Röd Bourgogne Grand Cru med Systembolaget

Allas vårt Monopol ordnar även vinprovningar och dryckesprovningar i vissa butiker, även av drycker av högre klass. Provningsledaren Marcus tipsade mig om en provning av grand cru-klassad röd Bourgogne där det lät som om det skulle dyka upp en del godsaker, även sådant som inte fanns på hyllorna just nu. För att vara mer precis så visade det sig att inte en enda flaska fanns att köpa just nu, men några av dem hade passerat revy som webblanseringar under 2012. Av de sju vinerna kom fyra från producenter som Clive Coates räknar som de 17 allra bästa i Bourgogne, med omdömet ***, och ett vin kom från en producent med **. Jag noterar också att det inte fanns någon Corton med, där man normalt hittar de billigaste grand cru-vinerna.

Det här var vad som serverades, och hur jag gissade på vinerna (jag tråkar er med ganska utförliga resonemang om hur jag tänkte), som alltså serverades blint. Däremot hade jag några små ledtrådar från veckan innan kring några av de viner som eventuellt skulle inkluderas. Några viner var gamla bekanta, men i flera fall rörde det sig om mycket välrenommerade producenter som jag inte provat förut, under min fyraåriga exil i Belgien. Bourgogne är ju mycket fragmenterat, och urvalet av producenter i distribution ser lite olika ut i olika länder.

Anne Gros Échézeaux Les Loachausses 2010
929 kr (webblansering 2012)

Utseende: mellanröd, ljusnande kant.
Doft: mogna körsbär, mogna jordgubbar, aningen blåbär, rätt tydlig kryddighet, tydlig blommighet, antydan till mineral, doftintrycket antyder ”syrlighet” snarare än ”sötma”, elegant stil.
Smak: körsbär med mycket syrligt intryck, en del kryddighet, medeltannin, mintigt mineralintryck, mycket lätt beska. Eftersmak med mineralitet och syrliga bär.
Sammanfattande intryck: elegant och ung, utvecklades i glaset. 92+ p.

Gissning: bör vara från en lättare appellation, t.ex. Echezeaux, Clos de Vougeot, ev. bindestrecksförsedd Chambertin-granne, och årgången troligen 2010. Ser man på, där gick det bra. Kul att prova Anne Gros (*** hos Clive Coates) igen, de brukade finnas med på provningar hos en belgisk handlare där jag köpte en del Bourgogne. Tyvärr fick vi inte prova 2009:orna förra året. Bourgogne rouge 2010 imponerade också när jag provade den på Eriks Vinbar tidigare i år. Mycket bra producent med viner i ren och elegant stil. Anses idag nog som den bästa i den vittförgrenade Gros-klanen.

Sylvain Cathiard Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts 2009
1540 kr (webblansering 2012)

Utseende: mellan- till mörkröd
Doft: mogna, sötaktiga röda bär – körsbär, jordgubbar – lite intryck av kanderade bär eller cocktailbär, tydlig kryddton, blommig, rätt tydlig fatton. Lite varmt doftintryck, elegant.
Smak: lite sötaktiga jordgubbar och körsbär, bra bärkoncentration, bra syra, medeltannin, en påtaglig och närmast saltsmakande mineralitet slår till i mitten och dröjer sig kvar länge, lite citrusskal i eftersmaken.
Sammanfattande intryck: ung, men tillgänglig, lättgillad. 93+ p

Gissning: varmt år av elegant appellation, och en bra tillverkare. Bör vara en 2009:a. Intressant att det var en premier cru, om än från den högst hållna byn av dem alla och i grand cru-prisklass. Har ingen tidigare erfarenhet av Sylvain Cathiard, vad jag kan minnas, men det är ett igenkänt namn, med *** hos Clive Coates.

Jacques-Frédéric Mugnier Chambolle-Musigny 1er Cru Les Amoureuses 2010
2099 kr (webblansering 2012)

Utseende: mellanröd, ljusnande kant.
Doft: mogna röda bär, citrusskal, diskret örtton, blommig, en del fatton, diskret animalisk ton. Nyanserad och elegant.
Smak: relativt mogna jordgubbar och andra röda bär, fin frukt och elegant smak men ingen ”blockbuster”, viss beska, lätt- till medeltannin, lite kort intryck.
Sammanfattande intryck: mindre kraftig doft och lite tunnare i frukten än de två föregående. Vann dock på tid i glaset och blev då även mer elegant. 91+ p.

Gissning: eftersom den kändes lite tunnare än de två föregående, men ändå mycket elegant, tänkt jag att det endera inte skulle vara ett absolut toppår, eller inte en toppvingård. Jag funderade på att det kunde vara en 2008:a eller 2006:a, eller möjligen en 2009:a från en vingård lite lägre i hierarkin. 2010 föll mig inte in, eftersom vinet inte riktigt sa ”senaste årgång” till mig och jag, trots påtagligt eleganta aromer, inte riktigt förknippade det med den extra syra och tydliga mineralitet som många 2010:or visar upp. Les Amoureuses är en av ett fåtal premier cru-vingårdar som ”alla” är överens om håller grand cru-class, och vinerna är därför nästan alltid rejält dyra. I Chambolle-Musigny har vinerna maximal elegans snarare än kraft, så när man vet vad det är så är stilen inte så förvånande.

Inte heller här har jag någon tidigare erfarenhet av producenten, men känner igen namnet, och J-F Muginer har ** hos Clive Coates. Jag dristade mig att påpeka att de Vogüés Chambolle-Musigny Premier Cru (unga stockar från Musigny, 2/3 av det här vinets pris) är kraftigare och bättre än det här vinet i samma årgång, jag bedömde nyss 2010:an med 93+ p. Jag fick då genast mothugg av vad som verkade vara den mest Bourgogne-erfarna deltagaren, som sa att de Vogüé i och för sig gör kraftigare viner, men att Mugniers viner är både bättre och mer eleganta. Se där, bestämda åsikter som inte delas av alla – Bourgogne i ett nötskal! Aftonbladet eller Expressen? Mugnier eller de Vogüe? Då mycket intressant att detta vin följdes av…

Comte Georges de Vogüé Musigny Cuvée Vieilles Vignes 2008
2695 kr (2010)

Utseende: mellanröd färg, bleknande kant. Ljusast kärna i flighten, ev. lite mognadsfärg.
Doft: röda bär, framför allt relativt mogna jordgubbar, relativt tydligt blommig och parfymerad, en del citrusskal, en del kryddighet och fatton.
Smak: röda bär, bl.a. jordgubbar, tydligt syrligt intryck, en del citrus, hög syra, relativt lätta tanniner, elegant mineralton.
Sammanfattande intryck: lite diskret i likhet med Mugnier-vinet, men mer parfymerad stil och ljusare bärton och med en lätt mognadston. Ung, men smaken yngre än doften. Drog mer åt det syrliga hållet med tid i glaset, nog sluten och har gått in i den s.k. tunneln. 91+ p?

Gissning: en elegant appellation – kanske någon i Chambolle-Musigny, eller möjligen Echezeaux eller Clos de Vougeot, möjligen en lättare Vosne-Romanée – i en syrarik årgång som 2010, 2008 eller 2007. Eller kan det möjligen vara 2006? I princip hamnade jag rätt, men jag trodde inte att det skulle vara en Musigny, som är en högt hållen grand cru, utan snarast en Chambolle-Musigny 1er cru. Jag trodde heller inte att det skulle vara ett vin från de Vogüé, som brukar vara kraftigare än så här. de Vogüé har för övrigt *** hos Clive Coates. Jag är rätt säker på att det här vinet har börjat gå in i tunneln, och säkert var mer uttrycksfullt när det släpptes för två år sedan. Inte helt ovanligt vid fyra års ålder. Låt det bli minst 8-10 år gammalt före det korkas upp, om du vill ha full valuta för pengarna.

Domaine de la Romanée-Conti Échézeaux 2o09
2495 kr (webblansering 2012)

Utseende: mellan- till mörkröd, lite bleknande kant.
Doft: relativt mogna röda bär, bl.a. jordgubbar, aningen gröna eller örtiga toner (som dämpas i glaset), lite rökighet, kryddton, relativt tydlig fatton, eventuellt begynnande mognadston med lite jord- eller tryffelton och lite animalisk ton.
Smak: sötaktiga röda bär (jordgubbar) med bra koncentration, tydligt kryddig, bra syrlighet, medel++ tanninnivå, bra mineralton. Lång eftersmak med bär och mineral
Sammanfattande intryck: rejäl koncentation, relativt ung men med lite mognad, 95+ p.

Gissning: mer traditionell i stilen än de fyra föregående vinerna, men svårt att urskilja vad av de gröna och utvecklade tonerna som är årgångs-, tillverkar- respektive vingårdsstil. Lutade mest åt att det var traditionell vinifiering med stjälkar som gav denna ton, och funderade därutöver på en medeltung till tung appellation (någon i Morey-Saint-Denis eller Gevrey-Chambertin?), kanske en 2006:a, alternativt en lättare årgång som 2007 av en tung appellation. Jo, tillverkaren står för traditionell vinifiering, men det var alltså en normalt elegant och lite lättare grand cru i en toppårgång! Jag provade det här vinet för ett halvår sedan, tillsammans med andra DRC-2009:or, och den här gången framstod det som tyngre och kraftigare, ännu bättre och visade märkligt nog upp lite mognadstoner. Jag tycker att skillnaden är för stor för att den ska kunna bortförklaras med ”sällskapet”, så det måste ha hänt saker på den här tiden. Och om det inte framgick av poängen: MUMS! DRC har föga förvånande *** hos Clive Coates.

Lucien le Moine Clos de la Roche 2007
1245 kr (2010)

Utseende: mellan- till mörkröd färg, bleknande kant med dragning åt tegel.
Doft: mogna, eller närmast övermogna jordgubbar, aningen mognadston med multna löv och lite ruttna jordgubbar, lite citrusskal, tydlig kryddton, mintton med mineral. Härlig doft.
Smak: sötaktiga röda och lite mörka bär, bra koncentration, tydlig kryddton även med milda kryddor från mognad, rejäl syra, medel(+) tanninnivå, en del mineral. Syrlighet och strävhet i eftersmaken.
Sammanfattande intryck: relativt mogen, men kan utvecklas mer. 93 p.

Gissning: nog en ganska tung appellation i en rätt bra årgång, som har bra syra. Åtminstone borde vi vara tillbaka till 2002, eller eventuellt lite äldre, kanske 1999 eller 1996. Här överskattade jag alltså åldern ganska rejält, även om stilen stämmer (Clos de la Roche ger kraftiga viner, i bästa fall närmast i Chambertin-stil), och även provningsledaren var förvånad över hur utvecklad den framstod. 2007 är i och för sig en ”snabbmognande” årgång, men fem år är inte så mycket till ålder.

Även ”lyx-mini-négocianten” Lucien le Moine är en ny bekantskap, men jag har hört flera vinbekanta uttala sig positivt om vinerna. Jag har dock även läst mer negativa omdömen (vinerna är för övrigt klart dyra för att komma från en négociant…) så jag måste citera Clive Coates (The Wines of Burgundy, 2008) – ”[The wines] taste more Californian than Côte d’Or and are not to my taste. There is bulk and richness – but no elegance.” Kanske finns det en liten parallell med den sedan länge etablerade Dominique ”200% ny ek” Laurent, vars viner får höga poäng av många bedömare, men som avfärdas stilmässigt av många traditionella Bourgognefantaster och sin inte får några stjärnor av Coates. Eftersom mina begränsade erfarenheter av Dominique Laurent och nu Lucien Le Moine har varit positiva, är jag uppenbarligen inte en så förfinad och eleganstörstande Bourgogne-fantast som jag trodde, utan mer någon som utan att blinka sköljer ner träplankor och kalifornisk sylt så länge det finns lite Pinot-antydan i det… 🙂

Finare Vinare skrev uppskattande om flera av Lucien Le Moines 2007:or, inkl. denna, när de lanserades.

Tortochot Chambertin 2002
573 kr (för ett antal år sedan)

Utseende: mellan- till mörkröd, bleknande kant med tegel
Doft: rätt tydlig volatil syra, multna löv, röda och lite mörka bär med rätt mogen bärton, mild kryddighet.
Smak: lite sötaktiga röda bär, ganska kryddig, relativt tydlig syrlighet, rätt påtagliga tanniner med viss torrhet, viss beska. Sträv eftersmak med syrlighet.
Sammanfattande intryck: inte bara mogen utan ”over the hill” med bristande harmoni och förvånansvärt kraftiga tanniner, nästan lite Nebbiolo-vibbar. 88 p?

Gissning: här måste vi tala om rejäl ålder, 1980-tal eller 1970-tal? De påtagliga och torra tanninerna antyder att starten var en kraftig appellation men inte idealisk vinmakning. Helt förbluffat över att vinet bara var 10 år gammalt, jag tror aldrig att jag har upplevt så här mycket mognadston i en röd Bourgogne av motsvarande ålder, och den hade inte lagrats vid hög temperatur heller. Tillverkaren Tortochot har inte ett odelat bra rykte, och vinerna är således inte allför dyra för sin appellation, men det här var märkligt. Jag vill inte utesluta att det här åtminstone var flaskvariation.

En fascinerande uppställning mycket högklassiga Bourgogner, och intressant att jag överskattade flera viners ålder – det är nog vanligare att jag gör tvärtom på den här nivån. Det sista vinet gjorde mig dock lite förvånad och bekymrad. 2002 är en riktigt bra Bourgogne-årgång, och grand cru:er av tuffare natur – som Chambertin – borde inte vara riktigt mogna än, snarare än att visa upp tecken på allvarligt förfall. (Jämför med den  Chambertin 1989, också en toppårgång, som jag nyligen korkade upp – betydligt bättre och mer välbevarad, trots att den kom från en helt okänd odlare.) Bekymret beror på att jag i år köpt några ströflaskor Tortochot i grand cru- och premier cru-klass av toppgångarna 1999 och 2005, baserat på att de fått bra omdömen från Allan Meadows hos Burghound, den kanske mest respekterade Bourgogne-bedömaren. Jag ser nu i efterhand att det bara tycks vara från årgången 2005 som de kontinuerligt citerar hans omdömen med bra poäng, så kanske har de gjort en turnaround i början av 2000-talet? Behöver absolut kollas upp genom att i en snar framtid korka upp någon av flaskorna…

Annonser
Det här inlägget postades i Bourgogne, Pinot Noir. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Röd Bourgogne Grand Cru med Systembolaget

  1. auzine skriver:

    Efter att ha läst detta blev jag panikslagen; jag har ju en flaska 2002 Chambertin från Tortochot. Kan den verkligen vara nära döden? Fort, mun-mot-mun-metoden:
    Frisk men återhållen doft med pinot och fat, aningen mognad, hallon, ungdomlig. Syradominerad, frisk smak, mycket måttlig mognad, lång, god, balanserad fast inte så stor. Sammanfattningsvis var den god och elegagnt, nästan slank idag, 5-10 år till hade lockat fram mera mognadstoner. Således fick du en dålig flaska, av döma av den här flaskan gör Tortochet viner helt enligt förväntningarna.
    ASi

    • vintomas skriver:

      ASi, jag hoppas att jag inte lurade dig att öppna en flaska helt i onödan… 🙂 Härom dagen öppnade jag faktiskt en flaska Tortochot Gevrey-Chambertin 1er cru Champeaux 1999 (inköpt i år) för att kolla om alla pre-2005-Tortochot är usla. Den var helt OK, om än inte imponerande för en 1er cru från ett toppår och var inte ”premoxad” utan skulle vinna på mer lagring, precis som man borde väntad sig av en 99. Den ska få ett eget inlägg inom kort. Min slutsats är precis som din, att det var den här 02-flaskan som var mysko, men jag är också rätt övertygad om att de var svagare kvalitetsmässigt vid den här tiden än vad de varit senare, sett till deras mer sentida Burghound-poäng.

  2. Marcus skriver:

    Snyggt skrivet!

    Ju mer jag tänker tillbaks på 02:an ju mer övertygad blir jag också att flaskan gömde någon oxidativ defekt som gjorde att den kändes väl mogen.

    Hälsningar,
    Marcus

  3. Ping: Kvalitetskontroll i Bourgogne: Louis Latour Corton 2002 och Tortochot Les Champeaux 1999 | Vintomas blogg

  4. Ping: Red Burgundy Grand Cru tasting | Tomas's wine blog

  5. auzine skriver:

    Du beskrev ju vinet som det var, så lura kan det ju inte vara frågan om. 2002-or är ju ofta goda även nu så jag tyckte inte att jag tog en stor risk, och även om min flaska var helt korrekt, så var vinet inte riktigt av grand cru-klass, så jag sätter också ett frågetecken efter Tortochot.
    ASi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s