La Grande Dame 1995

La Grande Dame är Veuve Clicquots prestigechampagne, och är döpt efter självaste änkan Clicquot-Ponsardin, som var den som ledde champagnehuset till att bli kända och tydligen var en hårdhudad affärskvinna. I likhet med hela Veuve Clicquots sortiment (de har ingen Blanc de Blancs) är La Grade Dame Pinot Noir-dominerad. Veuve Clicquot är nog det champagnehus med näst störst produktion, efter Moët & Chandon, och dessa två har samma ägare: LVMH. Trots att Veuve Clicquot nog gör bättre skumpor än Moët på basnivån, har jag ett intryck att La Grande Dame inte alls har samma igenkänningsfaktor som Moëts Dom Pérignon.

På Systembolaget är det årgång 1998 som fortfarande gäller av La Grande Dame, och har legat i distribution i flera år – den fanns åtminstone till för två år sedan när jag besökte dem senast. Internationellt har 2004:an nyligen lanserats, vilket innebär att La Grande Dame inte bara hoppar över de rätt hyggliga årgångarna 1999 och 2000 (uppdatering: har senare faktiskt sett bilder på La Grande Dame 2000 på nätet, men den måste vara mycket ovanlig relativt 1998), men även 2002, som är en verklig toppårgång i Champagne. Hur gick det till kan man undra? Särskilt som de redan meddelat att de kommer att göra La Grande Dame i årgångarna 2006 och 2008, trots att vanliga årgångs-Veuve Clicquot kommer att gå direkt från 2004 till 2008. Nåväl, jag passade på att prova en flaska 1995 med några goda vänner. Förra årgången jag provade var 1996, och jag minns att för att vara en prestigechampagne från denna syradominerade årgång, så var den klart drickmogen.

La Grande Dame 1995

62,5% Pinot Noir och 37,5% Chardonnay, druvor från Grand Cru-byar.

Gyllengul färg, mellankraftig men ihållande mousse. Tydligt utvecklad doft, brödig, rostade hasselnötter och mandlar, lite nougat och kaffe, eventuellt lite svamp, bokna äpplen, citrus, en del mineral. Mer än medelfyllig smak med toner av mogen frukt, gula äpplen, citrus, honung, rätt bra syra, lätt kryddig, mineral. Fruktig, mineralisk och syrlig eftersmak. Elegant och balanserad. 92 p. Står nog på topp nu, håller länge än, men ingen jättestor anledning att lagra den ytterligare och den lär nog inte förbättras.

Trevlig att dricka, men föga förvånande en ganska matig Champagne. För den som råkar ha en flaska av den här liggande, meddelar en matlagningsintresserad kompis att den borde passa utmärkt med en bit kalv och lite stekt svamp.

Annonser
Det här inlägget postades i Champagne. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s