Aprilnyheter med Munskänkarna

I måndags erbjöd Munskänkarna i Stockholm sedvanlig provning av aprilnyheter på Systembolaget. Vinlistan var lite längre än vanligt, och innehöll ett ganska stort inslag av s.k. ”naturviner”, närmare bestämt sju av vinerna. Fem av dessa hade jag provat dagen innan, och jag tyckte i huvudsak likadant om dem som dagen innan (+/- 1 poäng, i några fall aningen andra aromer), så dem hoppar jag över i detta inlägg.

San Fereolo Coste di Riavolo 2007
Langhe Bianco DOC, Piemonte. Druvsort: Riesling. ”Naturvin”. 179 kr

I doften citrus (framför allt lime?), relativt tydlig petroleumton, gula äpplen, mineral, lite honung. Mycket torr i smaken, citrus i massor – lime och grapefrukt – hög syra, lätt beska i den långa eftersmaken. 86 p, tappar en aning i poäng p.g.a. beskan. Tillgänglig nu, kan lagras länge.

För mig påminner denna stilmässigt om en modern australisk Riesling: mycket torr, citrus och framför allt lime som dominerande fruktkomponent, petroleumdoft redan när de lanseras, påtaglig syra och ett väldigt stramt intryck. De brukar vara torrare och stramare än det mesta som kommer från Tyskland (med beteckningen trocken) och Alsace.

Det är mycket ovanligt att se en Riesling, där inte druvsort står stort och tydligt på etiketten. Tillverkarens webbsida, som saknar data för aktuell årgång, ger indirekt en förklaring. Tidigare årgångar uppges nämligen bestå av både Riesling och Gewürztraminer, så det måste vara en tillfällighet att det var en ren Riesling i denna årgång.

Bilderna lånade från Finare Vinares blogginlägg om samma provning

Bourgogne Blanc Vieilles Vignes 2010, Christophe Cordier
Druvsort: Chardonnay. 169 kr.

Ganska tydlig smörighet i doften, gula äpplen, gula plommon, lite fatton, diskret rökighet (rostade fat snarare än enbart mineralton?), honung. Aningen mer än medelfyllig i smaken, citrus, gult äpple, frisk och påtaglig syra, lätt viskös, aningen kryddighet, frisk och syrlig eftersmak. Ung, 88+ p.

Bra tyngd för priset. Saknar ”det lilla” extra i mineralitet och elegans för att bli ett 90 p-vin, men definitivt prisvärt.

Domaine Christophe Cordier ligger i distriktet Maconnais, i Bourgognes södra utkanter. På denna flaska står det bara ”Christophe Cordier” så det lär bestå av inköpta druvor, som då kan komma lite varstans ifrån. Systembolagets produktsida specificerar att vinet har lagrats ”åtta månader på nya franska ekfat”. Nu har för all del vinet en del smörton, men jag ställer mig ändå skeptisk till om man verkligen använt 100% ny ek till en bas-Bourgogne, dels av kostnadsskäl, och dels för att vinet framstår som rätt balanserat snarare än överekat.

Domaine Habrard Crozes-Hermitage 2010
Norra Rhône, druvsort: Syrah. 116 kr.

Relativt djupröd färg med lite purpurton. I doften mörka bär (björnbär?), tjärpastill, lite viol, aningen vanilj, antydan till tallbarr och medicinsk ton, relativt kraftig doft som på något sätt förebådar en syrlig smak. I smaken lingon, tranbär och lite björnbär, tydligt syrligt intryck med frisk syra, en del tannin, som balanseras av syran. Syrlig-frisk eftersmak. 86 p.

En okomplicerad Crozes i frisk stil utan särskilt påtagliga fatinslag, som lär passa bäst att dricka ung, på primärfrukten, till okomplicerad mat. Ska jag jämföra med några andra vanligen förekommande Crozes-Hermitage, liknar detta Delas ”Les Launes” snarare än Guigals något mer sötfruktiga och mera grundligt fatade skapelse, som kanske mer ansluter till ”seniora” nordrhônare i stil. Årgångsstilen hos 2010 lär ha bidragit med lite extra syra och friskhet, och passa viner i detta vins stil. Vinet funkar nu, viner i den här stilen är kanske i grunden inget att lagra ihjäl, men glöms någon flaska bort i 1-2 år är absolut ingen skada skedd. Prisvärd.

Foradori 2009
Tillverkare: Elisabetta Foradori. Teroldego Vigneti delle Dolomiti IGT, Trentino-Alto Adige. Druvsort: Teroldego. ”Naturvin”. 219 kr

Kompakt mörkröd färg med purpurton. Doft av mogna mörka bär och mörka körsbär, lite sötaktig ton, ganska tydlig stallton (naturvin…), relativt kryddig, djup och kraftig doft. Mörka och röda bär i smaken, tydlig syrlighet och viss beska, intryck av tranbär uppblandade med mörkare bär, viss fruktsötma, relativt polerade tanniner, viss kryddighet, eftersmaken syrlig med lätt eldighet. Vinet är lite ”spretigt” i smaken, men det är nog druvkaraktären som slår igenom. Tillgängligt nu, tål lite lagring. 88 p.

Teroldego – tja, vad ska man säga? Vinerna är väl oftast OK, och kan i de lägre prissegmentet vara ganska mycket vin för pengarna, men de exemplar jag kan minnas är nästan alltid lite kantiga och hårda i stilen. Kan inte påminna mig att jag druckit någon Teroldego som jag tyckte var riktigt imponerande och som verkligen ”talade” till mig.

Poliziano Vino Nobile de Montepulciano Vigne Nuove 2008
Toskana. Druvsort: Sangiovese. 149 kr.

Djupt mellanröd färg med ljusröd kant. Doft av delvis torkade röda bär (tranbär?) med lätt sötaktig ton, lite medicinsk ton (en anstrykning av volatil syra?), diskret ton av milda kryddor, lite fat. Trevlig doft, och nog är den Sangiovese-typisk? Något mer än medelfyllig smak, röda bär, relativt sötfruktig stil, ganska påtaglig beska, bra syra, ganska tydliga tanniner, eftersmaken är tranbärssyrlig och rätt sträv. Ung, behöver lagras. 88+ p.  Prisvärd.

Systembolaget skriver ”Vinner inte på lagring”. En 3,5 år gammal Vino Nobile med tanniner lite överallt? Kan man inte skicka dem på kurs eller nåt?

Tilenus Pagos de Posada 2005
Tillverkare: Bodegas Estefanía. DO Bierzo, Spanien. Druvsort: Mencía. 199 kr.

Kompakt mörkröd färg. Doft av mogna mörka och röda bär, violpastill och lite tjära, kryddighet, en del vanilj. Kraftig, sötaktig doft. I smaken mogna röda och lite mörka bär, lätt sötaktig i attacken, bra syra med påtaglig syrlighet i mitten, ganska påtagliga tanniner och kryddtoner. Syrlig-sträv eftersmak. Fortfarande relativt ung. 89 p. Prisvärd.

Quinta do Vallado Sousão 2009
Douro, Portugal. Druvsort: Sousão. 265 kr.

Kompakt, opak purpurton. Doft av mogna, mörka bär, lite blommig och parfymerad ton av barr (tallbarr?), vanilj, fatton, kryddor. Kraftig, lätt sötaktig, elegant och nyanserad doft. I smaken mogna mörka bär, rejäl fruktkoncentration, viss fruktsötma, påtaglig syrlighet, sammetsmjuka tanniner, vanilj. Lätt beska och medicinsk ton (ej alls störande) i eftersmak. Ung, 91 p. Prisvärd.

Kan inte påminna mig att jag någonsin druckit en druvren Sousão förut, och har inte en aning om vilken karaktär de förmodas ha. Just detta vin är dock i mångt och mycket ett modernt iberiskt vin där kanske vinmakningen pratar högre än druvsorten, men det har vissa aromer som jag inte brukar hitta i exempelvis Tempranillo (OK, låt oss säga Tinta Roriz när vi nu är i Portugal). Douro-viner brukar oftast bestå av ett antal druvsorter, inte sällan från blandplanteringar. Om några druvsorter dominerar är det nog oftare Touriga Nacional, eller kanske Touriga Franca eller Tinta Barroca.

Brancaia Ilatraia 2009
Maremma Toscana. Druvsorter: 60% Cabernet Sauvignon, 30% Sangiovese och 10% Petit Verdot. 399 kr.

Djupröd, relativt kompakt färg. I doften mörka bär med lätt ton av rödbärslikör, aningen örtighet, en ganska tydlig vaniljton, lite kaffe, fatton. Koncentrerad smak av mogna mörka och lite röda bär, påtaglig syrlighet, rejäla men polerade tanniner, fruktig-syrlig eftersmak. 91+ p. Ung, relativt tillgänglig, bör lagras.

Cabernet Sauvignon-dominerad toskanare i höggradigt modern/internationell stil med tydliga toner av ny ek, nu var definitivt det sista landsbygdsdammet från ”naturvinerna” bortsköljt. 🙂

Hermitage Domaine des Tourettes 2009
Tillverkare: Delas. Norra Rhône. Druvsort: Syrah. 399 kr.

Djupt purpurtonad färg. Doft av mogna björnbär, saltlakrits och lite mintlakrits, lite nylagd asfalt, diskret stallton, pepprig, mycket kraftig doft med diskret sötaktighet, mycket nyanserad. Mer än medelfyllig i smaken, rejäl fruktkoncentration, mycket mogna mörka bär med viss syrlighet, koncentrerade men välpolerade tanniner som bäddas in mycket väl av frukten, pepprighet och kryddighet, lång fruktig-syrlig eftersmak med inbäddad strävhet. Ung, men förvånansvärt drickbar redan nu. 94+ poäng, kan ha potential för mer med lagring.

Om man alls gillar Syrah är detta vin utan tvekan värt sitt pris. Vinet har bra balans, och är modernt i stilen i positiv betydelse, men ändå ganska klassiskt. Jag hade förväntat mig att tanninerna skulle göra mer motstånd, detta lär vara en effekt av att 2009 är en lite småvarm toppårgång.

Fram till årgång 2008 hette detta vin Marquis de la Tourette, men det har nu fått en smärre namnjustering. Det är en fascinerande tanke att detta är den ”enklare” av Delas två Hermitager. Vad säger inte det om topprhônare i årgången 2009…

Aalto PS 2009
Tillverkare: Bodegas Alto. Ribera del Duero, Spanien. Druvsort: Tempranillo. 799 kr.

Djupt purpurtonad färg med kompakt kärna. Doft av koncentrerade mörka och röda bär, glöggkryddor, andra pepprigare kryddor, lite vanilj, lätt blommighet. Mycket expressiv doft som ger ett sötaktigt intryck. Fantastiskt koncentration i smaken, torkade röda bär och mogna mörka bär, lätt sötma, rejält kryddig. Vinet har rejäla tanniner som känns som en blandning av två varianter – dels mycket polerade och dels rätt tuffa, där de tuffa slår till i eftersmaken. Lång, sötaktig, fruktig och sträv eftersmak. Ung, 94+ p.

Det här vinet är definitivt lite ”over the top” och har lite drag av ett torrt portvin, men det är mycket imponerande. Om Delas Hermitage är ett vin som får en att le förnöjt, luta sig tillbaka och bara njuta, är det här ett vin som får en att skrocka lite småelakt och gnugga händerna. Även om Aalto PS – i likhet med många andra moderna spanjorer i högre prisklass – kanske inte är vinvärldens största uppvisning i sans och balans, tycker jag samtidigt att det är fullt legitimt att vilja driva Tempranillo till sitt maximum i en modern vinstil. Så i mitt tycke: lite over the top – ja, renodlat vulgo – nej. 🙂

Vinet är Bodegas Aaltos toppvin, och jag kan tänka mig att en del som tycker att Aalto PS bara är för mycket, kan ha lättare att acceptera deras vanliga vin Aalto. Bodegas Aalto har inget med Alvar Aalto eller någon annan finländare att göra, utan är ett helt taget namn.

Lite kortare om provningen kan läsas här, skrivet av en av dem som stod och hällde upp alla dessa finare vinare.

Advertisements
Det här inlägget postades i Bourgogne, Chardonnay, Italien, Mencia, Munskänkarna, Piemonte, Portugal, Rhône, Ribera del Duero, Riesling, Sangiovese, Sousão, Spanien, Syrah, Tempranillo, Toskana. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Aprilnyheter med Munskänkarna

  1. winepunker skriver:

    Har du aldrig druckit en Teroldego som talat till dig skall du prova en mogen Granato från Foradori, det deklamerar poesi i hög röst på klingande franska.

  2. vintomas skriver:

    Se där, jag tänkte väl att den där kommentaren skulle väcka någon reaktion. För att elda på borde jag kanske också ha nämnt att en annan provningsdeltagare var av åsikten att Teroldego och Rondo måste vara mer eller mindre samma sak, eftersom de har i princip samma aromer. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s