Graillot Crozes-Hermitage 2010

Ett av de mera fascinerande inslagen i den svenska ”springa benen av sig efter nyhetssläpp”-kulturen är det årliga släppet av Alain Graillots Crozes-Hermitage. Absolut ett välgjort vin och klart prisvärt i bra årgångar, och ett vin jag själv brukar köpa, men långt från den enda välgjorda Crozes. Jag kommer inte på något annat vin i den här prisklassen som ibland har sålt slut redan samma dag som det släpps, och i mitt f.d. tillfälliga hemland Belgien gick det att hitta Graillot året om. På måndagen släppte svenska staten 2010:an för 195 kr, och även om många flaskor såldes första dagen finns det fortfarande en hel del kvar ute i butikerna. Även jag rullade iväg och köpte några flaskor första dagen, och öppnade sedan en flaska samma dag som den köptes – där ser ni ett svenskt vinköparbeteende så det förslår! Om man skulle lägga till ett inköp av en bag-in-box som fyndstämplats av Kronstam, Mölstad eller Dolk, samt en valfri amarone är jag övertygad om att man på köpet får en sådan där vikingahjälm i plast och den klassiska blågula pyamasen med tre kronor-mönster.

Förra året utvärderade jag 2009:an mer än ett halvår innan den släpptes i Sverige, och kunde inte låta bli att köpa den i tre olika flaskstorlekar. Jag passade på att öppna en halvflaska av 2009 så här 1,5 år senare, för att jämföra den med den nysläppta 2010:an.

Alain Graillot Crozes-Hermitage 2010

Kompakt blåröd färg. Ganska bärig doft med björnbär, mörka körsbär och skogshallon, en del lakrits och diskret blommighet som ger ett intryck av violpastill, lite kryddighet med toner av nejlika, lite tallbarr och kåda, och en antydan av ekfat. Medelfylligt, fruktintrycket dominerar attacken med framför allt körsbär, tydligt syrligt från början, en ganska tydlig pepprighet sätter in i mitten och går successivt över till ett medelkraftigt tanninintryck, som kombineras med syrliga bär och slutar friskt. Tanninerna slår definitivt till sent i smakintrycket. Frisk och välgjord Crozes-stil, funkar att dricka nu. 88 p.

För mig är detta en bra Crozes-Hermitage i ”mellanstil” både vad avser kraft/koncentration och ekfatsinslag, och är felfritt i den stilen. Mer normal-Crozes och mindre sötaktigt än 2009:an och bättre än 2008:an utan några drag av ett ”svagt år”. Tja, där beskrev jag förmodligen den generella stilen hos årgång 2010 i norra Rhône, så egentligen inga överraskningar… Vinet har i alla fall en markerad syrlighet som gör det trevligt och tillgängligt i nuläget. Man kan nog anta att det här klassiskt byggda vinet kan befinna sig i Syrah-tunneln vid ca 4-8 års ålder, så drick i 1-2 år till, alternativt lägg undan och plocka fram i moget skick från ca 2018.

Systembolaget tycker att det här vinet ska drickas till mörkt kött. Jag tror för all del att det funkar till allehanda stekt/grillat kött, men ska man dricka det nu tycker jag snarare att man ska ta tillvara på dess friska inslag som trots allt gör det okomplicerat att dricka och som gör att det heller inte lär övermanna lättare kötträtter. Varför inte till köttig plockmat, till en charktallrik, eller en grillad kyckling? Eller vågar jag föreslå en lite bättre pizza med salami, prosciutto eller någon liknande ”charkig” beläggning?

Alain Graillot Crozes-Hermitage 2009
Provad från halvflaska

Kompakt blåröd färg, lite tätare än 2010:an och med lite mörkare kant. Ganska kraftig doft med björnbär och andra mörka bär, tjärton, rökighet, kryddighet, en del animaliska toner och antydan till stall. Mogna körsbär och andra mörka bär, lite sötfruktigt intryck i attacken, bra syra med syrligt intryck, tjär- och lakritstoner, drygt medelkraftiga och relativt tydliga tanniner i mitten och eftersmaken. Funkar bra att dricka nu, borde kunna förbättras av mer utvecklade toner och lite mer polerade tanniner. 88+ p.

Det här vinet har – i alla fall i det lilla flaskformatet – alltså fått lite utvecklade toner på 1,5 år som inte fanns där när den släpptes. Fruktkomponenten är aningen mörkare än i 2010:an, och det finns mer intryck av fruktsötma i smaken, men fortfarande en frisk syrlighet. På sätt och vis kan man säga att detta vin visar upp en aningen Hermitage-drag i aromerna, men fortfarande i en syrlig stil, så kanske drag av ”prestige-Crozes” vore en bättre beskrivning. Jag ska inte överdriva skillnaden mellan dem, men den finns där. Frågan är om det här vinet kommer att dyka ner i tunneln eller bara utvecklas gradvis? Inget i dess karaktär just nu tyder på detta och halvflaskor brukar utvecklas snabbare. Det här vinet tror jag lite mer på som kombination med stekt eller grillat kött, eller kanske en köttgryta, om man ska ta fasta på skillnaden mellan dem.

Graillots 2009:a har, som nog inses av ingressen, sedan länge varit slutsåld i Sverige. Två andra Crozes 2009:or som finns att köpa nu och som varit mycket bra när jag nyligen testat dem har varit Guigals Crozes Hermitage 2009 (169 kr, 89+ p?, anteckningar kommer i närtid) och som ett budgetalternativ Cave de Tains Crozes-Hermitage 2009 (99 kr, 87-88 p, anteckningar här).

Läs den engelska versionen av samma inlägg här.

Det här inlägget postades i 2010, Rhône, Syrah. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Graillot Crozes-Hermitage 2010

  1. VinumVitaEst skriver:

    Snygg och härlig genomgång av ett (årligt) måste-vin!

  2. Ping: Alain Graillot Crozes-Hermitage 2011 | Vintomas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s