Vit Bourgogne Grand Cru med AuZone

Delar av vingårdarna runt Montrachet. I förgrunden Chevalier-Montrachet, i mitten av bilden till höger om den lilla vägen syns Montrachet, och bortanför nästa väg Bâtard-Montrachet. Byn är Puligny-Montrachet och framför den finns vingårdar på bynivån, d.v.s. ”vanlig” Puligny-Montrachet.

Winepunker-Erik och jag slog våra källare ihop för att få till en provning i AuZones regi på temat vit Bourgogne Grand Cru, det vill säga icke-bubblande Chardonnay när den är som bäst. Eftersom punkarn inte tycker att Chablis Grand Cru kan räknas som riktig Bourgogne Grand Cru – själv har jag inget alls emot dessa viner, men hans blogg har fler läsare än min och han har varit med betydligt längre än jag i AuZone 🙂 – höll vi vinvalet till Bourgognes hjärtland i Côte d’Or. Därför kunde man lika gärna säga att temat handlade om icke-bubblande Chardonnay när den mer eller mindre är som dyrast. Dock tillämpade vi någon form av sans och balans – i alla fall med våra mått mätt – genom att parkera urvalet av viner i trakten runt 1 000 kr/flaska. I och för sig är en tusenlapp en hel del för trekvarts liter jäst druvmust, men det ändå innebar att vi inte gick hela vägen upp till Domaine de la Romanée-Contis Montrachet, som mig veterligen toppar prisligan för vit Bourgogne, och som kostade modiga 13 500 kr (= 259 enliterskartonger Castillo de Gredos och 32 kr i växelpengar) i senaste årgången. Om man fick tag på en flaska direkt i samband med släppet vill säga, för på auktionsmarknaden blir de genast betydligt dyrare.

Cortonkullen i höstskrud, sedd från sydväst. På denna sida odlas mest vitt, Corton-Charlemagne, men längre ner också en del rött. Nedanför kullen finns premier cru-vingårdar i Aloxe-Corton och närmast kameran premier cru-vingårdar i Pernand-Vergelesses.

Man bör dock vara medveten om hur lite det finns av topp-Bourgogne. Siffrorna gäller för år 2010 och kommer från BIVB. Totalt finns det i regionen 550 ha vingårdar klassificerade på grand cru-nivån, varav 194 ha producerar vitt vin. Av dessa finns 104 ha i Chablis och 90 ha i Côte d’Or. Totalt produceras det mer vitt vin än rött vin i Bourgogne – vingårdsarealen vitt:rött förhåller sig ungefär 1,5:1 och produktionsvolymen ungefär 2:1 – men på grand cru-nivån i Côte d’Or finns det alltså mer rött än vitt: från 356 ha Pinot Noir produceras drygt tre gånger så mycket rött som mängden vitt från 90 ha Chardonnay. 90 hektar är ungefär genomsnittsstorleken för var och en av de fem premier cru classéerna i Bordeaux. D.v.s. all vit Bourgogne grand cru från samtliga Côte d’Ors vinodlare produceras på en vingårdsareal ganska exakt motsvarande ett enda känt Bordeaux-slott i toppklass.

Någon som fortfarande är förvånade över att vinerna är dyra, efter att med detta som bakgrund ha funderat ett tag på utbud och efterfrågan? Var inte orolig – det är fortfarande fullt tillåtet att vara missnöjd över priserna, och morra och raljera över hur höga de är – även om man inser varför de ser ut som de gör.

De vita grand cru:erna fördelar sig på 57 ha på Corton-kullen (52 ha Corton-Charlemagne och 5 ha vit Corton), 32 ha fördelat på Montrachet och dess fyra grand cru-grannar, och så en dryg halvhektar vit Musigny uppe i Côte de Nuits. Montrachet & co är ofta rikare och oljigare i stilen, medan Corton-Charlemagne är lite mer stålhård, syradriven och representerar stilmässigt ett steg i riktningen Chablis. Lite mer beskrivning av hur de olika grand cruernas viner sägs vara finns sist i inlägget som en liten bilaga.

De åtta viner vi serverade blint var:

Corton-Charlemagne 2008, Bonneau du Martray

Enstaka flaskor för finns fortfarande att köpa för 925 kr.

Ljusgul färg. Doft av mogen citrusfrukt och en del citrusskal, moget grönt äpple, en nästan Sauvignon Blanc-lik antydan till sparris och nässlor, tydlig mineralton, en del vita blommor, lätt rökton, klart elegant. Smak av citrus, riktigt hög syra, kryddighet, viss oljighet, ”krutröksmineralitet”. Lång grapefruktstonad eftersmak med lite citrusskals- och oljeintryck. Ung, men funkar rätt bra nu. 92-93+ p.

Här märkte man att vinet kom från en svalare årgång än de två nästa.

Corton-Charlemagne 2009, Bonneau du Martray

Enstaka flaskor för finns fortfarande att köpa för 998 kr.

Ljusgul färg. Doft av mogen citrusfrukt och citrusskal med lite torkad ton, lite grönt äpple, aningen persika och annan tropisk frukt, mineral, lätt fatton, elegant. Smak av mogen citrus, hög syra, tydlig oljighet med kryddighet, påtaglig mineralitet. Lång mineralisk eftersmak med citrus. Ung, men funkar rätt bra nu. 93+ p.

Lite lik 2008:an, men varmare och med mer exotiska toner i doften, även om smaken är mindre varm i stilen. Jag tycker att de två Bonneau du Martray låg närmare varandra i stilen än de två Corton-Charlemagne 2009:orna gjorde.

Corton-Charlemagne 2009,  Louis Jadot

Enstaka flaskor för finns fortfarande att köpa för 949 kr.

Ljusgul färg. Doft av mogna päron med närmast päronsplit-intryck, citrus, mineral, vita blommor, kryddor, lätt smörton, fat och aningen ”fatvanilj”. Smak av citrus, tydlig päronton, hög syra, mineral, en del kryddighet, avslutar med grapefruktsmak och rätt tydlig grapefruktsbeska. Ung, funkar bra nu, men kunde vinna i komplexitet på lagring. 91+ p.

Helt klart ett bra vin, men för mig en lite mer ”in your face”-stil än de två föregående och med lite tydligare fatton. För var de två vinerna från Bonneau du Martray lite stramare och elegantare och visade lite mer klass.

Bourgogne Blanc 2007, Comte Georges de Vogüé

Egentligen en Musigny blanc (grand cru), men nedklassad av tillverkaren p.g.a. av att stockarna är relativt unga. Man får inte göra vit Chambolle-Musigny, så den halkar ner hela vägen till Bourgogne blanc. I princip den vita motsvarigheten till de Vogüés Chambolle-Musigny Premier Cru, ett rött vin som görs av unga stockar från Musigny.

Ljusgul, lite pommactonad. Tydligt nötig doft med hasselnöt och mandel, men ej egentligen oxiderad, kryddighet, kakao, päron och gul frukt bakom nötterna. Lite lik doften av en halvmogen champagne. Smak av grönt äpple, päron, citrus, hög syra, viss kryddton, mineralitet och lätt beska i eftersmaken. Bra stringens i smaken, svalt intryck, men inte samma elegans och klass som övriga. 89 p.

Framröstat som sämsta vin, och även min röst lades här. Intressant nog funkade vinet bra med anklever, så det fanns en kraft i det som kanske inte var uppenbar på egen hand. Någon sa ”tanniner” om smaken. Det här var en av mina flaskor, köpt med rabatt från en tysk handlare för 1,5 år sedan i samband med lagerrensning, till ett mycket förmånligt pris jämfört med vad de Vogüés vita brukar kosta. Då den röstades som sämst fokuserade muttrandet på att en Bourgogne blanc var så dyr snarare än att en Musigny blanc var så billig, men sådana är farbröderna i AuZone. 🙂

Ridge Monte Bello Chardonnay 2008

Santa Cruz Mountains, Kalifornien

Klargul färg. Doft av mogen gul frukt, citrus, aningen örtton, mineral, lite honung, aningen fat. Både varmt och svalt doftintryck. Smaken är fyllig, oljig, med toner av mogen gul frukt, citrusskal, relativt hög syra (men nog lägst syra i flighten). Eftersmak med oljighet, kryddighet och citrus. Relativt ung men någorlunda tillgänglig. 92 p.

Bra klass, men avviker en del i stil. ”Kokos” tyckte någon. Tålde inte högre temperatur lika bra som de övriga.

Ett vin från Winepunker, för att se om deltagarna kunde märka skillnaden mellan Bourgogne och en välgjord kalifornier som kostar ungefär hälften av vad bourgognerna kostar. Flera av de närvarande blev förvånade över att det inte kom ett vin från Felton Road, om det nu skulle smygas in en Nya Världen-Chardonnay från punkarns eget lager. 🙂

Bâtard-Montrachet 2005, Olivier Leflaive

Ljusgul färg med diskret gyllene ton. Doft av mogen gul frukt, mogen citrus, lite nektarin, tropisk frukt, en del honung, mineral. Kraftig doft och klart elegant. Fyllig smak med mogen gul frukt: gult äpple, citrus, lite tropisk frukt, relativt hög syra, en del mineral, lite oljig. Eftersmak med lite beska och eldighet och frisk citrusfinish. Bra kraft, ej helt mogen, kan utvecklas mer och bli mer integrerad, 94+ p.

Framröstat som bästa vin, och även min röst lades här. Även detta var ett av mina viner, och det var ett auktionsköp i Belgien.

Bienvenues-Bâtard-Montrachet 2007, Vincent Girardin

Ljusgul färg. Doft med citrus, tydlig mineralton, parfymerad, vita blommor, aningen honungston, diskret örtighet. Klart elegant. Relativt fyllig smak, rejäla citrustoner med mogen grapefrukt, hög syra, mineral. Eftersmak av grapefrukt och mineral. Ung, funkar hyggligt nu men kommer att vinna på utveckling. 93-94+ p.

Mycket bra doft med lite svalt intryck.

Montrachet 1990, Le Savour Club

Gyllengul färg. Doft med tydligt nötig ton med rostade hasselnötter och kakao, mogen gul frukt och lite honung. Som en fullmogen champagne i doften! Rejält fyllig och oljig smak med mogna, delvis bokna gula äpplen, lite honung, kryddighet, lätt beska och rejält lång avslutning med mineral och bra syra. Långt gången i doften, men smaken och avslutningen bidrar till ett friskare och mer komplext intryck. 92 p.

Port till Baron Thénards del av Montrachet.

Det här vinet köpte jag från en tysk handlare till rabatterat pris i samband med en lagerrensning (en ensam flaska fanns kvar), billigare än jag sett någon annan ”bindestrecksfri” Montrachet hos någon handlare. Savour Club är en fransk postorderfirma för vin, vars glansdagar nog ligger en bit tillbaka i tiden. Således är vinet gjort av någon annan, och buteljerat för Savour Club. En kvalificerad gissning är att vinet kommer från Domaine Baron Thénard, för de har under lång tid sålt Montrachet på fat till négocianter, framför allt Remoissenet, vars buteljeringar brukar vara de billigaste (minst svindyra) Montrachet man hittar. De stora négocianterna vill normalt sett köpa in druvor från toppvingårdar, snarare än färdiga viner, så i modern tid har den här typen av handel varit undantag snarare än regel. Jag hittar för övrigt inga spår på nätet av någon annan Savour Club Montrachet-årgång än denna, så det måste ha varit något eller några fat som de tillfälligtvis lyckades få tag på i den här årgången. Gubevars så blåste det ju upp lite finanskris i början av 1990-talet, så vinerna kanske var tillräckligt svårsålda för att en postorderfirma med betalningsförmåga kunde kapa åt sig lite Montrachet på fat? Kombinationen av osäkert ursprung, inget track record för ”producenten” och viss ålder, gjorde att det var klar gambling att inkludera detta vin. Men det var oemotståndligt att ha med en äkta, bindestrecksfri Montrachet utan att behöva betala minst 3 000 kr för den. Fyllnivån var också perfekt och färgen var inte det minsta oroande. Utfallet var väl i sammanhanget OK, baserat på flaskans utseende hade jag hoppats på mer, men befarat värre.

Jag lade denna gång märke till att det fanns lite delade meningar om vilka viner man tyckte bättre om, om Bonneau du Martrays 2008 resp. 2009, om 2009:an var bättre eller sämre än Jadots 2009. Toleransen för de nötiga och utvecklade tonerna i två av vinerna varierade också rejält. Det man kan säga var att bortsett från 1990:an var det rätt unga viner för en AuZone-provning. Jag skulle verkligen vilja prova några av de unga vid 10-15 års ålder. Ett genomgående drag var också mineraltoner, kanske framför allt i form av krossad sten. Riktigt bra var de också, så vore de här vinerna billigare skulle jag gärna dricka dem oftare!

De olika grand cru:ernas stilar

Dessa beskrivningar bygger på Clive Coates bok The Wines of Burgundy. Allmänna utsagor om hur viner från en appellation är, respektive upplevelsen av ett specifikt vin i ett glas, är väl lite som kartan jämfört med terrängen. Dessutom spelar producent och årgång alltid stor roll för ett vin, både kvalitet och stil, och är inte minst viktiga i Bourgogne – alldeles oavsett hur mycket det pratas om terroir…

Montrachet

”Montrachet bör avnjutas på knä och med blottat huvud” – Alexandre Dumas

”Le Montrachet is, or should be, Chardonnay at its most perfect…” – Clive Coates

Normalt rikare och mer koncentrerad än grand cru-grannarna, tung stil, men med bra syra och finess. Behöver minst 10 år för att nå toppen. Dyr, men en av de pålitligaste av alla grand cru:er oavsett färg. Kallas oftast ”Le Montrachet” om den kommer från Chassagne-sidan.

Chevalier-Montrachet

Räknas som näst bäst, och bättre än de övriga tre. Inte samma intensitet som Montrachet trots bra djup och ”maskulin stil”, men bra syra, harmoni och elegans. De flesta producenter är pålitliga i kvaliteten. 

Bâtard-Montrachet

Fetare, mer tillgänglig stil än Chevalier, med mer exotiska aromer, blommighet, honung och kryddor, men mindre harmoni. Mycket varierande kvalitet mellan producenterna, men ändå mer konsistent än Bienvenues och Criots.

Bienvenues-Bâtard-Montrachet

Relativt lik Bâtard, men ofta lite mer lätt och ”feminin stil”. Inte helt konsistent kvalitet, ofta lite billigare än Bâtard. Av bl.a. Winepunker numera döpt till BBM, och erfarenheten av de exemplar som dykt upp i Sverige under senare år är tydligen klart bättre än den allmänna beskrivningen gör gällande.

Criots-Bâtard-Montrachet

Lättast (och minst) av de fem grann-GC:erna, mindre honung och mer citrus, blommighet utan lika mycket exotiska toner, svalare och mer mineralbetonat intryck. Kan vara mycket elegant, men kan också vara rätt blek. Bör väl kallas CBM.

Utsikt över Pernand-Vergelesses med Cortonkullens västsluttning på vänster sida i fotot, till vänster om byn. På den här sidan av kullen odlas nästan bara Chardonnay ingående i appellationen Corton-Charlemagne.

Corton-Charlemagne

Skiljer sig från ”Montrachet-klustret” i stil, genom att ha mer stålig karaktär och oftast högre syra, samt kan påminna en aning om en Chablis Grand Cru. De är normalt mindre rika i stilen, kan vara rätt hårda som unga och behöva tid (upp till 10 år) för att mogna.

Vit Corton

Normalt lite grövre och mindre elegant än Corton-Charlemagne.

Läs även Winepunkers artikel och AuZines artikel om provningen.

P.S. Flera av bilderna lånade från Wikimedia Commons, tack till fotograferna i de fall det inte är jag själv.

Annonser
Det här inlägget postades i AuZone, Bourgogne, Chardonnay. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vit Bourgogne Grand Cru med AuZone

  1. Ping: Comte Georges de Vogüé och Bonneau du Martray med Tryffelsvinet, mest 2010 | Vintomas blogg

  2. Ping: White Burgundy Grand Cru | Tomas's wine blog

  3. Ping: Leeuwin Estate Art Series Chardonnay | Vintomas blogg

  4. Ping: DRC Montrachet 2008 | Vintomas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s