Vinferno med tung BYO-champagnekavalkad

I början av november vankades det åter en BYO-aktivitet ihopkallad via forumet finewines.se, där sådana tillställningar går under namnet vinferno. Denna gång höll vi hus i en central källarlokal som Krister ställde upp med. I vanlig ordning många flaskor, riktigt bra saker, en hög andel Champagne och riktigt prestigetungt. Här kommer en något försenad redogörelse för de Champagner som vi korkade upp. Vinerna kom ordnade i miniflighter, och serverades blint av den som hade haft med respektive vin.

Det första välkomstvinet serverades öppet.

Henri Giraud Esprit Blanc de Blancs
Chardonnay, 90% från Montagne de Reims och 10% ekad från Aÿ. 379 kr i beställningssortimentet.

Doft: brödig, gula och röda äpplen, lite anstrykning av exotisk frukt, relativt kraftig doft.
Smak: medelfyllig+, mycket äpplig med gula äpplen och äppelmos, relativt hög syra, rena aromer.
Sammanfattning: inte uppenbart för mig att det var en blanc de blancs, hade trott att det var en druvblandning. 89 p

Därefter kom en miniflight av svåråtkomliga vingårdsviner från Ulysse Collin, från årets release. Collin är ett av nytillskotten bland de som kan sägas gå i Selosses fotspår, så vi pratar om fokus på vingårdsarbetet, och koncentrerade viner som får fatbehandling. Det är nytt för i år att den gode Collin breddat sortimentet till tre vingårdsviner.

Ulysse Collin Les Pierrières 2008
Blanc de blancs

Utseende: ljusgul
Doft: citrusskal, relativt blommig, mineral, diskret vaniljton. Mer fruktig doft än Les Roises.
Smak: relativt fyllig, grapefrukt, mogen citron, relativt hög syra, rejälkoncentration. Eftersmak med citrus.
Sammanfattning: fruktig och fatinfluerad blanc de blancs-stil. Ung, 91+ p.

Ulysse Collin Les Roises 2008
Blanc de blancs

Utseende: ljus- till klargul
Doft: citrus, aningen fläder, tydlig mineralton med intryck av kritdamm, vita blommor, lite vanilj. Mer mineralisk än Les Pierrières.
Smak: mycket mineral, mogna äpplen och päron, hög syra, grapefrukt, riktigt lång eftersmak. Dovare toner i smaken än i Les Pierrières.
Sammanfattning: mineralisk och fatinfluerad blanc de blancs-stil Ung, 92+ p.

Ulysse Collin Les Maillons 2008
Blanc de noirs

Utseende: pommactonad, nästan orange färg
Doft: mycket kraftig doft, mogna päron, lite tropisk frukt, lite röda bär, aningen vita russin, mogen apelsin, diskret fatton.
Smak: mycket koncentrerad, bra fruktkoncentration med aromer av mogen frukt, mogna päron, röda äpplen, lite fruktsöt stil, relativt hög syra, matig, fruktig eftersmak.
Sammanfattning: relativt ung, 91+ p.

En mycket imponerande uppställning, med rejäl kraft. För att vara i den här stilen känns de fortfarande som klart unga, så det kan tänka sig att min bedömning skulle åka uppåt med några års lagring. Jag minns att några av oss hade delade meningar om vilket av de två blanc de blancs som var mest Selosse-likt. Själv tycker jag att det var Les Roises, eftersom den mest motsvarade formeln ”vit Bourgogne med bubblor” och i kvalitet nog borde jämföras med Selosse V.O. Just den tydliga fruktighet och de exotiska tonerna, som gjorde att jag tyckte Les Pierrières var mindre Bourgogne-lik, fick åtminstone någon annan att tvärtom tycka att just detta vin var mer Selosse-likt! Att det ska vara så svårt att vara överens om vad man tycker om druvsaft, bara för att den drabbats av lite jästangrepp! Läs även vad Johan, som hade med denna svåråtkomliga trio, själv skrev om vinerna.

Därefter kom en flight med en Champagne från vardera av tre personer, så här fanns ingen koordinering.

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2002
Blanc de blancs

Utseende: ljusgul, fina bubblor
Doft: citrus, lite örtighet, citrusskal, diskret vaniljton och eventuellt fatton, mineral
Smak: citrus, lite örtig, hög syra, rätt bra citruskoncentration, eftersmak med grapefrukt. Beskan blev lite mer påträngande när den blir varmare.
Sammanfattning: Ung, 90+ p?

Georges Laval Les Hautes Chèvres 2006
En blanc de noirs från gamla Pinot Noir-stockar i Cumières, buteljerad som brut nature.

Utseende: klargul, fina bubblor
Doft: mogna gula äpplen, mogna päron, lite persika, lite kryddig, kraftig fruktig doft med mogen fruktton, mineral.
Smak: fyllig, stor fruktkoncentration, gula och röda äpplen, persika, äppelmos, relativt hög syra, diskret och matig beska, torr avslutning.
Sammanfattning: relativt ung, men fullt tillgänglig. 89 p

Salon 1988
Blanc de blancs

Utseende: gyllengul (djup färg), stora bubblor
Doft: lite nötig med en del toner av rostade hasselnötter och fudge, gula äpplen, kryddig, tallbarr, aningen undervegetation, tydligt utvecklade toner med lite oxidation, aromatisk.
Smak: relativt fyllig, matig smakprofil, gula äpplen, kryddiga och lätt nötiga toner, relativt hög syra, diskret beska som är matig och inte störande.
Sammanfattning: bra mognad och bra balans. 92 p

Jag gissade att det här var en druvblandad Champagne, för den hade inte så tydliga blanc de blancs-toner. För att vara en Salon (som ofta tar enorm tid på sig att mogna…) från en syradriven toppårgång, hade vinet lägre syra och var mer utvecklat än jag hade trott. Förklaringen kan åtminstone delvis vara att nivån i flaskan var lite låg. Detta hade dock två goda saker med sig, dels att vinet var utvecklat och tillgänglig, och dels ett extravin som kommer lite längre ner…

Vår mest långväga gäst från vilda västern, CH, bidrog med nästa par av viner, som visade sig vara två ypperliga årgångar av samma skumpa.

Comtes de Champagne 1996
Blanc de blancs

Utseende: ljusgul
Doft: citrus, mineral, lite vita blommor, aningen gula äpplen, citrusskal. Med tiden tillkommer lite tallbarr.
Smak: citrus, mineral, hög syra, lång grapefruktstonad eftersmak.
Sammanfattning: tydlig blanc de blancs-stil. Ung, 92+ p

När jag provade den i februari i år (och gav den 94 p) framstod den som mer utvecklad än nu. Men flaskvariation på 16 år gamla viner är inget förvånande.

Comtes de Champagne 1976
Blanc de blancs

Utseende: gyllengul, lite mörk
Doft: lite nötig, aningen madeirisering, mogen gul frukt, gula äpplen, lite aromatisk, härligt utvecklade toner.
Smak: bra fyllighet, apelsin, rött äpple, relativt hög syra, något kryddig, eftersmak med en del grapefrukt.
Sammanfattning: fullt mogen, underbar med härlig harmoni, 95 p.

76:an fick min röst som bästa Champagne under kvällen, men jag måste erkänna att jag först uppfattade den som en druvblandad Champagne och därmed inte riktigt uppfattade att det var två årgångar av samma vin som vi fick…

Därefter kom en flight med fyra viner, inledd med mitt eget champagnebidrag.

Dom Pérignon 1990
Hittar en uppgift om 58% Chardonnay och 42% Pinot Noir.

Utseende: klar- till gyllengul, bra mousse med fina bubblor
Doft: något nötiga toner med lite fudge, gula äpplen, en del mineral, lite aromatisk, mycket nyanserad och elegant.
Smak: relativt fyllig, bra frukt- och aromkoncentration, mogna gula och röda äpplen, lite persika, citrus, relativt hög syra, mineral. Eftersmak med grapefrukt.
Sammanfattning: elegant, bra utveckling, men tål mer. 94 p

Vi var alla förvånade över hur pass ung den här var. De med tidigare erfarenhet av Dompa 90 tyckte att det här var bättre än den brukar vara. Det känns lite oförskämt att utse sin egen flaska till näst bästa Champagne i detta sällskap, men den var verkligen riktigt trevlig!

Cristal 1996
Ca 55% Pinot Noir och 45% Chardonnay.

Utseende: ljusgul, liten mousse
Doft: citrus, lite örter, mineral, lite vita blommor. Diskret och nyanserad doft.
Smak: bra koncentration, gula äpplen, lite äppelmos och bra fruktkoncentration, hög syra, grönäpplig eftersmak.
Sammanfattning: uppfattade det som en blanc de blancs i frisk stil. Aningen utvecklad men tål mer; var mer tillgänglig i smak än doft. 92+ p

Ett imponerande vin men på sätt och vis kan man vara lite fundersam kring sådana prestige-1996:or som fortfarande framstår som unga och har mycket grönäppliga toner. Hur lång tid kommer de egentligen att ta på sig att nå toppen? Det här var i alla fall en extraflaska som AL hade tagit med sig ”utöver tjänstens fordringar” eftersom han var lite osäker på om hans Salon 88 skulle vara bra. Salonen var bra – men rätt utvecklad – men tydligen bar det emot att bara tillbaka en flaska till källaren. 🙂

Krug Grande Cuvée
Degorgerad mars/april 2007, korkkod V 721.

Utseende: klargul, bra mousse
Doft: gul frukt, citrusskal, mogna äpplen, lite blommig, relativt nyanserad, aningen charkton? (Andra åsikter som hördes var rostade toner, mint och hackad lök!)
Smak: gula äpplen, äpplemos, hög syra, bra fruktkoncentration, eftersmak med grapefrukt.
Sammanfattning: Ung, 92+ p

Mindre utvecklad än förväntat för åldern, mindre parfymton än vad man ibland hittar.

Bollinger La Grande Année 2002
Degorgerad februari 2012

Utseende: klargul, bra mousse
Doft: mineral, röda äpplen, lite röda bär, hallon, en del mogen citrus, relativt blommig och med ”fatparfym”, diskret örtton
Smak: fruktig, röda äpplen, bokna äpplen, relativt hög syra, lite kryddig, fruktig eftersmak med lite beska.
Sammanfattning: Pinot Noir-influerad stil. Relativt ung, men någorlunda tillgänglig, 92+ p.

Det tog oss ett antal gissningar att hamna rätt, men när jag läser anteckningarna i efterhand ser de ut att vara rätt konsekventa med hur det här vinet brukar vara. Vi måste ha börjat tappa fokus lite när vi nått hit, hur det nu kan ha gått till…

Den sista skumpan serverades ihop med det enda icke-bubblande vita viner.

Cédric Bouchard Le Creux d’Enfer 2006 (Rosé)
Rosée de saignée, Pinot Noir

Utseende: mellanröd, mycket djup och röd färg för en rosé
Doft: hallon, smultron, rött äpple, fruktig stil, mineral
Smak: fruktig, smultron, rött äpple, bra syra, en del citrus.
Sammanfattning: ung, 89 p.

Jag tror att de tunga namnen ovan talar för sig själva vad gäller nivån på aftonen, som dessutom fortsatte in på småtimmarna innan vi dessutom var klara med ett vitt vin, sju röda och två avslutande söta. Phew!! En intressant blandning av prestigechampagne från välkända champagnehus och svåråtkomliga saker från småodlare, av ungt och gammalt. Att det var lite många viner totalt sett var i sammanhanget verkligen ”dagens i-landsproblem”…

Nu är jag i och för sig alltid lite försiktig med att strö ut extremt höga poäng, men när jag går igenom anteckningarna så här i efterhand så undrar jag om jag inte blev lite ”avtrubbad” av den lysande kvaliteten och stannade lite lägre i bedömning än jag borde ha gjort om det funnits enklare och medelbra Champagner med som referens. 92 poäng på Salon 1988, Comtes de Champagne 1996 och Cristal 1996 framstår ju faktiskt som lite ogint, även när de två sistnämnda fick ett plustecken var i bonus. Mitt omdöme om rosén från den lilla kultodlaren Cédric Bouchard är nog extremt snålt mot vad en del andra har gett den, men den hade inte den komplexitet som de föregående vita toppskumporna hade haft. Den relativa bedömningen av vinerna tror jag däremot att jag står för fullt ut.

Man kan också läsa om provningen hos finewines.se och i en annan tråd där.

Annons