Bourgogne med lite mognad från Bonneau du Martray, de Vogüé och Trapet med Tryffelsvinet

Äldre bourgogne direkt från producenterna är man inte alltför bortskämd med, men Tryffelsvinet bjöd nyligen in till en provning av några viner som de fått loss från tre olika producenter i deras sortiment. Det blev en ”gående” provning av en liten mängd av respektive vin. Det var särskilt fascinerande att få prova fyra viner från Comte Georges de Vogüé från toppårgången 1999. Jag gillar bra röd bourgogne i största allmänhet, och jag ser gärna att vinerna är både så kraftiga och så eleganta som möjligt, men måste jag välja så sätter jag normalt elegansen högre än kraften. Det betyder att jag är svag för bra viner från Chambolle-Musigny, som står för maximal elegans bland Cote de Nuits-byarna. Vinerna från de Vogüé är nog de som jag provat mest av från denna by, om vi talar om högklassiga viner.

En annan trevlig tradition i Tryffelsvinets regi är den årliga provningen av den senaste årgången av vinerna från Bonneau du Martray och Comte Georges de Vogüé där några äldre viner brukar finns inslängda. I höstas provade vi 2011:orna och en del annat, och två av de 2011:orna kom i retur på den här provningen, eftersom de fortfarande finns att köpa.

Tryffelsvinet 20140130 Bonneau du Martray

Vitt från Bonneau du Martray

Bonneau du Martray har ett enkelt sortiment: ett vitt och ett rött vin, båda grand cruer från Corton-kullen. Det röda produceras i mindre mängd och syns nästan aldrig till (jag har aldrig provat det), men det vita är ett av de bästa Corton-Charlemagnerna.

Corton-Charlemagne 2011
Finns på SB för 1000 kr.

Doft av moget gult äpple och lite grönt äpple, en del citrus, lite honung och marsipan, lätt parfymerad. Medelfyllig+, smak av gult äpple, hög syra, rejäl mineralton. Relativt ung men drickbar nu, bra balans. 92+ p

Å enda sidan är de vita 2011:orna överlag rätt tillgängliga, men å andra sidan är Bonneau du Martrays stil åt det strama hållet, så slutresultatet blir något som man kan dricka nu om man vill ha sina viner strama, men som också går att lagra.

Corton-Charlemagne 2005

Doft med dominerande mentol- och mineraltoner, gul frukt i bakgrunden, persika, en del blommor, aromatisk olja; elegant. Medelfyllig++, smak med mycket mineraltoner, hög och bra syra; elegant. Viss utveckling, men tål mycket mer. 94 p

Jämfört med 2011:an är 2005:an stramare men ändå fylligare. En riktigt bra årgång.

Corton-Charlemagne 2001

Doft med gula äpplen och lite boken äppelton, kryddor, mineral; något utvecklad doft. Medelfyllig+, mineral med mint, gula äpplen och vit persika, citrus, hög syra; spänstig smak. 93 p

Bättre än väntat, mest för att jag inte hade någon direkt uppfattning om vad jag förväntade mig. 2001 är inte en årgång som det hörs så mycket om, men jag ser att Decanter faktiskt ger de vita 01:orna fyra stjärnor av fem möjliga.

Corton-Charlemagne 1994

Doft med gult äpple, bokna äpplen med viss oxidationston, lite fat och kryddton. Medelfyllig+, gula äpplen, bokna äpplen, kryddig, bra syra, mineral i eftersmaken. Har hållit bra, men inte på samma nivå som de övriga. 91 p

Jag tycker det märks att de har bytt till en stramare och mer elegant stil på 2000-talet.

Tryffelsvinet 20140130 De Vogüé

Rött från Comte Georges de Vogüé

Chambolle-Musigny Premier Cru 2011
Unga stockar (under 25 år) från grand cru-vingården Musigny.

Doft av körsbär, viol, blommor, mineral, antydan till örtiga och gröna toner; elegant doft. Smaken är medelfyllig(+) med körsbär, tydlig syra, syrlig bärton med lite ”hårt” intryck, rejäl mineralton, medeltanniner. Ett välbyggt vin, men lite tuff nu. Ung, 91(+) p.

Den här stilen går igen i de flesta röda 2011:or, kan jag konstatera efter att ha provat en hel del 2011 och 2012 vid ett besök i november. 2011:orna är inte alls lika charmigt lättdruckna som 2009 och 2010 var när de var unga, trots att 2010 också är en årgång med hög syra.

Chambolle-Musigny 1999

Doft med mogna jordgubbar, utvecklade toner med lite varm jord och undervegetation, kryddor, en del blommighet och lite ekfat. Smaken är medelfyllig(+) med mogna jordgubbar, syrliga körsbär, bra syra, kryddton. Premier cru-stil med bra kraft och elegans. Relativt fullt utvecklat vin, men ändå ungdomligt. 90 p.

Chambolle-Musigny Premier Cru 1999
Unga stockar (under 25 år) från grand cru-vingården Musigny.

Doft med mogna jordgubbar, körsbär, mineral, blommor; tydligt elegans. Smaken är medelfyllig+ med körsbär, mogna jordgubbar, tydlig mineralton, klart bra syra, en del tanniner, samt en lång och mineralpackad eftersmak. Klar grand cru-klass på detta vin. Vinet har utveckling men framstår fortfarande som relativt ungt, 93 p.

Det här vinet hade en mer ungdomlig doft och mer mineral i både doft och smak än det ”vanliga” byvinet från 1999. I doften tycker jag det håller ungefär samma klass som Musigny VV, även om det ger ett mindre druvmoget intryck.

Musigny Vieilles Vignes 1999
Det här vinet heter ”vieilles vignes” (gamla stockar) eftersom druvor från de rankor som är under 25 år inte säljs som Musigny, utan nedklassade som Chambolle-Musigny Premier Cru. Genomsnittsåldern i det som används i Musigny VV brukar vara ca 40 år, har jag för mig.

Stor doft med mogna jordgubbar, bra aromkoncentration, blommighet och elegans, inslag av ”aromatisk olja”, mineral och välintegrerad fatton. Fyllig smak med mogna jordgubbar, rejäl mineralton, hög syra, medel(+)-tanniner av sammetslen karaktär, lång eftersmak med mineral, söt frukt och tannin. Fortfarande ung, 96 p

Det här är en väldigt kraftig Musigny som är mer eller mindre perfekt smak och ”sömlös” i sin eleganta byggnad och sammetslena karaktär, och som vid knappa 15 års ålder fortfarande ger ett ungdomligt intryck. (Ännu mer komplex doft och vi hade kunna komma ännu närmare 100 pinnar…) Jämfört med syskonvinet på yngre stockar – det premier cru-klassade – har det här vinet mer fruktsötma i doften och mer koncentration i smaken, och framstår föga förvånande som yngre, d.v.s. har ytterligare ett antal år kvar till toppen.

Bonnes Mares 1999

Relativt kraftig doft med mogna körsbär, kryddton, lite animaliska toner. Fyllig smak med mogna körsbär, lite fruktsöt ton, bra syra, kryddor, mineral, medel(+) tanniner. Ett vin med rejäl kraft och fin utveckling, 94 p.

Mörkare frukt och mer kryddtoner än de övriga. Det här är ett vin som är både polerat och kraftigt, men som inte är så sammetslent i framtoningen som de två föregående, så stilskillnaden mot Musigny är som förväntat. Bonnes Mares visar i vanlig ordning mer upp en ”normalstil” för en högklassig grand cru från Côte de Nuits.

En härlig kvartett att prova igenom! Synd bara att det inte fanns möjlighet att sitta ner med dem en längre tid. Både Musigny VV och ”lill-Musignyn” är viner som jag gärna hade suttit och sniffat på en längre tid. Härligt att komma upp i den här underbara nivån av bourgogne redan i januari. 🙂 Jag hoppas att detta bådar gott inför det fortsatta bourgogneprovaråret som helhet, men jag vet att jag av logistiska skäl kommer att missa en fantastisk bourgogneprovning som genomförs under februari. 😦

Tryffelsvinet 20140130 Trapet

Rött från Trapet Père & Fils

Gevrey-Chambertin Ostrea 2005

Doft med mogna jordgubbar och ljusa körsbär, mineral, kryddtoner med antydan till ekfat och en del utveckling. Smaken är medelfyllig(+), mogna jordgubbar, bra koncentration, mineral, medeltanniner, bra syra, lätt syrligt intryck. Vinet är relativt drickfärdigt men kan nog utvecklas mer. 89 p

I vanlig ordning är Ostrea (namnet är inte ett vingårdsnamn utan är valt utifrån inslaget av ostronskal i jordmånen) ett riktigt bra byvin. Det märks att det är ett vin från en bra årgång, men det kändes faktiskt mer drickfärdigt än vad jag hade trott av en 2005:a, en årgång som är i lagringsvänlig stil. Bra byviner från sådana årgångar brukar behöva mer tid än man tror.

Gevrey-Chambertin 1er Cru Clos Prieur 2006

Doft med körsbär, mineral, lätt blommig, med en antydan till örter i bakgrunden; en seriös och komplex doft. Smaken är medelfyllig+ med körsbär och röda bär, relativt hög syra, mineral, medeltanniner, fin balans. Relativt tillgänglig, kan utvecklas mer. 90 p

Ett lite snäpp upp från föregående vin, men i ungefär samma drickfas. Håller man sig till viner på samma nivå ska man nog dricka 2006 före 2005, eller rättare sagt, trion 2005-2006-2007 ska drickas i omvänd ordning eftersom 2007 är snabbmognande och 2006 är den mest normala årgången av de tre.

Chambertin Grand Cru 2004

Doft med körsbär, kryddtoner, rök, animaliska toner, lite örtiga och gröna toner med undervegetation. Smaken är medelfyllig+ med kryddton, mineral, jordgubbar och körsbär, lite påtagliga tanniner, lätt kantig smak. Bättre doft än smak. 89 p

Det här var en klart bra 2004:a, men den visar trots allt upp en hel del 2004-karaktär i smaken. 2004 är en årgång med tydliga gröna toner, hård syra och bristande fruktkoncentration för att ge ett balanserat intryck i särskilt många fall. (Normalt skulle nog en Chambertin framstått som kraftigare och med mer generös frukt än flera av vinerna från Musigny/Chambolle-Musigny.) En del av de bättre vinerna från årgången kommer säkert att vara trevliga när de blivit riktigt mogna – vid 15+ års ålder eller så – men under perioden 1995-2013 är 2004 tveklöst den sämsta årgången för röd bourgogne. Provar man viner som man gillar ska man så klart köpa dem ändå även om de är 2004:or, men att köpa röd bourgogne från den årgången blint är ett vågspel. Vit bourgogne från 2004 är klart bättre, för hög syra och lite slankare karaktär stör inte på samma sätt på den vita sidan, och det finns ingen anledning att av princip undvika dem på samma sätt som de röda.

Annonser
Det här inlägget postades i Bourgogne, Chardonnay, Pinot Noir. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Bourgogne med lite mognad från Bonneau du Martray, de Vogüé och Trapet med Tryffelsvinet

  1. Ansgar Simonsson skriver:

    Jag var på en bourgognedag för länge sedan som dominerades av 2004, och nästan alla viner där var otäcka utom de från Anne Gros. Jag köpte en Vosne-R 1er från henne som jag drack nyligen, och där var 2004-karaktären bara en strålande friskhet i vinet. Jag kände inte något behov av att lagra ytterligare, även om det inte var några ålderstecken i vinet.

    ASi

  2. vintomas skriver:

    I de lyckliga fall då 2004:orna inte är hårda och otrevligt gröna, finns det nog ingen större anledning att långlagra dem, eftersom det ju i grunden är en lättare årgång. Det jag skrev om lagringen skulle kanske ha försetts med reservationen att det var en from förhoppning om att ett hårt vin med vissa kvaliteter ska kunna mjuka med tillräcklig tid.
    Kul att höra att Anne Gros presterade bra i årgången, har nog bara provat 2007 och framåt från henne, och hittills har allt varit bra. Som vanligt när det gäller Bourgogne var jag dock inte först med att upptäcka detta…

  3. Ping: Burgundies with some age from Bonneau du Martray, de Vogüé and Trapet | Tomas's wine blog

  4. Ping: Burgundiskt lästips med 2016-smak på BKWine: Bonneau du Martray och Comte Georges de Vogüé | Vintomas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s