Korken som dödade två viner – en sedelärande historia

”Döda batterier är farliga!” var ett budskap som en gång i tiden basunerades ut, tillsammans med en bild på Hans Alfredssons uppfordrande nuna, i en annonskampanj som propagerade för att man skulle lägga batterier i de särskilda batteriholkarna, istället för bland de vanliga soporna. Tyvärr börjar det nu bli dags för att också varna för döda korkar, eftersom de likaledes är farliga, åtminstone för viner.

Att de där eländiga barkbitarna alltför ofta – i runt 5% av fallen – dödar de viner de försluter, är ju tyvärr väl känt och en källa till stor irritation. Korkdefekt känns igen på att vinet doftar något i stil med blöt kartong eller mögel, och att smaken dessutom är helt förstörd, ibland finns någon slags metallisk ton. Jag är också förvånad över att denna typ av undermålig förslutning inte har övergetts i större utsträckning än den faktiskt har gjort. Jag ser vintillverkaren som direkt ansvarig för varje korkdefekt flaska i viner som levererats de senaste åren, för det är de som har valt att fortsätta att använda en förslutning som ger defekter trots att bra alternativ finns. Att dessa alternativ inte skulle vara utprovade, eller vara osäkra för långtidsanvändning kanske var en ursäkt man kunde komma undan med för 10 år sedan, men inte idag. Enda förklaringen är stockkonservatismen på vissa marknader (framför allt valda delar av Kontinentaleuropa, inte minst restaurangmarknaden), men om man tar det som intäkt för att fortsätta leverera ut en hög andel defekta produkter undrar jag hur man ser på sina kunder och om man överhuvudtaget har en seriös syn på kvalitet.

För att ytterligare förstärka budskapet om korkdefektens jävlighet, tänkte jag dela med mig av en sedelärande historia om en kork som dödat inte bara en, utan två viner!

Förra veckan hade jag en vinprovning i vår 3-betygscirkel i Munskänkarna. Med sex deltagare så gick inte allt i flaskorna åt, så de som önskade fick plocka med sig någon flaska hem. En av de flaskor som plockades med var en De Kluizen Cuvée 2009, ett vitt belgiskt vin som jag skrev om häromdagen. Det var min provningsanteckning för detta vin från just cirkeltillfället som jag rapporterade. (Övriga viner har jag inte skrivit om än, vis av erfarenheten från mitt mycket ojämna bloggande gör jag som Orsa kompani och lovar inget bestämt om när det blir.)

Korken togs ur denna samling. Fotot är dock taget i efterhand, så den skyldiga korken finns ej med på bilden.

Eftersom jag är rätt dålig på att slänga saker i största allmänhet, står det ofta ett större antal korkar uppradade bredvid korkskruvarna på en väggfast bänk i köket. Där tog deltagaren G. en lämplig kork att försluta flaskan med för hemtransporten. Inte originalkorken, utan en kork från en rödvinsflaska.

Jag fick sedan denna rapport:  ”Vi öppnade flaskan igen på torsdagen – då var vinet helt korkat! Korken jag hade tagit stank mögel – och det hade tydligen smittat vinet, för det var ju helt okej i tisdags.”

På min fråga om vinet hade legat ner eller stått upp dessa två dagar, fick jag svaret att flaskan stått upp i kylen! Och flaskan var alltså högst halvfull, så det var en ganska rejäl luftspalt mellan korken och vätskeytan.

Jag rannsakade minnet och kom på att jag hade tagit med mig ett rödvin till en middag hos en kompis några dagar före provningen, och att detta tyvärr visade sig vara tydligt korkdefekt. Det var verkligen synd eftersom det var en bättre Priorat av mogen årgång, en Clos Mogador 1993. Eftersom smaken inte var heldöd, utan det gick att inbilla sig att man kände en del frukttoner, tog jag med mig flaskan hem med korken itryckt. Nu är det så att korkdefekt aldrig vädras ur, eller går över, så det är egentligen rätt meningslöst att behålla en sådan flaska, men är det ett bra vin vill man ibland ändå prova. (Vissa andra defekter går däremot ibland att hjälpligt ”vädra ur”.) Hemma ställde jag in flaskan i kylen med en vakuumkork (Vacuvin) och ställde korken bland de övriga. Så gissningsvis stod den längst fram bland högen av korkar, och var en extralång kork som pockade på uppmärksamhet. G. & U. har också en viss förkärlek för katalanska viner, så om det fanns några bekanta bokstäver på korken kanske det också bidrog till att den valdes.

Förresten så verkar jag drabbas ovanligt ofta av korkdefekt i just mogen bättre Priorat. Jag kommer på rak arm ihåg två tidigare tillfällen och så där extremt många flaskor av detta slag har jag inte öppnat. Det verkar som om jag tycker bättre om Priorat än Priorat tycker om mig!

Strukturformel för 2,4,6-trikloranisol

Man kunde ju tycka att eftersom denna kork rimligtvis har suttit i sin flaska sedan någon gång ca 1995, skulle den vara rejält urlakad på TCA (2,4,6-trikloranisol, det ämne som vanligtvis är ansvarigt för korkdefekt-aromerna) och annat. Mordet på det första vinet inträffade ju redan 1995, även om dådet upptäcktes först 2011. Korkdefekt kommer direkt och är inte en effekt av lång lagring. Men att denna defekta kork skulle vara kapabel att döda ett andra vin 16 år efter det första, och till och med utan vätskekontakt, förvånar mig. Jag undrar om det bidrog att korken bara hade stått framme några dagar, dessförinnan satt den i sin första flaska och hade en tättslutande metallfolie ovanför sig. Om den gav ifrån sig TCA till luften inne i flaskan i tillräcklig mängd för att förstöra vinet på två dagar, borde den ge ifrån sig rätt mycket av ämnet till den omgivande luften. Det är ju i och för sig därför man ofta kan känna denna typiska defektdoften på en kork som kommer från en korkdefekt flaska, om man sniffar på den. Förr eller senare borde detta ämne då ta slut i korken, kan man tycka.

Nästa gång jag stöter på ett korkdefekt vin ska jag definitivt spara korken för experiment! Här i Belgien finns det viner på Carrefour, i huvudsak franska bords- eller enkare lantviner, som är tillräckligt billiga för att vara lämpliga att offra i sådant experimentsyfte.

Och nu en tillhörande filmsnutt. När Spanien och korkekar är inblandade, så är associationen given!

När man tittar närmare på sekvensen 2:57-3:27 ser man tydligt att det egentliga budskapet faktiskt handlar om korkdefekt. Det hela utspelar sig vid en korkek, och för det mesta går det bra, men ibland så går det helt åt fanders och hela upplevelsen förstörs av något man inte lätt kunde se innan man tryckte ner sin tjurrumpa bland blommarna (alternativt sin röda mule i vinglaset). Erfarna vinprovare känner säkert också igen Ferdinands reaktion, eftersom den är ungefär densamma som framkallas av en korkdefekt Lafite Rothschild 1986, La Tâche 1990, eller liknande. (Man får stanna uppspelningen vid 3:27, annars stör glädjeyttringarna från bemanningsföretagets representanter helheltsintrycket.) Det finns alltid ett allvarligt budskap i fabler, även i denna, och här har Disney alltså valt att uttryckt sig på ett sätt så att kidsen ska kunna ta budskapet till sig. Det som däremot är lite störande, är att Ferdinand the Bull är från 1938. Det är mycket dåligt gjort av korkindustrin att fortfarande inte ha löst problemet, när till och med tecknade filmer uppmärksammade det redan för 73 år sedan!

Advertisements
Det här inlägget postades i Munskänkarna, Vindefekter. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Korken som dödade två viner – en sedelärande historia

  1. Bisty skriver:

    Ur juridisk synvinkel står det utan tvekan klart att ansvaret för det första mordet, begånget någon gång 1995, kan tillskrivas vinodlaren av Clos Mogador.
    Däremot verkar det, för ansvarsfrågan för det andra mordet, varken finnas direkt eller indirekt uppsåt för det inträffade. Möjligen skulle grov misshandel kunna komma ifråga som brottsrubricering. Ehuru, torde det brottet vara preskriberat nu 2011. Emellertid kan jag inte med säkerhet uttala mig om eventuell preskription av den andra mordet med tanke på att en tämligen komplicerad komparativ studie av spansk (katalansk?) samt belgisk rätt måste genomföras.
    Trots att jag har semester känns det inte som ett lockande prospekt. Jag ägnar mig nu hellre åt att dricka unga Chablis 1er Cruer som inte hunnit bli korkskadade ännu!

  2. vintomas skriver:

    1995 kunde man kanske fortfarande hävda god tro vad gäller korkdefekter… 🙂

  3. Bisty skriver:

    Allt annat vore ju rent korkat!

  4. akexxx skriver:

    Underbar text…. bemanningsföretaget…Men premissen låter osannolik, extremt snabbt överförd korkdefekt utan kontakt mellan barkbit och flytande fas? Kan det varit så att G cyklade hem, oförsiktigt och mycket fort över kullersten och annat ni har i Bryssel? Kunde kanske resultera i en snabbkorkning? Men det hela låter osannolikt och kräver givetvis vidare studier.
    /Åke, AZ

    • vintomas skriver:

      Som nämnt frågade jag, och de drabbade har läst inlägget utan att invända mot beskrivningen. Såsom varandes kemitekniker håller jag annars helt med dig, förutsättningarna för masstransport borde vara mycket större vid vätskekontakt, och så mycket via frisättning till och transport genom luften på så kort tid, är mycket förvånande. Detta var anledningen till att jag frågade. Jag gissar att deras väg hem var ca 500 m till fots + spårvagn (sådär 3 hpl, huvudsakligen ganska skakiga gamla vagnar på den linjen) + ca 500 m ytterligare till fots med flaskan stående i en kasse. Så lite skvimp kan inte uteslutas, men vätskenivån var bara ca 1/3 fick jag höra, så det krävs rätt våldsamma rörelser för att det ska ha stänkt ända upp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s