Léon Beyer på Alsacevindagen – en pålitligt torr traditionalist

Léon Beyer brukar tillsammans med Hugel och Trimbach nämnas som den traditionella trion av högklassiga Alsacevinhus som har det gemensamt att de håller fast vid en helt torr och stram stil av viner (med undantag för de sent skördade vinerna, för de ska ju vara söta) och undviker att använda vingårdsnamn på etiketterna, vilket innebär att de inte har några viner som är klassade grand cru. Alla dessa producenter ligger några år på sina bästa viner före försäljning, tills de verkligen är drickmogna, men Léon Beyer tycks ha drivit detta längst, framför allt med de torra toppvinerna vid namn Cuvée des Comtes de Eguisheim. Retrostilade etiketter tycks också vara något som traditionalisterna har gemensamt, och även där sticker Léon Beyer ut som något av ett extremfall. (Personligen tycker jag dock att de kunde fundera över åtminsone färgsättningen på etiketterna till de olika Cuvée des Comtes de Eguisheim-vinerna, för om de inte är valda helt på måfå undrar jag lite hur de tänkte…)

Kombinationen av att vinerna är pålitligt torra och säljs med den mognad de behöver, gör att Léon Beyers viner betraktas som ”matviner” (vins de gastronomie), och internationellt verkar de inte minst profilera sig mot restaurangmarknaden.

Léon Beyer finns i byn Eguisheim (byprofil på Per Warfvinges Alsacewebbplatsallmän Wikipedia-artikel), och såväl egna vingårdar (20 ha) som de vingårdar där de köper in druvor från (50 ha) finns i trakten av denna by. Eguisheim har två grand cruer, Pfersigberg som framför allt ger bra Riesling och Eichberg som framför allt ger bra Gewürztraminer. De vingårdsnamnen återfinns alltså inte på Léon Beyers etiketter, men det är härifrån deras bästa viner kommer.

Léon Beyer har ingen särskild indikering av vinernas restsötma på etiketten, men det behövs alltså inte eftersom de ingår i den lilla gruppen av ”pålitligt torra” producenter.

Jag uppfattar att Léon Beyer i Sverige är en mindre känd producent än Hugel och Trimbach, som de i många avseenden liknar. Endast ett Léon Beyer-vin finns för närvarande i Systembolagets ordinarie sortiment, men det finns å andra sidan ett rätt stor urval som går att köpa via beställningssortimentet, där importören Janake står för lagerhållningen.

Alsacedagen 20140127 Léon Beyer

Mousserande

Crémant d’Alsace

Äpple, aningen citrus och fläder, torr. 86 p

Torra viner

Pinot Blanc 2012
121 kr i BS (men årgång 2011 anges)

Doft med äpple och lite mineral. Smaken är i stort sett torr, äpple, fruktig, bra koncentration, en del mineral, bra syra. 85 p

Riesling 2012
151 kr i BS

Doft med äpple och stenig mineralton. Smaken är helt torr med äpple, citrus, mineral och hög syra och ger ett stramt intryck. 87 p

Riesling Les Écaillers 2007
211 kr hos SB

Doft med äpple, persika, tydlig mineral- och petroleumton. Smaken är helt torr, med äpple och persika, bra koncentration, hög syra och bra mineralton. Stramt intryck. 89 p

Här märks det genom inslaget av persika att mer mogna druvor använts, men vinet är ändå lika knastertorrt som det föregående. Mognadstonen (d.v.s. att vinet har fått tid) är också tydlig. En écailler är för övrigt en ostronöppnare, och det här vinet håller absolut en skaldjursvänlig profil. Dock kanske det är bättre att hälla vinet i dem som äter ostronen än i dem som öppnar molluskerna med hjälp av vassa tillhyggen, eftersom överdrivet vinintag trots allt kan påverka finmotoriken.

Pinot Gris 2011
171 kr i BS

Doft med moget äpple och lite honung. Smaken är helt torr med äpple, lite honung och hög syra. 87 p

Pinot Gris 2012

Doft med äpple, aningen aprikos och honung, samt mineral. Smaken är torr men har en fruktig attack med äpple, lite kryddton och hög syra. 87 p

Pinot Gris Comtes d’Eguisheim 2007
331 kr i BS

Doft med tydlig svampton, undervegetation, kryddor och boket äpple. Smaken är torr men har ändå en fruktsöt attack, med toner av gult äpple, kryddig, viskös och med medelhög syra. Mycket speciellt vin. 90 p?

Många säger att de identifierar Pinot Gris på den svampiga tonen – burkchampinjoner eller champinjoncrème är vanliga beskrivningar – och att denna ton finns redan när vinet är ungt. Jag brukar faktiskt inte få dessa associationer alltför ofta i ung Pinot Gris, men det här var ett exceptionellt svampdoftande vin!

Gewurztraminer 2012

Doft med litchi, honung, lite kryddton och parfym. Smaken är torr med bra koncentration, honung, gult äpple, medelhög syra. Helt klart en frisk stil för en Gewürztraminer. 88 p

Pinot Noir 2011
171 kr i BS

Doft med körsbär, lite blomton och kryddor. Smak med bra koncentration, körsbär, bra syra, medeltanniner. Seriös Pinot Noir. 86-87 p

Pinot Noir Comtes d’Eguisheim 2003
331 kr i BS

Doft med körsbär, lite torkade röda bär, rökton, aningen blommig. Smak med rejäl koncentration, mogna röda bär, lite torkade röda bär, medel+tanniner. Tuff och fortfarande ung, 89 p.

Alsace har en tradition av till stor del producera roséliknande Pinot Noir, och området har inte riktigt haft samma rödvinsvåg som Tyskland. 2003 var dock ett år då värmeböljan möjliggjorde produktion av klart mer trovärdiga röda viner än brukligt, och många av dem undvek att verka så ”Nya världen-artade” som en del rött från Bourgogne drabbades av. (En del av de seriösa exemplaren från Alsace hade dock lite torra tanniner, så alla av dem var inte helt balanserande eller lagringstillvända.) Eftersom vinerna tack vara denna karaktär sålde bra var det dock rätt många år sedan man brukade se de röda 2003:orna till salu. Léon Beyers 2003:a är en mycket bra, men alltså förvånansvärt tuff för att vara ett rödtjut från Alsace, och tål att ligga till sig ytterligare i källaren.

Söta viner

Gewurztraminer Sélection des Grains Nobles Quintessence 1998
Från grand cru Eichberg, ca 150 g/l restsocker

Doft med honung, torkad frukt, aromatisk olja, kryddor, lite litchi och aningen utvecklade toner. Smaken är mycket söt med honung, tydlig kryddton, rejäl koncentration och medelhög syra. Fortfarande frisk, framstod snarast som runt fem år gammal. 93 p

”Quintessence” eller ”Quintessence des Grains Nobles” (QGN) är en icke-officiell beteckning som en del producenter använder på söta viner som är sötare eller mer koncentrerade än en vanlig Sélection des Grains Nobles (SGN). I det här fallet ligger jämförelsen med en tysk Trockenbeerenauslese nära till hands.

Här kan man hitta Per Warfvinges producentprofil för Léon Beyer.

Annonser
Det här inlägget postades i Alsace, Gewürztraminer, Pinot Blanc, Pinot Gris, Pinot Noir, Riesling. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Léon Beyer på Alsacevindagen – en pålitligt torr traditionalist

  1. Ping: Léon Beyer – a reliably dry Alsace traditionalist | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s