Bordeaux 2009 hos Union des Grands Crus, del 1: Systembolagsnyheter per 1 september

I maj varje år ordnar Union des Grands Crus de Bordeaux en besökshelg för privatpersoner, kallad Le Week-end des Grands Crus. Ena dagen presenterar respektive slott den senaste buteljerade årgången, och en valfri årgång som är några år äldre. I år var det toppårgången 2009 som gällde som den unga årgången. Andra dagen är det öppet hus på ett antal slott. Förra året skrev jag bara ihop Sauternes-anteckningarna till ett blogginlägg, ska försöka bättra mig i år. På Systembolaget lanseras de bättre 2009:orna under hösten med start 1 september. Av de 30 viner som kommer då provade jag 9 i maj, så detta släpp är ett utmärkt tillfälle att skriva ihop i alla fall de anteckningarna. Intressant nog har jag inte provat en enda av de Saint-Émilion som lanseras denna gång, för de fanns inte med hos UGCB, men ganska många av Pomerolerna.

Vad kan man då säga om Bordeauxårgången 2009 i allmänhet? Det är en toppårgång, den bästa sedan 2005, som karaktäriseras av mogen frukt, och kvaliteten är hög och jämn. Årgången har dock en aning varma drag, och i enstaka viner har det slagit över i en aning väl sötfruktiga och alkoholstarka viner, som rimligtvis är plockade vid lite väl hög druvmognad. Jag tyckte inte detta fenomen gällde någon särskild appellation, utan det var enstaka slott som detta gällde. 2005:orna var nog genomsnittligt lite stramare.

Parker har gett årgången extremt höga poäng, och släppte i våras en veritabel bombmatta av 100-poängsbedömningar. Även om jag är mycket positiv till årgången är jag lite tveksam till om det verkligen är den bästa Bordeaux-årgång som någonsin gjorts, eller åtminstone om man kan vara tvärsäker på det redan när vinerna är nybuteljerade. Eftersom jag allmänt är lite snålare med de högsta poängen, vill prova vinerna mer än en gång för att känna mig mer säker på deras utveckling, och inte brukar dra iväg med poängen vid provning i mässmiljö, ligger mina poäng mer konservativt än Parkers för hans favoriter. Detta märks dock inte lika tydligt i denna bloggpost som i en del kommande noteringar. Dock ligger många viner en bit över 90 i min bedömning, med ett ”+” för potential för högre poäng med mognad, och det tycker jag trots allt är att vara väldigt positiv till årgången… I flertalet fall betygssatte jag 2009:orna flera poäng högre än jämförelseårgångarna av respektive vin, som i flera fall var 2008 eller 2006, som är rätt bra årgångar. (Inga sådana noteringar är med här.) Jag noterar också att jag gett lite högre poäng än Parker till en del viner, bl.a. flera av de nedan. På mässa bedömer jag normalt med intervall, för det blir lite mindre exakta bedömningar vid en maratonprovning.

Parkers 100-poängare har ganska naturligt lett till att vissa viner ökat dramatiskt i pris. De välkända namnen var dock dyra redan innan, för priserna i en primeur-handeln (som skedde 2010) var klart höga, för alla som uppfattade att de kunde ta bra betalt igen efter att årgång 2008 såldes rätt billigt under 2009, då alla hade skrämselhicka för finanskrisens effekter.

Eder utsände ”in action”.

Ska jag utfärda en allmän rekommendation, så är det att 2009 är en utmärkt årgång att köpa ”mellanklassviner” från Bordeaux. Kvaliteten är som sagt hög, och på en nivå under de mera välkända vinerna finns ett välpresterande skikt som kostar ungefär samma i varje årgång. Alltså: toppslott 2009 – hög kvalitet för ett toppslott, högt pris, mellanslott 2009 – hög kvalitet för ett mellanslott, normalt pris. Slott som man druckit något 2000-talsårgång av, och vet att man då gillade, kan man i princip köpa blint av i årgången 2009, utan alltför stor risk att bli besviken. Förutsatt att man står ut med prislappen, vill säga.

Högra stranden: Pomerol

Överlag var jag lite mer imponerad av Pomerol 2009 än Saint-Émilion 2009, och i de fall då det fanns en liten sötma störde den mindre i Pomerol. Kanske tas den mer om hand av smakprofilen, med den lite karaktäristiska ”blodsmaken” i flera av dem.

Château Beauregard 2009
Pomerol, 439 kr
Doft: svarta vinbär, lite stall, lite blommighet, diskret sötmaintryck.
Smak: svarta vinbär, rätt bra koncentration, tydliga men polerade tanniner. Ej så söt för att vara högra stranden från 2009. Ung, 90-91+ p. (Parker: 89 p.)

Château la Cabanne 2009
Pomerol, 329 kr
Doft: svarta vinbär, diskret krydd- och stallton, diskret doft för en 2009:a.
Smak: röda och mörka bär, relativt tydliga tanniner, lite ”blodsmak”. Ung, 89-90 p.

Château La Conseillante 2009
Pomerol, 2499 kr
Doft: röda och mörka bär, diskret blommighet, lite tjära, rostad ek, kraftig doft, relativt elegant.
Smak: bra koncentration, röda och lite mörka bär, lite blodsmak, mycket lätt fruktsötma, påtagliga men polerade tanniner. Ung men någorlunda tillgänglig, 92-93+ p. (Parker: 96 p.)

Château La Pointe 2009
Pomerol, 372 kr
Doft: mörka och röda bär, diskret blom- och tjärton.
Smak: rejäl koncentration, röda och mörka bär, en hel del blodsmak, tydliga men något polerade tanniner. Ung, någorlunda tillgänglig, 90-91+ p. (Parker: 90 p.)

Château Petit Village 2009
Pomerol, 640 kr
Doft: stall, mörka och röda bär, lite milda kryddor.
Smak: rejäl koncentration, mörka och röda bär, tydlig blodsmak, påtagliga men välpolerade tanniner. Ung, 92-93+ p. (Parker: 91 p.)

Vänstra stranden: Médoc-appellationer

Château Cantenac-Brown 2009
Margaux, klassad som 3:e cru, 621 kr
Doft: svarta vinbär, lite örtton, viss blommighet.
Smak: rejäl koncentration, svarta vinbär, viss fruktsötma, rejäla tanniner. Ung, 90-91+ p. (Parker: 90 p.)
Det här är ett av de viner där sötman eventuellt är lite i överkant för de som föredrar sin Bordeaux traditionell.

Château Fourcas Dupré 2009
Listrac, 170 kr
Doft: svarta vinbär, lite stall, rökighet, lite mint.
Smak: svarta vinbär, hygglig koncentration, relativt tydliga tanniner. 89-90+ p.
Ej någon ”blockbusterstil”, d.v.s. inte så väldigt koncentrerad för att vara en 2009:a, men rätt elegant och klassiskt Bordeaux-stilad.

Château Gruaud-Larose 2009 (nr 95141)
Saint-Julien, klassad som 2:a cru, 640 kr
Doft: stall, svarta vinbär.
Smak: rejäl koncentration, lite sötma, rejäla tanniner. Ung, 90-91+ p. (Parker: 95 p.)
Här misstänker jag att det lite söta anslaget bidragit till min lägre bedömning relativt Parker.

Château Léoville-Barton 2009
Saint-Julien, klassad som 2:a cru, 1049 kr
Doft: svarta vinbär, lite stall, diskret tjärton.
Smak: rejäl koncentration, svarta vinbär, rejäla tanniner, men av polerat slag. 91-92+ p. (Parker: 93+ p.)

Fortsättning följer så småningom, med fler anteckningar…

Annons