Nyhetsprovning med Munskänkarna

Munskänkarna ordnade som ofta i samband med Systembolagets nyhetssläpp en provning med ett urval av nyheterna på måndagskvällen. Denna gång fanns det ovanligt många viner att prova, för två s.k. extrabrickor om vardera tre viner erbjöds, en med tre Champagne och en med tre Barolo. Fyra av de åtta övriga röda vinerna var också italienska, vilket in i det sista fortsätter årets tendens att det varit väldigt mycket italienskt i stockholmssektionens utbud på den röda sidan under 2012. Det måste finnas någon eller några som tycker väldigt mycket om sådant bland funktionärerna, undrar vilka? 🙂

Champagne

Alla tre är blanc de blancs, 100% Chardonnay.

Pol Roger Blanc de Blancs 2002

529 kr

Utseende: ljus- till mellangul
Doft: relativt moget grönt och gult äpple, lite äppelmos, citrus, mineral, eleganta toner
Smak: medelfyllig, citrus, grönt äpple, hygglig fruktkoncentration, tydlig mineralton, hög syra, en del kryddighet, viss beska.
Sammanfattning: ren och fin blanc de blancs, tydligast mineralton av dessa tre men med mer beska än de övriga två. Ung, 91+ p

Även om den här bör lagras, är nog BdB 02:an trots allt lite mer tillgänglig än Pol Rogers vanliga 2002:a, så som jag minns den från när jag provade den i oktober.

Jacques Selosse Initial
Degorgerad 20 september 2012. 695 kr

Utseende: mellangul (mörkast färg av de tre)
Doft: mogen gul frukt, grönt äpple, citrus, äppelmos på gula äpplen, lite persika, relativt blommig, mineral, lite kryddig, välintegrerad fatton. Relativt kraftig doft, tydligast i flighten.
Smak: medelfyllig+, gult äpple och äppelmos, en del citrus, hög syra, tydligt kryddig, mineralton, lätt viskös. Kryddig eftersmak med grapefrukt.
Sammanfattning: lite ung, men relativt tillgänglig. Kanske minst ”uppåtpotential” av dessa tre, men även denna lär bli bättre med lagring. 93(+) p.

Riktigt bra för en nysläppt Initial! Tycker att denna snarare håller den klass som jag förväntar mig av V.O. Också förvånansvärt tillgänglig för att bara vara 2,5 månader efter degorgering, hoppas att detta inte är något att bekymra sig över vad gäller lagringsdugligheten, för jag tycker syran var klart bra. Men det verkar väl rimligt att anta att det finns någon relativt mogen årgång med i blenden – kan man gissa på 2005?

Comtes de Champagne 2002
1200 kr

Utseende: ljusgul (ljusast i flighten)
Doft: grönt äpple, mogen citrusfrukt, tydligt rökig ton, mineral. Elegant men diskret doft.
Smak: medelfyllig(+), rejäla citrustoner, bra fruktkoncentration, hög syra, mineral, viss kryddighet
Sammanfattning: ung, i och för sig någorlunda tillgänglig, har nog mest utvecklingspotential av dessa tre. 92++ p.

Framstår som yngre än Comtes de Champagne ofta är vid släpp, här hittade jag exempelvis inte alls några brödiga toner. Brukar få en aning fatbehandling, men detta märktes inte alls här. Onekligen en årgång med potential, och jag ska kanske inte gå till överdrift och säga att vinet gav mig Salon-vibbar, men det kommer nog att dröja rätt många år innan 2002:an är trevligare att dricka än 2000:an. Fascinerande nog verkar 2004 redan finnas släppt ute i stora vida världen, eftersom 2002:an gjordes i mindre mängd än vanligt. Jag frågade Vitalie Taittinger om detta på Decanter Fine Wine Encounter för ett par veckor sedan, och hon påpekade att det var flera år före hon jobbade på firman, men sa att hon trodde att det berodde på att hennes farbror tyckte att Comtes de Champagne-försäljningen var dålig när 2002 lades på flaska (det här var var strax efter IT-kraschen, så det kanske blev några dåliga år för prestigechampagner), snarare än att de hade kvalitetsproblem med druvmaterialet. Hon tyckte också att 2004, som jag inte provat än, egentligen är alldeles för ung. Den Comtes hon själv stod och hällde upp på mässan var 2000.

Jag kan också säga att alla inte höll med mig om att Selossen var bäst, baserat på intrycket nu. Ett självutnämnt ”syrafreak” vid bordet bredvid, som redan hade lagt rabarber på ett antal Comtes 02, tyckte att den var solklart bäst och att Selossen hade för mycket aromer av hyacinter och, tja, rabarber.

Vita viner

Koenig Altenberg de Bergheim Riesling 2008
Alsace Grand Cru, 89 kr/halvflaska

Utseende: ljusgul
Doft: mogen gul frukt, bl.a. citrus, en del petroleum, lite honung, aningen mineral. Utvecklad, relativt elegant och relativt kraftig med dominerande fruktighet
Smak: helt torr, grönt äpple, citrus, hög syra, mineral, en del grapefruktsbeska. Eftersmak med grapefrukt.
Sammanfattning: stram och klassisk stil, yngre i smaken än doften indikerar. 88+ p.

Kremser Wachtberg Grüner Veltliner 2001, Winzer Krems
Kremstal, Österrike, 149 kr

Utseende: mellangul
Doft: citrus, gula äpplen, annan mogen gul frukt, kryddtoner med bl.a. lite kryddig äppelkaka, honung, antydan till petroleum.
Smak: medelfyllig+, torr, lätt oljig, mogna gula äpplen, en del grapefrukt, tydligt pepprig och kryddig, medelhög syra, lätt alkoholkänsla. Grapefruktstonad eftersmak.
Sammanfattning: relativt matig, någorlunda utvecklad stil. 87 p.

Trevligt med mogen Grüner Veltliner till ett rimligt pris. Den kunde i och för sig ha vunnit på lite mer elegans, men då hade den nog sålts dyrare…

Röda viner

Barbera d’Alba till vänster och Travaglini Tre Vigne till höger

Barbera d’Alba 2010, Luciano Sandrone
Piemonte, 199 kr

Utseende: mörkröd
Doft: mogna mörka bär, bl.a. plommon, körsbär, stalltoner, kryddighet med fat, kaffe, fruktig.
Smak: medelfyllig(+), bra fruktkoncentration, mogna mörka bär, markerad syrlighet i frukttonerna, bra syra, pepprighet och kryddighet, medeltanniner, lite rustik smak. Eftersmak med syrliga bär, lite strävhet och pepprighet.
Sammanfattning: ung, 89 p.

Travaglini Tre Vigne 2005, Giancarlo Travaglini
DOCG Gattinara, Piemonte. Druvsort: Nebbiolo. 199 kr

Utseende: ljusröd
Doft: röda bär (ej direkt söt frukt), kryddor, lite utvecklade toner med läder, relativt elegant.
Smak: medelfyllig, röda bär, tydliga tanniner, hög syra, viss beska, kryddtoner, te och tobak, lite slank karaktär. Sträv och syrlig eftersmak.
Sammanfattning: stilren, fortfarande ung men med lite utveckling. 89+ p.

Kul med en rätt stilren sval-Nebbiolo med några års ålder. Men ärligt talat, flaskformen är riktigt ful.

Pintas Character 2009, Wine & Soul
Douro, Portugal. 249 kr

Utseende: mörkröd, purpurton
Doft: mogen röd frukt med lite mörka bär, bl.a. körsbär och blåbär, varmt men egentligen inte sött doftintryck, lite blommighet, kryddighet och fatton. Fruktigheten dominerar intrycket.
Smak: medelfyllig(+), fruktighet och bra fruktkoncentration med röda bär, bl.a. körsbär, jordgubbar och röda vinbär, markerad syra, väl integrerade medeltanniner, kryddighet. Syrlig eftersmak med en del strävhet.
Sammanfattning: klart elegant, ung, men funkar bra nu p.g.a. syran, 91+ p.

Det här vinet gillade jag definitivt. Det undviker helt ”störande” varma drag, såsom kännbar alkohol, och med dess elegans finns inget av det rustika intryck som de torra Douro-vinerna förr ansågs ha. Jag tror att det här vinet har en struktur för att kunna lagras länge, och jag tycker att det funkar rätt bra nu, men jag har egentligen för lite erfarenhet av den här vintypen i sin moderna och eleganta tolkning för att kunna uttala mig om hur länge man kan lagra dem och om vinerna riskerar att gå igenom en sluten period.

När det gäller druvsorter så skriver Systembolaget ”Ett trettiotal blå lokala druvsorter”, medan producenten skriver ”30-year old field blend… which consists of the indigenous varieties Touriga Franca, Tinta Roriz, and Touriga Nacional”. Så åldern på vingården har i något led av översättningen blivit antal druvsorter…?

Läs förresten Winepunkers redogörelse för flera viner från Wine & Soul för ungefär ett halvår sedan.

Astrales 2009, Bodegas Los Astrales
Ribera del Duero, Spanien. Druvsort: Tempranillo. 229 kr

Utseende: mörkröd
Doft: mogna, sötaktiga mörka bär, bl.a. björnbär och mörka körsbär, varm och lite murrig ton, fat och choklad.
Smak: rejäl koncentration, röda och mörka bär – körsbär och björnbär, bra syra, rätt tydliga tanniner, mycket lätt eldighet, viss beska. Syrlig och tydligt sträv eftersmak.
Sammanfattning: ”mycket vin”, inte lika varm smak som doft, för alkoholen är trots allt i schack. Ung, 90 p.

Sagrantino di Montefalco till vänster och Brunello di Montalcino till höger

Collepiano Sagrantino di Montefalco 2007, Arnaldo Caprai
DOCG Sagrantino di Montefalco, Umbrien, Italien. Druvsort: Sagrantino. 249 kr

Utseende: mörkröd
Doft: mogna mörka körsbär och andra mörka bär, lite sötaktig fruktton, antydan till tjära, fatton med choklad. Fruktdominerad doft, antydan till utveckling.
Smak: mogna mörka körsbär, sötaktig frukt med markerad syrlighet, viss eldighet, påtagliga tanniner, kryddighet, rejäl beska. Tydligt besk och sträv eftersmak med syrlighet.
Sammanfattning: på sätt och vis kanske imponerande, men något obalanserad och alldeles för besk för min smak. Ung, 86 p.

Brunello di Montalcino 2007, Casanova di Neri
Toskana. Druvsort: Sangiovese. 349 kr

Utseende: mellanröd, relativt ljusröd kant
Doft: mogna röda och lite mörka bär, bl.a. jordgubbar och körsbär med lite torkade röda bär, en del utveckling med stallton och lite läder, en del blommighet, viss kryddighet med lite fat. Nyanserad och rätt elegant doft.
Smak: mogna röda bär, körsbär, tranbär och lite jordgubbar, bra fruktkoncentration, rejäl syra, matig och välintegrerad beska, tydliga tanniner, kryddton, te. Sträv och syrlig eftersmak med röda bär.
Sammanfattning: nyanserad, yngre i doft än smak, klassisk Sangiovese-stil men ung. 90+ p.

Domaine Giraud Tradition 2010

Châteauneuf-du-Pape, Rhône. Alkoholhalten anges till 15,0%. 329 kr

Utseende: mellanröd
Doft: mogna röda och mörka bär, hallonlikör, plommonkompott, tallbarr, lite volatil syra, kryddighet, fatton.
Smak: koncentrerad frukt, röda och mörka bär, rejäl eldighet, bra syra, relativt tydliga medeltanniner, tydlig kryddighet, en del beska. Eldig och kryddig eftersmak.
Sammanfattning: intrycket räddas nätt och jämnt av syran, för den balanserar på att vara på tok för eldig. Ung, men lagring måste vara ett vågspel, 88 p.

Den här typen av Châteauneuf är inte riktigt i min smak. Jag har successivt blivit alltmer skeptisk till spritigheten underskottet på balans och elegans i alltför många ”moderna” Châteauneufer, även sådana med höga poäng av bl.a. Parker. Om man inte lyckas hålla alkoholintrycket i schack ett år med bra syra, som 2010, ser jag det som ett klart varningstecken vad gäller producentens profil.

Domaine du Vieux Télégraphe 2009
Châteauneuf-du-Pape, Rhône. Alkoholhalten anges till 14,5%. 499 kr

Utseende: ljus- till mellanröd
Doft: mogna röda bär, delvis torkade och sötaktiga, balsamicoton, lätt blommighet och något utvecklade toner med aningen läder, kryddor. Klart mer nyanserad doft än föregående vin.
Smak: koncentrerade röda bär, lätt sötaktighet i frukten, bra syra, viss eldighet som dock är väl inbäddad, tydlig kryddighet med peppar, lagerblad, kryddnejlika m.m., relativt välintegrerade medel(+) tanniner. Bärig och kryddig eftersmak.
Sammanfattning: komplex och elegant, relativt ung med stor potential, men tillgänglig även nu. 92+ p.

Så här ska en Châteauneuf-du-Pape vara! Mer elegant och med alkoholen mycket mer i schack, trots en varmare årgång! Jämfört med andra typer av röda viner har förstås även det här vinet en viss alkoholkänsla; hade alkoholen varit aningen lägre hade stilen varit nästan perfekt.

De avslutande tre vinerna är alla tre Barolo från 2008, således viner på druvsorten Nebbiolo från Piemonte. De visade upp flera genomgående drag, som toner av röda bär med lite söta och torkade toner, och var rätt klassiska, nyanserade och eleganta. Producenturvalet består dock av 2,5 ”modernister” enligt en som borde veta, och endast Pio Cesare får viss nåd som bitvis ”traditionalist”. Rattis vin var det enda som jag själv tyckte var solklart modernistiskt i stilen, men det beror nog på att årgången inte är alltför varm i stilen.

Pio Cesare Barolo 2008
387 kr

Utseende: ljus- till mellanröd
Doft: röda bär med delvis torkade toner, lite kryddton, blommig, en del fat, elegant.
Smak: röda bär, hygglig koncentration, lite fruktsötma, rejäl syra, relativt tydliga tanniner, en del kryddighet, lätt beska.
Sammanfattning: klassisk Barolo, ung, 89+ p.

Barolo Rocche 2008, Renato Ratti
599 kr

Utseende: mellanröd, ljusare kant
Doft: röda bär, delvis torkade och lite sötaktiga toner, lite mörkare frukt än de andra två vinerna, tydligt blommig och aromatisk, någon parfymton, kryddor, lite tallbarr, en del fat.
Smak: röda bär, relativt sötaktig med intryck av mogna bär, bra syra, kryddig, medel+ tanniner.
Sammanfattning: lite fylligare och sötare än de övriga två, lite ”modern” stil. Relativt ung, mer tillgänglig än de övriga två, 91+ p.

Barolo Cannubi Boschis 2008, Luciano Sandrone
749 kr

Utseende: mellanröd, ljusare kant
Doft: röda bär, lite sötaktiga toner, blommighet, teblad, diskret och nyanserad, elegant.
Smak: röda bär, aningen sötaktigt fruktintryck, bra koncentration, hög syra, kryddighet, medel+ tanniner.
Sammanfattning: klassisk, ung, 91+ p.

Läs även Finare Vinares rapport från provningen.

Annons