BYO med tyngdpunkt på prestigechampagne

I mitten av juli samlades vi några stycken på en markisförsedd terass i Gamla Enskede, som upplåtits av den av de törstande, för en BYO-afton med temat prestigechampagne. De flesta höll sig till temat. 🙂 Tack S. & co för detta! Vinerna serverades mer eller mindre blint.

Michel Lenique Grand Cru Blanc de Blancs 2006

Utseende: Klargul
Doft: Mogen gul frukt, äpple, citrus och persika, lite kryddton.
Smak: Mogen gul frukt, lite söt frukt, bra syra, lätt kryddig, lite beska i avslutningen.
Sammanfattning: Matig stil, men inte alltför stram eller mineralisk för att vara en blanc de blancs, och förmodligen med rätt hög dosage för en årgångs-blanc de blancs. Tillgänglig nu. 88 p

Lustigt nog hittar jag inte vinet på tillverkarens hemsida, så jag vet inte om det har framställts med fat, som några av oss trodde. De skriver där om sina vingårdar – de ligger i premier cru-byn Pierry alldeles söder om Epernay – men jag är rätt säker på att den finstilta texten på flaskan specificerade ”NM”, alltså en négociant som (även) använder inköpta druvor. Det stod inte vilken grand cru-by som druvorna kommer från, så gissningsvis är det en blandning.

Cédric Bouchard/Roses de Jeanne Inflorescence Val de Vilaine 2010
100% Pinot Noir, degorgerad i april 2012

Utseende: Blekgul.
Doft: Rökig, mineral, citrus, antydan till blommighet.
Smak: Tydligt mineralisk, lite jordig ton, hög syra, äppeltoner.
Sammanfattning: Relativt ung, 89+ p

Ett litet tvärtom-vin från det föregående. 100% Pinot Noir istället för 100% Chardonnay. Från en icke-klassificerad by i Côte des Bar istället för en grand cru-by. Ingen dosage istället för vanlig Brut. Cédric Bouchard är en av de nya generationens småodlare som gör viner på helt annat sätt och i helt annan stil än de traditionella champanehusen. Inte lätt att tro att det är 100% Pinot Noir, baserat på vinets stil!

Provade 2008:an tidigare i år av ren nyfikenhet, men lade då den noteringen direkt på Cellartracker, så det kan väl vara lika bra att lägga till den här. Från 31 mars i år:

Cédric Bouchard/Roses de Jeanne Inflorescence Val de Vilaine 2008
Klargul färg. Elegant doft med mogen citrus, lite gult äpple, antydan till melon, honung och mandel, vita blommor med diskret parfymton, en del kritig mineralitet. Lite mer än medelfyllig, med mogen frukt – citrus, rött och gult äpple och lite persika – i attacken, följt av intensiv mineralkaraktär och hög syra. Lång och fräsch eftersmak med grönt äpple, citrus och mineral. 90 p.

Med risk för missförstånd skulle jag säga att det närmast finns sötma i attacken på grund av den mogna frukten, innan den ger vika för den mycket torra karaktären i mitten. Vinet är elegant och rent rakt igenom. Kan drickas nu för sin friskhet, men borde kunna utvecklas i flera år.

2008 hade således mer fruktig karaktär än 2010:an, som åtminstone i nuläget är stramare och mer diskret.

Ph. Foreau Vouvray Réserve 2002
Mousserande Vouvray, d.v.s. från Loire, druvsort: Chenin Blanc

Utseende: Klargul, lite gyllene färg.
Doft: Mogen gul frukt, marsipan, antydan till honung, lätt köttig ton med lite buljongkänsla, rökighet.
Smak: Mycket mineral, rejäl koncentration, hög syra, mogna och bokna gula äpplen, mycket matig.
Sammanfattning: Rejält utvecklad, 89 p

Riktigt bra bubbel för att vara icke-champagne. Här var vi runt och gissade både lite här och där. När vi fick klart för oss att det var något udda började jag fundera på någon av de ”udda” champagnedruvorna som kan ge annorlunda aromer, och tänkte då framför allt på Arbane. Just den udda köttiga/buljongaktiga tonen, i kombination med att vi trodde att allt skulle vara Champagne, gjorde att jag inte alls tänkte på Chenin Blanc, men letade man efter ylle i doften kunde man säkert hitta det istället för rökighet…

Comtes de Champagne 1999
100% Chardonnay

Utseende: Ljusgul
Doft: Tydligt rökig, gul frukt, äpple, mineral, lite blommighet, aningen honung.
Smak: Torr, relativt hög syra, mineral, citrus, gröna och gula äpplen.
Sammanfattning: Tillgänglig nu med en del utveckling, men fortfarande relativt ung, 92 p.

Här anades flaskformen vid serveringen, och stilen var helt konsekvent med Comtes de Champagne. Allehanda årgångsgissningar haglade, och för egen del hamnade jag på 2000, eftersom den också var klart rökig senast jag provade den, och för att vinet ändå hade en del utveckling (uteslöt 2002 & 2004), men inte var alltför utvecklat (som 1998 & 1999 var när jag provade dem tidigare i år). Den här 1999:an var klart mindre utvecklad än de två flaskor som fanns med på en provning i april, då det fanns en del nötighet och bokna äpplen i dem. De flaskorna kom ändå direkt från en tysk handlare. Lustigt, för april-provningen visade snarare upp vad jag hade förväntat mig av den årgången.

Cristal 2002

Utseende: Ljusgul
Doft: Rökighet, citrus, mineral, gult och lite rött äpple, mycket lätt blommig
Smak: Citrus, äpple, diskret persikoton, hög syra, mineral, lite fruktig avslutning, bra koncentration i smaken.
Sammanfattning: Kan nog utvecklas lite mer, 93(+) p

Här gissade jag faktiskt Cristal, men fick inte årgången rätt. Lustigt nog kom jag att tänka på Cristal för att någon sa ”det är i alla fall inte Cristal”. I vanlig ordning var det rätt blanc de blancs-likt, men med vissa ledtrådar att det kanske ändå fanns Pinot i det, dessutom kunde man ana lite fat och det var elegant. Den som öppnat flaskan var faktiskt lite besviken, förmodligen för att den inte var mer utvecklad än den var, och det verkade nästan som jag tyckte bäst om den bland oss som var med. Baserat på denna flaska så skadar det nog inte att ge 2002:an mer tid, men jag tycker absolut att potentialen finns där.

Krug 1998

Utseende: Klargul, lite gyllene.
Doft: Moget gult äpple, lite boket äpple, honung, viss utveckling, rostade hasselnötter
Smak: Äpple och framför allt grönt äpple, citrus, gul frukt, hög syra, tydlig mineralton, fyllig.
Sammanfattning: Mer utvecklad än väntat men tål lite till, 93 p

Går jag in på Cellartracker och sorterar mina egna anteckningar efter producent, så är Krug den producent jag skrivit flest anteckningar om, närmare bestämt 35 före denna, alla från perioden 2011-2013. Men inte kände jag igen det här som en Krug. Jag kände inte alls att det fanns fatkaraktär. Vi var inne på Cuvée des Enchanteleurs som gissning och då kanske 1996, vilket innebär att vi trodde att det var en blandchampagne med rätt mycket blanc de blancs-karaktär och riktigt hög syra. Kan man skylla på att det är ovanligt mycket Chardonnay i den här årgången av Krug, så den är lite otypisk? Flera tyckte i alla fall att det här vinet var bäst.

Selosse Rosé, degorgerad 2011

Utseende: Blekrosa, kopparfärg.
Doft: Röda äpplen, smultron, mogen frukt och persika, lite kryddig, kraftig och fruktig doft, en del fat.
Smak: Tydlig mineralton, kryddig, röda äpplen, smultron, hög syra, kraftig, matig.
Sammanfattning: 94 p

Här gissade jag faktiskt på Selosse Rosé. Den som tagit med flaskan tyckte att den i och för sig var bra, men svagare än de brukar vara. Jag tyckte tvärtom att det var en av de bästa jag druckit.

Winston Churchill 1998

Utseende: Klargul
Doft: Lite rökig, gult äpple, mineral, nötig, lite utvecklad, lätt blommig.
Smak: Mineral, nötig, hög syra, grönt äpple, lite kryddton, lång eftersmak med äpple och mineral.
Sammanfattning: 93 p

Här var våra gissningar inledningsvis inne på Dom Pérignon, fast vi hade olika gissningar på årgången. Efter att vi fått reda på att några gissningar var fel klämde jag till med Winston.

Bollinger R.D. 1988, degorgerad mars 2002

Utseende: Gyllengul, fyllig färg.
Doft: Boket äpple, röda äpplen, apelsin, lätt nötig, lite blommig.
Smak: Kraftig, boket gult och rött äpple, även gröna äpplen, hög syra, bra kryddton, lång eftersmak.
Sammanfattning: Fullt utvecklad, men bra spänst, 94 p.

Har definitivt nått toppen, men om man inte har något emot typiska gammal Bolly-toner med bokna äpplen och lite oxidation, tycker jag definitivt inte att den har börjat falla ihop än. Syran var nog som man kunde förvänta sig av en 1988, och den var i alla fall inte mindre spänstig än den senaste R.D. 90 jag provade för 1-2 år sedan. Det här var mitt bidrag, så jag visste vad det var. Tror alla gissningar var på Bolly, blandat RD och GA, men årgångsgissningarna varierade från tidigt 80-tal till 1996.

Som avslutning blev det ett sött vin:

Albert Boxler Grand Cru Sommerberg Pinot Gris Vendange Tardive 2006
Alsace (sött)

Utseende: Gyllengul
Doft: Botrytis, kryddton, lite ylle, torkad frukt, röda äpplen.
Smak: Söt (”Beerenauslese-söt”), bra syra, lite mineral, kryddton, bakat äpple, torkad aprikos.
Sammanfattning: Relativt utvecklad, 91 p.

Den gemensamma omröstningen föll ut så att Krug 1998 och Bollinger R.D. 1988 fick två bäst-röster var, och Selosse Rosé och Winston Churchill 1998 fick en röst var.

En annan av de som var med, Johan, har skrivit på sin blogg om vad han tyckte om vinerna.

Annons