt 10 000 flaskor per år), vingårdschampagne/”monocru”, gamla stockar, ekologisk odling (osäker på om han uttryckligen är biodynamisk), ingen chaptalisering, lärjunge till självaste Anselme Selosse, ekfatslagring, ingen dosage (sockertillsats) alls och därtill mycket måttlig svaveltillsats, d.v.s. räknas som ”vin naturel”.

Det finnns dock två saker som inte helt passar in i kultprofilen. Det ena är att det är en 100% Pinot Meunier; åtminstone i Sverige är det ju Blanc de Blancs (100% Chardonnay) som i första hand har varit ”en vogue” en längre tid. Men, är man småodlare och vill jobba med gamla stockar får man nöja sig med den vingård man faktiskt har, och enligt denna ”Kajsa Warg-princip” har det blivit Pinot Meunier. Prévosts 2 ha Pinot Meunier, planterade i slutet av 1950-talet, ärvde han nämligen från sin mormor, och 1987 började han sköta vingården själv istället för att ha den uthyrd. Först 1998 började han göra sin egen Champagne, inledningsvis i Selosses källare (verkar opraktiskt – det är en bit mellan Gueux och Avize) men från 2001 i en egen källare Gueux. Det andra som inte passar in är just läget i Gueux, som ligger väster om Reims, lite vid sidan av det egentliga Montagne de Reims och på ”fel sida” motorvägen A4, se här i Google maps. På kartan i min upplaga av The World Atlas of Wine ligger den precis på kanten av översiktsbladet, utan någon färgmarkering för att där skulle finnas vingårdar. Enligt uppgifter jag hittade från 1997 finns det 14 hektar vingårdar i byn, att jämföra med 200-500 hektar i de mera namnkunniga byarna, så här är uppenbarligen inte vinodling någon huvudnäring. Av satellitbilder att döma omges Gueux, förutom en golfbana, av högst normala åkrar, så man får väl gissa på att sådana hedervärda grödor som vete, sockerbetor och potäter dominerar över vindruvorna. På Champagneregionens klassificieringsskala Echelle des Crus, som går från 80-100 och i forna tider angav druvpriser i % av en årligen satt referensnivå, ligger Gueux på 85 (uppgift från 1998). Byar med 90-99 får kalla sig Premier cru och de med 100 Grand cru. De med 80-89 brukar ibland kallas ”Autres crus”, d.v.s. något i stil med ”övriga växtplatser”, men det är inte en term som används på champagneetiketter. Att alls bli en känd odlare när man är parkerad i en by med dessa förutsättningar, är mycket bra gjort. Att uppnå något av kultstatus genom att odla Pinot Meunier i en sådan by är en riktigt imponerande prestation.

Nu är det i och för sig inget konstigt med att det går att göra bra Champagne i ”Autres crus”, eller bra Champagne med ett stort inslag av Pinot Meunier. Förra året besökte jag två riktigt bra odlare utan Premier cru-mark: Chartogne-Taillet i Merfy nordväst om Reims (84 på skalan) och José Michel i Moussy sydväst om Épernay (88 på skalan; avrapporterat här), där den sistnämnde just har ovanligt mycket Pinot Meunier i sitt bubbel. Normalt sett stannar dock bedömningen av bra producenter med denna bakgrund just vid ”bra tillverkare” – sådär tre stjärnor av fem – snarare än att de uppnår kultstatus. Det är tveklöst så att det är just Grand cru-byarna som har den största koncentrationen av välrenommerade småodlare.

Eftersom jag inte hade provat Prévosts enda Champagne förut tyckte jag, mot bakgrund av detta, att det var hög tid att göra det. Prisnivån är ofta 40-45 euro om man hittar den i handeln på rimligt dyra ställen, men eftersom den ofta säljs slut finns det säkert de butiker som passar på att ta mer än så.

Jérôme Prévost La Closerie Les Béguines Extra Brut
100% Pinot Meunier, jäst och lagrad på mellanstora ekfat, hittar en uppgift om 12 månaders lagringstid på fat. Cuvée LC06, vilket betyder basvin från 2006. Inköpt i april 2011 i Belgien, provad juni 2011.
Gul färg med lökskalsnyans och beigeton, d.v.s. ”mörkt Pommacfärgad”. Lätt nötig doft med toner av gula, röda och bokna äpplen, röda bär, vaniljfudge, kryddighet, undervegetation och svamp. Doften har ett lätt drag av mogen röd Bourgogne som påminner om den hos en del roséchampagner med lite mognad. Aningen mer än medelfyllig, frisk syra, röda och bokna äpplen inklusive äppelskal, ett litet inslag av syltad gul frukt, kryddton med lätt intryck av beska och tanniner. 88-89 p. Just detta exemplar behöver i mitt tycke ingen ytterligare lagring. Klart matig profil.

Att det finns ett dominerande inslag av blå druvor i denna Champagne märks tydligt, och den visar inte upp några typiska Chardonnay-drag. Men några drag som säger ”Pinot Meunier” snarare än ”Pinot Noir” hittar jag ärligt talat inte; det här hade för mig kunnat vara 100% Pinot Noir eller 2/3 Pinot Noir och 1/3 Chardonnay. Jag hittar varken den enkla fruktighet som Meunier brukar tillskrivas, eller den parfymerade sötma som José Michels Pinot Meunier-dominerade Champagner visar upp. Ska jag anmärka på något så är det att dels att den kanske saknar lite elegans i doften (påtaglig komplexitet har den dock – den doftar av många olika saker), att jag gärna hade sett mer djup i smaken och mer längd i eftersmaken. Klart matvänlig och relativt kraftig är den dock – men dessa smärre brister gör att min bedömning trots allt stannar under 90. Doften hade dock kunna bära upp någon poäng till.

Ska jag sammanfatta omdömet om denna Champagne relativt förutsättningarna och förväntningarna så blir det något i den här stilen: den är å ena sidan fantastiskt bra för att vara en Champagne på 100% Pinot Meunier från en okänd champagneby med låg klassificering. Å andra sidan lever den nog inte riktigt upp till vad jag hade förväntat mig av den (i stort sett) enda produkten från en klart haussad småtillverkare. Den är dock helt OK för sitt pris, så det är kanske orättvist att förvänta sig ännu mer av den.

Att jag bedömer den som färdigutvecklad kan bero på att denna flaska nog fått lite lagring hos försäljaren. Vinet är ”non-vintage”, d.v.s. inte årgångsmärkt, men Prévost markerar vilken cuvée det är i flaskan med en liten kod, som jag hittade i etikettens nedre högra hörn. ”LC06” stod det på min flaska, vilket tydligen betyder basvin från 2006 (”LC” = La Closerie?), och förmodligen innebär att denna flaska levererats 2009. Jag hittar uppgifter om LC07 som nylevererad från början av 2010, och i aktuellt utbud går det att hitta LC08. Köper du en senare cuvée behöver den inte vara lika färdigutvecklad som den här, och det lär också finnas årgångsvariationer mellan dem. Jag ser också att det finns de som rekommenderar att man lagrar Prévosts viner i rätt många år för att de ska visa sig från sin bästa sida.

Jag vet faktiskt inte om Prévost har sålts via Systembolaget; den finns i alla fall inte i sortimentet just nu.

Avslutningsvis tänkte jag återkomma till Prévosts sortiment. La Closerie Les Béguines omtalas ibland som hans enda Champagne, men i vissa årgångar har han gjort engångs-specialcuvéer under olika namn (bl.a. 2000: Une fois pour tout, 2003: d’Ailleurs). Han tycks också mer regelbundet ha börjat göra en återkommande rosé under namnet ”La Closerie Fac Simile Rosé” från och med årgången 2007. I Juhlins bok från 2008 hittar jag också bedömning av en ”Lieux Diets”, men som vanligt går det inte att lista ut från boken när han provade detta vin. Trots att namnet låter som ett vingårdsnamn (men i någon skum pluralform) gissar jag att detta kan ha varit en av de icke återkommande specialcuvéerna.

Och så lite länkar:

– Vinklubben AuZone provade 2008 blandad Champagne under bubbelentusiasten C.A:s ledning, och Prévost La Closerie fanns med (den gången tydligen inköpt i Danmark). Avrapporterat av E.T. i föreningsbladet AuZine (s. 11, provning #1099) och av Winepunk. (Ingen angivelse om vilken cuvée som provades.)
– Ett trevligt producentporträtt från 2008 på champagneskribenten (m.m.) Peter Liems blogg, som numera är nedlagd till förmån för hans ChampagneGuide.net.

Annonser
Det här inlägget postades i Champagne, Pinot Meunier. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jérôme Prévosts ”La Closerie” – en av den nya generationens kultchampagner

  1. Anders & Lena skriver:

    Tack för din kommentar, Tomas!

    Ses i sommar!

    Hälsningar
    Anders

  2. Tom skriver:

    någon som vet var man kan få tag på denna? jag har en st av årgång LC06 men vill ha mer.

    • vintomas skriver:

      Att få tag på 07:an eller 08:an borde inte vara så svårt i t.ex. Frankrike, Belgien eller Tyskland. Prova Wine-Searcher: http://www.wine-searcher.com/ Ofta är frakt från tyska vinhandlare enklare och billigare. Jag bor i Belgien och köpte den provade flaskan hos Bourgogne Wijnen i Antwerpen.

  3. Björnstierne Antonson skriver:

    Hej Thomas!
    Trevlig läsning.

    Avseende Prévosts champagner kan man köpa dessa genom Jan Netterberg på http://www.vinlistan.com i Sverige.

    Beträffande Richard Juhlins noteringar så trycker vi inte ut provningsdatum i böckerna av praktisk anledning. Däremot om man är medlem i Champagneclub.com så uppdateras champagnedatabasen så fort RJ provat eller återprovat ngn champagne. Då markeras champagnen med månad och år.

    I ämnet lämnar jag manus till nästa Livets Goda , nr60 publiceras 7 februari, om ‘CHAMPAGNE NOIR’. Där skriver jag i vårt tycke, mitt och Richards, om de bästa blanc de noirs-champagnerna från de bästa odlarna och husen. Även en del kuriosa i form av toppodlare med rena pinot meunier-champagner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s