Vita viner från nordvästra Bourgogne och Domaine Goisot hos Caviste

Caviste är en vinimportör som kör med ett lite speciellt koncept. Vinerna kommer från kvalitetsorienterade småproducenter och säljs i blandlådor om 6 flaskor, som lanseras en låda åt gången med löpnummer. Denna modell har gjort det möjligt för Caviste att sälja vinerna till ett bra pris, jämfört med att lägga vinerna ”flaskvis” i beställningssortimentet. Alla lådor hittills har kommit från franska småproducenter, men den angivna profilen är att man säljer europeiska.

Nästa låda, som är tillgänglig för bokning från 16 augusti, kommer från Domaine Goisot i nordvästra Bourgogne. Eftersom TV4:s sommarsatsning på James Bond-filmer på lördagar redan har gått ett tag, och det kan vara dags att fundera på vad som kommer därefter, är det kanske logiskt att löpnumret på lådan är CAV 0008.

Domaine Goisot finns i Saint-Bris-le-Vineux, som ligger i närheten av Chablis, och har vingårdar i flera appellationer i det område som brukar kallas Grand Auxerrois, vilket är Bourgognes nordvästra del och ”Chablis omland”. Producenten är ekologisk och biodynamisk, vilket är rätt vanligt för de som Caviste importerar. För ovanlighetens skull är de alltså både certifierade som ekologiska (fransk ”AB”-märkning, agriculture biologique) och biodynamiska (i detta fall Demeter).

I CAV 0008-lådan (890 kr för 6 flaskor, frakt tillkommer) har Caviste valt ut tre olika vita viner från Goisot, på varsin druvsort: Aligoté, Sauvignon Blanc och Chardonnay. Lådan börjar säljas idag (16 augusti), och Martin Berggren som står bakom Caviste bjöd in några av oss vinbloggare m.fl. att prova de tre vinerna, vilket vi gjorde i förrgår.

Goisot Bourgogne Aligoté 2010

Druvsort: Aligoté. Lagrad på ståltank. Taxerad till 115 kr/st av lådans totalpris.

Mycket blek färg. I doften gult och grönt äpple, vit persika, lätt aromatisk med diskret blomton. Klart trevlig doft. Medelfyllig smak, fruktig, citrus, grönt äpple, mycket lätt persikoton, relativt hög syra, lätt grapefruktbeska, frisk avslutning. 87 p.

Det här är en klart bra Aligoté. Välgjord Aligoté brukar i och för sig vara rätt fruktig och frisk, men den lite aromatiska tonen som fanns här kan jag inte påminna mig att jag stött på tidigare, även om jag inte provat några enorma mängder av druvsorten. Blint hade jag kanske snarare gissat på Pinot Blanc, eller möjligen Silvaner från något svalt ställe.

Tillverkaren tänker sig framför allt att detta vin används som aperitif.

Goisot Saint-Bris Moury 2010

Druvsort: Sauvignon Blanc. Lagrad på ståltank. Taxerad till 135 kr/st av lådans totalpris.

Mycket blek färg. Tydligt parfymerad och blommig ton i doften, citrus, persika. Något mer än medelfyllig i smaken, fruktig attack av citrus (framför allt citron) med lite persika, mycket torr, hög syra, en del mineral. Mycket frisk och ren, citrustonad eftersmak. Ung och frisk, kan nog utvecklas med lite lagring, även om jag inte ser det som ett långlagringsvin. 88(+) p.

Doften var för mig närmast Riesling-lik, men min tanke gick också lite till diskret ekade Pouilly-Fumé eller Sancerre (detta vin är dock inte ekat), där oftast toner av mogen frukt dominerar över de grönare doftinslagen. Smaken fick mig dock mer att tänka på en klassisk (oekad) Chablis. Jag hittade inget tydligt ”grönt” inslag i doften (nässlor, gräs, krusbär…), vilket man oftast gör i Sancerre m.fl., och även de Saint-Bris jag kan påminna mig att jag provat tidigare. Någon av de andra som provade tyckte dock att de hittade lite av detta när vinet blev lite varmare.

Tillverkaren tycker att detta är ett vin som passar till ostron.

Goisot Bourgogne Côtes d’Auxerre Biaumont 2009

Druvsort: Chardonnay. 16 månader på ekfat, varav 20% nya. Taxerad till 195 kr/st av lådans totalpris.

Färgen är blek- till klargul. I doften gult äpple, citrus, diskret ton av citrusskal och honung, diskret och välintegrerad ekfats- och smörton, lätt blommig och parfymerad ton. Mer än medelfyllig i smaken, fruktig attack av gult och grönt äpple och citrus, lätt viskös munkänsla, lite kryddig, hög syra. Lång och grapefruktsyrlig eftersmak. Fortfarande ung. 88+ p, potential för lite mer med lagring.

Det här vinet hade en kraftigare och mer fruktdominerad attack än Saint-Bris, men en lika påtaglig syra i eftersmaken. Påminner mycket om en ung Chablis med lätt ekfatsinslag, och tankarna går nog mest till en premier cru. Det intressanta är att det här vinet fått mer ek, både vad gäller andel ny ek och tiden på ekfat, än vad som är normalt för en lätt ekad Chablis, men det tar verkligen inte överhanden.

Tillverkaren tycker att detta vin bl.a. passar till vitt kött i gräddig sås. Personligen tror jag att den kombinationen funkar ännu bättre om vinet får lite lagringstid, så det utvecklar lite mer smöriga och nötiga aromer. Annars skulle väl tipset helt enkelt vara: använd det som du använder en Chablis premier cru…

Lite mer om nordvästra Bourgogne

Bourgogne, som ligger mig varmt om hjärtat (men som gärna hade fått vara billigare…), är en av flera klassiska vinregioner som visar upp ett intressant fenomen, som är av glädje för vinvänner, nämligen kvalitetsökning i ”periferin”. I mitt tycke gäller det de vita vinerna i högre grad än de röda, vilket möjligen beror på att det är lite lättare att odla bra Chardonnay än Pinot Noir.

När man säger ”periferin” så gäller det väl i första hand de distrikt som ligger närmast ”hjärtlandet” Côte d’Or (med sina halvor Côte de Nuits och Côte de Beaune), dels de sydligare distrikten Côte Chalonnaise (rött och vitt, bl.a. från appellationerna Mercurey och Givry) och Maconnais (enbart vitt, bl.a. från appellationena Pouilly-Fuissé, Viré-Clessé och Saint-Veran), och dels områdena ovanför/väster om själva Côte d’Or-sluttningen, i form av Haut Côtes de Nuits och Haut Côtes de Beaune (vitt och rött). Men även den nordvästra satelliten Chablis, halvvägs mellan Côte d’Or och Paris, har alltså en del periferiappellationer, och det är alltså från dessa som Domaine Goisots viner kommer.

I vinkuser och på enklare vinkartor brukar det bara vara Chablis som omnämns. Till och med Bourgogne-organisation BIVB gör så på sin enklaste översiktskarta, så det är lätt att tro att det är de enda vingårdar som finns i trakten, men så är inte fallet. Chablis är bara störst och mest känt i trakten. Den kollektiva beteckningen för ”Chablis & co” är oftast Grand Auxerrois (efter staden Auxerre) eller möjligen Auxerrois, och någon gång Yonne (efter departementet och floden). Begreppet ”Chablis och Grand Auxerrois” förekommer också. Får mig att tänka på musikgrupper där sångaren eller huvudpersonen anser sig vara så känd så att hans eget namn måste läggas till gruppens.

Appellationerna i Grand Auxerrois utöver Chablis är:

• Irancy, en rödvinsappellation som förutom Pinot Noir tillåter även en inblandning av den lite udda druvsorten César. Bättre Irancy lär dock göras enbart på Pinot Noir, och även bra viner kan i mitt tycke ofta visa upp en lite örtigare karaktär än annan röd Bourgogne.
• Saint-Bris, Bourgognes enda appellation för Sauvignon Blanc (står fortfarande med sitt gamla VDQS-namn ”Sauvignon de Saint Bris” i äldre vinböcker, namnet ändrades 2003). Om man är förvånad över att hitta Sauvignon Blanc i Bourgogne bör man komma ihåg att det från Saint-Bris/Chablis-trakten faktiskt är lite närmare till Sancerre/Pouilly Fumé i Loire än det är till Côte d’Or.
• De appellationer som får produceras över hela Bourgogne, bl.a. Bourgogne (blanc/rouge), Bourgogne Aligoté och Crémant de Bourgogne. Ett exempel är Brocards Bourgogne Blanc Kimmeridgien, en ”fuskchablis” från vingårdar med samma jordmån (Kimmeridgien) som Chablis men utanför appellationsgränsen.
• Bourgogne med tillägg av lokalt platsnamn – Chitry, Côte Saint-Jacques, Côtes d’Auxerre, Coulanges-la-Vineuse, Épineuil, Tonnerre respektive Vézelay – som intar något slags mellanställning mellan regionalappellationen ”Bourgogne” och egentliga byappellationer, som bara har bynamnet utsatta. Det är appellationer för vita och röda viner på Chardonnay och Pinot Noir

Chablis har 4 894 ha vingårdar, och de övriga appellationerna i Grand Auxerrois har 1 678 ha. Kanske något förvånande är hela 39% av produktionen på dessa 1 678 ha röda viner (inklusive eventuella roséviner) och 61% vita. Chablis dominerar alltså stort i distriktet, men de övriga är långt från försumbara, med tanke på att hela Bourgogne (exkl. Beaujolais) omfattar 27 966 ha, alla siffror från 2010. Som en jämförelse omfattar Puligny-Montrachet 206 ha, Meursault 400 ha, och Petit Chablis 843 ha av Chablis-totalen, så Grand Auxerrois är alltså i runda slängar åtta gånger, fyra gånger resp. dubbelt så stort. Trots detta är dessa appellationer anses nästan helt okända jämfört med t.ex. Petit Chablis. En förklaring är att mer än 80% av produktionen från Grand Auxerrois utgörs av de generella regionalappellationerna snarare än de distriktsspecifika, och när dessa viner säljs av de stora néogicantfirmorna talar de normalt inte om från vilken del av Bourgogne de tagit druvmaterialet. En blandning av Chardonnay från Maconnais, Haut-Côtes de Beaune och Grand Auxerrois är nog en vanlig sammansättning på en Bourgogne Blanc från en néogciant, där de två förstnämnda bidrar med lite tyngre frukt och Grand Auxerrois-druvorna med lite extra syra.

Annons