Château d’Yquem 1976-2007 och annat smått och gott

Tidigt i våras höll jag en provning av Château d’Yquem i AuZone. Eftersom den blev övertecknad och jag tvingades lotta bort några stycken törstiga själar, samtidigt som några andra verkligt intresserade inte kunde just det datumet, såg det ut som om det redan fanns en ”grundplåt” till en ytterligare provning på samma tema, priset till trots. Detta var nu inte ren välgörenhet från min sida, utan jag tänkte att jag själv skulle bredda den egna Yquem-erfarenheten genom att ta med en del andra årgångar på provningen. Faktum är dock att två deltagare på den första provningen var så Yquem-törstiga att de provade om denna gång!

Jag upprepar inte all den bakgrundsinformationen jag gav om Yquem i förra bloggposten utan jag hoppar direkt över till vinerna. Så läs gärna det här gamla inlägget om du vill ha bakgrunden först.

Det visade sig i ett sent skede att datumet för provningen (det var i maj) krockade med en hejdundrande Selosse-provning i Göteborg som ett litet järngäng av aktiva på forumet finewines.se åkte iväg till. För att i någon mån kompensera de som valde att stanna i Stockholm, stoppade jag in en flaska Selosse som uppvärmning. Min tanke var att vi skulle kunna säga att vi minsann provade både Selosse och Yquem, medan de som befann sig på den motsatta kusten bara fick prova Selosse, och det hör väl alla att det är ju bara hälften så bra? 😉

Selosse Initial
100% Chardonnay, degorgerad oktober 2010

Utseende: klargul färg, medelmousse
Doft: mogna gula äpplen, aningen persika, mineral, lätt blommig, lite fat och kryddton, lite vit Bourgogne-lik.
Smak: grönt och gult äpple, hög syra, mineral, mycket frisk, med lång fräsch eftersmak.
Sammanfattning: viss utveckling i doft och mycket frisk smak, snarast lite slank för en Initial. Fullt njutbar nu, tål mer lagring. 91 p.

Sedan var det dags för två torra vita viner, serverade blint. Även om provningen bedrevs utanför AuZone-schemat och med ett antal deltagare som inte är med i AuZone, så körde vi med AuZone-upplägg. Således blindprovning, omröstning om bästa och sämsta vin med samtidig handuppräckning (separat för de två torra och de sju söta), följt av att flaskorna avslöjades så att deltagarna.

La Croix de Carbonnieux 2009
Château Carbonnieuxs vita andravin, en Pessac-Léognan. 65% Sauvignon Blanc, 35% Sémillion.

Utseende: ljusgul
Doft: citrus, nässlor, gräs, gula och gröna äpplen, aningen mineral, lite kryddton och ylle, diskret fatton. Typisk Sauvignon Blanc-doft.
Smak: citrus, hög syra, mineral, viss grapefruktsbeska, eftersmak med grapefrukt.
Sammanfattning: relativt lätt men frisk, 87 p

1 bäst-röst.

Y 2008
Château d’Yquems torra vita vin, en Bordeaux blanc. 50% Sauvignon Blanc, 50% Sémillion.

Utseende: klargul
Doft: mogen gul frukt, gula äpplen, gula plommon, lite honung, fat, antydan till mineral, lite krydd- och fatton, doftar lite ”oljigt”.
Smak: fyllig, mogen gul frukt, lite oljig, hög syra, lätt grapefruktsbeska, rejäl mineralton, viss kryddighet, bra tyngd. Lång, kryddig och frisk eftersmak.
Sammanfattning: rejält matig, men ändå med bra mineralitet och friskhet. 91 p

12 bäst-röster, inklusive min.

Den söta flighten innehöll sju viner:

Château Menota 2009
Graves Supérieures, 60% Sémillon, 30% Sauvignon Blanc, 10% Muscadelle. 88 g/l restsocker. 119 kr hos Systembolaget.

Utseende: klargul
Doft: diskret doft med gul frukt, äpple, päron, aningen botrytis?
Smak: söt, botrytis, päron, lite spetsig och spretig smak. Alkohol i eftersmaken, ej så koncentrerad frukt.
Sammanfattning: på sätt och vis rätt mycket ”fusksauternes” för pengarna, men inte så imponerande i denna årgång, för balansen saknas. 84 p

Ingen bäst-röst, 11 sämst-röster inklusive min. Det kan vara kul att ha med ett betydligt enklare referensvin på en prestigeprovning av denna sort, så man tydligare märker hur mycket bättre de bästa vinerna är.

Château de Fargues 2007
Sauternes. 80% Sémillon och 20% Sauvignon Blanc, 134 g/l socker. 660 kr hos Roberson Wine.

Utseende: gyllengul
Doft: botrytis, kryddig honung, torkade aprikoser, kryddtoner. Kraftig doft, relativt ung, rätt elegant och botrytis-dominerad.
Smak: mycket söt, simmig, torkade aprikoser, koncentrerade aromer, mycket kryddig, bra syra.
Sammanfattning: massiv och kryddig stil. Relativt ung, men tillgänglig, 94(+) p

2 bäst-röster, ingen sämst-röst. Nämnas kan att flera trodde att detta var en Yquem, och jag har full förståelse för den åsikten. I den här toppårgången håller de Fargues ungefär en nivå som man kunde förvänta sig av en Yquem från en ”mellanbra” årgång och är stilmässigt lite annorlunda än Yquems 2007:a. de Fargues var med dels för att de ingår i ungefär en kvartett (övriga är Climens, Suduiraut och Rieussec) som konkurrerar om att vara näst bäst efter Yquem, och dels för att de ägs av Yquems tidigare ägare. 2007 är alltså en toppårgång i Sauternes, i mitt tycke den bästa årgången under perioden 2002-2009. 2001 och 2010 är också verkliga toppårgångar

Château d’Yquem 2007
80% Sémillon och 20% Sauvignon Blanc, 134 g/l socker. 3429 kr hos Systembolaget, 1819 kr för halvflaska. ”Aj!” säger nog många, men jag undrar om det inte är ett sänkt pris mot vad de först kostade.

Utseende: gyllengul
Doft: botrytis, citrusskal, honung, blommig och kraftig doft. Stor och elegant, ung doft. Mer citrus och elegans är de Fargues 2007, mindre kryddton.
Smak: mycket söt, simmig, torkade aprikoser, honung, citrus, mentoltoner, hög syra, mycket lång och frisk eftersmak.
Sammanfattning: fantastiskt elegant, friskare stil än de Fargues 2007. Ung men tillgänglig, 98+ p

2 bäst-röster inklusive min, ingen sämst-röst. Det här lär vara den bästa Yquem-årgången som finns att köpa på Systembolaget just nu. Jag skulle absolut inte betala mer för 2005, 2006 eller 2009 än för 2007, eftersom 2007 har mer syra och elegans samtidigt som den är kraftig i likhet med övriga tre. 2005, 2006 och 2009 är alla riktigt bra Sauternesårgångar, men mer åt det kraftiga snarare än nyanserade hållet. 2005 på halvflaska kan dessutom fås betydligt billigare hos Roberson än hos Systembolaget. Det finns dock en risk att 2007:an i likhet med de flesta Yquem går igenom en lite sluten fas några år runt 10-årsåldern. Halvflaskorna kan hamna där tidigare. Detta fenomen yttrar sig inte lika ”dramatiskt” som för röda viner, men till Yquems prisnivå vill man kanske nypa flaskorna när de står på topp. 2008 är också mycket bra, men är lite mer ”tropisk” i aromerna och har inte riktigt den vassa syran och extra friskheten hos 2007.

Château d’Yquem 1996
80% Sémillon och 20% Sauvignon Blanc

Utseende: djupt gyllengul
Doft: torkade aprikoser, botrytis, tydligt kryddig, honung, saffran, lätt lösningsmedelston (absolut inte störande). Viss utveckling, bra balans.
Smak: mycket söt, simmig, honung i massor, torkade aprikoser, kryddig, bra syra, bra koncentation, lång och fräsch eftersmak.
Sammanfattning: relativt mogen, tål mer men har nog nått toppen, 97 p

6 bäst-röster, ingen sämst-röst. Var för många nog en perfekt kombination av viss ungdomlighet och en hel del mognadstoner, utan överdriven oxidation eller lagringsproblem. Vinmakaren hos Yquem rekommenderar att låta bli Yquem när den är ca 10 år gammal, men att dricka den från ca 15 års ålder. Det här vinet var alltså knappa 17 år gammalt och alldeles lysande, i likhet med 1997:an på förra provningen och en ensam 1995:a på en provning i slutet av förra året (se bonus-provningsnoteringen nedan). Så jag håller med henne! Undantaget kan vara extremt syrastinna årgångar som 1988, troligen 2001 och kanske 2007, som nog behöver längre för att vara riktigt mogna. Om den här flaskan är representativ så är 1996 ett riktigt bra köp, för den är inte så extremt dyr på marknaden. Europeiskt genomsnittspris hos Wine-Searcher är 230 euro + moms, så det kan nog gå att få tag på helflaskor för runt 250 euro om man har lite tur.

Château d’Yquem 1989
80% Sémillon och 20% Sauvignon Blanc. 4410 kr hos Roberson Wine, 2040 kr för halvflaska.

Utseende: mörkt gyllengul, lite bärnsten
Doft: botrytis, torkade aprikoser, kanderad frukt, lite lösningsmedelston (ej störande, men mer än i 1996:an), kryddor, lite saffran. ”Dovare” doft än 1996.
Smak: mycket söt, simmig, torkad aprikos, citrusskal, botrytis, hög syra, honung, kryddton, mycket koncentrerad. Riktigt bra eftersmak med medellängd.
Sammanfattning: smaken helt fantastisk, doften inte helt på samma nivå. Fullt utvecklad, 97 p

1 bäst-röst, ingen sämst-röst.

På förra provningen hade 1989:an tyvärr en korkdefekt, om än inte av det ”direkt totaldödande” slaget. Jag tog därför med 1989:an igen på denna provning. Korken i denna flaska var lite besvärlig genom att den var lite uttorkad och spröd, vilket tyder på för torr lagring (flaskan var ett auktionsköp). Eventuellt var färgen lite mörkare än den kunde vara. 1989 är i och för sig en varm årgång, och sådana mörknar ofta tidigare. Vinet var i alla fall i bra skick, men jag utesluter inte att 1989:an kan vara ännu lite bättre från en perfekt lagrad flaska.

Château d’Yquem 1986
80% Sémillon och 20% Sauvignon Blanc

Utseende: mörkt gyllengul
Doft: kryddig honung, torkade aprikoser, botrytis, saffran, lite lösningsmedels- eller klisterton, lätt biton av källare och oxidation (av en typ som kan finnas i helt andra gamla viner, som riktigt gammal Riesling) som minskade efter hand.
Smak: mycket söt, simmig, kryddig, torkad aprikos, botrytis, bra syra, mycket koncentrerad, mentol i eftersmaken.
Sammanfattning: lite skumt inslag i doften, annars kryddig och massiv stil. 95 p?

1 bäst-röst, 1 sämst-röst.

Tyvärr murken kork, vilket kan förklara den skumma dofttonen. Fyllnivån var dock top shoulder (ts), vilket ofta inte är något problem på ett 27 år gammalt vin. Att den här flaskan hade murken kork var mycket mer förvånande än 1976:an, baserad på det yttre skicket, eftersom fyllnivå och färg såg helt OK ut.

Château d’Yquem 1976
80% Sémillon och 20% Sauvignon Blanc

Utseende: bärnsten med gyllene kant
Doft: karamell, torkade aprikoser, kanderad och torkad annan frukt, botrytis, kryddig, övermogen banan, Dajm och nötter. (Inledningsvis fanns lite av samma ton som 1986:an hade, men den dämpades med tid i glaset.)
Smak: karamell, Dajm, torkad aprikos, botrytis, bra syra, nötig ton.
Sammanfattning: lite skum ton i doften, men massiv och kryddig stil. 94 p

1 bäst-röst, 1 sämst-röst.

Redan från början visste jag att det här vinet var lite av en gambling att ta med. Flaskan åtföljdes av kommentaren att fyllnivån var bra, men att färgen var lite mörkare än vad som är vanligt för 1976, men priset var också nedjusterat relativt vad perfekta 1976:or går lös på. Den fick vila liggande någon vecka i min vinkyl före provningen. När jag plockade fram flaskan dagen före provningen hittade jag små droppar av mörkt kladd på folien och på den frigolit den låg inslagen i. Transporten hade således fått korken att börjat läcka en smula, och gissningsvis hade den redan tidigare varit väl luftgenomsläpplig, vilket förklarade den mörka färgen. Vid öppnandet var dock nivån fortfarande top shoulder (ts), men korken var murken. En spännande flaska och en stor vinupplevelse även i detta skick, men toppårgången 1976 av Yquem ska kunna vara bättre och mindre oxiderad.

Som synes av mina omdömen och poäng var det en fantastisk provning och vi slapp för all del korkdefekter, men det måste sägas rakt ut: minst två av flaskorna (1986 och 1976) var inte riktigt i toppskick p.g.a. sina korkar, vilket lär hänga ihop med deras lagring, och även en tredje (1989) kunde eventuellt ha varit lite bättre. Att 1996 drog så många bäst-röster är i sig ett tecken på detta. Nämnas kan att dessa tre flaskor kom från olika källor, och att både 1989-källan och 1986-källan har stått för andra flaskor där korkarna inte trilskats. Sett på de två provningarna tillsammans är det 1980-talsårgångarna som lidit lite av flaskskick (en korkdefekt, en murken kork och ytterligare ett litet frågetecken), vilket har fått de helt skavankbefriade 1990-talarna att lysa klarare i jämförelse, trots att de är billigare. Dock har inte problemen varit så stora att det egentligen finns anledning för icke-deltagare att känna skadeglädje, sorry folks!

En provning med de här årgångarna och perfekt proveniens hade alltså kunnat vara ännu mer fantastisk. Ifall nu någon undrar när jag ska ta till 99 eller 100 poäng som omdöme. Det blir på en mogen Yquem från en riktigt bra årgång när den är i perfekt skick. 🙂

Avslutningsvis som bonus en rätt spartansk provningsnotering om en Yquem som jag hade med på en blandprovning förra året, men som jag aldrig bloggat om:

Provat november 2012:

Château d’Yquem 1995
80% Sémillon och 20% Sauvignon Blanc

Utseende: gyllengul, lite bärnstenston
Doft: torkad frukt, kryddig, botrytis, röda bär, lite ”klisterton”/volatil syra
Smak: söt, enorm koncentration, botrytis, torkade bär, bra syra.
Sammanfattning: fullt utvecklad, 94 p

1995 är i likhet med 1996 en årgång som inte behöver vara alltför dyr. En bidragande orsak är att 1995:an aldrig fick något omdöme av Robert Parker, så den har väl försvunnit från radarn för många köpare, som kanske tror att den hänger ihop med de svaga Sauternesårgångarna 1991-1994 (1992 var så dålig att ingen Yquem gjordes). Men det tycker jag verkligen inte att den gör, den håller absolut en ”god normalkvalitet” för Yquem. 1995:an är dock mer utvecklad än 1996, av denna flaska att döma.

Annons