Ett kort inlägg för att visa att jag fortfarande lever. Räknar med att återuppta mer regelbundet bloggande i början av mars, och det finns då en hel del intressant ”backlog” från hösten och vintern kvar att skriva om, bl.a. två provningar med Guigals bättre röda viner (en med 2007:or inklusive LaLa:erna och en La Turque-vertikal), en Dom Pérignon-vertikal hos Decanter, en provning med Château Latour från 1980-talet, en Ornellaia-provning, en snabbutflykt till Ahr med stopp hos den lilla regionens sex topproducenter o.s.v.
Men först en snabb provningsnotering av en brett distribuerad Barolo i human prisklass.
G.D. Vajra Barolo Albe 2007
Druvsort: Nebbiolo. 189 kr i den statliga butiken.
Ljusröd färg. Doft av röda bär – tranbär och körsbär – med lite nypon, antydan till torkade bär och lite likörkänsla, lite mentol och eukalyptus, lite krydd- och fatton och aningen blommor. Medelfylligt, toner av mogna röda bär, framför allt tranbär, medelkoncentrerad frukt och aningen sötmaintryck i attacken, stramare mitt tack vare bra syra och aningen mer än medelhöga tanniner. Eftersmak med diskret beska och en del strävhet. Alkoholen (14,5%) är dock lite kännbar från start till eftersmak och balanserar på gränsen för att vara för hög. I övrigt ett trevligt och rätt typiskt vin, men balansen är alltså inte helt perfekt. Dock ett rimligt köp om man är ute efter en lättillgänglig Barolo som går att dricka nu. 87 poäng.
Vinet kan säkert lagras i några år, men jag känner alltid en viss tveksamhet till vad som händer med ett vin om alkoholen är kännbar redan i dess ungdom. Parkers nyligen avgångne medarbetare Antonio Galloni har gett detta vin 91 poäng och rekommenderar att dricka det 2015-2025, men så lång lagring skulle jag se som ett riskprojekt för andra än de rätt alkoholtoleranta.
Det finns lite olika bud om vinfieringen av detta vin. Systembolaget säger ”tre år på stora slavonska ekliggare”, vilket låter klart traditionalistiskt, medan importören Moestue skriver ”Druvorna för Barolo Albe avstjälkas 80 % innan vinet jäser på stora slovenska ekfat och får ca. 2 veckors macerationstid vid max 30 grader. Efter macerationstiden dras vinet om och lagrar 2 år på en blandning av traditionella botti och nya barriques. Vinet buteljeras utan filtrering och får lagra ytterliggare 6 månader på flaska innan det börjar säljas.” Det låter mer som ett mellanting mellan traditionell och modern vinifiering. Klart är i alla fall att 2007 i Piemonte är en årgång med relativt varm karaktär och således mogna druvor, och det avspeglar sig i detta vin. Jag gissar att jag kommer att tycka bättre om 2008:an när den kommer, för den årgången ska generellt vara stramare.
Vintomas blogg 
Trevlig läsning, kul med nya inlägg!
Mycket vin för pengarna tycker jag, ett av de mest komplexa rödvinerna på SB I sin prisklass. Åtminstone av standardvinerna. Jag tror inte det utvecklas så jättemycket dock.
Håller med om att den här inte är något vin för källaren, där kan man istället lägga Bricco Viole från samma producent. Albe är högklassig Nebbiolosaft att drickas i närtid.
Instämmer, det finns ingen anledning att lagra en barolo när den är avrundad och lättdrucken. Fynd!
ASi
Pingback: G.D. Vajra Barolo Albe 2008 | Vintomas blogg