Château d’Yquem 2001

Det mest kända Sauternes-slottet av dem alla, Château d’Yquem, kräver kanske ingen närmare presentation. Dess berömdhet går tillbaka mycket länge, och i 1855 års Bordeaux-klassificering hamnade Yquem ensam i den högsta kategorin för Sauternes-slott – premier cru superieur. (Sauternes klassificerades 1855 i tre nivåer, medan Médocs rödvinsslott klassades i fem nivåer.)

Även om Yquem ofta får höga poäng av vinskribenter och genomsnittligt ligger högst bland Sauternes-slotten, tillhör det faktiskt inte vanligheterna att en sådan som Robert Parker delar ut poäng i nivån 97-100 till Yquem. Sådär 90-96 är mer normalt. Årgång 2001 var faktiskt den första gången någonsin som en ung årgång av Château d’Yquem direkt bedömdes med 100 poäng av Parker.

Årgången 2001 är generellt en mycket bra Sauternes-årgång, och är den på 2000-talet som hittills fått de högsta poängen. Château Climens fick också 100 Parkerpoäng, Château Rieussec fick 99 o.s.v. Dessa 99-100-poängare dammsögs snabbt från marknaden, men den stora mängd klassificerade Sauternes-2001:or som fick sådär 95-97 poäng verkar inte ha tilldragit sig så stort intresse, och gick länge att hitta till ”originalpris” hos handlare, ofta runt 50 euro för en helflaska.  Större än så är inte intresset för Sauternes och andra söta viner, trots att dessa viner alltså fick fler Parkerpoäng än en genomsnittsårgång av Yquem. Således är det inte egentligen alltför dyrt att passa på att köpa toppårgångar av Sauternes, om man bara låter bli Yquem och något enstaka vin till. Sådana som Rieussec och Suduiraut är ofta mycket bra köp, och La Tour Blanche, Guiraud, Doisy-Daëne m.fl. ska heller inte föraktas. Årgång 2007, som är ganska lätt att hitta just nu, är en annan toppårång i Sauternes, även om den inte riktigt har nått upp till 2001 års bedömningar. 2007 är för all del en svag årgång för röd Bordeaux, men det händer ofta att olika årgångar är bra för de röda vinerna respektive de söta.

En vinhandlare i Bryssel, Chai & Bar, gjorde det nyligen möjligt för trogna kunder att få prova Château d’Yquem 2001. Så kan det gå till i vinbutiken en lördag i länder med marknadsekonomi, tro det eller ej. 🙂

Château d’Yquem 2001

Sauternes, Bordeaux. Provad från halvflaska, listpris 290 euro per halvflaska på Chai & Bar.

I doften tropisk frukt, botrytis med lite ”Karlssons klister”-ton, mogen citrusfrukt, stor aromkoncentration och elegans, en del kryddor. ”Bra” sauternestypisk doft som ger ett ungt intryck. Ekfatstonen är mycket välintegrerad och knappt märkbar i doften. Enormt koncentrerad i smaken, mycket frisk syra som gör sig påmind som ett uppfriskande ”brustablettsliknande bett” i mitten. Massiva och koncentrerade fruktaromer av blandad citrus, passionsfrukt och torkad aprikos, lite kryddton. 97-99 p?

Att det här är ett mycket stort vin, om det råder ingen tvekan. Det är framför allt i smaken som det skiljer sig från andra bra Sauternesviner. Doften är relativt lik många andra i cirka 90-93-poängsklassen. Smaken är mycket koncentrerad, har en knivskarp syra och visar upp en stor friskhet. De dominerande citrustonerna i både doft och smak bidrar till detta.

Vinet är mycket ungt i profilen för att vara 10 år gammalt, och lite svårt att bedöma hur det kommer att utvecklas när det står på topp; hur komplext blir det i doften? Med tanke på det intryck vinet ger idag betvivlar jag på att 10 år till kommer att få det att mogna fullt ut, jag gissar att det blir först cirka 2030-2040 som det når toppen. Plötsligt har jag lite mer förståelse för den legendariske (och 2010 bortgångne) Yquem-samlaren Nils Stormbys ord från 2007, att 1967:an (d.v.s. ett då 40 år gammalt vin) var den yngsta Yquem-årgången som han då betraktade som drickbar. Det var nog inte bara snobberi trots allt. De övriga 2001:or jag provat under de senaste två åren – bör vara La Tour Blanche på halvflaska (som var mycket bra) och Lafaurie-Peyraguey på helflaska – har inte gett intryck av att vara alldeles för unga, så jag tror inte att det är generellt för all Sauternes från årgången. Perspektivet att man ska köpa svindyra viner och sedan vänta 20-30 år till på att dricka dem, är kanske inte en inställning som alltför många av dagens vinkonsumenter har. Fast om man bara har tänkt att vinet ska vara ett investeringsobjekt kanske detta inte spelar någon roll. För de som har råd att köpa Yquem men inte har oändligt tålamod, har jag dock några lugnande ord, för inte alla Yquem-årgångar lär behöva riktigt så lång tid som jag skulle vilja ge 2001:an. När jag senast (2010) provade Yquem 1999 från halvflaska, en årgång med 92 Parkerpoäng, hade jag alls inte känslan av att den var för ung. Att den däremot – även på halvflaska – lätt skulle tåla 20 års ytterligare lagring, är däremot en annan sak.

Annonser
Det här inlägget postades i Sauternes. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s