Kvalitetskontroll i Bourgogne: Louis Latour Corton 2002 och Tortochot Les Champeaux 1999

I Systembolagets decembersläpp igår fanns det ett bourgognevin som såg mycket intressant ut: en Corton 2002 från Louis Latour för 298 kr. Corton är i och för sig den billigaste grand cru-vingården i Bourgogne, men 298 kr är förvånansvärt billigt – i alla fall i svensk distribution, där billig Corton snarare brukar kosta runt 500 kr. Lägg därtill att det är ett vin med lite ålder (vilket man oftast får betala lite extra för), att 2002 är en toppårgång i Bourgogne och att hela 2400 flaskor lanserats, och det hela blir ännu mer förvånande. Den pessimistiskt lagde börjar då genast fundera på om vinet verkligen kan vara bra. Det lanserade vinets storebror i samma årgång, Louis Latours Château Corton-Grancey 2002, var dock riktigt bra när jag provade den hos Decanter för några veckor sedan (jag gav det vinet 93 p). Så det var ett solklart fall av ett vin att absolut prova så snart som möjligt efter släpp för att se om det är ett vin som ska bunkras en masse eller nogsamt undvikas.

Domaine Latour 2002 flaskaCorton Domaine Latour 2002
Corton Grand Cru, druvsort Pinot Noir. 298 kr.

Utseende: klar, relativt ljusröd färg, mer tegelton i kanten.
Doft: mogna jordgubbar, lite citrustoner, en del kompost, köttsaft och stall, kryddor och rost, inledningsvis ett litet stick av volatil syra som snabbt försvinner.
Smak: mer än medelfyllig, aningen viskös munkänsla, en del toner av röda bär, men inte alls särskilt fruktdominerad smak, en del kryddighet och mineralkänsla, hygglig syra, någorlunda mjuknade tanniner, hyggligt matig smakprofil med antydan till att vara lite rustik. Eftersmak med mineral och viss beska.
Sammanfattning: relativt fullt utvecklad med rätt klassisk doft men med något dämpade frukttoner i smaken, viss tyngd i smaken. 88 p.

Det här vinet är klart bättre än man kunde förvänta sig för 298 kr, så jag tycker det är ett bra köp. Det är inte lika elegant som grand cru:er från Côte de Nuits, men det är å andra sidan sällan Corton, med vissa undantag. Vinet har också nått ganska långt i sin utveckling för en 10-årig grand cru. Det lär inte vara något problem att lagra det i ytterligare några år, men med dämpat fruktintryck och inte alltför tydlig syra så ser jag det som lite riskabelt att köpa flaskor i syfte att lagra dem i 5-10 år till. Kanske också att den lite dämpade fruktigheten i smakprofilen skulle kunna göra att en del inte uppskattar det, så försök att prova en flaska före eventuella bulkinköp. Ska man jämföra detta med storebrorsvinet Château Corton-Granceys 2002 – Latour buteljerar upp till fem olika röda Corton – så visar detta vin upp mindre av komplexitet och elegans, och har kommit längre i sin utveckling. Det finns dock en likhet i att de båda har ungefär samma ”färg” på frukttonerna – mogna jordgubbar snarare än huvudsakligen mörka körsbär (som är vanligt för grand cru-viner i toppårgångar) med en del citrus – och ganska mycket mineraltoner.

Vad ska man då använda detta vin till? Fågel är ju en klassiker när det gäller röd Bourgogne, och den här borde vara helt OK från kyckling via anka till gås. Jag skulle också kunna tänka mig att det skulle passa till en hel del lantlig eller rustik mat med inte alltför kraftiga smaker, exempelvis skinka eller patéer. Även om många grand cru:er kan passa till kraftigare kött än man kanske tror om Bourgogne, tror jag däremot inte att jag rekommenderar just det här vinet till vilt, utan där ska det nog vara de som har tydligare kryddtoner eller lite mer markerade tanniner än detta.

Hur lyckades då importören Tryffelsvinet få tag på 2400 flaskor av detta vin till det här priset? Volymen blir kanske lite mindre förvånande om man vet att Louis Latour faktiskt är den störste vingårdsägaren på Corton-kullen med 15,09 ha röd Corton och 9,64 ha vit Corton-Charlemagne. Med normala skördeuttag för en grand cru kan man nog producera runt 5000 flaskor per hektar, så Latours årsproduktion av röd Corton kan säkert vara runt 75000 flaskor, eventuellt lite mer, fördelat över deras olika cuvéer.

Tortochot

Ett annat fall där det nyligen krävts en burgundisk kvalitetskontroll i hemmets lugna vrå, var Domaine Tortochot. Deras Chambertin 2002 underpresterade vid en provning för några veckor sedan, och var framför allt märkligt oxiderat och utvecklat för en Bourgogne grand cru från en riktigt bra årgång av ynka tio års ålder. Frågan dök därför upp om det var flaskvariation eller det var fel på producenten. Jag plockade därför fram en premier cru från 1999 – också en toppårgång – för att se hur det vinet betedde sig.

Utgångspunkten var att Tortochots viner, som ändå är rimligt prissatta för att vara domaine-viner från bra vingårdar i Gevrey-Chambertin, har fått bra omdömen av Allan Meadows (Burghound) i de senare årgångarna, vilket gick lite på tvärs med min upplevelse av Chambertin 2002:an. En efterhandskoll visar att det bara är från årgång 2005 som Tortochot citerar hans omdömen med bra poäng, så kanske har de gjort en kvalitetsmässig turnaround i början av 2000-talet? Jag kollar i Clive Coates och ser att hans bok från 2008 säger ”The wines have improved over the last decade: they are less rustic than hitherto, but they nevertheless lack succulence and concentration”, vilket pekar år detta håll. 2005:or på den här nivån känns dock för unga för att öppna, så jag satte istället korkskruven i en premier cru från 1999, en årgång där många viner i bättre klass faktiskt inte är drickfärdiga än.

Tortochot G-C Les Champeaux 1999Tortochot Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Champeaux 1999

Ljusröd med rätt mycket tegelton i kanten. Doft av mogna jordgubbar och körsbär, en del animaliska toner med köttsaft, lite utvecklade toner med milda kryddor, en del torkade tobaksblad, lätt blommighet, rätt påtaglig fatton. Medelfyllig, smak av mycket syrliga röda bär och moreller, klart hög syra, rätt tydlig kryddton, lätt eldighet i attacken, knappt medelkraftiga tanniner. Syrliga bär i eftersmaken. Utvecklades en hel del med luftning, vilket är ett säkert tecken på att det ännu inte nått toppen. Inget för dem som är rädda för syra, men doften är rätt trevlig och klassisk (dock med lite extra ek) så jag sätter ändå 87+ p.

Det här vinet har inte alls utvecklats i förtid på samma sätt som Chambertin 2002:an. Det har däremot inte alltför koncentrerad frukt och syrlig smak för en toppårgång, och verkar ha utsatts för mer nya ekfat än som var nyttigt relativt fruktkoncentrationen. Tja, Tortochot anses även idag vara rätt generösa med eken, så om de vid denna tid underpresterade något vad gäller fruktkoncentrationen, så är det här vinet ungefär i den stil som man kunde misstänka. Jag tror faktiskt att det här vinet kunde vinna på ytterligare 5-10 års lagring, för med den här syranivån kommer det att vara långlivat och lite mer kryddtoner skulle förmodligen maskera eken.

Jag börjar misstänka att Chambertin 2002:an kan ha varit föremål för flaskvariation, närmast någon slags ”förtida oxidation”. Däremot kan nog grundkvaliteten ha varit lite bristande om snabbåldrande gav det här intrycket, för så hårda tanniner ska inte en verkligt bra Bourgogne få, men om de fordom varit rustika kan det nog stämma. Jag får nog prova någon yngre årgång innan jag fäller ett slutligt omdöme om Tortochot.

Advertisements
Det här inlägget postades i 1999, 2002, Bourgogne, Pinot Noir. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kvalitetskontroll i Bourgogne: Louis Latour Corton 2002 och Tortochot Les Champeaux 1999

  1. Ping: Burgundy quality control: Louis Latour Corton 2002 and Tortochot Les Champeaux 1999 | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s