Guigalprovning med Philippe Guigal

Philippe Guigal besökte Sverige, och med anledning av detta ordnade importören Vinunic  två Winemaker’s Dinner på Operakällaren, med lite olika ambitionsnivå på de två. Philippe (årgång 1975) har sedan några år tagit över som vinmakare hos Guigal från sin pappa Marcel Guigal (årgång 1944). Det var Marcel som fick firman att växa och bli känd, även om det var Etienne Guigal som grundade firman 1946, och vars initial E. fortfarande finns i namnet. Det var en mycket god nyhet att Philippe ville komma och hälsa på, för Marcel var tydligen inte så pigg på att göra det. Provningen inkluderade både den senaste årgången av ett antal viner som nyss har släppts eller kommer att släppas i början av nästa år, och några gamla godingar.

Vita viner

Condrieu 2012
Druvsort: Viognier. 1/3 av vinifierat på nya fat, 2/3 på ståltank. 329 kr, lanseras 2 december på Systembolaget.

Doft av mogna päron, lite persika och aprikos, kryddton, mineral, aningen fatton. Smaken är tydligt oljig, rejäl koncentration, päron (gråpäron?), mineral, och relativt låg syra. Drickfärdig nu, inte ett lagringsvin, 89 p.

Condrieu La Doriane 2012
Druvsort: Viognier. 8 månader på nya fat. Dyker förmodligen upp i början av nästa år, men brukar nog ligga i restaurangsortimentet. (Förra året kostade 2010:an 595 kr.)

Doft av mogna päron, persika, tydlig kryddton, mineral med mint, diskret parfymerad, fatton. Smak med oljig attack, riktigt hög koncentration, päron, kryddton med lite anis, tydlig mineralton, knappt medelhög syra. Ung, funkar nu, men kan lagras, 91(+) p.

Jämfört med den vanliga Condrieu-2012:an har La Doriane en kraftigare doft, är lite mer koncentrerad i smaken och – vilket inte minst är viktigt – har mer mineralton och lite mer syra. La Doriane är på ett helt annat sätt gjort för att kunna lagras i ett antal år, medan grundtanken med den vanliga Condrieun är ”DYA” (drink youngest available). Dock måste jag säga att den stilmässiga skillnaden mellan de två var mindre än när jag har provat tidigare årgångar, vilket kanske beror på årgången. Mitt intryck av de två Condrieu-2012:orna är att årgången visar en relativt varm och mogen karaktär.

På tal om vita Guigal-2012:or kan jag nämna att den vita Côtes du Rhône 2012 numera kostar 89 kr, d.v.s. en tia billigare än den röda, trots att den ligger i beställningssortimentet. Jag har inte provat just den här årgången, men det brukar alltid vara ett mycket bra vin för sitt pris, även när det var några tior dyrare. Vinet består huvudsakligen av Viognier (70% i årgång 2012, kompletterat med 10% Roussanne, 9% Marsanne, 8% Clairette och 3% Bourboulenc), och har alltså mest släktskap med Condrieu av de övriga vita vinerna i Guigal-sortimentet. Det är därför blommigare än många andra Côtes du Rhône Blanc, som ofta domineras av den mer neutrala druvsorten Grenache Blanc, som alltså överhuvudtaget inte finns med i Guigal-vinet.

St Joseph Lieu Dit Blanc 2011
Druvsorter: 95% Marsanne och 5% Roussanne. Till hälften vinifierat på nya fat och till hälften på begagnade fat som använts en gång tidigare. Finns i Vinunics restaurangsortiment för 309 kr.

Gyllengul färg. Doft av mogen gul frukt, gula äpplen, antydan till apelsin, lite honung, mineral, lite kryddton och lätt blommighet. Smak av mogen gul frukt, äpple, tydlig mineralton, lätt oljig, kryddig, medel(-) syranivå, lätt beska, bra eftersmak. Matig stil, relativt drickfärdig nu, 90(+) p.

Ermitage Ex Voto Blanc 2010
Druvsorter: 90% Marsanne och 10% Roussanne. Vinifierat 30 månader på nya fat. Dyker upp nästa år, börjar säljas av Guigal i februari 2014 samtidigt som LaLa-2010:orna. 2009:an kostar 1095 kr i Vinuics restaurangsortiment. (Dock har den vita 2010 fått ännu bättre omdömen än 2009, vilket kan tänkas påverka ut-priset från Guigal.)

Ljust gyllengul färg. Doft med gult äpple, lite apelsin, tydlig mineralton med lite mint, lite honung, en mycket lätt örtig ton och möjligen ett litet (och trevligt) inslag av terpentin, diskret parfymton, lätt fatton, mycket elegant. Smak med massiv mineralton, mogen gul frukt inklusive äpple i bakgrunden, lätt mandelton, medel+syra, mycket lång eftersmak med mineralton och friskhet. Extremt elegant och balanserad. Ung, funkar i och för sig nu, men lär sedan gå och gömma sig i tunneln, 96+ p.

Ge det här vinet mognad och jag tror att det skulle bli väldigt intressant att skicka in det bland några Montrachet och Montrachet-grannar från bra producenter, d.v.s. extra koncentrerad vit Bourgogne med både elegans och fyllig stil. Om man väljer bourgognerna från en lite varmare årgång som 2009 är jag inte säker på att det här vinet omedelbart skulle avslöja sig som en rhônare bland bourgognerna.

Det här är definitivt ett av de bästa vita Rhôneviner jag någonsin provat! För mig når riktigt bra vit Hermitage tveklöst högre än riktigt bra Condrieu. Ex Voto Blanc 2009 var mycket bra (jag satte 94+ förra året), men 2010 är bättre. 2010 är en toppårgång på både den röda och den vita sidan, som har både fin druvmognad och hög syranivå. Detta är en bra kombination för både röda och vita viner, men för mig är lite extra syra särskilt viktig i de vita rhônevinerna, för att balansera deras inneboende oljiga karaktär och ge dem lite ytterligare finess.

Röda viner

St Joseph Lieu Dit Rouge 2010
100% Syrah. Till hälften vinifierat på nya fat och till hälften på begagnade fat som använts en gång tidigare. Finns i Vinunics restaurangsortiment för 309 kr.

Mörkröd med purpurton. Doft med mogna björnbär, viol och lakrits; en klassisk Syrah-doft. Medelfyllig(+), smak med björnbär, rätt bra koncentration, bra syra, medeltanniner med fin struktur. Ung, funkar nu, 90(+) p.

St Joseph Vignes de l’Hospice 2010
100% Syrah. Vinifierat 30 månader på nya fat. Börjar säljas som klubbvin till Club Vinunic 2 december för 535 kr (men bara i 6-pack).

Mörkröd med purpurton. Doft med mogna björnbär och svarta vinbär, blommig ton med viol och lite parfym, lakrits. Elegant! Medelfyllig+, mogna björnbär, rejäl koncentration, blommighet med viol, sammetslena medel(+)tanniner, bra syra. Ung, funkar relativt bra nu, 93(+) p.

Vignes de l’Hospice brukar vara ett bra vin med rättfram Rhône-Syrah-karaktär, som bygger på ren kraft snarare än komplexitet och elegans. I den här årgången har vinet en polering och elegans som jag inte upplevt tidigare. 2010:an visar upp rätt mycket Hermitage-karaktär, inte minst genom att tanninerna har en mycket sammetslen struktur. 2009 (som jag satte 93+ på förra året) var kraftigare och mörkare i aromerna, men inte lika polerad.

Vignes de l’Hospice kommer från en brant vingård som ligger tvärsöver Rhônefloden från vingården Les Bessards på Hermitagekullen, och Philippe påpekade likheten i jordmån mellan de två vingårdarna, men att de har olika riktning p.g.a. flodens förlopp.

Côte-Rôtie La Mouline 2009
89 % Syrah och 11% Viognier. Vinifierat 40 månader på nya fat. Finns i Vinunics restaurangsortiment för 2995 kr. 40 flaskor passerade revy på webblanseringen i juni för samma pris.

Mörkröd, kompakt färg med purpurton. Doft av mogna björnbär, tydligt blommig med viol och parfym, en del mint, lakrits. Fyllig med oljig och sammetslen munkänsla, smak av mogna björnbär och mogna mörka körsbär, enorm koncentration, mycket bra syra, mineral, medel(+) tanniner med mycket silkig struktur. Mycket elegant i både doft och smak! Ung, funkar nu, men kan absolut utvecklas eftersom det trots allt har en viss tuffhet, 97+ p.

La Mouline är den smidigaste av de tre LaLa-vinerna från Côte-Rôtie, och är den som ska vara mest lättillgänglig redan vid släpp. Men minns att tålamod är en dygd… 2009:an utvecklades en hel del i glaset, så den som tänker öppna en flaska bör nog ge vinet flera timmar i karaff.

Ermitage Ex Voto Rouge 2005
100% Syrah. Vinifierat 40 månader på nya fat. Finns (fanns?) i Vinunics restaurangsortiment för 2495 kr.

Mellan- till mörkröd färg. Doft av mogna körsbär, svarta vinbär, en del tjära, en del mognadstoner med läder och lite stall. Fyllig, smak med mörka körsbär och svarta vinbär, rejäl koncentration, kryddtoner, medel+ tanniner med fin struktur. Fortfarande relativt ung, men funkar rätt bra nu, 97(+) p.

En del Bordeauxkänsla över vinet, men det kan bero på att det flankerades av ett antal Côte-Rôtier. Det här var provningens stora överraskning för mig, för jag trodde det här vinet skulle vara mer slutet. För 1,5 månad sedan upplevde jag Château d’Ampuis 2005 som mer slutet än det här vinet var nu. Innan La Mouline växte lite extra efter tid i glaset såg det ut som att jag skulle sätta det här vinet som bäst.

Côte-Rôtie La Turque 1998
93 % Syrah och 7% Viognier. Vinifierat 40 månader på nya fat. Direkt från Guigal, enbart tillgänglig på auktionsmarknaden.

Mellanröd färg, lite bleknad kant. Doft av mörka körsbär, diskret örtighet, kryddnejlika, peppar, lite tjära, en del mognadstoner med stall och läder, diskret parfymton; elegant. Fyllig, rejäl koncentration, smak med mogna mörka körsbär och björnbär, kryddig, bra syra, medel(+) tanniner med silkig struktur. Drickfärdigt nu men med rätt ungdomliga frukttoner, tål mycket mer lagring, 95 p.

Självklart en massa mognadstoner, men förvånansvärt ungdomligt. Det fanns de som höll det här vinet som bäst av de tre toppvinerna, tack vare dess fina mognad, men jag tyckte nog ändå att det märks att 2005 och 2009 är XXL-årgångar, medan 1998 mer är XL. 🙂

Côte-Rôtie Hommage à Etienne Guigal 1990 (magnum)
96-97% Syrah och 3-4% Viognier. Tillgängligt via privatimport för Club Vinunic Gold för 11 900 kr för en magnum.

Mellanröd, lite tegelkant. Doft av björnbär, svarta vinbär, animalisk ton med charkprodukter, läder, stall, diskret örtig ton, tydlig blommighet med viol. Medelfyllig+, björnbär, mogna körsbär, klart bra syra, medeltanniner, kryddton. Klassisk utvecklad i doft och smak, med tydlig Côte-Rôtie-stil. Fullt utvecklad, men lär tåla 10+ år till källaren utan att försämras, 93 p.

En unik upplevelse med tanke på att den total produktionsvolymen var 150 (etthundrafemtio) magnum. Några höll också vinet som bäst under hela provningen, hörde jag. För mig ligger det här vinet på ungefär samma nivå som de bästa årgångarna av Château d’Ampuis. Intressant nog tycker jag att det Guigal-stilen inte var lika tydligt utvecklad här som i de andra vinerna, genom att det fanns lite örtiga toner och att syran var rätt framträdande i smaken. Det framstod helt enkelt en überklassisk mogen Côte-Rôtie av hög klass.

Hommage à Etienne Guigal har bara framställts tre gånger hittills, och hedrar minnet av firmans grundare Etienne Guigal, Philippes farfar, som gick bort 1988. 1989 specialbuteljerades ett fat från Côte-Rotie-vingården La Pommière under detta namn, vilket innebar 300 flaskor. 1990 gjorde man samma sak, men fyllde vinet på 150 magnum istället. 2005 var det dags igen, men då valdes ett fat från La Pommière och ett fat från La Viria, vilket bör ha gett 300 magnum. Både La Pommière och La Viria är vingårdar som används för att producera Château d’Ampuis, sedan årgång 1995 resp. årgång 2005. Att La Viria tillkom i och med årgången 2005 är gissningsvis är anledningen till att en Hommage gjordes även då. Hommage kan alltså kvalitetsmässigt ses som en fatselekterad Château d’Ampuis. Noteras kan att inget vin ovanför Côte-Rôtie Brune et Blonde säljs på magnum, d.v.s. deras trésors med individuella etiketter (LaLaer, Ex Voto, Château d’Ampuis o.s.v.) finns inte på magnum. Hommage à Etienne Guigal har tidigare inte sålts kommersiellt, utan har serverats vid enstaka provningar hos Guigal respektive sålts för välgörande ändåmål på auktion. Marknadspriset har bestämts av detta försäljningssätt och vinets extrema ovanlighet, vilket innebär att det har hamnat på ungefär samma nivå som auktionspriset för samma mängd (två flaskor) LaLa-vin av samma årgång. Vinunic har lyckats köpa loss några magnum 1990 och 2005 som säljs till Club Vinunic Gold för 11 900 resp. 9 995 kr.

En fantastisk provning – hoppas det blir fler besök av Philippe!

Tillägg/lästips: Finare Vinare gjorde en lång intervju med Philippe Guigal.

Annons