30-årig Sherry från Gonzalez Byass

Gonzalez Byass är den stora bjässen inom Sherry, framför allt med Tío Pepe, deras torra fino-Sherry, som de lägger många marknadsförings-pesetas …f’låt euro på. I december 2008 gjorde jag ett litet snabbesök i Jerez med omgivningar, vilket f.ö. kan rekommenderas! Av producenterna tittade jag in hos just på Gonzalez Byass och Lustau, den kanske främsta prestigeproducenten av Sherry. Besöken var väldigt olika. Hos Gonzalez Byass var det turistisk rundvisning i stor grupp med besöksguide med några olika språk att välja på, betalad inträdesbiljett och rundfärd med ett litet ”skansentåg” (OK, kanske mer ett Jerez-tåg, men ni förstår nog vad jag menar) medan besöket hos Lustau var mer personligt och ”branschmässigt”.

I en lokal hos Gonzalez & Byass fanns stora sherryfat döpta efter de olika apostlarna. Det finns ingen anledning att tvivla om vilket fat som hade det vackraste namnet. I mitten av lokalen fanns också ett ännu större fat som hette Jesus.

Ett annat kul inslag under besöket var att jag hittade en restaurang där det fanns förslag till Sherry per glas att dricka till en hel meny. En torr amontillado till någon förrätt – jag har glömt bort vilken – och en söt PX-sherry till en söt efterrätt (något crème caramel/crema catalan-artat) förvånar nog få som provat dessa viner. Men Sherry även till en kötthuvudrätt var det som så att säga skilde agnarna från vetet. Till väl inkokt oxsvans med en mycket tjock sås drack jag en torr oloroso, den mörkaste, mest oxiderade och mest alkoholstarka av de torra sherrystilarna. Det var absolut inget fel på den kombinationen. Men om jag ska vara ärlig, det var lite mer av en kul grej för att prova på det här med Sherry genom en hel meny, det hade funnits många kraftiga rödviner (t.ex. en bra Ribera del Duero) som hade suttit fint med oxsvansen. Och till kraftiga kötträtter där köttet är tillagat så det är rött, tror jag en Sherry hade passat mindre bra.

Då jag var flygburen medelst lågprisbolag var det inte fråga om att köpa med sig några större mängder, men från Gonzalez Byass köpte jag med ett fyrpack av 200 ml-flaskor 30-årig Sherry som de sålde till ett i sammanhanget någorlunda rimligt pris. Sherry av vettig kvalitet är normalt mycket prisvärd, eftersom de flesta starkviner är rätt svåra att sälja. Priserna för de relativt nyintroducerade klasserna för äldre Sherry – VOS (Vinum Optimum Signatum eller Very Old Sherry) för 20-årig och VORS (Vinum Optiumum Rare Signatum eller Very Old Rare Sherry) för 30-årig – kan dock bra iväg rejält i vissa fall. T.ex. gäller det Lustau.

De fyra VORS-vinerna i det här fyrpacket finns också att köpa separat, men då i halv- eller helflaskor.

Baksidan har rätt omfattande beskrivningar på engelska och spanska av vad tillverkaren tycker om vinerna.

Det här fyrpacket har sedan blivit liggande odrucket i 2,5 år, vilket är anledningen till att jag nu nämner detta gamla Jerez-besök. Sherry är egentligen inte avsett att lagras efter buteljering, men de som är gjorda i en oxiderad stil ska nog inte ta så mycket skada av något år heller. Knastertorr och frisk Fino och Manzanilla däremot, ska man nog däremot försöka att dricka upp samma säsong man köper dem, och helst undvika att lagra till nästa år eller längre.

Del Duque Amontillado Muy Viejo

Sherry, VORS. 21,5%.

Bärnstensfärgad. I doften farinsocker och bränt socker, torkad frukt, mestadels gul frukt med lite röda bär, nötig med toner av skållad mandel och hasselnötter, apelsiner och lätt blommighet. Inledningvis ganska tydlig ton av volatil syra som minskade med tid i glaset. Torr, ganska eldig (närmast spritig), med kryddighet och lite toner av torkad frukt men överlag ganska platt. Relativt påtaglig beska som ligger kvar även i eftersmaken, hög syra. 83-84 p.

Doften var komplex och intressant, men jag måste säga att smaken var en ganska stor besvikelse. Överlag rätt platt och med för mycket beska. Jag tror heller aldrig att jag har provat en ”bättre” Sherry (sett till pris och klassificering) där spritigheten kommer igenom så tydligt i denna. Jag ska inte utesluta att lagringstiden i 20 cl-flaskan har spelat roll.

Apostoles Palo Cortado Muy Viejo

Sherry, VORS. 20%.

Relativt mörkt bärnstensfärgad med lite rödton. I doften tydlig nötighet med rostade hasselnötter och lite valnötter, nyoljad mahogny, mörk choklad, torkad gul frukt, outspädd apelsinsaftskoncentrat, lite bränt socker. Kraftigare doft med klart mörkare toner än föregående vin. Halvtorr, visköst och klart fylligt intryck med välintegrerad eldighet, tydlig kryddighet med toner av torkade kryddor, torkad frukt, nötter, lätt touch av beska och bra syra. Lång eftersmak. 90-91 p.

Den här var som jag förväntade mig att en långlagrad Sherry skulle vara, både i aromer och kvalitet. Bäst balans av vinerna.

Matusalem Oloroso Dulce Muy Viejo

Sherry, VORS. 20,5%. Finns i 375 ml-flaska på Systembolaget för 229 kr.

Riktigt mörkt bärnstensfärgad – brun är faktiskt rättvisande – med orangetonad kant. Sötaktig doft av torkade kryddor, bränt socker, melass, valnötter och andra nötter, oljad mahogny, torkad gul frukt och choklad med torkade fruktbitar. Söt, intensiv smak med rejäl kryddighet, viss eldighet, bränt socker, nötighet, hög syra och lätt beska. Relativt lång eftersmak med kryddighet, kakaoton och lätt beska. 89-90 p.

Mer intensiv smak än Apostoles, men lite mer burdus i stilen, inte lika balanserad och förfinad.

Noe Pedro Ximénez Muy Viejo

Sherry, VORS. 15,5%. Finns i 375 ml-flaska i beställningssortimentet för 269 kr.

Mörkbrun färg med gulorange kant, ser klart viskös ut. I doften fikon, russin, lite farinsocker, kakao och kryddton, kanske lite inslag av banan, aningen volatil syra. Mycket söt, mycket simmigt intryck i munnen, riktigt hög syra som ger ett förvånansvärt friskt intryck trots sötman, smak av fikon, dadlar och farinsocker, rätt tydlig kryddighet, lätt eldighet, lång eftersmak med kryddighet, fikon och bra friskhet. 91-92 p.

Pedro Ximénez, ”PX” allmänt kallad, är en druvsort som alltid används för Sherry i söt stil. Efter skörd torkas PX i några dagar på små mattor i vingården. PX är alltid rejält söt, doftar fikon, russion och dadlar i olika kombinationer, och ser ut som motorolja. Enklare PX brukar bl.a. hällas över vaniljglass för att ge en vanligen förekommande dessert. Den här PX:en är dock på tok för bra för något sådant, för den har en förvånansvärt påtaglig syra som gör att den har en friskhet som är mycket ovanlig för en PX. Vinet ger, med sin rejäla sötma, simmighet och aromkoncentration, ändå ett närmast elegant intryck och är klart lättdrucket. Lustigt nog tycker jag däremot att själva aromerna i det inte är så annorlunda än många andra PX, som inte alls legat så lång tid på fat. Det är annars problemet med många PX-viner (både Sherry och Montilla) att de kan smaka kladdigt och närmast kväljande söta, även i munnen på utpräglade sötvinsfantaster som jag. Sådana viner kan man lika gärna hälla på glass. Men inte detta. Vad ska man då ha det till? Jag skulle tänka mig chokladbaserade desserter samt créme brûlée, créme caramel och liknande, men även blåmögelost. Det är också ett vin som passar som digestif eller att vara ”dessert på egen hand”.

En intressant uppsättning provflaskor, även om jag inte riktigt fattar hur amontilladon kunde falla igenom som den gjorde.

Det här inlägget postades i Pedro Ximenez, Sherry. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 30-årig Sherry från Gonzalez Byass

  1. Bisty skriver:

    Sharri är för scharringar!

  2. Bisty skriver:

    Det stämmer; gärna med malmödialekt med viss akademisk och auktoritär klang!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s