Septembernyheter med Munskänkarna inklusive en del Rhône

För en vecka sedan höll Munskänkarnas Stockholmssektion en provning med utvalda septembernyheter från Systembolagets sortiment som en sedvanlig stationsprovning, d.v.s. man får prova vinerna i egen takt. Den ordinarie provningen bestod av två vita och åtta röda i prisklass 149 till 325 kr, och sedan fanns det en extrabricka med tre röda som låg på drygt 500 kr. Rhône stod för den största delen av urvalet, fem av de totalt elva röda vinerna, och så fanns det ett litet minitema i form av två viner – ett rött och ett vitt – från Riojas högklassiga extremtraditionalist López de Heredia.

Viña Tondonia Reserva Blanco 1998
Rioja, 90% Viura och 10% Malvasia. Sex år på fat med två omdragningar per år, d.v.s. uppfyller med bred marginal kraven för en Gran Reserva. 259 kr.

Klargul färg. Klart elegant, blommig och parfymerad doft med tydlig ton av bivax och honung, gul frukt med gula plommon och äpplen, citrusskal, vanilj. Smaken är medelfyllig+, lätt oljig, med aningen vax, mycket citrus och citrusskal, hög syra, aningen grapefruktsbeska. Lång citrusfrisk eftersmak med en del mineral. Mycket friskt och elegant, fortfarande relativt ungt, 91 p.

Mig veterligen är López de Heredia den enda kvarvarande producenten av traditionell vit Rioja, med lång fatlagring och Reserva- resp. Gran Reserva-beteckning, medan det däremot finns några stycken ytterligare producenter av verkligt traditionell röd Rioja. Man kan verkligen undra varför, när det här vinet var så bra! Nu är det kanske inte i allas smak, och visst gör sig de amerikanska faten och den långa fatbehandlingen påminda med vaniljtoner respektive vaxtoner. Dessa aromer bärs dock upp mycket bra av den friska citrusfrukten i vinet. Jag tycker heller inte att det finns några direkt störande oxiderade toner i vinet, och begrepp av typen ”fatdödad gammaldags Rioja” (som jag för en del år sedan hört den äldre stilen avfärdas med, förmodligen under den period då mer och sötare frukt alltid sågs som något eftersträvansvärt i ett vin) passar verkligen inte att beskriva detta vin med. Jag inser plötsligt att jag aldrig provat en vit Gran Reserva från Tondonia, det verkar vara dags att ändra på detta! Reserva 1996 finns för övrigt i beställningssortimentet.

Rätt stor färgskillnad mellan de två vita. Viña Tondonia 1998 till vänster, Chablis Mont de Milieu 2010 till höger.

Chablis Premier Cru Mont de Milieu Vieille Vigne 2010, Domaine Billaud-Simon
Chardonnay, 60 år gamla stockar. Till 40% lagrat i ekfat, till 60% i tank. 249 kr

Blekgul färg. Doft av grönt äpple, lite citrus, rök, mineral, diskret fläderton. Smaken är medelfyllig+, grönt och gult äpple, citrus, bra koncentration, hög syra, en del mineral, lång eftersmak med grönt äpple och citrus. Klart ungt, alla bitarna på plats, men lär utvecklas väl, 89+ p.

En rätt typisk Chablis-2010:a i en stil som definitivt ber om mer lagring innan den dricks upp. Vänta ut 2011:orna (eller leta upp kvarvarande 2009:or), drick dem först och därefter 2010:orna. Det gör inget om det blir lite extra väntetid före.

Les Galichets 2011, Cathérine & Pierre Breton
Bourgueil, Loire. Druvsort Cabernet Franc. 149 kr.

Mellanröd, klar färg med purpurton. Doft av körsbär, fruktig ton, lite gödsel, viss örtighet. Fruktig smak, medelfyllig, körsbär, svarta vinbär, relativt syrlig, medel(+)tanniner med lite bett. Frisk stil med sedvanligt bett. Ungt, kan må bra av 1-3 års lagring för att rundas av lite, men framstår inte som gjort i verkligt långlagringsstil. 85 p.

I mitt tycke lite enkel för sitt pris.

Ro-Rée Saint Joseph 2011, Louis Chèze
Rhône, druvsort Syrah. 12 månader på begagnade ekfat. 149 kr.

Mellanröd, klar färg, lite purpurton. Doft av körsbär, björnbär, tjära, blandade lakrits- och örtpastiller, lite blommig. Smaken är medelfyllig+ med svarta vinbär, relativt fruktig, bra koncentration, bra syra, medel+ tannin. Ungt, rimligt tillgängligt, kan utvecklas, 88+ p.

Kostar som en Crozes, men nog lite stunsigare än många sådana.

Terre d’Argile Côtes du Rhône Villages 2011, Domaine de la Janasse
Druvsorter Grenache (1/3), Mourvèdre (1/3) och Syrah (1/3). Till 60% lagrat i ekfat (1/3 nya fat), till 40% i tank. 15,0% alkohol enligt etiketten. 159 kr.

Doft av björnbär, plommonkompott, lite bärlikör av mörka och röda bär, lite kryddton, lite volatil syra (men ej störande), kraftig doft. Rejäl koncentration, björnbär, körsbär, mörka plommon, aningen kännbar alkohol, fruktsötma, kryddor, väl inbäddade medel-tanniner. Rätt Zinfandel-lik i stilen men trevlig, drick nu, 89 p.

Rätt mycket vin för sin nivå, men mer för den som gillar starkviner och likörer än för den som föredrar stramhet i röda viner. 1-2% mindre alkohol hade faktiskt inte varit så dumt.

Vacqueyras Le Clos 2011, Montirius
Södra Rhône. Druvsorter Grenache och Syrah, vinifierat i cementtankar (ingen ek). 199 kr.

Doft av mörka bär inklusive björnbär, lite grafit och mineral, lätt stallton, örter, kryddor och fat (tyckte jag fast det inte alls är lagrat på ek). Fruktig smak, röda bär, plommon, bra koncentration, lite fruktsötma, relativt väl inbäddade medel(+)tanniner, aningen alkoholkänsla. Drickbar nu, kan nog vinna lite på 1-2 år,  89 p.

Mer typisk sydrhônare än föregående vin, med ”torrare doft” och rätt mycket Châteauneuf-känsla.

Poeira 2009, Quinta do Poeira
Douro, Portugal. Druvsorter Tinta Roriz (mer känd under sitt spanska namn Tempranillo), Touriga Franca, Touriga Nacional och Tinta Barroca, 16 månader på fransk ek, varav 1/3 ny ek. 299 kr.

Djupröd färg med purpurton. Doft av mogna körsbär, björnbär, lakritspastiller, lätt blommig, modern men elegant doft. Fruktig smak av syrliga bär, körsbär, syrliga vinbär, bra koncentration, inbäddade medeltanniner, frisk avslutning. Funkar nu, kan lagras, 90 p.

Tillverkaren skriver på sin hemsida att medan de flesta Douro-viner bygger på sina tanniner, bygger Poeira på sin syra. Tanken är att göra ett balanserat och elegant vin som är lättdrucket och trevligt som ungt, men också kan utvecklas. Jag tycker att detta stämmer rätt väl med mitt intryck av vinet, om man också lägger till att det är höggradigt modernt i sin framtoning.

Quinta da Gaivosa Tinto 2008, Domingos Alves de Sousa
Douro, Portugal. Druvsorter: Tinta Roriz (Tempranillo), Touriga Franca, Tinto Cão, Touriga Nacional och andra (gissningsvis från äldre blandplanteringar, som fortfarande är rätt vanligt i Douro), 6 månader i ny fransk ek. 325 kr.

Djupröd färg. Doft av mörka bär, lätt sötaktig ton med torkade bär, gummi, lätt dammig, något slutet intryck. Smak med mörka bär, lätt fruktsötma, syrliga bär, medel+ tanniner, eftersmak med syrliga bär och en del tannin. Relativt ungt, 89(+) p.

Ett tag funderade jag på om det här vinet hade lite ”smygkork”, även om jag inte var direkt negativ i helhetsintrycket, men det verkade som intrycken från andra flaskor var lite likartad vad gäller doften. I nuläget inte alls lika charmigt i doften som föregående utan mer slutet. Vad gäller Quinta do Poeiras kommentar om Douro-stilen, så får man säga att detta vin bygger på både tanniner och syra.

Collepiano Sagrantino di Montefalco 2008, Arnaldo Caprai
Umbrien, Italien. Druvsort Sagrantino, 24-26 månader i fransk ek. 249 kr.

Mörkröd färg. Doft av mogna röda och lite mörka bär, lite torkade bär, lite balsam, lätt parfymerad, lite fat- och kryddton, aningen choklad, modern doft. Smak av söta körsbär och mörka bär, rejäl koncentration, rejäla tanniner som något balanseras av syrliga bär. Fruktig/bärig eftersmak med tanniner. Drickbart nu för tanninfantaster, kan säkert utvecklas, 89(+) p.

Sagrantino är mer ett tanninmonster än en mild och snäll druva, och här har den tämjts en aning med rätt generös fatbehandling. Resultatet blir ett rätt modernt stilat vin, med arominslag av de körsbärspraliner som många moderna italienska viner på inhemska druvsorter drar mot. (Dock brukar likörfyllda praliner sällan åtföljas av lika mycket tanniner som det här vinet.) Tillverkaren beskriver vinet som rikt i tanniner och menar att det förstås (!) bäst när det dricks till en bra bit grillat kött, helst med en del fett, vilt eller lagrade ostar.

Brunello di Montalcino 2008, Ciacci Piccolomini d’Aragona
Toskana, Druvsort Sangiovese Grosso. 24 månader på stora slovenska ekfat (20-85 hl). 297 kr.

Klarröd färg. Doft av mogna jordgubbar, nypon, röda vinbär, mild kryddton, fin fatton, lätt blommig, elegant. Doften ger mig en del Pinot Noir-vibbar! Smak med något söta röda bär, röda vinbär, tranbär, bra syra, lätt tranbärsbeska, medel+ tanniner. Klassisk stil men ändå lite udda! Ungt men funkar hjälpligt nu, bör helst få utvecklas, 90+ p.

Viña Tondonia Gran Reserva 1994
Rioja, 75% Tempranillo, 15% Garnacho, 10% Mazuelo och Graciano. Tio år på fat med två omdragningar per år. 549 kr. Saldot börjar redan bli lågt i butikerna, men vinet finns även i beställningssortimentet till samma pris.

Mellanröd färg med tegelkant. Doft av röda bär, klassiskt utvecklade toner med läder, stall, dillspad, kryddor, fat, lite vanilj, klart elegant och klassisk. Smak av röda bär, lätt torkade bär, diskret bärsötma, bra syra, grusig mineralton, lätt tranbärsbeska, mycket avrundade tanniner. Mycket elegans i vrålklassisk stil. Klart utvecklat i doft, relativt ungt i smak, tål säkert några decennier till, 94(+) p.

Ett gammalt påstående är att Tempranillos druvkaraktär – som ofta har filtrerats ännu mer genom vinifieringen än vad som är fallet för många andra druvor – är någonstans mellan Cabernet Sauvignon och Pinot Noir. (Sedan tycker jag att modern Tempranillo ofta påminner mig mer om Syrah/Shiraz än någon av dessa, men det är en annan historia.) Här finns det en hel del Pinot Noir-känsla i aromerna, men smaken har också vissa drag av en mogen, klassisk Bordeaux i sin mineralitet; här talar vi verkligen om graves.

Fascinerande nog anger både Systembolaget och tillverkarens webbsida alkoholhalten till 12%! Märkligt lågt för Rioja, men ett utmärkt bevis för att viner inte behöver extra hög alkoholhalt för att vara riktigt bra, om nu någon tvekade. Bordeaux, kan ni vara vänliga att komma tillbaka till den alkoholhalt ni höll för några decennier sedan!

Côte-Rôtie 2010, Domaine Jamet
Rhône, druvsort Syrah. 564 kr, men har tyvärr hunnit sälja slut mellan provningen och nu (jag blev själv utan, hoppas det gör någon lyckligare att veta detta).

Djupröd färg, purpurton. Doft av björnbär, blåbär, örtighet, mint, lakrits, nymalen vitpeppar, lite animalisk ton, parfym, välintegrerade fat, klart elegant. Smak av syrliga mörka bär, rejäl koncentration, mineral, bra syra, kryddton med peppar, örter och mint, medel+ tanniner som är relativt välintegrerade, bärig och sträv avslutning. Ung, men fin balans redan nu, 93+ p.

Bevisar åter hur bra många röda franska 2010:or, inte minst nordrhônare, är! Fin druvmognad, bra syra och elegant i ett underbart paket, som funkar att dricka på frukten nu men också kan sparas riktigt länge. Enda nackdelen är väl att många av dem lär genomgå en sluten fas när många 2009:or förblir ”open for business”.

Domaine du Pegau Cuvée Réserve 2009
Châteauneuf-du-Pape, druvsorter 80% Grenache, 6% Syrah, 4% Mourvèdre och 10% av appellationens övriga druvsorter, 2 år på stora fat av gammal ek. 524 kr.

Djupröd färg. Doft av röda och mörka bär, animaliska toner av kött och blod, gödelstack och stall, lätt blommig. Riktigt djurisk i doften! Smak av röda och lite mörka bär, rejäl koncentration, lätt sötma, kryddor, medel+ tanniner, mycket lätt alkoholkänsla. Funkar nu, lär tåla lång utveckling, 92 p.

Finare Vinare har skrivit om provningen (provningsnoteringar i kommentarerna).

Annons