BYO med lustiga sammanträffanden på Knivsöder

I början av sommaren drogs det åter ihop till en BYO via finewines.se. Det hela utspelade sig på den del av Södermalm som vanligen går under namnet Knivsöder. Som vanligt riktigt högklassiga viner, men för omväxlings skull stod Champagne för mindre än hälften av vinerna, och det fanns inte mindre än fyra icke-bubblande vita viner med, en kategori som ofta blivit rätt styvmoderligt behandlad i dessa sammanhang. Bland vinerna dök det upp tre par som tydligt hörde ihop, men bara ett av paren hade planerats – de två Chassagne-Montrachet premier cru från 2008 som togs med av samma person. De övriga två paren, två Selosse Substance med olika degorgeringsår samt två Chablis premier cru från vingården Le Forets, var rena sammanträffanden! Vinerna serverades i vanlig ordning blint, och det måste erkännas att blev ett antal snedtramp i gissningarna, även i de fall vi var rätt överens i våra gissningar.

Champagner

Vinferno 20130615 1

David Léclapart l’Alchimiste 2006
Champagne, rosé, 100% Pinot Noir

Utseende: mellanröd, tydlig mousse.
Doft: rödvinsdoft med körsbär och björnbär, kryddton och tjära, lite fat. Drar mer mot fatad rödvinsdoft med tid i glaset.
Smak: fruktig, lätt fruktsöt attack, tydligt kryddig, medelhög syra. Mitt med tanniner och torrhet, rejäl kryddton i eftersmaken.
Sammanfattning: kraftig, udda stil, 87 p?

Aromerna här var inte uppenbart Pinot Noir för mig, utan mina tankar drog snarare mot något i stil med Grenache. Jag trodde inte att det var Champagne eftersom syran var väl låg för det och attacken rätt så söt. När jag fick reda på att det var Pinot Noir gissade jag fortfarande inte Champagne utan funderade jag först på om det kunde vara en tysk ”Rotsekt” eftersom den var mer röd än rosé i färgen. Jag hade inte provat det här vinet förut, men däremot de vita från Léclapart. Det nämndes att just den här inte alltid fått så bra omdömen, och jag tycker att den inte är särskilt lik de vita Léclapart i stilen, eftersom de har betydligt mer av elegans och mineralitet. Den enda andra roséchampagne jag provat som har haft en liknande färg var Jacquessons Terres Rouges, och den hade klart mer syra och mineraltoner än så här.

Bollinger La Grande Année 1999
Champagne, ca 2/3 Pinot Noir och 1/3 Chardonnay, degorgerad juli 2008

Utseende: klargul, ljusast bland de fyra vita bubblen
Doft: citrus inklusive citrusskal, mogen gul frukt, lite mognadston, eventuellt lite fat, mineral, lätt rökig, lite parfym
Smak: citrus, grapefrukt, relativt hög syra, en del kryddton, bra koncentration (men ej direkt ”fet”), lång eftersmak
Sammanfattning: har ej nått toppen än, 92 p

Det här vinet framstod som yngre och hade mer syra än väntat, och saknade i huvudsak de toner av bokna äpplen och Pinot som alltid brukar finnas i Bollinger och då särskilt Grande Année och R.D. Alla trodde att det här var en blanc de blancs med fat! Att det fanns fat stämmer ju i och för sig, men Bollinger brukar inte framstå som en blanc de blancs, och 1999 är ju inte en årgång som borde dra i den riktningen. En mycket bra, men klart udda flaska.

Selosse Substance, degorgerad 29 oktober 2008
Champagne, 100% Chardonnay, basvin från solera

Utseende: mörkt guldfärgad med bärnstenston, mörkast bland de fyra bubblen
Doft: röda äpplen, bokna äpplen, apelsiner, lite fat, djup fruktton med kryddtoner, lite oxiderad ton, lite parfym
Smak: bra koncentration, äpple, grapefrukt, kryddig, lite nötighet, rejäl mineralton, hög syra, frisk och lång eftersmak med lite grönt äpple.
Sammanfattning: härligt utvecklad, 94 p.

Här var vi ganska snabbt inne på Selosse, och Substance var nog huvudgissningen. Intressant nog var den ett år yngre varianten mörkare i färgen.

Selosse Substance, degorgerad 2007
Champagne, 100% Chardonnay, basvin från solera

Utseende: guld med bärnsten
Doft: bokna äpplen, nötighet, apelsin, oxidationstoner, tydlig utveckling, lite parfymerad
Smak: bokna gula äpplen, kryddighet, klart bra syra, lång eftersmak.
Sammanfattning: härlig utveckling, men slankare än föregående, 92 p.

Inledningsvis var det här vinet likt det föregående, men det blev mer olikt med tid i glaset. Det hade mindre fat i doften och var lite slankare i smaken. Vi var inne på Selosse även här, men jag gissade att det kanske kunde röra sig om en Intial med ålder (kanske 10 år?), som på så sätt fått oxidationstoner. Jag tänkte då tillbaka på Selosse-provningen i december 2012, där de fem år gamla vinerna var förvånansvärt Substance-lika. Intressant nog så var det väl samma Substance-degorgering då som nu, så kanske berodde intrycket då också på en lite slankare batch av Substance?

Jag är förvånad över hur olika de två degorgeringarna av Selosse var, med tanke på att det bara var ett års skillnad i degorgeringsdatum mellan dem. Lite skillnad i utveckling kan ju förklaras av lagringsförhållanden, men här verkade det vara en påtaglig skillnad i basvinet, eftersom ”2007:an” var slankare. Om man använder en solera, med kontinuerlig blandning av årgångar och inte tar ut en alltför hög andel varje år, borde det inte bli så stor skillnad på bara ett år. Men om man ska spekulera kan man ju undra om den svaga årgången 2001 skulle kunna vara den senast påfyllda i deg-2007:an och den ypperliga årgången 2002 den senast påfyllda i deg-2008:an? Det skulle kunna stämma om flaskorna ligger drygt 5 år på jästfällningen, vilket låter fullt rimligt.

Krug Grande Cuvée, gamla etiketten (guld med rött), degorgerad 2002
Champagne, Pinot Noir/Chardonnay/Pinot Meunier. Korkkod A221, så degorgerad mars/april 2002, basår bör vara ca 1995.

Utseende: ljust gyllene färg
Doft: tydligt rostad ton av hasselnötter, rökig med toner av krutrök, kakao, bakom röken finns gul frukt; stor doft.
Smak: rejäl koncentration, gula äpplen, citrus, enorm mineralitet och en ”mineral-attack”, riktigt hög syra, frisk eftersmak.
Sammanfattning: ett stort vin med mycket utvecklad doft, relativt ung smak, tål mer lagring. 94 p.

Det här var mitt bidrag, men jag säger ändå att det nog är den bästa Grand Cuvée med den här etiketten som jag har provat, i alla fall på 75 cl-flaska. Jag tycker den snarare höll en ”normal” Krug Vintage-klass, som Grande Cuvée med lite ålder ska vara när den är riktigt bra. En kompis hade lovprisat just den här batchen tidigare, efter att tidigare blivit besviken på några yngre Grande Cuvée, så det var trevligt att jag tyckte samma sak.

Vitt – allt visade sig vara från Bourgogne

Vinferno 20130615 2

Raveneau Chablis Premier Cru Forêt 2004

Utseende: ljusgul
Doft: citrus, diskret parfymton, mineral, kryddor. Förändrade sig rätt mycket i glaset; ett tag fanns lite godiston (som var positiv) och efter ett tag kom lite röktoner.
Smak: torr, citrus och framför allt grapefrukt, gult äpple, lite godiston, relativt bra syra, viss kryddighet, mineral, lång och frisk eftersmak. Även smaken förändrades efter ett tag, och den smakade då fetare och kryddigare, och fick mer mineral.
Sammanfattning: 91 p

Jag tänkte inte alls på Chablis här, bl.a. eftersom syran var för låg för det, utan gissade på vit Bordeaux och eventuellt ett vitt från Rhône. Tror dock att någon annan var inne på Chablis. Årgång 2004 är mycket varierande i stil och kvalitet, men nog ska det snarare vara en årgång med hög syra? Vet man att det är en Chablis, så har det snarast en ”grand cru-känsla” p.g.a. tyngden.

Vincent Dauvissat Chablis Premier Cru La Forest 2011

Utseende: ljusgul
Doft: lite örtig och grön ton, citrus, aningen gul frukt, relativt fruktig
Smak: mycket torr, rejäl stenig mineralton, relativt hög syra, mineralisk eftersmak med grapefrukt.
Sammanfattning: det gröna inslaget stör mig lite, 89 p

Inte heller här gissade jag på Chablis, p.g.a. det gröna inslaget, utan var snarare inne på  Pouilly-Fumé eller kanske Sancerre (d.v.s. Sauvignon Blanc med bra mineralton) som fått lite ålder så att de mest explosiva Sauvignon-tonerna dämpats. Andra gissade dock Chablis, är jag rätt säker på.

Klart förvånande stil för årgången, även här. Kanske kan vinet förbättras med lagring, men i nuläget framstår det helt klart som svagare än många andra premier cru-2011:or som jag provade vid besöket på plats några veckor senare, vilket är märkligt för en så välrenommerad producent. Även om 2011 är lite variabel i stil så stötte jag inte på några gröna toner i de 2011:or jag provade på plats.

Forêt och La Forest är för övrigt samma vingård, men med olika stavning och med bestämd artikel i ena fallet.

Fontaine-Gagnard Chassagne-Montrachet Premier Cru La Romanée 2008

Utseende: ljusgul
Doft: gult äpple, parfym, mineral, diskret fatton som ökar lite efter hand, elegans.
Smak: torr, mineral i massor, citrus, lite gul frukt, hög syra. Stram och mineraldominerad stil.
Sammanfattning: riktigt bra, ung, elegant, 93+ p.

Fantastiskt elegant, och ingen större tvekan om att det var en vit Bourgogne. Frågan var mest vilken by den kommer från, och jag tyckte att det var en solklar Puligny-stil, eftersom den var så extremt mineraldominerad, men den gissningen var en by fel. Satte samma poäng här som på nästa, men på marginalen föredrog jag nog det här vinet.

Lucien Le Moine Chassagne-Montrachet Premier Cru Caillerets 2008

Utseende: ljusgul
Doft: rökton, fat, gult äpple, lite smör
Smak: torr, mycket mineralisk, stenig, kryddig, hög syra, lite parfym, lite oljighet, stenig och lång eftersmak.
Sammanfattning: mineralisk och kryddig stil, ung, 93+ p

Tyngre och kryddigare stil än Fontaine-Gagnard-vinet. Klart vit Bourgogne även här, och även denna gissning hamnade först på Puligny på grund av mineraliteten. Ganska mycket Bâtard-Montrachet-stil, d.v.s. tyngd som en grand cru.

Rött

Vinferno 20130615 3

Även iPhonen blev visst lite suddigare framåt natten

Château Bahans Haut-Brion 2005
Pessac-Léognan, Bordeaux. Château Haut-Brions röda andravin.

Doft: mörka bär, lite örter, en del stall, diskret aromatisk, relativt elegant
Smak: mörka bär med rejält mörka toner, relativt tuff, kryddton, rejäla tanniner
Sammanfattning: ung, 91+ p

Här gissade jag Bordeaux och vänstra stranden (Médoc snarare än Graves), och en relativt ung årgång, förmodligen 2008. Förvånande att ett andravin, som ofta görs för att vara lite mer tillgängligt, fortfarande är så ungt vid 8 års ålder. Det här kändes som att det behöver flera år mer. Då kan man ju undra hur lång tid förstavinet i årgång 2005 kommer att behöva. Trevligt nog ett bekymmer som jag slipper fundera på, eftersom jag inte köpt några premier cru classé i denna dyra toppårgång.

Penfolds Magill Estate Shiraz 2007
South Australia

Doft: mogna mörka bär, björnbär och blåbär, lite lakrits och katrinplommon, mint, aromatisk
Smak: mörka bär, plommon, fruktsöt attack, smidiga tanniner, mycket lätt eldig
Sammanfattning: 91 p

Här gissade jag faktiskt på en Bordeaux-blend från Toskana, men när jag läser min egen provningsanteckning är det väl snarare en Shiraz från Nya Världen jag beskrivit. Jag skyller på att detta var vin nummer elva.

Mas de Boislauzon Quet 2010
Châteauneuf-du-Pape, 75% Grenache och 25% Mourvèdre

Doft: mörka bär, svarta vinbär och blåbär, tjära, lite rök, mineral med stendamm, tuffare i doften än de två föregående
Smak: torr (jämfört med Magill Estate) men med lite söta bär, rejält koncentrerad, mörka bär, tjära, rejäla tanniner, lite alkoholkänsla i eftersmaken.
Sammanfattning: lite eldig, men imponerande koncentration, 92 p?

Visst är det ett imponerande vin, men jag tycker inte det tillnärmelsevis förtjänar de 100 Parkerpoäng det har fått. (Det såldes i och för sig billigt för en 100-poängare.) Vinet hade tagits med av någon som förväntade sig att det inte skulle leva upp till Parker-siffran, och jag tror faktiskt att jag tyckte bättre om det än vad han själv gjorde, trots att jag nog hade väntat mig lite mer fräsch karaktär hos en 2010:a, som brukar ha frisk syra.

Även Quet 2007 fick 100 poäng av Parker, och det vinet hade dykt upp på en AuZone-provning av Châteauneuf 2007:or några veckor tidigare. Det blev inget blogginlägg om den provningen, för jag märkte att jag inte var riktigt i toppform den kvällen och därför tycker jag inte att mina detaljomdömen eller poäng bör förevigas. (Märkligt nog hittar jag heller ingen annan som bloggat om den provningen.) Jag nämner i alla fall att jag satte lägre poäng på Quet 07 då än jag nu gjorde på Quet 10, och totalt sett hamnade den ungefär i mitten vid vår omröstning efter blindprovningen. De mer klassiska Châteauneuferna som Vieux Télégraphe eller Beaucastel, gärna med lite ålder, faller mig nästan alltid mer i smaken än specialcuvéerna med väldigt många parkerpoäng.

Jag bör dock lägga till att mina och Parkers preferenser inte alls går isär så här mycket i andra regioner (t.ex. norra Rhône), utan det gäller särskilt hans högpoängare i södra Rhône.

Sött

Taylor’s Vintage Port 1985

Utseende: mellanröd färg, tegelkant
Doft: torkade röda bär, tjära, lite parfym, aningen mineral
Smak: söta torkade bär, bra fruktkoncentration, kryddton, mjuknade tanniner, något eldig.
Sammanfattning: rätt typisk för en mogen vintage port, trevlig utveckling, 92 p

Även detta var mitt bidrag, för jag tycker det kan vara en trevlig avslutning med något sötare.

En trevlig kväll som fick oss att längta till nästa tillfälle! Tack L. för att du upplät hemmet för provningen!

Annonser
Det här inlägget postades i Australien, Bourgogne, Chablis, Champagne, Chardonnay, Grenache, Pinot Noir, Portvin, Rhône, Syrah och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till BYO med lustiga sammanträffanden på Knivsöder

  1. Ping: Fine wine BYO with some interesting coincidences | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s