Några guldkorn från Champagnedagen 2012

Den årliga Champagnedagen gick av stapeln för några veckor sedan på Grand Hôtel. Det är ett mycket eftertraktat evenemang, som kan vara värd att ta ledigt en måndagseftermiddag för, och jag hade tillräcklig tur i lottningen för att lägga beslag på en av de platser som ställdes till vår vinprovarklubbs förfogande.

Jag tänkte här ge lite provningsnoteringar på några av de verkliga guldkornen och dyrgriparna från större producenter.  Jag provade inte allt, för det hinner man inte med, förutom att tänderna också börjar be om nåd efter några timmars champagnesörplande och -spottande. Urvalet som fått fullständiga beskrivningar är framför allt det som fått en bedömning över 90 poäng, på min egen något snålt tillämpade skala. Eftersom det på denna typ av mässor är rätt mycket folk och trångt, och man provar i ganska högt tempo, är noteringarna kortare än vanligt och bör ses som lite mer ungefärliga, både vad gäller ord och poängsättning. Jag har också skrivit noteringar och beskrivningar för några som jag tyckte var intressanta utan att hamna över 90 poäng, men för de flesta övriga Champagner ger jag enbart en poängsiffra. Man bör notera att när jag snabbprovar i mässmiljö som jag gjorde här, finns det en tendens att poängsättningen drar mer mot mitten än vanligt, d.v.s. att jag inte tar ut svängarna lika mycket som annars.

Jag har inte särskilt bra eller särskilt många foton att bjuda på från dagen, den som önskar mer av sådant kan kolla här. I AuZines kortfattade rapport kan man också klicka sig vidare till två små videointervjuer.

Ayala

Ayala Cuvée Perle d’Ayala 2002
Persika, mogen frukt, rejäl koncentration, bra syra. Ung. 91-92 p.

Ayala Brut Majeur: 86-87 p.
Ayala Brut Nature: 86-87 p.
Ayala Rosé Majeur: 86-87 p.
Ayala Cuvée Rosé Nature: 87-88 p.
Ayala Blanc de Blancs 2004: 87-88 p.

Bollinger

Bollinger La Grande Année 2002
Doft: mogen frukt, persika, lite örtig, fatton, parfym, rätt typisk Aÿ-stil.
Smak: kraftig, röda äpplen, persika, bra syra, kryddig, lång eftersmak. 92-93 p.
För övrigt har 2002:an sålts ganska länge nu, men representanten från Arvid Nordqvist uppgav att de hade allokering av denna årgång året ut, så de som inte redan passat på  att fylla lagret har några månader till på sig. Inte för att jag förväntar mig att La Grande Année 2004 ska vara dålig, men toppårgången 2002 skadar aldrig att ha i lager.

Bollinger Vieilles Vignes Françaises (”VVF”) 2002
Doft: mycket parfymerad och kraftig, persika, mineral, örtig, Aÿ-stil.
Smak: otroligt kraftig och koncentrerad, smultron och röda äpplen, örtig, mineralisk, balanserande syra. Ung, men tillgänglig nu. 95-96 p?
Provningens höjdpunkt – har inte haft tillfälle att prova VVF förut (den är inte direkt billig…). Detta var nog en av de kraftigaste Champagner jag någonsin provat. Innehavaren av glaset bredvid fick associationer till tryffel och tyckte att helhetsintrycket var ”jordgubbstryffel”.

Bollinger Special Cuvée: 88-89 p.
Bollinger Rosé: 87-88 p.

Palmer & Co

Palmer & Co Blanc de Blancs 2006
Citrus, mineral, relativt elegant doft, bra smak, lätt beska, ung. 88-89 p. (Detta är en hög poäng för en Palmer.)

Palmer & Co Brut Reserve: 84-85 p.
Palmer & Co Brut Rosé: 84-85 p.
Palmer & Co Millésimé Brut 2005: 86-87 p.
Palmer & Co Millésimé Brut 2000 (magnum): 86-87 p.
Palmer & Co Blanc de Blancs 1997 (magnum): 87-88 p.
Amazone de Palmer Brut: 88-89 p.

Pommery

Pommery Cuvée Louise 1999
Doft: brödig, utvecklad, lite kakao, en del torkad frukt och lite blommighet kan anas. Smak: medelfyllig, bra syra,  åter torkad frukt, viss utveckling. Elegant doft, ej riktigt ”prestigesmak” i mitt tycke. 90-91 p. (Höjer sig i mitt tycke inte alltför mycket över Pommery Vintage kvalitetsmässigt.)

Pommery POP Earth
Relativt utvecklad, bra mineralton. 85-86 p
Detta är en relativt nyintroducerad ekologisk Champagne från Pommery. Intressant nog har man valt att utnyttja POP-beteckningen, som använts på deras färgglada småflaskor (187,5 ml) med lite sötare skumpa avsedd att drickas med sugrör. I fallet ”vanlig POP” rör det sig också om klart sämre skumpa än vanlig Pommery, men så var inte fallet här. POP Earth säljs för övrigt i normalstora flaskor, och jag vill minnas att jag hörde att flaskorna var aningen lättare än standardflaskorna (minskar på bränsleförbrukningen vid transport). Tanken verkar vara att POP-produkterna är avsedda för en yngre, lite trendigare publik, och att den ekologiska skumpan också passar in under det varumärket. Frågan är dock om detta är helt rätt tänkt, kan föreställa mig att de som söker efter en ekologisk produkt rynkar på näsan över de övriga POP-produkterna som ser mer ”konsumistiska” ut än det ordinarie Pommery-sortimentet.

Pommery Brut Royal: 85-86 p.
Pommery POP: 83-84 p. (Provad i vanligt glas, ej med sugrör, men från en liten flaska.)
Pommery POP Rosé: 82-83 p.
Pommery Springtime Rosé: 84-85 p.
Pommery Summertime Blanc de Blancs: 86-87 p.
Pommery Falltime Blanc de Blancs Extra Dry: 85-86 p.
Pommery Wintertime Blanc de Noirs: 86-87 p.
Pommery Vintage 2004: 89-90 p. Bekräftar min  bild av att Pommery är ett av de hus där årgångschampagnen ofta är ett rätt bra köp.

Louis Roederer

Louis Roederer Brut Vintage 2005 (magnum)
Doft: rätt bra utveckling, lite rökighet, mogna äpplen.
Smak: bra koncentration och fruktighet, bra syra, ung. 89-90 p.

Louis Roederer Brut Vintage 2004
Doft: rökighet, mineral, äpple och citrus, bra fruktighet
Smak: citrus, hög syra – mer citrus och mineral än 05:an, ung. 89-91+ p.
Av de tre provade årgångarna, tycker jag nog att denna är närmast att vara lite av en ”mini-Cristal” i stilen.

Cristal 2004

Louis Roederer Brut Vintage 2003 (magnum)
Doft: rökighet, utveckling och kakao.
Smak: relativt fruktig, mogna äpplen, mineral, viss beska, bra syra. Rätt drickmogen, bra balans för att vara en 03:a. 90-91 p.

Cristal 2004
Doft: tydlig rökton, diskret fruktton av rött äpple, lite persika.
Smak: mycket mineralisk, grapefrukt, rött äpple, hög syra, mycket elegant, lång eftersmak. Får extrapoäng för eftersmaken och längden. Ung. 93-94+ p.

Louis Roederer Brut Premier: 87-88 p.
Louis Roederer Carte Blanche: 86-87 p.
Louis Roederer Brut Rosé 2007: 88-89+ p.

Pol Roger

Pol Roger Brut Vintage 2000
Bra utveckling och brödighet, bra fruktighet och syra. 90-91 p.

Pol Roger Blanc de Blancs 2000
Citrus, lite blommig, bra koncentration, bra syra. 90-91 p.

Cuvée Sir Winston Churchill 1999
Doft: lite blommig, mogen frukt (persika), diskret vaniljton.
Smak: bra koncentration, lite torkad frukt, balanserande syra, kryddig, bra längd. 91-92 p.
Detta blev det det allra sist provade vinet, kan ha varit lite orättvis mot det eftersom nosen inte riktigt presterade på topp just då.

Pol Roger Brut Réserve: 87-88 p.
Pol Roger Pure Non Dosage: 87-88 p.
Pol Roger Brut Rosé 2004: 88-89 p.

de Saint Gall

de Saint Gall Blanc de Blancs Millésime 2004 Premier Cru
Doft: ganska tydlig utveckling, tydlig mineralton.
Smak: rejäl syra, mycket mineralisk (”grustagsmineralitet”), stram och elegant, fortfarande ung i smaken. 90-91 p.

Orpale Brut 1998 Grand Cru
Doft: utveckling med viss kakaodoft, mineral
Smak: bra koncentration, viss fruktighet med lite antydan till fruktsötma, hög syra och påtaglig mineralitet. Ung, men mer tillgänglig än 04:an. 91-92+ p.

de Saint Gall Blanc de Blancs Extra Brut Premier Cru: 86-87 p.
de Saint Gall Brut Rosé: 85-86 p.

Salon-Delamotte

Delamotte Brut Blanc de Blancs 2002
Doft: mycket tydlig mineralton, diskret blommighet, grönt äpple.
Smak: mycket mineral, hög syra, antydan till persika. Fortfarande klart ung. 91-92 p.

Salon 1999 (från magnum)
Doft: diskret blommig, antydan till vaniljton (p.g.a. ekfat eller varmt år?), mogen frukt, persika, mineral (men egentligen inte extremt mineralisk), lite rökig, klart elegant.
Smak: tydligt mineralisk i attacken, med mineralitet av både grus- och brustablettsvarianten, hög syra (men inte extrem), antydan till moget äpple, citrus och lite persika, mycket elegant. Ung, men relativt tillgänglig för att vara en Salon. 93-94 p?
Här måste jag säga att årgångskaraktären nog har spelat in rätt tydligt i stilen, och skapat en Salon som är mer ”användarvänlig” redan vid släppet än vad som är brukligt – notera dessutom att vi här pratar om en magnumflaska. De som vill ha sin Salon i en sedvanligt extrem Blanc de Blancs-stil, helt otillgänglig som ung, kan säkert tycka att den här årgången inte är stram nog för dem, och vara orolig över att den kan börja bli lite trött redan på 2030-talet eller så, då 1996:orna säkert fortfarande är för unga och slutna. 🙂

Delamotte Brut (från magnum, bas 2008): 88-89 p.
Delamotte Brut Blanc de Blancs (från magnum, bas 2006): 89-90 p.
Delamotte Brut Rosé: 88-89 p.

Taittinger

Comtes de Champagne Blanc de Blancs 2000
Doft: mogna äpplen, lite honung, antydan till vanilj, tydligt rostade toner.
Smak: bra koncentration och fruktighet, bra syra och citrustoner i mitten, ganska tydlig kryddighet, bra mineralitet i avslutningen. Relativt tillgänglig, men något ung. 92-93 p.
Comtes 2002:an dyker snart upp. Tyvärr har den gjorts i mindre mängd än Comtes brukar, så den riskerar att inte finnas att få tag på alltför länge.

Comtes de Champagne rosé 2004

Comtes de Champagne Rosé 2004
Doft: blommig, mogen citrusfrukt, citrusskal, diskret smulton- och kryddton, lite vanilj, antydan till ek.
Smak: fruktig, smultron, persika, citrus, tydlig mineralitet i mitten, kryddig, hög syra, avslutningen är mycket mineralisk och kryddig med diskret tanninantydan. Klart elegant, relativt ung. 93-94 p.

Taittinger Brut Reserve: 85-86 p.
Taittinger Brut Prestige Rosé: 86-87 p.
Taittinger Prélude Grands Crus Brut: 89-90 p.
Taittinger Les Folies de la Marquetterie: 89-90 p.
Taittinger Millésimé 2004 Brut: 89-90 p.

de Venoge

Cuvée des Princes 1993 (100% Chardonnay)
Doft: torkad frukt, brödighet, viss utveckling, mineral.
Smak: rätt bra koncentration, torkad frukt, bra syra och mineral. Elegant, relativt fullt utvecklad. 91-92 p.
Anmärkning: 1993 var sista årgången av Cuvée des Princes; den ersattes av den vita versionen av Louis XV.

Louis XV Rosé 2002
Doft: smultron, citrus, mineral.
Smak: bra koncentration, kryddig, bra syra och mineral, smultron. Ung. 91-92 p.

de Venoge Cordon Bleu: 86-87 p.
de Venoge Blanc de Noirs: 87-88 p.
de Venoge Rosé Brut: 84-85 p.
de Venoge Blanc de Blancs 2000: 88-89 p.
de Venoge Millésime 1998: 88-89 p.

Vranken Pommery, diverse

Demoiselle Tête de Cuvée Brut: 84-85 p.
Demoiselle Parisienne 2000: 88-89 p.
Heidsieck & Co Monopole Blue Top: 84-85 p.

Jag återkommer inom kort med noteringar från några småodlare.

Poängtoppen

Bollinger Vieilles Vignes Françaises 2002: 95-96 p?

Louis Roederer Cristal 2004: 93-94+ p
Taittinger Comtes de Champagne Rosé 2004: 93-94 p
Salon 1999 (magnum): 93-94 p?

Bollinger La Grande Année 2002: 92-93 p
Taittinger Comtes de Champagne Blanc de Blancs 2000: 92-93 p

de Saint Gall Orpale Brut 1998 Grand Cru: 91-92+ p
Ayala Cuvée Perle d’Ayala 2002: 91-92 p
Delamotte Brut Blanc de Blancs 2002: 91-92 p
Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1999: 91-92 p
de Venoge Cuvée des Princes 1993: 91-92 p
de Venoge Louis XV Rosé 2002: 91-92 p

Den som spanar efter årgångstrender kan notera att prestige-2002:or ”regerar” i det nuvarande urvalet, men att de topp-2004:or som dykt upp också ser klart lovande ut.

”Prisvärde-listan” – högpresterande Champagner till någorlunda rimligt pris

Både smak och betalningsvilja/priskänslighet är högst individuellt. Min åsikt är därför att det bara är i tydliga fall, då ett vin är uppenbart bättre eller sämre än viner av samma stil och samma prisklass (eller billigare/dyrare än viner i samma kvalitetsklass), som man kan uttala sig solklart om prisvärde på ett sätt som är meningsfullt för en läsare.

Jag har detta till trots försökt lista de skumpor som jag gav relativt höga poäng, en bit över normalnivån för standardchampagner från goda champagnehus, och som ändå inte drar iväg till de astronomiska summor som man kan få punga ut med för prestigechampagner från de kända husen. Urvalet omfattar enbart sådan som f.n. finns tillgängligt via Systembolaget. Man bör då notera att jag inte provat allt, och att väl valda småodlare ofta kan ge bäst prisvärde. Man bör också notera att i de fall jag provat vinet från magnum, kan man inte vara säker på att 75 cl-flaskor håller riktigt samma kvalitet. Ska man hålla sig till stora champagnehus är annars mitt generella råd: köp årgångschampagne (ej prestige) från de bästa åren – såsom 2002 och 2004 – och lagra dem i några år innan du dricker dem.

92-93 p

Man ska inte bli förvånad över att Bollinger La Grande Année finns med på denna lista, för även en lite svagare årgång som 1997 kan göra utpräglade Champagneentusiaster så här glada! På bilden finns Bisty, vars provningsnoteringar kan följas på Cellartracker. (Bilden ej tagen på Champagnedagen.)

  • Bollinger La Grande Année 2002, 849 kr (Jag är medveten om att den kan uppfattas som väl dyr för att ta med på en prisvärde-lista, men den presterar ofta bättre än en del skumpor som ligger på andra sidan 1000 kr-strecket.)

91-92+ p

  • de Saint Gall Orpale Brut 1998 Grand Cru, 650 kr (undvik dock att köpa samma vin för 850 kr i beställningssortimentet)

91-92 p

  • Delamotte Brut Blanc de Blancs 2002, 499 kr
  • de Venoge Cuvée des Princes 1993, 875 kr (OK, med den åldern kan den få vara med på listan trots priset, flaskan går ju trots allt att återanvända som karaff)

90-91 p

  • de Saint Gall Blanc de Blancs Millésime 2004 Premier Cru, 400 kr
  • Pol Roger Brut Vintage 2000, 448 kr
  • Pol Roger Blanc de Blancs 2000, 539 kr
  • Louis Roederer Brut Vintage 2003 (90-91 p från magnum), 1085 kr/150 cl

89-90 p

  • Delamotte Brut Blanc de Blancs (89-90 p från magnum), 359 kr (Cuvée Operakällaren – i princip samma vin, men ges längre lagringstid)
  • Taittinger Prélude Grands Crus Brut, 449 kr
  • Taittinger Millésimé 2004 Brut, 467 kr
  • Taittinger Les Folies de la Marquetterie: 89-90 p, 469 kr
  • Louis Roederer Brut Vintage 2005 (89-90 p från magnum), 475 kr

88-89 p

  • Palmer & Co Blanc de Blancs 2006, 264 kr (jo, jag har bedömt den här en bit högre än vad jag brukar förvänta mig att bedöma en Palmer och är fullt medveten om att jag riskerar att få en del misstänksamma blickar till följd av detta)
  • Delamotte Brut (88-89 p från magnum), 285 kr
  • Bollinger Special Cuvée, 395 kr
  • Amazone de Palmer Brut, 399 kr
  • de Venoge Millésime 1998, 439 kr
  • de Venoge Blanc de Blancs 2000, 439 kr
  • Delamotte Brut Rosé, 499 kr 
Annonser
Det här inlägget postades i Champagne. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Några guldkorn från Champagnedagen 2012

  1. Ping: Några guldkorn från champagnedagen 2012 | AuZine

  2. Bisty skriver:

    Då får det anses bevisat att Bolly La Grande Année 2002 är värt springa benen av sig!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s