Hos Jean-Marc Brocard i Chablis

Vid mitt besök i Chablis tittade jag även in i Jean-Marc Brocards butik. Inledningen om Chablis finns här.

J-M Brocard 20130703

Brocards är kanske de vanligast förekommande chablisvinerna i Systembolagets butiker, så producenten är väl relativt bekant för många svenskar, med sina gröna skruvkapsyler. Intressant nog så hade vinerna på plats vanlig kork, så skruvkapsylerna verkade vara reserverade för export till mer progressiva länder än Frankrike själv.

Traditionellt var Brocard en ”ståltanksproducent” som helt undvek ek. Jag har flera gånger stött på uppfattningen att Brocard aldrig använder ek, exempelvis hos deras svenske importör Johan Lidby, som skriver ”ekfat används aldrig i produktionen då man menar att det maskerar den äkta Chablisstilen, med sin rena, mineralbetonade och friska syra”.  Så är faktiskt inte längre fallet, men jag vet faktiskt inte sedan hur länge. Om man läser deras egen tekniska information, fiches techniques, på nätet använder de faktiskt ek i alla fem grand cru:erna och fyra av nio premier cruer i deras ”normala sortiment”. Vissa av deras grand cru:er får också ligga förvånansvärt länge (18 månader) på jästfällningen på ekfat.

För de fem grand cru:erna specificeras följande

  • Bougros: hälften på stora fat (foudre), hälften på ståltank
  • Vaudésir: små fat (fût)
  • Valmur: stora fat
  • Les Clos: stora fat
  • Les Preuses: äggformade betongtankar (cuve Nomblot) och små fat – de där äggformerna har börjat dyka upp på många ställen på senare år. De står ju redan på något slags landningsställ, så sätt antenner på dem och man tror att de anlänt från yttre rymden…

De fyra premier cruerna som får fatbehandling är Côte de Jouan, Fourchaume, Mont de Milieu och Vaulorent, och de får endera en liten andel fût eller en stor andel foudre. De övriga fem i sortimentet vinifieras till 100% på ståltank.

Från 1998 har Brocard successivt börjat använda biodynamisk odling i sina vingårdar. De av vinerna som är biodynamiskt odlade känns igen på en liten nyckelpiga på etiketten. Desssutom finns en serie viner med annan etikett som heter Julien Brocard, som är Jean-Marc Brocards son, där alla viner är biodynamiska. Jag vet inte riktigt vad som i övrigt skiljer dem från de nyckelpige-märkta ”vanliga” vinerna, för skördeuttagen och ekpolicyn verkar vara ungefär samma. Julien Brocard-vinerna verkar inte säljas i Sverige.

J-M Brocard Petit Chablis 2011, € 7,90
Finns i Sverige för 109 kr, resp. 59 kr för halvflaska.

Lite blommig, mineral, äpple, 85 p

J-M Brocard Chablis ”Les Vieilles Vignes de Sainte Claire” 2011, € 13
Finns i Sverige för 169 kr.

Lite blommig, aningen mogen frukt, mineral, hög syra. Relativt fruktig stil. Ung men tillgänglig, 87(+) p

J-M Brocard Chablis Premier Cru Fourchaume 2011, € 16
Finns i Sverige för 199 kr, men det verkar fortfarande vara 2010 som gäller.

Mineral, rökig, äpple (huvudsakligen gröna äpplen), lätt blommig, relativt fruktig smak. Relativt ung, men tillgänglig, 88 p

J-M Brocard Chablis Premier Cru Vaulorent 2011, € 19,90

Doft med mineral, gult äpple. Smak med mineral, citrus, hög syra, mineralisk eftersmak. Relativt ung, viss tillgänglighet, 89(+) p

J-M Brocard Chablis Grand Cru Les Clos 2010, € 33
Finns i Sverige för 369 kr, men det verkar fortfarande vara 2009 som gäller.

Doft av mineral, gult äpple, lätt kryddton. Smak av mineral, bra koncentration, gult och grönt äpple, hög syra, mycket mineralisk eftersmak. Ung, 91(+) p

Det här vinet serverades lite varmare än de övriga, eftersom flaskan var nyöppnad. 2010 är en mer klassisk Chablis-årgång än 2009 som går att köpa i Sverige just nu när det gäller detta vin, och lite vassare än 2011, men 2010 lär vara mer tidskrävande än 2009 och 2011.

Julien Brocard Chablis Boissonneuse 2010, € 13

Doften är rökig med mineral och lite citrus. Smak av stenig mineral, gröna och gula äpple, hög syra, eftersmak med mineral. Bra för en bychablis! Ung, 88(+) p

Julien Brocard Chablis Premier Cru Vaudevey 2011, € 16,90

Doft med mineral, lite rökig, gul frukt inklusive gult äpple. Smak med mineral, äpple, rökig, lite fruktig. Relativt ung, 89(+) p

Ett mycket preliminärt intryck baserat enbart på dessa två viner är att Julien Brocard-vinerna verkar vara ett strå vassare än de vanliga Jean-Marc Brocard-vinerna. Stilen framstår som lite mer klassisk, med tydligare rökiga aromer.

Även J-M Brocard tycker jag är helt OK kvalitetsmässigt, och de säljs till rimliga priser. Jag har i grunden inget emot att de har börjat använda en del ek i sina bättre viner, för jag noterade ingen påtaglig ekfatston i de två provade vinerna som bör ha fått ek – Fourchaume och Les Clos. Skruvkapsyler på hela sortimentet (som gäller i svensk distribution) ger alltid pluspoäng hos mig. Vinerna är klart typiska för Chablis, men baserat på deras 2011:or (fyra provade) tycker jag faktiskt inte att de kan räknas till områdets allra mest klassiska och mineraldrivna. Det har de lite för mycket frukttoner och blommighet för, vilket placerar dem en aning åt det snällare och mer lättdruckna hållet – för att vara Chablis, alltså. De två 2010:orna var som förväntat lite vassare än 2011:orna. Nu kanske man inte ska förvänta sig en alltför tuff stil hos en stor firma, och hade de haft tuffare och mer lagringskrävande stil skulle de kanske inte vara så brett distribuerade i Sverige. Brocards kvardröjande rykte som ”Chablis helt utan ek” gör nog däremot att de har rykte om sig att göra stramare och mer klassiska viner än de faktiskt gör.

Annonser
Det här inlägget postades i Chablis, Chardonnay. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hos Jean-Marc Brocard i Chablis

  1. Erik Eldhagen skriver:

    Utmärkt inlägg! Jag har gjort liknande noteringar vad gäller deras viners mer neutrala o tropiskt fruktiga karaktär, inte minst har man känt den litet feta kroppen på viner som fått ligga länge på jästfällning o med en del batonnage. 2009 o 2011 inte så kul årgångar, däremot 2008 mer prisvärd. Sen har jag haft några riktigt trevliga upplevelser med äldre årgångar m ibland ett par decennier på nacken. Vad gäller den förändrade stilen kan man ju fundera på om det har ngt med att Clotilde D lämnade som vinmakare o startade eget, med mkt mer stram o klassisk stil?
    Mvh
    Erik

    • vintomas skriver:

      En bra fråga. Kanske är det sonen Julien Brocard som står bakom det hela? Han verkar ju vara den som infört det biodynamiska hos Brocard, och biodynamiker i allmänhet har väl inget emot ekfat, eftersom trä ju är ett naturmaterial med lång historia i vinvärlden. Ståltankar kunde ju mer misstänkas störa de kosmiska energierna och liknande. 🙂 Jag har som sagt inte lyckats lista ut när började använda ek. Med tanke på hur många uppgifter det finns om att de inte använder ek, så kanske det inte var så länge sedan, eller så har inslaget kommit smygande via vissa grand cruer.

  2. Ping: Jean-Marc Brocard in Chablis | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s