För en vecka sedan höll vinföreningen AuZone i vanlig ordning en höstmiddag. Det var första gången som jag varit med då det inte var snö utomhus, så den här gången kändes faktiskt som att det fortfarande var (sen)höst än att det redan hunnit bli vinter.
Antalet platser på middagen är rätt lagom för att servera en magnum av varje vin, så det brukar bli rätt många flaskor av det formatet, ihopsamlade från olika medlemmars källare. I år fanns det med tio viner, varav sju kom från magnum, med ursprung från fyra medlemmars källare, och så fick en femte källare bidra med ett av vinerna på normalflaska. Ett vin och avecspriten var nyinköpta på Systembolaget, så vi är faktiskt inte alls dogmatiska med att det bara måste vara tidigare årgångar eller egenhändigt lagrade saker.
Kanapéer
Giulio Ferrari Riserva del Fundatori 2001 (magnum)
Trento DOC, Italien. 100% Chardonnay.
Tydligt rökig doft med utvecklad ton, äpple och aningen fläder. Mycket torr smak, mineral, bra syra, grönt och gult äpple, bra koncentration. Champagnelik, blanc de blancs-stil, 90 p.
Alla blinda gissningar jag hörde var att detta var champagne, men årgångs-Ferrari brukar å andra sidan något av det mest champagnelika man kan hitta utanför Champagne och här pratar vi dessutom om det bästa vinet från producenten.
Henriot 1996 (magnum)
Champagne, ca 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir.
Doften är brödig, lite rökig, mineral, gula äpplen, lätt kryddig, utvecklad ton med lite svamp. Mycket klassisk och elegant utvecklad doft. Smak med bokna äpplen och gult äpple, citrus, bra koncentration, riktigt hög syra, mineral, och en mineraldominerad eftersmak. Bra utveckling, frisk, 92 p.
För mig var det här en härligt utvecklad champagne med tydliga mognadstoner i doften men som fortfarande har full friskhet i smaken. Jag hörde några som tyckte att den var lite i mognaste laget och nog börjar tappa nu, men då har man nog inte riktigt samma smak som jag. Baserat på den här flaskan ser jag inga problem att behålla Henriot 1996 i 10+ år till på magnumformat, i alla fall med de nyare etiketterna.
Pilgrimsmusslor
Vincent Girardin Puligny-Montrachet Vieilles Vignes 2011
Bourgogne. 299 kr på Systembolaget.
Lätt blommig doft, citrus, aningen tropisk frukt, lite mineral, aningen fatton. Mineralisk och stenig smak, citrus, relativt hög syra, eftersmak med mineral. Bra, relativt ung, funkar nu, 89 p.
Ett klart bra vin för sitt pris, men lite tydliga fat (vilket inte var första gången i ett vin från den här producenten). Inledningvis tyckte jag att vinet höll mer Chassagne-Montrachet stil, men med luftning blev dragen mer klassiska.
Domäne Wachau Dürnsteiner Kellerberg Riesling Smaragd 2009 (magnum)
Wachau, Österrike.
Doft av mogen gul frukt, persika, äpple, lite petroleum. Smak av mogen gul frukt, rätt bra koncentration, bra syra (men inte direkt hög), kryddig stil, en del mineral. Klassisk Riesling, rätt utvecklad för åldern, 89 p.
Anksushi
Prancing Horse Pinot Noir 2006
Mornington Peninsula, Victoria, Australien.
Ljusröd, klar färg. Doft av fruktig/bärig karaktär med jordgubbar och röda bär. Smak med jordgubbar, en del sötma, rätt bra fruktkoncentration, bra syra, relativt lätta tanniner, aningen kännbar alkohol, syrlig eftersmak. Bärig Pinot Noir-stil, men inte särskilt burgundisk. 88 p.
Kötträtt
Ridge Monte Bello 2000 (magnum)
Santa Cruz Mountains, Kalifornien. Cabernet Sauvignon m.m.
Djupröd, mörk färg. Doft av svarta vinbär, lite tjära, aningen örtig, aningen utvecklade toner med läder och stall, och grusiga toner. Smak av mogna svarta vinbär, en del mogna mörka körsbär, lite fruktsöt attack, bra syra, medeltannin, bärig eftersmak. Mycket fin och balanserad profil. Relativt färdig, men kan utvecklas mer, 93 p.
Kvällens vin för mig. Rätt många gissade Bordeaux på det här vinet, och jag förstår varför.
Delas La Landonne 2004 (magnum)
Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike. 100% Syrah.
Mellanröd färg. Doft av röda bär inklusive röda vinbär, diskret örtiga aromer, lätt blommig. Smak med syrliga röda bär, tranbär och röda vinbär, tydlig syra, rätt påtagliga medel(+)tanniner. Syrlig profil med viss elegans. Utvecklad, men fortfarande ung smak, 91 p.
Guigal Brune et Blonde 2005 (magnum)
Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike. 96% Syrah och 4% Viognier.
Mellan- till djupröd. Doft av mogna mörka bär, mörka plommon, kryddton, lite animaliska toner. Smak av mogna röda och mörka bär, bra koncentration, rätt bra syra, kryddtoner, medel+ tanniner, bärig och rätt sträv eftersmak. Relativt ung, kan utvecklas mer, 91+ p.
Det är bara att konstatera: i det här formatet är inte 2005:an mogen än.
Ost
Bercher Burkheimer Feuerberg Spätburgunder Spätlese trocken 1997 (magnum)
Baden, Tyskland.
Ljus- till mellanröd färg, klar. Doft av jordgubbar, tydlig animalisk ton med köttsaft, kryddton med en del fat. Medelfyllig+, smak av jordgubbar, röda vinbär, lite fruktsötma, lite eldighet, bra koncentration, medeltanniner, lätt beska. Fin utveckling, bra balans för åldern och ursprunget, 90 p.
Klart bättre än väntat, för vid den här tiden hade betydligt färre Spätburgunder-producenter hittat formen. Men inte helt lättgissad som Pinot Noir för de som fick den blint, bl.a. dök Syrah upp som gissning.
Äppeldessert
Moulin Touchais 1986
Coteaux du Layon, Loire, Frankrike. Chenin Blanc.
Gyllengul färg. Doft med bakade gula äpplen, honung, mandel, tydlig kryddton; söt och utvecklad doft. Söt smak (”Beerenauslese-söt”), tydligt kryddig, med bokna och bakade gula äpplen, hög syra. Bra friskhet och balans, bra utveckling, 91 p.
Ett vin från föreningens bildandeår. Här sprang vi på kvällens enda korkdefekt, i en av de två först öppnade flaskorna, men det fanns en reservflaska till hands.
Kaffe och choklad
Delamain Vesper
Cognac X.O., 35-40 år gammal, 949 kr.
Tydlig karaktär av lång tid på fat. Rekommenderad av föreningens spritexpert Roland, tillika författare av boken En handbok Cognac (2007).
Uppdatering: nu finns det även en middagsberättelse på AuZones blogg AuZine, bl.a. med betydligt utförligare beskrivning av maten.
Vintomas blogg 
Lät väldigt trevligt!
Ang. MT -86: Du som helt säkert har prövat MT många gånger fler än mig; är de inte väl ofta korkskadade? Har varit med om fler det oftare än vad jag tycker borde vara normalt i MT från senare delen av 90-talet (äldre än så har jag tyvärr inte druckit)? Inte tillräckligt nogräknade med sin korkleverantör?
Jag har också intrycket att de nog ligger lite över schablonsiffran 5%. Jag ligger nog själv på över 10% av de flaskor jag öppnat, förra gången jag själv öppnade en korkdefekt var så vitt jag kan minnas för knappt två år sedan, den gången en alldeles nyinköpt 1998 som åkte tillbaka till Systemet. Så det fanns ju en anledning till varför jag beväpnat mig med en reservflaska…
I och för sig körde AuZone-medlemmen Stig H. två Moulin Touchais-provningar under förra året, med sammanlagt 14 årgångar, utan en enda korkdefekt, så man kan ha tur också!
Möjligen kan det finnas de som överskattar andelen korkdefekter på MT, om de är ovana vid den flaskvariation man måste vara beredd på i äldre viner, och tror att allt konstigt (inklusive lite extra oxidation) är korkdefekt/orsakat av TCA.
Visst spelar korkleverantören en roll och det finns kvalitetsskillnader. MT:s problem är ju att de säljer vinerna först efter minst 10 år (de har legat med kork i källaren under hela tiden), så de får ju inte så snabb feedback på eventuella kvalitetsproblem.
Sedan är mitt intryck att andelen korkdefekter var större under ungefär andra halvan av 90-talet och början av 2000-talet än vad de varit senare. Jag har t.ex. råkat ut för mer korkdefekt Bordeaux från den här perioden än vad jag stött på från tidigare eller senare årgångar. Eftersom MT säljs med ålder är ju de yngsta årgångarna idag från denna korkmässigt mörka period, medan de flesta andra viner som säljs idag har bättre korkar.
Man får väl vara glad för att MT trots allt är relativt billigt och att Systembolaget ger pengarna tillbaka på korkdefekta flaskor, så jag tycker att det går att stå ut med en lite högre defektfrekvens, även om det inte är kul.
Pingback: Wine tasting club dinner | Tomas's wine blog