Massandra med AuZone

Massandra är en klassisk vintillverkare på Krims sydkust, nära Jalta, som gjorde sig ett namn redan på tsartiden och fortsatte att drivas under sovjettiden. Mycket av produktionen på 13 miljoner flaskor årligen, från 2 000 hektar, är söta viner, både förstärkta och oförstärkta, som till del har gjorts för att efterlikna andra vintyper som portvin och sherry. Olika varianter av muscatviner är också ett paradnummer. Utmärkande för Massandra är också att de sitter på ett mycket stort lager av äldre årgångar, the ”Massandra Collection”, där också en del riktigt gamla viner från andra håll har funnits. Efter Östeuropas befrielse från kommunismen började en del av dessa viner dyka upp på auktionsmarknaden i väst, inte minst i Storbritannien, ibland specialetiketterade av sådana som Sotheby’s för att säljas just på auktion. En del sådana flaskor brukar gå att hitta hos raritetsvinhandlare, till ganska saftiga priser. Jag är dock lite osäker på hur väl de lyckats med att exportera yngre årgångar till väst, för jag har inget minne av att jag före denna provning stött på yngre Massandra-viner. Möjligen ställer användandet av beteckningar som Port, Sherry o.s.v. till det, men för Muscat-vinerna borde inga sådana problem finnas. På Systembolaget finns f.n. inga Massandra-viner eller några andra ukrainska viner att få tag på.

O.W. ordnade förra veckan en provning i AuZone med en blandning av yngre och äldre Massandra-viner, huvudsakligen inköpta på plats eller i Vitryssland. Två av flaskorna var faktiskt vitryska buteljeringar. Jag lärde mig av detta att Massandra på ryska skrivs Массандра, med två ”c”, medan det på ukrainska skrivs Масандра, med ett ”c”. Flaskor sålda förr i tiden har etiketter på ryska, men numera är etiketterna på ukrainska, även när de säljer äldre årgångar.

Vinerna serverades i vanlig ordning blint.

Xeres (Sherry) 1983

Druvsorter: Sercial, Verdelho, Albillo. Minst fyra år på fat, alkohol 19,5%, restsötman anges 2,5 g/l (men det tror jag faktiskt inte på – den är sötare än så).

Bärnstensfärgad. Doftar flor (jästaromen hos finosherry), valnötter, torkad gul frukt, en del gula äpplen, kryddor, lönnsirap och vit glögg. Smaken är halvtorr, rätt eldig, tydligt kryddig, gul frukt. Mycket eldig och kryddig eftersmak. Lite ”övereldig” med lite tunn frukt, men förbättrades något i glaset. Doften var dock bättre. 83 p.

Doften påminde mig om en vin jaune med mognad, eftersom den kombinerade fino-aromerna med en hel del oxidationstoner. Andra pratade om amontillado.

Portvejn Krasnij Krimskij (Rött Portvin från Krim) 2003

Druvsorter: Morastel, Saperavi, Bastardo Magarachskij. Tre år på fat, alkohol 17,5%, restsötma 100 g/l. Vitrysk buteljering.

Ljus- till mellanröd med tawnyton och tegelkant. Doft av relativt mörka bär, torkade röda bär, lakrits, en del russin och katrinplommon. Halvsöt, röda bär, rätt bra syra, lite lakrits, lätt eldig, en del tannin. Eftersmaken är diskret eldig, söt och fruktig. Portvinslik, men med ljusare frukttoner och lite mindre koncentration. 86 p.

Framstod som en portvinsstil någonstans mellan LBV/vintage och Tawny. Aromer hittade av andra inkluderade mjölkchoklad, chark och rök.

Muscat Bieli Krasnava Kamja (Vit Muscat från den röda stenen) 1998

Druvsorter: Muscat Blanc. Två år på fat, alkohol 13%, restsötma 230 g/l.

Mörk bärnstensfärg med orangeton. Doft av apelsin, blomton, parfym, tydlig kryddton, vita russin och annan torkad frukt, oxidationsinslag. Rejält söt smak, röda bär, torkad frukt, apelsin, bra fruktkoncentration, tydligt kryddig, lätt eldig men med väl inbäddad alkohol. Söt och kryddig eftersmak. 88 p.

Var rätt lik oxidativt fatlagrad Muscat, t.ex. Muscat de Setubal, men sötare. Min favorit bland vinerna.

Pino-Gri 2007

Druvsorter: Pinot Gris. Två år på fat, alkohol 16%, restsötma 160 g/l.

Mörk bärnstensfärg. Doft av röda bär, kryddor, blodapelsin, torkade röda bär, en del blom- och parfymton, lite valnötter. Dovare doft än föregående vin. Rejält söt smak, röda bär, en del gul frukt, torkade bär, en hel del kryddtoner, antydan till tannin. Söt och kryddig eftersmak. 87 p.

Det här vinet påminde en hel del om det föregående, även om doften var lite mindre explosiv, och det visade upp en del rödvinsinslag i aromerna. Jag trodde därför att det var en oxidativt fatlagrad Muscat, men kanske en Muscat Rose eller Muscat Rouge, i likhet med rosé-varianter av Moscatel de Setubal. För att vara en Pinot Gris tycker jag att det var klart aromatiskt vin.

Portvejn Livadia (Portvin från Livadia) 1985

Druvsorter: Cabernet Sauvignon. Tre år på fat, alkohol 18,5%, restsötma 85 g/l.

Mellanröd färg med mahognyton och tydligt bleknad tegelkant. Doft av röda bär, kakao, bokna äpplen och äppelskrott, kryddtoner, en del nötighet. Tydlig oxidation, men mer av typen ”gammalt oförstärkt vin”. Söt smak, röda bär, kryddig, bl.a. kanel?, lite eldig, en del tannin, viss beska. Diskret eldig eftersmak. Smaken bättre än doften, men tappade nog i glaset. 81 p.

Portvejn Bieli (Vitt Portvin) 1947

Druvsorter: Cabernet Sauvignon(!). Alkohol 17,5%, restsötma 95 g/l.

Ljus bärnstensfärg med gyllenton. Doft med tydligt parfymerade toner, honung, gul frukt, en del marsipan, viss kryddton, mineral, mentol. Aromatiskt men med utvecklade toner. Smak av honung, gul frukt, apelsin, lite torkade bär, kryddtoner, hygglig syra, mycket lätt beska. Eftersmak med kryddighet och lätt eldighet. 87 p.

Det här vinet gjordes bara fram till 1951. Ett sött vitt starkvin på Cabernet, det får nog ses som ett av årets mest udda viner, och då inte beroende på att vi är kvar i januari.

Muskatel Chernij (Svart Muskatell) NV, buteljerad 2011

Druvsorter: Muscat ”och andra europeiska sorter”. Ej fatlagrad, alkohol 16%, restsötma 150 g/l. Vitrysk buteljering.

Mellan- till mörkröd färg med blekröd kant. Doft av mogna röda bär, torkade röda bär, en del lakrits, kryddtoner, rätt tydlig blommighet. Mindre torkade toner än Port, och med Muscat-inslag. Mycket söt smak, röda och mörka bär, lite torkade där, kryddtoner, inga direkta tanniner. Söt och kryddig eftersmak. 88 p.

Ganska tydlig ”Black Muscat”-stil.

Det här var min första bekantskap med Massandra-viner, och det var en mycket intressant och lärorik provning. Vinerna var helt OK, och överträffade förväntningarna hos flera deltagare, även om inga av dem kanske var helt lysande. Det var ganska lätt att identifiera de som skulle efterlikna en annan vintyp. Ett genomgående drag för dem var att syranivån inte var så hög. Jag noterade också att vi i flera fall överskattade åldern på vinerna, vilket är lite anmärkningsvärt för förstärkta viner, men på sätt och vis kanske inte oväntat om syran är lägre än i t.ex. Madeira eller Vintage Port. Detta gör att jag, kanske något paradoxalt, känner en viss tvekan inför om Massandra-viner verkligen är lämpliga för riktigt lång lagring. (De rätt korta korkar de använder gör inte saken bättre.) Baserat på detta lilla urval skulle jag säga att berömdheten hos gamla Massandra-viner beror på att de finns och har pytsats ut på auktionsmarknaden, inte på att vinerna nödvändigtvis vinner på att lagras åtskilliga decennier.

Jag kan mot bakgrunden av min fundering kring de äldre vinerna heller inte låta bli att kommentera prisnivån på viner som går att köpa i väst. Det finns en brittisk sajt som säljer både yngre och äldre viner. De yngre vinerna kostar £ 12 till £ 15, en mycket rimlig prisnivå. Det enda Massandra Collection-vin som det går att se pris på utan att logga in är  White Muscat of the Red Stone 1991 som de vill ha £ 157,50 för, att jämföra med £ 14,92 för den senaste årgången (där exakt årgång inte specificeras). At ta 11 gånger så mycket för ett 18-19 år äldre vin betraktar jag som rena rånet. Dubbelt så mycket hade varit rimligt, men fan inte 11 gånger. För det priset kan man köpa ca 60 år gammal Madeira, eller en klart drickmogen Vintage Port från ett topphus i en toppårgång, som 1970. Jag tycker inte det finns någon tvekan om att Madeira eller Vintage Port är ett bättre köp i detta läge. Men många de yngre Massandra-vinerna framstår som prisvärda om man väl kan hitta dem, särskilt om man gillar Muscat-starkviner, där jag tycker de gjorde bäst ifrån sig.

Andra omdömen om provningen hos Winepunker och på AuZine.

Annons