Domaine de la Romanée-Conti 2009

Domaine de la Romanée-Conti – eller DRC för dem som vill låta som om de dricker vinerna närmast på daglig basis – räknas allmänt som den främsta vinproducenten i Bourgogne och är därmed en av de allra klarast lysande fixstjärnorna på vinernas himlavalv. Deras toppvin Romanée-Conti, som det produceras runt 5 000 flaskor per år av från en vingård på 1,8 ha ett stenkast utanför byn Vosne-Romanée, är ett av de allra dyraste viner som överhuvudtaget produceras. (Konkurrensen om titeln kommer framför allt från bordeauxvinet Château Pétrus.) Vid senaste släppet på Systembolaget var priset för en flaska Romanée-Conti 29 500 kr, och även till detta pris är det i grund och botten 750 ml jäst druvsaft i flaskan och inget annat. DRC näst dyraste rödvin, La Tâche, från en vingård ett stenkast från Romanée-Conti, brukar sägas vara i princip lika bra och i mycket likartad stil som toppvinet. Då den vingården är lite större, 6,1 ha, produceras det mer av La Tâche – ofta 15 000 – 20 000 flaskor – och då kommer vi ner till 7 950 kr för en flaska. Både Romanée-Conti och La Tâche (men inte övriga grand cru:er från DRC) är monopolvingårdar, d.v.s. DRC äger hela, och bara de gör viner från dem. Det ”enklaste” grand cru-vin som DRC traditionellt producerar, Échézeaux, kostade 2 495 kr vid senaste släppet, och de har också tillfört en Corton som kostade 1 995 kr. Då är vi faktiskt nere på prisnivåer där det trots allt kan gå att stoppa in en flaska på en exklusiv provning i en vinprovarklubb, där en flaska portioneras ut på kanske 15 provningsglas. Men detta förutsätter då att man faktiskt får tag på någon flaska, och det har blivit allt svårare.

Anledningen till denna svårighet är att prisnivån till trots, så är DRC:s viner så eftertraktade att de direkt efter släpp ligger på ett klart högre pris på auktioner än förstahandspriset. Detta gäller särskilt toppårgångar, som den i år släppta 2009 – en toppårgång för röda viner över hela Frankrike inklusive Bourgogne. Många av flaskorna köps därför av personer som inte är intresserade av att själva dricka vinerna, utan att sälja dem vidare med vinst. Det har därför blivit allt svårare för vinsamlare utan obegränsad budget att alls komma över vinerna, och då inte i första hand beroende på DRC:s egen prispolicy, utan på att den dyrare andrahandsmarknaden fungerar som ett svart hål som snabbt suger upp alla flaskor, och där priserna hamnar bortom ens relativt välavlönade men ”normalgalna” vinsamlares budget.

Detta fenomen bekymrar faktiskt DRC och deras chef Aubert de Villaine (motsvarande kommentarer har mig veterligen aldrig hörts från någon producent i Bordeaux med astronomiska priser…), och han har uttryckt sitt klara missnöje med kunder som omedelbart säljer sina viner på auktion. Så ni som gör så: skäms på er!

Jag hade tidigare förmånen att i augusti 2011 gå på en provning med DRC-viner från toppårgången 1990, med La Tâche som det dyraste, arrangerat av en vinklubbsmedlem som hade köpt vinerna på Systembolaget 1993, och sedan lagrat dem i 18 år innan han ordnade en provning med dem. De här vinerna räknades som absurt dyra även då, men fanns på den tiden att köpa under en viss tid, d.v.s. de gick faktiskt att få tag på i butik för den smågalne vinentusiasten som var beredd att gräva lite extra i plånboken.

När en möjlighet så uppenbarade sig att prova huvuddelen av DRC:s sortiment från 2009 – upp till La Tâche – var jag därför inte sen att slå till. Det var DRC:s svenske importör Vinunic som ordnade denna möjlighet i maj i år, till ungefär självkostnadspris för vinerna plus en middag på Operakällaren. Mot bakgrund av hur lättsålda dessa viner är ser jag det som mycket generöst att alls ordna ett sådant här arrangemang, trots att det alltså kostade en hel del att vara med…

Och så över till vinerna:

Vosne-Romanée 1er cru ”Cuvée Duvault-Blochet” 2009

En premier cru som produceras av en andra selektionsomgång av druvor från grand cru-vingårdarna. En mycket begränsad produktion på 5 498 flaskor 2009, görs ej varje år.

Ljus- till mellanröd färg. I doften röda och mörka bär, lite örtig, lite kryddig, aningen mineral, lite blommighet, välintegrerad fatton. Medelfyllig i smaken, röda och lite mörka bär, lätt balsamton, mineral, lite kryddighet, aningen välintegrerade tanniner, elegant. 91+ p.

Lite lättare än de vingårdsbetecknade grand cru:erna och relativt tillgänglig, men i övrigt en klar likhet i stil. 2009:orna såldes i Sverige enbart till restauranger.

Corton 2009

60% ny ek, helt avstjälkade druvor. 8480 flaskor.

Mellanröd färg, relativt mörk med diskret blåton. Kraftig doft med mörka bär, drag av mint och lakrits, påtaglig kryddighet, toner av rostade fat, diskret parfymton, aningen mineralitet. Elegant doft, men nästan lite toner av en Grenache/Syrah-blend! Aningen mer än medelfylligt i smaken, röda och mörka bär, hög syra, en del mineral, en del tannin, kryddig. Lång och relativt kryddig-syrlig eftersmak. Smaken är yngre än doften. 91+ p.

Det här vinet skiljer sig lite från de övriga grand cru:erna i stil. Det har mer blåton i färgen och lite annan doft, och har inte riktigt lika tydlig mineralitet som de övriga. Det intressanta är att fattonen också är lite tydligare, trots att det har mindre andel ny ek (60%) än de övriga (95-100%).

Corton är ett nytt vin i DRC:s sortiment från årgången 2009. Vingårdarna kommer från den tidigare producenten Prince Florent de Merode. När det gamla ägarparet dog, valde barnen att sälja de enklare vingårdarna och enbart behålla Corton, som arrenderas ut till DRC. I innehavet finns flera olika vingårdslägen på Corton-kullen, inklusive Clos du Roi, men denna första årgång har man blandat dem till en ”ospecifik” Corton. På sikt kan det eventuellt bli flera separata Corton-viner från DRC.

Échézeaux 2009

18589 flaskor

Ljus- till mellanröd färg. Relativt intensiv doft av röda och lite mörka bär, diskret örtton, ganska påtaglig blommighet (bl.a. viol), mineral, finstämd kryddighet och välintegrerad ton av rostade fat. Jämfört med Corton en mindre kraftig, men mer parfymerad och elegant doft. Aningen mer än medelfyllig smak, röda bär, påtaglig syra, mycket tydlig mineralton med sälta, mycket lång eftersmak. Ung, 93+ p.

Échézeaux är en vingård som oftast ger viner som är bland de lättare grand cru:erna; man ska inte vara förvånad om man hittar kraftigare premier cru:er i bl.a. Gevrey-Chambertin och Nuits-Saint-Georges. Det här vinet visar dock precis varför Échézeaux, i rätt händer, absolut gör sig förtjänt av en grand cru-klassificering, med sin fantastiska elegans och precision, och med aromer som definitivt är intensiva, även om tanninerna är lätta och fruktaromerna som är mer röda än mörka. Eftersom Échézeaux är lättare i tanninerna är det sett som det vin i DRC:s traditionella sortiment som kan drickas relativt ungt, vilket nog gör att en del underskattar hur väl även detta vin kan utvecklas med lagring.

Grands Échézeaux 2009

12471 flaskor

Ljus- till mellanröd färg. I doften röda och mörka bär, violpastiller och viss blommighet och kryddighet, en del rostad fatton, lite animaliska toner som växer fram i glaset. Inledningsvis lite mer sluten doft än Échézeaux, tydligt mörkare doftkomponenter, en ”dold intensitet”. I smaken röda bär, tydlig mineralitet, påtagliga men fina tanniner, kryddig, bra syra. Lång eftersmak med fina tanniner, kryddighet och mineralitet. Klart ung! 94+ p.

Det här vinet hade faktiskt de mest påtagliga tanninerna i flighten.

Romanée-Saint-Vivant 2009

18271 flaskor

Mellanröd färg. Intensiv doft med mörka och röda bär, kryddig, blommig med viol, mycket lätt antydan till örtighet, välintegrerad ton av rostade fat, mycket elegant. Mer öppen doft än Grands Échézeaux. I smaken mörka och lite röda bär, viss fruktsötma i attacken, tydlig mineralisk mitt, bra syra, finpolerade tanniner, lång och mineralisk eftersmak. Ung, 94+ p.

Trots att detta vin har mörkare fruktkomponent än duon från Flagey-Échézeaux, är det klart mindre tanninrikt än Grands Échézeaux. Romanée-Saint-Vivant, ”RSV” för insiders, har rykte om sig att vara den mest eleganta av de lite dyrare DRC-vinerna. Det är också den vingård som i DRC:s regi ibland har underpresterat en aning, men under senare år har det inte förekommit.

Richebourg 2009

15742 flaskor

Mellanröd färg. Mörka och lite röda bär, tydlig mineralitet, lite mint, diskret lakritston med antydan till tjära och animalisk ton, diskret örtighet. Inledningsvis en sluten doft som ger intryck av dold kraft, den växte i glaset och visade då också upp mer rostade fat. Mörka bär i smaken, viss fruktsötma i attacken, mycket mineralisk mitt, kraftiga men välintegrerade tanniner. Klart ung, stor potential, 94+ p.

Richebourg 09 är lite ”bråkigare” än Romanée-Saint-Vivant 09 idag, men kan nog ha lite större utvecklingspotential.

Det här vinet är – i en tidigare årgång – känt från film, närmare bestämt Sideways. När Miles är hemma hos Stephanie (Sandra Oh) ligger det en DRC Richebourg i hennes vinkyl, som dock var det enda vin i vinkylen han inte fick välja. Ack, jag kan inte påminna mig att det någonsin drällt omkring DRC-viner i olåsta vinkylar hemma hos de vinintresserade kompisar jag besöker.

La Tâche 2009

21939 flaskor

Mellanröd färg. Intensiv doft, inledningsvis med mycket traditionellt Bourgogne-anslag av gödselstack och animalisk ton, mineral, mogna mörka bär, blommighet och parfymton, påtaglig kryddighet och fint integrerade rostade fat med kaffe och choklad. Mycket elegant. I smaken mörka bär, mycket mineralisk, påtagligt kryddig, mycket finpolerade tanniner som är mycket välintegrerade i frukten. Mycket elegant och mycket ungt, stor potential. 96+ p.

La Tâche 09 visar upp varför La Tâche tillsammans med Romanée-Conti anses bäst ”i stallet”, genom att förena kraft, koncentration och elegans. Man kan säga att det förenar drag hos de två extra eleganta och lite lättare vinerna (Échézeaux och Romanée-Saint-Vivant) och de två kraftigare vinerna (Grands Échézeaux och Richebourg) i en kostym som är en storlek större än något av de övriga, samtidigt som det är ännu lite mer traditionellt Bourgogne-stilat. Men det behöver tid för att blomma ut helt.

Generellt var vinerna mer tillgängliga i doft än i smak, även om de var olika ”öppna”. Eftersom 2009 är en årgång som karaktäriseras av mogen frukt, så var några av vinerna nog ovanligt tillgängliga för att vara unga DRC-viner, som generellt är traditionella viner som bör ges lång tid i källaren. Årgångskaraktären märktes i de relativt mörka fruktaromer som en del viner visade upp, men jag var lite överraskad över hur tydlig syra vinerna trots allt hade (jämfört med en del andra Bourgogne 2009:or), vilket var mycket bra och bidrog till vinernas elegans, och gör dem rimligtvis också än mer långlivade.

Jag gissar att lämplig tidpunkt att dricka 09:orna av Corton, Échézeaux och Romanée-Saint-Vivant är från 10 års ålder, 2019 eller senare, och för Grands Échézeaux, Richebourg och La Tâche från 15 års ålder, 2024 eller senare. Om man nu kan hålla tassarna borta så länge… 🙂

Övriga viner

I samband med middagen serverades två andra viner ur Vinunics sortiment, som också var väl värda provningsnoteringar.

Roederer Cristal 2004

Champagne, 55% Pinot Noir och 45% Chardonnay

Brödig och rostad doft, elegant parfymerad, citrus, rött äpple, diskret ton av röd Bourgogne (den måste ha smittat av sig…) I smaken rött äpple, citrus, hög syra, intensiv, lite kryddig, grapefrukt i eftersmaken. Elegant, ung. 93+ p.

Chablissienne Château Grenouilles 2005

Chablis Grand Cru, serverad från magnum.

Klargul färg. I doften mogen gul frukt, lite honung, en del mineral, aningen fatton. Tydlig mineral i smaken, gult äpple, bra syra (men ej extremt hög), elegant. 91 p.

Betydligt mer ”klassiskt Chablis-stilad” och elegant i smaken än i doften, i mitt tycke.

Sammantaget en alldeles fantastisk provning, och jag hoppas verkligen att övningen görs om nästa år med 2010:orna!

Läs den engelska versionen av samma inlägg här.

Annons