Den här terminen håller jag en kurs om mousserande viner i Munskänkarnas stockholmssektion. Kursen omfattar fem tillfällen och bygger (med vissa modifieringar) på ett kursmaterial som tagits fram centralt, och som var klart i början av 2011. Jag har för mig att det var ett material framtaget inom göteborgssektionen som bearbetades till ett centralt kursmaterial.
Vi körde en kurs baserad på detta material i Bryssel i höstas (2011), då bestående av fyra lektioner som jag och champagneentusiasten Bisty delade på, och ledde två lektioner var. Efter min återkomst till Stockholm i början av 2012 fick jag frågan om jag ville hålla en kurs här, eftersom stockholmssektionen ännu inte hade genomfört denna kurs, vilket dock en eller ett par av grannsektionerna i länet hade hunnit med. Jag tackade ja till detta, och en inbjudan gick ut till en kurs under slutet av våren. Till min stora förvåning drog den kursen så få anmälningar att vi fick ställa in den! I Bryssel hösten 2011, i en sektion med sådär 120 medlemmar, fick jag 28 anmälda till 24 platser (lokalens kapacitet), så jag tvingades tacka nej till några deltagare. I Stockholmssektionen hade vi planerat för 26 deltagare – så många som var rimligt på en ”tvåflaskkurs” – men av dryga 2000 medlemmar fick vi bara 9 anmälda! Om en lika stor andel som i Bryssel hade velat gå krusen borde det blivit ungefär 500 anmälda, och champagneprovningar brukar alltid dra gott om folk inom Munskänkarna… Att kursen inte fanns med när vårterminens schema publicerades och att den sista lektionen låg senare än övriga vårterminsprovningar kan ha varit delförklaringar, men gissa om jag blev paff. Nåväl, vi gjorde ett nytt försök nu inför höstterminen, och då var det inget större problem att fylla de 26 platserna.
Kursens fem lektioner fokuserar i tur och ordning på:
- Mousserande viner från Europa utom Champagne
- Champagne (introduktion)
- Mousserande viner från Nya Världen
- Mousserande roséviner och mousserande viner med sötma
- Årgångs- och prestigechampagne
Kursen består av rätt mycket provning, vid de flesta lektioner är det två flighter, och ett genomsnitt på tio viner per tillfälle. Vid de grundläggande kurserna inom Munskänkarna är det vanligre med 5-6 viner per kurstillfälle.
Jag tänkte passa på att skriva ihop mina intryck om de viner som jag valt ut för kursen, och i några fall kommentera varför jag valt ut dem. Vinerna serveras blint eller halvblint till deltagarna, de får endera en rubrik för flighten eller en lista på från vilka länder/regioner de olika vinerna kommer.
Första lektionen fokuserade på mousserande viner från Europa, med undantag för Champagne. (Men det fanns trots allt med en insmugen Champagne som jämförelse i ena flighten.) De provade vinerna bestod av en flight av franskt bubbel, huvusakligen Crémant från olika regioner, och en flight från tre andra europeiska länder, Italien, Spanien och Tyskland. I samtliga fall försökte jag fokusera på mousserande viner som dominerades av region- respektive landsspecifika druvsorter, för ge en så stor skillnad som möjligt mellan vinerna. Tanken var att visa upp ursprungstypiska exemplar från respektive ställe. Således valde jag i de flera fall avsiktligt bort viner med en högre andel Chardonnay (och möjligen Pinot Noir), trots att sådana kan vara lättare att hitta och kanske även att gilla för den som vant sig vid champagneinspirerat bubbel. Det innebar att jag tog 7 av 11 viner från beställningssortimentet.
Flight 1: Frankrike
Langlois Brut – Chenin Blanc-dominerat från Loire
AOC Crémant de Loire. Druvsorter: 60% Chenin Blanc, 20% Chardonnay och 20% Cabernet Franc. 119 kr
Blek färg. Aromatisk doft med rött äpple, mineral, lite jord, diskret rökton. Trevlig doft. Smaken är i grunden torr, men kanske lite lätt sötaktig jämfört med några andra i flighten, bra mineral, bra syra, fruktig avslutning med lätt beska. Balanserad och bra. 84-85 p.
I flighten var det nog detta vin som också passar bäst som relativt billigt och hyggligt bra ”standardbubbel” om man vill hålla sig i prisklassen under Champagne.
Antech Cuvée Tradition Brut – Mauzac-dominerat från Languedoc
AOC Blanquette de Limoux, Languedoc. Druvsort: Mauzac (90%?), Chardonnay och/eller Chenin Blanc (10%?). 149 kr
Ljusgul färg. Doft av mineral, grönt äpple, citrus. Helt torr smak, äpple (grönt och gult), citrus, hög syra, mineral, en del beska, frisk och fruktsöt avslutning. 80-81 p.
Det här vinet tyckte flera av deltagarna var mysko och inget höll det som bäst. Förklaringen torde vara Mauzac. I och för sig hade vinet tydligt äppliga toner (vilket inte är ovanligt i många mousserande viner på allehanda druvsorter), men jag hittade denna gång inte de aromer av äppelskrott som Mauzac brukar ge. Några deltagare hittade tropisk frukt i vinet.
Jean-Louis Schoepfer Crémant d’Alsace Brut – Pinot Blanc från Alsace
AOC Crémant d’Alsace. Druvsort: 100% Pinot Blanc. 179 kr
Blek färg. Doft av gult äpple, lite ylle, aningen honung och lite sötaktiga doftinslag, lätt blommig, lätt örtig. Relativt torr smak, gult äpple, lite aprikos, bra fruktkoncentration, lite ylle, hög syra, mineral, frisk och stram avslutning. 84-85 p.
Här hade jag valt ett vin efter druvsammansättning. Det visade sig ha ovanligt mogna/sötaktiga fruktaromer, även om smaken var torr och syra driven, d.v.s. det var inte riktigt i den stil som jag uppfattar som vanligast för Crémant d’Alsace. Lustigt nog påminde det en aning om det Alsacebubbel som vi valde i höstas, en Crémant från Marcel Deiss (som inte finns omnämnt på hans hemsida). Men i det fallet var jag inte förvånad över den tunga, mogna frukten, för så brukar alla hans icke-bubblande viner vara.
Crémant de Bourgogne Brut, Louis Bouillot – Pinot Noir-dominerat från Bourgogne
AOC Crémant de Bourgogne. Druvsorter: 60% Pinot Noir, 35% Chardonnay och 5% Aligoté och Gamay. 99 kr
Lite pommactonad färg, eller œil de perdrix. I doften päron, rött äpple, lite röda bär, aningen sötaktig doft och ett lätt inslag av någon svåridentifierbar bidoft. Torr smak, ej så koncentrerad, päron, äpplen, hög syra, fruktig avslutning. Framstår som lite enklare än de övriga. 80-81 p.
Även om vinet har en del Pinot Noir-toner, som var det jag ville visa, var det här för mig flightens besvikelse. Det var nog några år sedan jag provade detta vin senast, men för en del år sedan utsågs det som Bolagets mest prisvärda bubbel, så jag hade förväntat mig något bättre. Det här provet skulle inte ha någon chans på den titeln, för Crémant de Loiren var tydligt bättre och mer än väl värd att betala 20 kr mer för. Någon bland deltagare som tydligen hade druckit det här vinet lite mer regelbundet över åren än jag sa att ”det har blivit sämre”, så det är nog tyvärr ingen tillfällig formsvacka i just denna batch.
Pol Roger Brut Réserve – Champagne
AOC Champagne. Druvsorter: Chardonnay (1/3), Pinot Noir (1/3) och Pinot Meunier (1/3). 367 kr
Ljusgul färg. Brödig, lätt rökig doft med lite rostade toner, gult och rött äpple, citrus, mineral. Angenäm doft. Helt torr smak, gult och rött äpple, bra koncentration, hög syra, mineral. Stram, frisk och lång avslutning med citrus. 87 p.
Det här tog de allra flesta direkt som referenschampagnen, och nästan 2/3 röstade på det som bäst innan de hade fått reda på vad som var vad. Jo, det var väldigt tydligt att detta var ”the real stuff”. Jag hade valt Pol Roger just för att den brukar ha klassisk champagnestil och hålla bra kvalitet utan att ”sticka ut” vad gäller druvsammansättning eller vinmakningsstil, och därför borde funka bra som en referens att använda flera gånger under kursen.
Crémant de Bourgogne Brut, Château Fuissé – Chardonnay från Bourgogne
AOC Crémant de Bourgogne. Druvsort: 100% Chardonnay. 169 kr
Ljusgul färg. Doft med citrus, specifikt mogen citron, lite tropisk frukt, lätt honungston och sötaktig ton. Smaken är helt torr men ger ett intryck av fruktsötma, grönt och gult äpple, lätt grapefruktsbeska, klart hög syra, en del mineral, stram eftersmak. 85 p.
Här märks det att vinet är Chardonnay-baserat, men också att det kommer från ett ställe som är lite varmare än Champagne. Vinet är seriöst, men inte blanc de blancs-champagne-stilat. Några deltagare hittade t.o.m. kola och pärongodis i det här vinet.
Flight 2: Andra europeiska länder
Carpenè Malvolti Prosecco Cuvée Brut
DOCG Conegliano Valdobbiadene, Venetien, Italien. Druvsort: Glera (”Prosecco”). 119 kr
Mycket blek färg. Fruktig doft med melon, lite honung, lätt sötaktig ton, aningen mineral. Relativt torr smak, fruktig, relativt hög syra, en del mineral, någon beska. Fruktig, relativt enkel stil. Alkoholen är lätt kännbar i eftersmaken trots att den bara håller 11%. 80 p.
Lite av en besvikelse, lite enklare stil än väntat. Vill kanske hellre ha en lättare och mindre fruktig men samtidigt stramare stil på en okomplicerad Prosecco. Min italienkunnige medhjälpare tyckte dock den var rätt typisk, och jag ska inte hävda att jag är en väldigt erfaren drickare av Prosecco.
Bellavista Franciacorta Cuvée Brut
DOCG Franciacorta, Lombardiet, Italien. Druvsorter: 80% Chardonnay, 20% Pinot Noir och Pinot Blanc. 294 kr
Blekgul färg. Rökig doft, tydligt mineralisk, grönt och gult äpple, mogen citrus. Smaken är stram med mogen citrusfrukt, hög syra, grapefruktsbeska. Mineraltonen är tydlig i eftersmaken. Sammanfattningsvis stram och elegant i både doft och smak. 87 p.
Det här vinet fick ungefär 2/3 av bäströsterna i den här flighten. Åter vann det dyraste, och det mest champagnelika. Flera sa just att de gillade det för att det var det vin i flighten som påminde mest om en Champagne. Den italienkunnige tyckte att det fanns en likhet i stil mellan de två italienarna, men jag kan inte direkt säga att jag hittade den likheten.
St Laurentius Riesling Brut 2007 – Tysk Rieslingsekt
Deutscher Sekt, Mosel. Druvsort: Riesling. 164 kr
Klargul färg. Kraftig och uttrycksfull doft av tropisk frukt, honung, blommig, mycket sötaktig doft. Torr smak, fruktig med mogen gul frukt, bra koncentration, hög syra. 85 p.
Ingen av deltagarna tyckte bäst om det här vinet när de fick det blint, för det hade påtagligt söta aromer och låg längst från ”champagnenormen”. Jag frågade om förslag på druvsort, och fick höra Muscat från flera håll och även ett förslag på Gewürztraminer. När jag avslöjade att det var en Riesling märkte jag att några tyckte bättre om det. Detta är inte så konstigt som det låter, om man först närmar det sig som en torr Mosel-Riesling i sedvanlig blommig och parfymerad stil, och sedan konstaterar att vinet också har bubblor, upplever man det på annat sätt än om man börjar med att bli störd över att det är ett bubbelvin som är så olikt Champagne.
Marqués de Monistrol Brut – Enklare Cava med mycket Xarel·lo
DO Cava, Katalonien. Druvsorter: 40% Xarel·lo, 30% Parellada, 30% Macabeo. 77 kr
Blekgul färg. Doften är diskret blommig, äpple och vinbär. Möjligen finns där en lätt ton av diskmedel? – i alla fall ett lätt ”orent” doftinslag. Torr smak, mineral, ej så koncentrerad, hög syra, lätt beska som dröjer sig kvar. 79-81 p.
Tja, inget vidare men visade på hur en enklare Cava kan vara, med lite skumma toner och en viss beska eller ”jordighet”. Någon av deltagarna hittade just jordkällare i vinet, även om ”jordigheten” förmodas vara något som framför allt finns i smaken. På den här prisnivån ska man kanske inte förvänta sig så mycket mer. Jag valde detta vin för sin höga andel Xarel·lo jämfört med några av de andra billiga cavorna, för det brukar framför allt vara Xarel·lo som ger Cava en lite speciell karaktär i doft och smak, medan Macabeo och Parellada är mer diskreta i detta avseende. Jag har hört att det finns de som säger att det inte går att göra en riktigt bra Cava om man har Xarel·lo i den, och med det syftar man förmodligen på Cava som accepteras av de som använder Champagne som referens.
Elisabet Raventós 2006 – Bättre Cava med mycket Xarel·lo
DO Cava, Katalonien. Druvsorter: 60% Xarel·lo, 30% Chardonnay och 10% Monastrell. 199 kr
Ljusgul färg. Doft med mineral, ylle, gult äpple och annan gul frukt. Relativt stram och elegant doft. Torr smak, relativt koncentrerad, citrus, grönt äpple, en del beska. 85 p.
Det här var ett betydligt bättre vin, och hade en trevlig mineralitet, men visade upp en del toner som jag är rätt säker på kom från Xarel·lo. Det fick några bäströster, men betydligt färre än Franciacortan. På sätt och vis har jag lite dåligt samvete för att jag valde båda cavorna efter deras Xarel·lo-innehåll, medan jag släppte fram en högklassig Chardonnay-baserad Franciacorta. En lite dyrare Cava med hög andel Chardonnay hade nog kunnat få fler röster. Arma spanjorer, först finanskrisen och massarbetslösheten och så väljer jag att visa upp deras knepigaste druvsort när de behöver sälja mer vin…
En annan jämförelse mellan olika bubbel, delvis utifrån andra parametrar, hittar ni här. 🙂 Det är för övrigt sällan man ser någon erfaren champagnedrickare bli så överlycklig av att dricka standard-Moët som R.J. blir här, men mer om det i nästa inlägg…
Vintomas blogg 