Småodlarchampagne med Munskänkarna, med fokus på den nya generationens odlare

I mitten av oktober höll jag en provning i Munskänkarnas stockholmssektion med småodlarchampagne, och fokuserade på en del bättre småodlare, dels på några som redan är kända namn, men även på ett antal som kommit fram först under senare år. Denna kategori inkluderar även en del intressanta odlare i Champagnes ytterområden, d.v.s. utanför grand cru- och de mest kända premier cru-byarna. Jag siktade särskilt på att få med några sådana på den här provningen.

Småodlare (récoltants-manipulants, bokstäverna RM står någonstans i liten stil på etiketten) är egentligen inget nytt fenomen i Champagne, men de har successivt fått mer uppmärksamhet även på exportmarknaden. Traditionellt är det champagnehusen som helt dominerar exporten, medan småodlarna säljer sina viner på plats, d.v.s. på den franska marknaden. Kooperativen ligger någonstans däremellan i försäljningsprofil.

Av de 309 miljoner flaskorna champagne som totalt såldes 2012, stod champagnehusen (negocianter) för 69,1%, småodlare för 21,9% och kooperativen för 9,0%. På den franska marknaden stod småodlarna för 35,9% men på exportmarknaden inom EU bara för 5,0%. På den svenska exportmarknaden står de för 7,5%, så vi är lite bättre än EU-genomsnittet på att köpa småodlarskumpa. (Gissningsvis förklarar några storsäljare på Systembolaget, bl.a. André Clouet och Pierre Péters, hela denna skillnad.) Dessa siffror betyder att många småodlare inte exporterar alls, eller bara till ett eller två länder. Säkerligen finns det många ytterligare bra småodlare för exportmarknaden att upptäcka, men det finns också småodlare som enbart säljer hemma i Frankrike på grund av att deras champagner är billiga men mediokra. De som har uppmärksammats internationellt är inte ett representativt urval av vad man hittar om man besöker en slumpmässig odlare på plats.

Det som är intressant med småodlare av lite bättre kvalitet är att det går att hitta en mångfald olika stilar. Många småodlare framställer champagner som är relativt lika de som kommer från de stora champagnehusen, men inte sällan med ett mer gynnsammare förhållande mellan pris och kvalitet. Bra småodlare använder ofta druvor av en kvalitet som de stora husen enbart använder för årgångs- och prestigechampagner. De stora husens fördel är dock att de har möjlighet att lagra sina bästa champagner länge; småodlarskumpa släpps ofta yngre.

Sedan finns det de småodlare som avsiktligt valt en annan väg än de stora husen, och framställer champagne i en annan och mer specifik stil än den typiska storhusstilen. Den provning jag höll fokuserade framför allt på den senare kategorin. Dels på några kända och väl etablerade namn, och dels på några som är mer up and coming.

Vad menar jag då med annan stil än storhusstilen? Jo:

  • Vanligt med endruvsviner, inte bara Chardonnay utan även Pinot Noir eller Pinot Meunier.
  • By- eller vingårdsviner – ”lieux dits”.
  • Ingen årgångsblandning, även formellt ”årgångslösa” champagner (som lagrats mindre än 3 år på jästen) kommer från en enda årgång, utan användning av reservviner.
  • Låga skördeuttag och noggrant vingårdsarbete, d.v.s. utgår från att ”vinets kvalitet bestäms i vingården” snarare än ”vinets kvalitet kompenseras i källaren”.
  • I många fall ekfatslagring (men oftast ingen ny ek).
  • Ingen eller mycket lite dosage (sockertillsats i den färdiga champagnen).
  • Vanligt med ekologisk eller biodynamisk odling, ibland ”naturviner”.

På sätt och vis är detta inte på något sätt konstigt, utan de handlar mer om att man efterliknar hur andra icke-mousserande viner framställs, och struntar i hur de stora champagnehusen traditionellt gör. Bourgogne är förebilden för många småodlare, d.v.s. de framställer ”vit bourgogne med bubblor” på de druvor som förekommer i Champagne. Sammantaget ger detta ofta rätt ”vinösa” champagner.

Det är vanligt med relativt kort lagringstid på jästen hos småodlarna, men det är mer en nödvändighet än ett avsikligt val (begränsat utrymme, kapitalbindning, stor efterfrågan). Många av småodlarna med denna profil har mycket begränsad produktion, flera av de som blivit mer eller mindre kända ligger på ynka 10 000-20 000 flaskor per år. Den mest kända, Selosse, ligger på ca 60 000 fl/år.

Provningen bestod av två flighter med bäst-omröstning i resp. flight.

Flight 1

Här kom det blandade champagner, och det var (precis som avsett) inte alltför lätt att avgöra vad som var Chardonnay och vad som var Pinot Noir.

IMG_3327

David Léclapart l’Amateur 2009
Blanc de blancs (Chardonnay) från Trepail (en premier cru-by) i Montagne de Reims. Ingen dosage. Såldes i mars via näthandel av Franska Vinlistan för 349 kr. Gissningsvis kommer ett nytt Léclapart-släpp ungefär samtidigt nästa år.

Relativt gul färg. Doft av gult äpple, lite ciderton, mineral. Smaken är mycket torr, medelfullig, äpple med cider- och äppelskrottstoner, kartig. Funkar nu, 88 p.

Väldigt typiska Léclapart-toner med oxiderade ciderlika toner som är lite ”love it or hate it”, men det förvånade mig att de redan var så påtagliga i 09:an; ung l’Amateur kan annars vara mer mineraldominerad vid släppet. Ingen bäströst, vilken förvånade mig lite. Mindre kraftig än 2008:an var. l’Amateur har för övrigt inget fatinslag och är Léclaparts enklaste champagne.

Inflorescence Val Vilaine 2011, Cédric Bouchard
100% Pinot Noir från Polisy i Côte des Bar. Ståltank? Degorgerad april 2013.

Blek färg. Tydlig rökig doft – är det krutrök eller kanske bacon? – ”stendammig” mineralton och lite bokna äpplen. Mycket torr smak, medelfyllig, intensiv mineralton, grönt och gult äpple, mycket frisk. Ung, 89+ p.

Det som är intressant med det här vinet, förutom att C. Bouchard ligger i Champagnes södra utposter där det förr inte fanns några kända småodlare, är att det är så blanc de blancs-likt fast det är en ren Pinot Noir! 7 bäströster.

En anmärkning: Inflorescence-champagnerna är formellt ej småodlarskumpor (négociant-distributeur, ND, och ej RM), men vingården ägs av Cédric Bouchards pappa, och han är på väg att ta över ägandet och sammanföra alla under beteckningen Roses de Jeanne, som hittills använts bara på vissa, så jag lät nåd gå före rätt och tog med denna på provningen.  Den första 2o11:a jag provade, men formellt inte en årgångschampagne; årgången står angiven i kodform på baksidesetiketten. Ungefär på samma nivå som 2010:an av samma vin.

Jacques Lassaigne Montgueux
100% Chardonnay från Montgueux i Côte des Bar. 12-24 månader på blandning av fat, malolaktisk jäsning, inget svavel. Degorgerad 7 december 2011, (bas)årgång 2007 enligt handlarens prislista, men ingen uppgift på flaskan.

Gul färg. Kraftig doft av mogna gula äpplen, bröd, vita blommor och lite utveckling. Medelfyllig, mycket torr smak med gula äpplen, brödig, bra syra och eftersmak med gula äpplen. Funkar nu, kan utvecklas mer, 88 p.

Lassaignes enklaste champagne, och hade hunnit få lite extra tid på korken. 5 bäströster. Montgueux är för övrigt terroirmässigt en chardonnaydominerad ”filial” till Côte des Blancs trots att det räknas till Côte des Bar, där Pinot Noir annars dominerar stort.

Françoise Bedel Brut L’Ame de la Terre 2002
42% Pinot Noir, 36% Chardonnay och 22% Pinot Meunier från trakten av Crouttes-Sur-Marne, långt västerut i Vallée de la Marne. Delvis fatlagrad, 7 år på jästfällningen, degorgerad november 2010. 429 kr på Systembolaget (lanserades oktober 2013)

Gul färg. Doft med gul frukt, toner av tång och hav, kakao, en aning källarton (som nog inte var korkdefekt), lite utvecklad och brödig med oxidationston. Smaken är medelfyllig+, har en intensiv mineralton, gröna äpplen, hög syra och eftersmak med gröna äpplen. Funkar nu, 89 p.

11 bäströster. Det brukar förresten vara en högre andel Pinot Meunier i andra releaser av detta vin, bl.a. i 2003:an som redan passerat revy. Ovanligt lång lagring på jästen för en småodlarskumpa, och så långt västerut (d.v.s. åt Parishållet) man kan komma och ändå vara kvar i Champagne.

Vilmart Grand Cellier d’Or 2008
80% Chardonnay och 20% Pinot Noir från Rilly-la-Montagne (premier cru) i Montagne de Reims. 10 månader på små ekfat. Dyker upp på Systembolaget 2 december för 489 kr. Såldes i september via näthandel av Franska Vinlistan för 398 kr, något av ett fyndpris.

Ljusgul färg. Doft av mogna gula äpplen, tydligt ekfatsinlag, viss parfymton, elegant. Medelfyllig+, smak av gult och grönt äpple, lite persika, hög syra och mineral. Ung, bör få utvecklas, 90+ p.

13 bäströster, flest i flighten. Det är bara att konstatera att 2008 regerar, och att det här vinet kommer att nå högt. Det som håller ner min ”nu-poäng” en smula trots att jag tyckte att det här vinet var avgjort bäst, är att fattonen märks ganska tydligt, vilket är vanligt i ung Vilmart, men i en bra årgång som denna kommer den att integreras fint med lite lagring.

Flight 2

Tre olika vingårdsviner från Ulysse Collin, en utmärkt småodlare i Côte de Sezanne som gör viner i mycket koncentrerad och fatinfluerad men rent fruktig stil, mot en klassisk referens i en ovanligt bra release: Selosses instegsvin Initial.

IMG_3328

Ulysse Collin Les Pierrières 2009
Blanc de blancs. Chardonnay från La Gravelle, vingård med sydöstslutning, 30-åriga stockar, på kalkjord, med en ovanlig yta av förkolnad flinta. Degorgerad 7 mars 2013.

Gul färg. Kraftig doft med mogen citrus och citrusskal, bivax, lite blommig och parfymerad, mineral. Kraftig smak, citrus, gult äpple, rejäl fruktkoncentration, mineral, bra syra, mycket ren eftersmak med citrus. Relativt ung, 91+ p.

2 bäströster. Mer mineral än Les Roises.

Ulysse Collin Les Roises 2009
Blanc de blancs. Chardonnay från Congy, sydslutning med 50-åriga stockar på jord av lera och kalksten. Degorgerad 7 mars 2013.

Kraftig doft med citrus, citrusskal, gula äpplen, lite äppelmos, aningen vax och parfym. Mycket kraftig smak, citrus, rejäl mineralton, kryddig, bra syra. Relativt ung, 91+ p.

5 bäströster. Mer kraft än Les Pierrières, och kraftigare doft. Att den trots det inte får högre poäng beror på att den är lite kortare i smaken. Stilskillnaden mellan dem är dock betydligt mindre än för 2008:orna (provade i slutet av 2012), då det faktiskt var Les Roises som framstod som mer mineraldominerad medan Les Pierrières var mer fruktig!

Jacques Selosse Initial
Blanc de blancs, Chardonnay från Avize, Cramant och Oger (grand cru) i Côte des Blancs. Fatlagrad. Tre på varandra följande årgångar, gissningsvis 2006-2007-2008. Degorgerad september 2012. Denna batch såldes i november 2012 av Franska Vinlistan, och dök upp på Systembolaget i december 2012. Årets release (deg. 2013, troligen 2009 som basårgång) kostade 665 kr från Franska Vinlistan, och dyker upp 2 december på Systembolaget till priset 755 kr.

Djupt gul färg. Kraftig doft av mogna och bokna gula äpplen, en del citrus, lite bröd, nötter och kakao, vita blommor, fat, diskret oxidationston. Kraftig smak med gula äpplen, bokna äpplen, citrus, persika, bra syra, lång eftersmak med lite grönt äpple. Relativt ung, 93(+) p.

26 bäströster! En alldeles ovanligt bra Initial! Så gissningen är att det beror på att basårgången är 2008. Ställd bredvid Ulysse Collins stil, märks oxidationstonen i det här vinet tydligt. Initial är ändå ganska måttligt oxiderat för att vara Selosse, mer på nivån ”vit bourgogne med lite ålder”, medan de mer oxiderade vinerna från Selosse brukar uppvisa varierande grad av sherrytoner. På sätt och vis lite opedagogiskt att ha en så bra release, eftersom jag ville visa upp hur fantastiskt bra Ulysse Collin också är, men det är ju aldrig fel att ha med bra viner på en provning.

Ulysse Collin Les Maillons 2009
Blanc de noirs. Pinot Noir från Congy?, östslutning med 40-åriga stockar på kalkjord med tung rödlera. Degorgerad 7 mars 2013.

Œil de perdrix-färg, d.v.s. nästan rosé. Kraftig doft, persika, smultron, röda äpplen, lite örter, lite parfym, fat. Kraftig smak, röda äpplen, tydlig mineralton, lite kryddig, antydan till tannin, äpplig eftersmak. Relativt ung, 92(+) p.

2 bäströster. En mycket kraftig och vinös champagne i min smak!

Tillägg: vingårdsbeskrivningarna på de tre Ulysse Collin-vinerna tog jag från Johan C:s blogg.

Annonser
Det här inlägget postades i Champagne, Chardonnay, Munskänkarna, Pinot Noir. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Småodlarchampagne med Munskänkarna, med fokus på den nya generationens odlare

  1. Ping: Small grower Champagne tasting, featuring some of the new generation of growers | Tomas's wine blog

  2. Johan skriver:

    Kul att läsa att du bjöd på alla viner från Ulysse 2009. så slipper jag öppna mina flaskor 😉
    hur upplevde du Maillons 09 jämfört med den flaskan jag bjöd på hemma hoss dig senast – öppen och kraftig i årgångstypisk stil på frukten fortfarande eller ?
    mvh//Johan

    • vintomas skriver:

      När man dricker viner öppet har de ju en tendens att vara som man förväntar sig… 🙂 Jag tycker den var sig lik, det hade inte hänt något med den på några månader. Det är en bra fråga hur Ulysse Collin-vinerna kommer att bete sig med lagring. Med sin imponerande koncentration är de säkert mycket långlivade, om nu någon kommer att ha tålamod. Men seden är frågan om de kommer att förändras redan på 1-2 år från den fruktiga profil de har när de är nysläppta, eller kommer de att utvecklas långsamt just p.g.a. den massiva koncentrationen? Jag har faktiskt ingen aning.

  3. Ping: Byprofil: Congy, en Champagneby i Val du Petit Morin | Vintomas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s