Charles Heidsieck Brut Réserve – instegsskumpan från det bästa Heidsieck-huset i ny skrud

Champagnehuset Charles Heidsieck, som alltid har hållit hög kvalitet, har för en tid sedan lanserat sin instegschampagne Brut Réserve i ny förpackning. Den har också dykt upp i ett antal systembolagsbutiker från 2 september, efter att tidigare ha legat och ruvat i beställningssortimentet. De har samtidigt lanserat sin rosé i samma flaskform, men den har inte dykt upp i Sverige vad jag har sett.

Anledningen till att jag var nyfiken på att kvalitetskontrollera en flaska är att Charles Heidsieck utmärker sig genom att använda en mycket hög andel reservvin, hela 40%, och dessutom gamla reservviner, de äldsta över 10 år. Många hus använder 20-30% reservvin, men då rör det sig oftast bara om föregående årgång eller de två föregående årgångarna. Det fåtal hus som har för vana att använda gamla reservviner använder normalt en betydligt mindre andel än så. Ett exempel är Bollinger, som ju håller utmärkt kvalitet, som använder 5-10% reservvin av 5-15 års ålder. Det är egentligen bara Krug som jag vet har en användning av reservviner i sin Grande Cuvée (30-50%, varav de äldsta brukar vara drygt 10 år) som liknar den i Charles Heidsieck, men då pratar vi ju om en helt annat prisnivå, drygt tre gånger vad Charles Heidsieck kostar.

Charles Heidsieck Brut Réserve
Druvsorter Pinot Noir, Pinot Meunier och Chardonnay, 40% reservvin. 459 kr

Klargul färg, intensiv mousse. Tydligt brödig och rökig doft med mogen gul frukt, en delrostade hasselnötter och lite honung. Medelfyllig(+), smak av gula äpplen, citrus, lite gula plommon, lite honung, bra syra, en del mineral, lätt kryddig. Drickfärdig, 89 p.

Kvaliteten i själva vinet är snarare i nivå med en årgångschampagne från de flesta stora hus, och den har mycket mer mognadstoner än de flesta nyinköpta champagner har (årgångslösa eller med årgång), så den höga andelen reservviner slår definitivt igenom i stilen. Fördelen framför de flesta nysläppta årgångschampagner av ”mellanklass” är att den är mer drickfärdig. Priset på en hundring över de flesta stora hus instegsskumpor känns därför klart motiverat.

 Den här flaskan hade baksidestexten ”Laid in chalk cellars in 2008” och ”Disgorged in 2011”. Det borde innebära att basvinet är från 2007. Jag köpte flaskan härom veckan i en flygplatsbutik på väg hem från en resa, så jag kan inte garantera att det är samma batch som nu finns på Systembolaget. Men det är väl bara att titta på baksidesetiketten innan man köper flaskan för att få reda på det.

Lite om champagnehuset

De övriga två husen med Heidsieck i namnet är Heidsieck & Co Monopole (ägs idag av Vranken, som också äger Pommery) och Piper-Heidsieck. Charles Heidsieck och Piper-Heidsieck har sedan 1988 samma ägare, som först var cognacsfirman Rémy Cointreau och sedan 2011 det privata holdingbolaget EPI (Société européenne de participations industrielles). Vinerna från Charles-Heidsieck håller en klart bättre klass än sitt systerhus, men jag tycker att huset inte är så synligt. Vi får väl se om den nye ägaren ändrar på det. Nu måste de nya flaskorna ha förberetts under den gamla ägaren, eftersom de lades i källaren redan 2008.

Deras prestigechampagne, en blanc de blancs vid namn Blanc des Millenaires, har inte kommit längre än till årgång 1995, som lanserades för rätt många år sedan och fortfarande finns att köpa här och var. Jag hittade någonstans en uppgift om att nästa årgång skulle bli 2004, vilket alltså innebär att de hoppar över toppårgångarna 1996 och 2002. Man kan undra varför? Gick druvorna till deras vanliga årgångsvin eller till Piper-Heidsieck istället? I deras vanliga årgångsvin har de bara kommit till årgång 2000, men den har jag sett är slutsåld på många ställen, så det borde väl vara dags för en ny årgång. Hoppas de släpper en 2002:a, den vill jag i så fall prova.

Charles-Heidsieck är alltså ett av de champagnehus som sätter ut degorgeringsinformation på sina årgångslösa champagner på ett sätt som är läsbart för konsumenter, vilket är något som jag gillar. Bland övriga som gör så kan nämnas Jacquesson, Bruno Paillard och Lanson.

Annonser
Det här inlägget postades i Champagne. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Charles Heidsieck Brut Réserve – instegsskumpan från det bästa Heidsieck-huset i ny skrud

  1. totte steneby skriver:

    Hej,

    Kul att du gillar Charlie, det gör jag också. Tyvär ligger den i Sverige primsässigt helt fel då den i Frankrike kostar avsevärt mycket mindre, jämfört med andra märkesbubbel typ Bollinger, Moët etc. Varför den Svenska, dåliga, importören har valt att prissätta den över ovan nämnda Champagner är för mig en gåta. Även om vinet lätt är på samma (om inte högre) nivå.
    Importör/distributionssituationen för Piper & Charlie är lite komplicerad.
    Båda husen hade samma importör i stor del av Europa, Maxxium/Liquid Inspiration. När husen bytte ägare så ville de nya ägarna dela husen mellan importörer och det verkar som att Maxxium behöll import/distributionrätten för de marknader man redan hade. I de flesta länder fick Charlie en ny importör. Men i Sverige så är det fortfarande Maxxium (numera Edrington) som importerar båda husen. Piper producerar lätt dubbelt så många flaskor som Charlie och är då givet av större kommerciellt intresse för importjättar som Edrington. Ingen vikt läggs på marknadsföring eller korrekt prissättning av Charlie i Sverige tyvärr. I Champagne köpte jag två (2) flaskor Charlie för samma pris som en kostar på Bolaget.
    Trist på en sån fin skumpa.

    • vintomas skriver:

      Jag håller med om den låga profilen vad gäller marknadsföring. Det finns nog en liten sanning i vad du säger om priset. Kollade kvittot, jag köpte flaskan för 43 euro på Bryssels flygplats (som ofta har rätt OK priser), så 459 kr i Sverige tyckte jag inte var upprörande, men ser att priset i Frankrike ofta är lägre än det jag betalade i Belgien. Men om du betalade runt 230 kr/£ 22 måste det väl ha varit ett reapris? Det är ju heller inte säkert att utpriset till importör är det samma till alla marknader. Nu gissar jag i och för sig att deras ompaketering måste vara ett led i att försöka vässa profilen relativt Piper, så det skulle förvåna mig om priserna förbli på Moët-nivån. För övrigt, när man använder den klart mediokra standard-Moët som prisjämförelse är ju alltid den första observationen att den är rejält överprissatt relativt innehållet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s