Champagneblandning med Munskänkarna

Något som blivit en tradition i Stockholmssektionen av Munskänkarna är att på vårkanten ordna en stationsprovning av Champagne. Stationsprovningar läggs upp som nyhetprovningarna, där man provar ett antal viner öppet i egen takt, genom att hämta dem två och två. Den här gången var det tolv viner som stod på programmet, varav i och för sig två var andra mousserande viner. Temat var mer fullständigt ”Champagne – beundrare, delområden och stilfrågor.” Det där med ”beundrare” innebar att även två icke-champagner fanns med. Även om jag varit delaktig i uppkorkandet av ett och annat bubbelvin inom sektionen, var jag denna gång inte alls inblandad i urvalet eller arrangemanget.

Munskänkarna Champagne 20130513

Par 1: Sussex mot Champagne

Ridgeview Bloomsbury 2010

Sussex, Storbritannien. 61% Chardonnay, 27% Pinot Noir och 12% Pinot Meunier, 227 kr.

Doften är fruktig med äpple, vita vinbär, lite citrus, lätt blommighet, relativt mogen frukt, lätt brödig. Smak med fruktig attack, fruktsöt och drar nästan åt sec-hållet i intryck (hur Systembolaget kan ange ”sötma=1” på denna är för mig en gåta), rätt bra fruktkoncentration, bra syra, grönt äpple och citrus, viss beska i eftersmaken. Fruktig, helt OK men något enkel stil, beskan drar ner en del. 82 p.

Aromerna ger mig ärligt talat inte riktigt någon champagnetrigg, så det är för mig mer ett habilt mousserande vin som bör jämföras med en fruktig Crémant än något som konkurrerar med den äkta varan. Sedan får britterna tro vad de vill. Jag provade ett antal Ridgeview-viner i höstas, inklusive Bloomsbury 2009 (som av min beskrivning och mina 80 poäng att döma var svagare än 2010:an), och hade ungefär samma intryck då. Men kul att det går att köpa ett av deras viner i Sverige. Hörde några andra på provningen som var lite mer imponerade än jag, så prova själv om du är nyfiken!

Castellane Brut

40% Pinot Noir, 30% Chardonnay och 30% Pinot Meunier, 199 kr.

Rökig doft, rätt brödig, med äpple och citrus, lätt blommig. Mer jästig/”sur lie”-influerad  och kritig doft än britten. Smak med fruktig attack, också lite kännbar dosage, grönt och lite gult äpple, bra syra, aningen beska. Tydliga champagnetriggar och otvetydigt äkta vara, men lite enkel i stilen och med en aning grovhet som indikerar att druvråvaran nog inte håller toppklass. 84 p.

199 kr är ett klart bra pris för en väletablerad storhuschampagne, billigast i denna kategori. De bästa storhusskumporna i prisklass 350-400 kr (t.ex. Bollinger, Henriot, Jacquesson, Pol Roger, Roederer) är klart bättre än så här, men det finns en och annan i prisklass 299-366 kr som ofta inte är bättre än så här, eller höjer sig så marginellt över den här nivån att det inte är värt att betala 50-75% mer för den lilla skillnaden. Så ett studentvänligt pris, och något man absolut kan sträcka sig till att bjuda svärmor på, om man drabbas av ett anfall av generositet.

Resultat av denna rond var därför Sussex-Champagne 0-1, trots att Champagne skickade en spelare från korplaget.

Par 2: Franciacorta mot Champagne

Ca’ del Bosco Cuvée Prestige

75% Chardonnay, 15% Pinot Noir och 10% Pinot Blanc (”Bianco”), 239 kr.

Fruktig doft av mogna äpplen, annan gul frukt (kanske vit persika?), lite mineral, mycket lätt rökton. Fruktig smak, lätt fruktsöt attack, därefter torr och mineralisk mitt, rätt hög syra, lätt beska som gifter sig med mineraliteten, som ligger kvar i eftersmaken. Bra men inte champagnestil: för fruktig och ej typiska aromer. 87 p.

Klart bra för ett italienskt bubbel, men å andra sidan brukar det vara i just Franciacorta man hittar de bra sakerna. Tycker dock att de ibland är lite mer champagnelika än så här.

Delamotte Brut

50% Chardonnay, 30% Pinot Noir, 20% Pinot Meunier, 285 kr.

Rökig doft, gula äpplen, bröd, antydan till nötighet. Trevlig champagnedoft och rätt utvecklad doft för en standardskumpa, mer som de brukar bli när man låtit dem få lite extra flasklagring. Smak med äpple, citrus, relativt hög syra, en del mineral, lätt beska. Rätt stram, bra balans, 87 p.

Smaken var inte lika utvecklad som doften. En bra standardchampagne, torrare än Castellane. Delamottes styrka är dock framför allt blanc de blancs-champagner.

Faktiskt en oavgjord rond.

Par 3: Côte des Blancs mot Montagne de Reims (i grenen Chardonnay)

Pierre Péters Cuvée de Réserve

Chardonnay, 295 kr.

Doften är grönäpplig, lätt rökig, lite örtig, med en del citrus och vita blommor. I smaken finns grönt äpple med inslag av äppelkart, hög syra, mineral, frisk grönäpplig avslutning men med lite beska. Lite örtig doft och äppelkartig smak, men i övrigt rätt bra. 86 p

Jag undrar vilka årgångar som finns i blenden, för även om gröna äpplen är naturligt för en blanc de blancs brukar jag inte uppleva Pierre Péters som så här örtig och kartig, och den brukar vara något starkare. Jag får ett intryck av att det borde finnas en svalare, inte riktigt fullt mogen årgång i blenden. Den utmärkta 2008 och den varma 2009 känns uteslutna, och det borde vara för tidigt för 2011, så rimligtvis 2010?

Henri Giraud Esprit de Giraud Blanc de Blancs

Chardonnay, varav 90% från ståltank och 10% (Chardonnay från Aÿ) legat på fat enligt databladet379 kr.

Doften är rökig med gröna och gula äpplen med karaktär av mogna äpplen, lätt ylleton med antydan till fat. Något mer än medelfyllig smak med karaktär av moget grönt äpple (kanske välvaxad Granny Smith?), en del kryddton, hög syra. Skulle nog kunna utvecklas med lagring, 87+ p.

Mer substans än det föregående vinet, men lite endimensionell i smaken, annars hade det nog blivit 1-2 p mer. Fatinslaget märks inte alls i smaken.

Således seger till Montagne de Reims, men spelaren från Côte des Blancs var nog inte i toppform. Den geografiskt petige skulle dessutom placera Aÿ, där Henri Giraud har sin hemvist, i Vallée de la Marne, snarare än i Montagne de Reims. Icke-franska champagnekartor säger ibland annorlunda, men på de officiella jag sett sträcker sig Marnedalen även öster om Epernay till bl.a. Aÿ och Mareuil-sur-Aÿ, och det är först uppe på sluttningen, i Louvois, Tauxières och Bouzy, som man är i Montagne de Reims. Så frågan är om tävlingsresultatet egentligen räknas för Montagne de Reims. 🙂

Par 4: Côte des Bar mot Montagne de Reims (i grenen Pinot Noir med låg eller ingen dosage)

Marie-Courtin Efflorescence Extra Brut 2008

Pinot Noir, 425 kr vid privatimport från Vinik.

Doft av mogna gröna och gula äpplen med antydan till bokna äpplen, diskret ton av parfym och honung, mineral, klart elegant. Smak med bra koncentration, torr, gröna äpplen, citrus, tydlig mineralton, hög syra. Ung, kan nog utvecklas, 89+ p.

Elegant doft, men förvånansvärt grönäpplig smak för något med 100% Pinot Noir. Har substansen för att ha balans även med låg dosage.

Finare Vinare provade den på nyårsafton med fyrverkeriartat resultat. Antonio Galloni gav den hela 95 poäng när han fortfarande fanns kvar på The Wine Advocate. Det är ungefär den poäng som TWA ger en riktigt bra prestigechampagne i en toppårgång, eller lite mer än genomsnittet för olika releaser från Selosse, som fått allt från 89 till 98. Även om det här var ett riktigt bra vin med elegans och komplexitet, tycker jag inte riktigt att de jämförelserna känns riktigt ”spot on”, för de jämförelseobjekten brukar ha mer substans och mer utveckling. Men jag ska definitivt återbesöka den här Champagnen!

André Clouet Silver Brut Nature

Pinot Noir, låg dosage, 289 kr.

Rökig doft med lite stendamm, äpplen inklusive gröna äpplen, en del mineral, lite utveckling. Medelfyllig, torr smak, gröna äpplen, hög syra, viss kryddighet. Relativt ung i smaken, 87 p.

Bra aperitifstil, och lite av ”bra storhusstil” över den. Jag tycker att den vanliga André Clouet (Grande Réserve) brukar vara lite fylligare än så här, men jag kan ha blivit lurad av att ha Marie-Courtin i glaset bredvid.

Här gick Côte des Bar segrande ur matchen, men å andra sidan får det närmast betraktas som osportsligt att skicka en årgångschampagne från en toppårgång mot en årgångslös stackare som är en dryg hundring billigare.

Par 5: Vallée de la Marne mot Montagne de Reims (i grenen valfri Pinot)

Françoise Bedel Brut Entre Ciel et Terre

80% Pinot Meunier och 20% Pinot Noir, 349 kr.

Doft med moget äpple inklusive grönt äpple, antydan till honung, lite blommighet. Fruktig smak, bra koncentration, gult äpple och annan mogen gul frukt, antydan till honung, bra syra, mineral. 88 p

Mailly Grand Cru Blanc de Noirs

Pinot Noir, 319 kr.

Lite rökig doft, äpple, någon örtig ton, lite parfymerad. Doften framstår som lite otypisk för en blanc de noirs, nästan lite omoget intryck. Smak med äpple och äppelmos, rätt bra koncentration, rätt tydlig beska. 85 p

Den här var sämre än Maillys champagner oftast är, med sin örtiga doft och beska smak. Kan det vara någon dålig årgång i blenden? Åter funderar jag på om det är 2010 som kan vara så här. Oavsett vilket är det här inte en godkänd insats för en blanc de noirs för en producent som har riktigt bra rykte för att vara ett kooperativ.

Marnedalen vann över Montagne de Reims, men jag tror inte att deras lagledare är riktigt nöjd med vilken spelare han skickade fram. Mailly har som nämnt rykte om sig att vara ett av de två bästa kooperativen i regionen, men det ryktet kan knappast behållas någon längre tid om de presterar på den här mediokra nivån med ett vin som ändå borde vara ett halvt steg upp från deras basnivå.

Par 6: En fråga om stil

Billecart-Salmon Brut Reserve

40% Pinot Meunier, 30% Pinot Noir och 30% Chardonnay, 349 kr.

Doft av moget äpple, lite persika, lätt parfymerad, lite rökton. Smaken är fruktig men ändå torr med grönt och gult äpple, bra mineralton, lite kryddig, relativt hög syra. Bra matighet, närmast vintage-koncentration. 88 p

Jacquesson Cuvée 736

53% Chardonnay, 29% Pinot Noir och 18% Pinot Meunier, basårgång 2008, 359 kr.

Doften är rökig med stenig mineralton, äpple, lite citrus. Torr, medelfyllig smak med citrus, grönt och gult äpple, tydlig stenig mineralton, lätt antydan av kryddighet och rökighet. Stram och rätt elegant, har potential att utvecklas, 89+ p

Jämfört med Munskänkarnas Jacquesson-provning drygt 2,5 månader tidigare (se den bloggposten för mer info om Jacquesson och 700-cuvéerna), i slutet av februari, ger jag 736:an aningen högre poäng, för då fick den 88+ p och nu 89+ p. OK, inom felmarginalen, men ändå åt rätt håll. Och då har den ännu inte fått några utvecklade toner än. 736 är absolut en release att lagra för framtiden, och sådant passar ju särskilt på magnum. Säljer då importören Vinovum magnumflaskor via Systembolaget? Nähädå, det är tydligen förbehållet restaurangsortimentet. Tja, det får väl ses som en uppmaning att beställa från utlandet istället.

Den 2008-baserade Jacquesson 736 och Marie-Courtin 2008 var alltså de två bästa på provningen.

En intressant uppställning med flera intressanta parvisa jämförelser, och en blandning mellan champagnehus och småproducenter.

Annonser
Det här inlägget postades i Champagne, Chardonnay, Lombardiet, Munskänkarna, Pinot Meunier, Pinot Noir, Storbritannien. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Champagneblandning med Munskänkarna

  1. Ping: Mixed Champagnes | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s