Var hemma hos A&L i Postgården på middag för några helger sedan, efter att egentligen ha bjudit in dem till mig, men det visade sig vara lättare att jag åkte till dem och tog med några viner + en förrätt än att de tog med sina barn till mig, och de fixade huvuddelen av maten + ett vin. Till middagen drack vi följande viner:
Château La Tour Blanche 2001
Sauternes, 1er grand cru classé. Från halvflaska.
Fylligt gul, gyllene färgton. Doft av saffran, torkad frukt (aprikoser m.m.), apelsinskal, lite ”Karlssons klister”, kryddig, begynnande utveckling. Söt smak, fyllig, oljig, kryddig, torkad frukt (aprikoser), citrusskal, balanserande syra. Drickmogen, 92 p.
Typisk bättre Sauternes med lite utveckling. Det hade dock inte skadat med lite mer syra, då hade den varit mer elegant. Hade faktiskt förväntat mig mer syra av en 01:a.
Guigal Côte-Rôtie Brune et Blonde 2004
Côte-Rôtie, Norra Rhône
Mellanröd. Doften är ganska bärig, med röda och mörka bär, lätt kryddig och örtig, aningen tjära, en del fatton. Rätt bra koncentration i smaken, röda och lite mörka bär, lätt besk, medeltannin, lite örtig. Rätt drickmogen, men kan kanske förbättras lite till. 89 p.
Guigal Château d’Ampuis 1995
Côte-Rôtie, Norra Rhône
Mellanröd färg (lite mörkare kärna än det föregående). Doft med mineral, mörka och röda bär – björnbär och tranbär, tydlig blommig doft med viol, lite svarta oliver, lite stall och läder. Smak av röda bär (tranbär), syrlig med lätt beska, hög syra, lite kryddighet, medeltannin. Fullt utvecklat baserat på smaken, 91 p.
Det här var första årgången som Château d’Ampuis producerades; det är Guigals ”smygprestige”-Côte-Rôtie mellan Brune et Blonde och de tre vingårds-Côte-Rôtierna, de s.k. LaLa-vinerna. Vinet var yngre i doften än jag hade förväntat mig, och mindre koncentrerat i smaken. Det var inte ”tyngre” i smaken än Brune et Blonde-2004:an, men det hade däremot en klart nyanserad och elegant doft, och lustigt nog tycker jag att det dolde sin fatbehandling bättre, trots att Ampuis får 38 månader på ny ek. Så min poängsättning bygger mycket på just doften snarare än smaken. Även om doften är ungdomlig tror jag att vinet snarare förlorar än vinner på ytterligare lagring, just p.g.a. smakprofilen.
Så här skrev A&L själva om vinerna.
Vintomas blogg 