Sassicaia och Ornellaia Masterclass hos Decanter

Decanters Masterclasses som fenomen förklarade jag i ett tidigare blogginlägg om Krug Masterclass. Den här provningen gick också av stapeln i november 2011, dagen efter Krug-provningen, så även här talar vi om arkeologisk utgrävning av provningsanteckningar i samband med denna bloggposts tillkomst. Eftersom 2012 års Decanter Fine Wine Experience går av stapeln denna helg, tyckte jag det kunde vara dags att få upp lite anteckningar. Vi pratar ändå om viner som tål lång lagring, så ett år hit eller dit, förutom att det faktiskt är på tiden att jag skriver om något icke-franskt… 🙂

De välkända toskanska producenterna Sassicaia (som egentligen heter Tenuta San Guido, Sassicaia är deras toppvin) och Ornellaia hade slagit sig ihop och presenterade sex viner var, två matchande årgångar av andravinerna (2009 och 2006) och fyra matchande årgångar av förstavinerna (2008, 2004, 2000 och 1998). Ska jag anmärka på någonting i årgångsurvalet, vilket kanske framstår som gnälligt när man fick prova så här kända viner under ledning av personerna bakom vinerna, så är det att jag gärna hade velat prova både första- och andravinerna av samma årgång i åtminstone ett fall.

Sassicaia, vars premiärårgång var 1968, är den ursprungliga ”supertoskanaren”, en informell beteckning på högklassiga viner från Toskana framställda med andra vinmakningsmetoder och (för det mesta) andra druvsorter än de som brukade gälla för Chianti m.m. Ofta är det någon slags Bordeaux-blend i en supertoskanare, men Sangiovese och Syrah kan också förekomma, och det förekommer att en del rena Sangiovese också kallas ”supertoskanare”. I Sassicaia är sammansättningen idag 85% Cabernet Sauvignon och 15% Cabernet Franc, och lagras 24 månader på fransk ek. En gång i tiden fick dessa atypiska viner nöja sig att klassificeras som bordsviner, men det var rätt länge sedan. En del av dem är fortfarande IGT Toscana, men Sassicaia är idag en DOC Bolgheri.

”Andravinet” heter Guidalberto, men är inte ett egentligt andravin eftersom det har en ganska annorlunda druvsammansättning, med en hel del Merlot. Syftet med det är att framställa ett vin som är mer tillgängligt som ungt. Tenuta San Guidos webbplats anger 45% Cabernet Sauvignon, 45% Merlot och 10% Sangiovese, men på provningen angavs sammansättningen av de två provade årgångarna som 60% Cabernet Sauvignon och 40% Merlot. Vinet lagras 12 månader på fat.

Premiärårgången av Ornellaia var 1985, och efter att ha startats av Lodovico Antinori, en period ägts av Mondavi, är nu Frescobaldi ägare. Ornellaia är också en DOC Bolgheri, och druvsammansättningen de senaste fem årgångarna har varit 52-60% Cabernet Sauvignon, 22-27% Merlot, 12-21% Cabernet Franc och 3-5% Petit Verdot, vilket är väldigt likt ett vin från Médoc.

Andravinet heter Le Serre Nuove dell’Ornellaia, och produceras sedan årgången 1997. Det är ett ”äkta” andravin som alltså i princip delar vingårdar med förstavinet, men det har under senare år alltid haft en betydligt högre andel Merlot (40-60%) än Ornellaia.

Den alltid läsvärde Winedoctor har både en profil på Tenuta San Guido och en på Tenuta dell’Ornellaia.

Le Serre Nuove 2009

Djupröd färg. Doft av mogen sötaktig frukt med svarta vinbär och lite andra mörka bär, kaffe, eukalyptus. Mer än medelfyllig i smaken, svarta vinbär, lite björnbär, relativt sötaktig attack, lite krydd- och tjärton, medel+ tanninnivå, men tanniner av mjuk och polerad natur. Ung men tillgänglig. 89-90 p

Ett vin med mycket seriös doft i modern stil, men ger mig ganska mycket Nya Världen-vibbar, mer än Guidalberto. Om 2009 sades det att det är en varm årgång, men med elegans.

Guidalberto 2009

40% Merlot, 60% Cabernet Sauvignon.

Djupröd färg. Doft av mogen sötaktig frukt med svarta vinbär, lite röda bär, mint och eukalyptus, kryddighet och lite kaffe, välintegrerad fatton. Mer än medelfyllig i smaken, svarta och röda vinbär,  lite andra röda bärtoner, medel+ tanninnivå, polerade tanniner med lite bett, lätt örtighet. Ung, men relativt tillgänglig. 89-90 p

Något sötaktigare doft än Le Serre Nuove 2009, men lite ljusare frukttoner/mer ”rödbärig” i både doft och smak och lite mindre tydlig ek. Jag kan tänka mig att Guidalberto är det vin av de två som har lite mer utvecklingspotential.

Le Serre Nuove 2006

Djupröd färg, lite antydan till tegelton i kanten. Sötaktig doft av mogna bär med svarta vinbär och andra mörka bär, kryddighet, choklad och kaffe, aningen eukalyptus, lite antydan till stallton. Mer än medelfyllig i smaken, svarta vinbär och lite röda bär, medel+ tanninnivå och ganska tydliga tanniner, lätt eldighet, lätt örtton. Ung, men någorlunda tillgänglig. 89-90 p

Stilmässigt relativt lik 2009 i doften, men med lite mognadstoner. Mer strukturerad i smaken än 2009:an, men lite mindre koncentrerad. Jag har intrycket att 2006:an skulle vinna mer än 2009:an på att lagras, rent tanninmässigt.

Guidalberto 2006

40% Merlot, 60% Cabernet Sauvignon.

Djupröd färg, antydan till tegelton i kanten. Sötaktig doft med toner av mogna bär, svarta vinbär och röda bär, inslag av hallonlikör, lite blommighet, eukalyptus och mint, lite choklad och kaffe, mycket lätt stallton. Mer än medelfyllig smak, svarta och röda vinbär, andra röda bär, medel(+) tanninnivå och tanniner av någorlunda mjuknad stil. Ung, men tillgänglig. Kan vinna på ytterligare lagring. 88-89 p

Aningen mer utvecklad än Le Serre Nuove 2006:an. Precis som var fallet med 2009:orna, visar Guidalberto upp mer röda bär i doften än Le Serre Nuove, d.v.s. har ljusare frukttoner.

Sammanfattande om andravinerna

Om jag ska sammanfatta intrycken från andravinerna så uppskattar jag i princip Guidalberto lite mer, baserat på vinets stil, eftersom det är aningen mindre Nya Världen-stilat. I årgång 2006 var dock Le Serre Nuove ett lite bättre vin. Man kan nog också säga att det är större skillnad i stil mellan Guidalberto och Sassicaia, än det är mellan Le Serre Nuove och Ornellaia. Båda andravinerna är dock bra viner, och jag tycker nog att de säljs till rimligt pris, till skillnad från andravinerna från vissa av toppslotten i Bordeaux (värsta exemplet: Carruades de Lafite), som har rakat iväg alldeles för mycket.

Sedan var det dags för ”the real stuff”…

Ornellaia 2008

Djupröd färg, närmast purpurton. Mycket mogna mörka bär i doften, diskret tjärton, kryddighet, cederträ, choklad, lite eukalyptus. Koncentrerad och seriös doft med välhanterad men påtaglig fatton, i mitt tycke seriöst ”Nya Världen-stilad”. I smaken mogna mörka bär, svarta vinbär, lite sötaktig attack, tydliga tanniner av polerat slag, mintton, mycket lätt eldig. Ung, men relativt tillgänglig trots allt. 92-93 p?

Vad händer med eldigheten med lagring? Jag ser potential för högre poäng om den integreras, men sådant är ju svårt att veta säkert om det inträffar.

Sassicaia 2008

Djupröd färg, ljusröd kant. Mogna svarta vinbär i doften, viss blommighet med bl.a. viol, lite tjärton och andra mycket mörka toner, lite mint och eukalyptus, choklad och kaffe. Varm doft och mycket, men välhanterade, fat. Smak av mogna svarta vinbär, andra mörka bär, tydliga tanniner av rätt polerat slag, kryddton, lätt tjärton, aningen örtighet, fruktig-örtig eftersmak. Ung, behöver lagring. 93-94+ p

Mycket ljusare i färgen än Ornellaia, och klart mer Bordeaux-stil i doften. I smaken framstår den som mycket yngre och lagringskrävande än Ornellaia, men jag tycker att tanninerna är mindre tuffa än i en ung Bordeaux, framför allt avseende tanninstrukturen.

Ornellaia 2004

Djupröd färg, mellanröd kant. Doft av mycket mogna bär, svarta och röda vinbär och andra röda bär med lite liköranstrykning, lite tjärton, choklad och kaffe, tydlig kryddighet, lätt stallton, lite utvecklad. Elegant och nyanserad doft. Smak av mogna mörka och röda bär, ganska fruktsöt eller direkt söt attack, relativt tydliga men polerade tanniner, kryddighet, fruktig-sträv eftersmak. Ung, lite utvecklade toner. 93-94 p

Denna är faktiskt mörkare i färgen än Sassicaia 2008. Doften har mer röda komponenter än 2008:an, och faten är mer välintegrerade vilket ger ett mindre utpräglat Nya Världen-intryck. Faktiskt aningen yngre i smaken än Ornellaia 2008 med tydligare tanniner, och har bättre struktur.

Sassicaia 2004

Djupröd färg med relativt tegeltonad kant. Doft med mogna svarta vinbär, aningen rödbärslikör, rätt tydlig blommighet med violtoner, tjära, lite eukalyptus, cederträ, choklad, aningen stallton. Lite utvecklade toner, välhanterat fatinslag, mycket nyanserad. Smak av mogna svarta vinbär, lite tjärton, tydliga och påtagliga men polerade tanniner, viss sötaktighet men inom rimliga gränser, bra struktur, balans och elegans, lite mintton och syrlighet. Fruktig-syrlig-örtig eftersmak. Ung, men någorlunda tillgänglig. 94-95 p

Doften hos Ornellaia och Sassicaia 2004 är mer lika än för 2008, och samma sak gäller smaken och graden av mognad. Sassicaia 2008 och 2004 är mer blommiga.

Ornellaia 2000

Mellan- till djupröd, tegeltonad kant. Doft av svarta vinbär, plommonkompott, lite rödbärslikör, lite blommig med viol, viss stallton, en del eukalyptus, en del kaffe. Tydligt utvecklad, fattonen rätt välintegrerad. Smak med mogna mörka och lite röda bär, lite plommonkompott, relativt sötaktig, relativt mjuka men relativt påtagliga tanniner, kryddighet. Relativt drickfärdig, kan eventuellt utvecklas lite mer, men tål lång lagring. 92-93 p

Sassicaia 2000

Mellan- till djupröd, lite tegeltonad kant. Doft av mogna svarta vinbär, lätt sötaktig ton, aninge björnbär och tjärton, blommighet och aromatisk ton, aningen eukalyptus, kryddighet. Elegant och nyanserad. Tydligt utvecklad, tydligt kryddig. Smak med mogna svarta vinbär, aningen sötaktig attack med lite rödbärslikör, medel(+) tanninnivå, relativt mjuknade tanniner, tydlig kryddighet, lite tjärton. Någorlunda drickfärdig, men kan nog må bra av lite mer lagring, tål lång lagring. 92-93 p

Faktiskt lite mörkare i färgen än Ornellaia 2000. Framstår för mig som lite kantigare än Sassicaia 1998.

Ornellaia 1998

Djupröd med tegeltonad kant. Relativt sötaktig doft av svarta vinbär, lite plommonkompott, lite blommighet och tydlig eukalyptuston, viss stallighet, aningen läder, kaffe. Utvecklad och nyanserad doft. I smaken mycket mogna mörka bär, lite tjärton, tydliga tanniner av relativt silkeslen struktur, tydligt kryddig, diskret eldighet. Eftersmak med fruktighet av mörka bär och lite strävhet. Någorlunda drickfärdig, 94-95 p

Elegant Nya Världen-stil i doften, men inte alldeles olik en Bordeaux från högra stranden, i alla fall från ett varmt år. Mer tanniner kvar än i 2000:an, klart mörkare toner än 2000. Producenten tror att 1998 kan vara mer långlivad än 1997.

Sassicaia 1998

Mellan- till djupröd med tegeltonad kant.Doft av mogna svarta vinbär, en del tjärton, lite blommighet med viol, lite mint och eukalyptus, viss stallton, kryddighet. Klart elegant och nyanserad doft. I smaken mogna svarta vinbär, lite tjärton, diskret sötaktig attack med fruktsötma, tydlig kryddighet, tydliga tanniner av silkeslen natur, mycket bra frukt- och aromkoncentration. Eftersmak med mörka bär och strävhet. Någorlunda tillgänglig, 94-95 p

Aningen Nya Världen-toner, mindre utvecklad än Ornellaia 1998 och lite mer tanninstinn. De två 1998:orna är däremot inte alldeles olika; de är mer lika i stil och grad av mognad än de två 2000:orna.

Som en avslutande kommentar måste jag säga att Sassicaia är mer gjort i ”min stil” än Ornellaia. Detta framgår kanske inte så tydligt i själva poängsättningen, eftersom jag absolut blir imponerad av den mycket välgjorda och ambitiösa Ornellaia. De bästa årgångarna av Ornellaia framstår intressant nog som mer Sassicaia-lika. Sassicaia är däremot klart mer lagringskrävande.

En video om Ornellaia från Wine Spectator med bilder från vingården och provning av 2004:an, som jag också provade.

En annan video där James Suckling från Wine Spectator – där han inte längre är kvar – provar 100-poängaren Sassicaia 1985 tillsammans med två vinhandlare. Parker må understundom släppa bombmattor av 100-poängare – t.ex. över Bordeaux 2009 och monsterchâteauneufer under de senaste årgångarna – och även han har gett 100 poäng till Sassicaia 1985. Men ingen är nog mer förtjust än Suckling att berätta om att han ger höga poäng (100!… 100!… 100!…), och att ge extremt höga poäng till just italienska viner… 🙂

Det här inlägget postades i Cabernet Sauvignon, Merlot, Toskana och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sassicaia och Ornellaia Masterclass hos Decanter

  1. Ruso skriver:

    Tack för inlägget. Intressant och nyttigt.

  2. Ping: Ridge Vineyards och Monte Bello med Decanter i november 2011 | Vintomas blogg

  3. Ping: Sassicaia and Ornellaia Masterclass at the Decanter Fine Wine Encounter in November 2011 | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s