Tyskland och Alsace på Munskänkarnas 1-betygskurs

För några veckor sedan höll jag en av lektionerna på 1-betygskursen i Stockholmssektionen av Munskänkarna. Lektionen handlade om Alsace och Tyskland, och i likhet med de flesta andra lektioner är tanken att visa upp några karaktäristiska viner från respektive ursprung, att visa på olika kvalitetsnivåer, och när det gäller vita viner att öva på viner av olika syranivå. Förr gick det praktiska 1-betygsprovet ut på att kunna skilja på olika kvalitetsnivåer, men för några år sedan lades det om så att man ska kunna skilja på syranivån i vita viner och tanninnivån i röda viner. Det är faktiskt svårare än det låter, så numera är det lättare att göra fel på det praktiska 1-betygsprovet än förr.

Ambitionen att visa upp enkla viner finns dock fortfarande kvar. På Tysklandsavsnittet har det dock blivit knepigare än förr. Systembolagets sortiment lider för all del ingen brist på enklare tyska viner, flera av dem på box, i vissa fall med ett trio primater på etiketten, men nästan alla av dem har varierande grad av restsötma. Jag är en stor anhängare Riesling med restsötma, men om man ställer viner med stor variation i restsötma bredvid varandra fokuserar många helt på sötman när de provar, så ska man visa upp kvalitets- eller syraskillnad bör vinerna alla vara (ungefär lika) torra. Så att ställa Tre Apor bredvid en Grosses Gewächs är inte optimalt. Sedan brukar jag alltid ha med en halvtorr Riesling av lite mer rimlig klass (typiskt en Spätlese från Mosel) som jämförelse på de här lektionerna, men det vinet ställer jag sist som ett extravin.

För några år sedan fanns det ett vin vid namn ”Tyskt lantvin” på kartong som var torrt och höll en medioker kvalitet och måttlig syranivå (det var inte en Riesling). Förmodligen saknar få att detta vin försvann ur SB-sortimentet men det var ett utmärkt kursvin som kontrast till en torr Riesling av hygglig kvalitet. Den här gången fick jag ta till en enkel torr Riesling som jämförelsevin. Eftersom dessutom Gewürztraminern hade förvånansvärt bra syranivå fick de stackars kursdeltagarna en ganska stor utmaning att skilja ut syranivåerna, eftersom inget av vinerna låg riktigt lågt.

Gräsö Riesling Classic 2012 – Relativt enkel torr Riesling
Klassificering: Qualitätswein/Classic. Ursprung: Rheinhessen. Vinet lär vara bulkinköpt och buteljerat av Altia Sweden AB (eller kanske kontraktsframställs det av något kooperativ?), för det säljs under deras varumärke. Restsocker 8 g/l, 12,0% alkohol. 61 kr hos SB.

Doft med diskret parfymton, äpple och fläder, samt lite handtvål och syntetisk godisarom. (Måste vara jäst med aromjäst.) Smaken är lätt till medelfyllig, torr, med äpple, en del stenig mineralton, inte så koncentrerad, hög syra, lite handtvål i eftersmaken. Felfri men inte så komplex och något ”mejkad”. 81 p

Kloster Eberbach Steinberger Riesling trocken (Crescentia) 2012 – Bra Riesling från Rheingau, mellanklassvin från en bra vingård och (numera) bra tillverkare
Klassificering: Qualitätswein trocken. Restsocker <9 g/l, 12,0% alkohol. Ursprung: Rheingau. 131 kr i beställningssortimentet.

Doft med lite persika, äpple, citrus, lätt petroleumton, stenig mineralton, typisk Rieslingparfym och elegans. Torr smak men med fruktig attack, äpple, persika, bra koncentration, hög syra, lätt spritsigt intryck, mycket lätt beska, och en stenig eftersmak. 88 p

Tydligt mognare druvkaraktär i detta vin än i det föregående, men samma alkoholhalt vilket lär indikera att föregående vin är chaptaliserat och är producerat med större skördeuttag. I princip är detta nog en Kabinett trocken eller Spätlese trocken (troligen har de inte chaptaliserat), men producenten har precis som många andra i Tyskland slutat använda Prädikatsbeteckningar på torra viner, för att undvika förväxling med de halvtorra.

Jag provade detta vin i höstas och blev klart imponerad av nivån på de torra 2012:orna, så jag tog tillfället i akt att köra detta vinet igen. Annars skulle torr basriesling i SB:s ordinarie sortiment från t.ex. Breuer (Sauvage, 111 kr), Leitz (Eins Zwei Dry, 101 kr) eller Christmann (127 kr) vara naturliga och pålitliga val.

Robert Weil Kiedrich Gräfenberg Riesling Erstes Gewächs 2009 – Toppriesling från Rheingau, högsta klassificeringen från en absolut topproducent
Klassificering: Erstes Gewächs. Ursprung: Rheingau. Restsocker <9 g/l, 13,5% alkohol. 439 kr i beställningssortimentet.

Stor och elegant doft med en hel del petroleum, mogen melon och lite nektarin, moget gult äpple, aningen mandel, lätt kryddton, relativt kraftig parfymton. Fruktigt doftintryck med lite utveckling. I stort sett torr smak, fruktsöt attack, rejäl koncentration, persika, melon, grapefrukt, hög syra, rejäl mineralton i mitten och lång mineralisk eftersmak. Utvecklad doft, men fortfarande relativt ung smak. 92 p

Jag hade normalt känt en viss tvekan för att inkludera en Grosses Gewächs/Erstes Gewächs på den här prisnivån på en 1-betygskurs, eftersom de brukar behöva lite tid för att komma till sin rätt, men nu hade det här vinet trots allt ett par års ålder, och det visade rätt tydligt upp hur Riesling blir med lite mer mogna druvor med större aromkoncentration. Den större koncentrationen än de övriga vinerna är tydlig. Mums! Dessutom brukar det då och då komma med något vin i högre prisnivå på Bourgogne- och Bordeaux-lektionerna, så varför inte en dyrare Riesling?

Trimbach Riesling 2011 – Riesling från Alsace, instegsvin från en topptillverkare med viner i klassisk och stram stil
Klassificering: AOP Alsace. Restsocker 4 g/l, 13,0% alkohol. 121 kr på SB.

Relativt diskret doft med en del persika, gult äpple, lite stenig mineralton. Klart torr smak, lite slank profil med stenigt och stramt intryck, äpple, medelkoncentrerade aromer, hög syra, lätt beska, lång och riktigt stenig eftersmak. Klassisk stil, 88 p

Trimbach är alltid pålitlig som en producent med torra viner. 2011:an var faktiskt bättre än väntat, och är riktigt bra för den här nivån. Jag hade med motsvarande vin på samma kursmoment förra året – då bör årgången ha varit en 2010 – och minns att jag var lite besviken på det. Det är tråkigt att Trimbachs ”ett-steg-upp”-Riesling, Réserve, inte säljs i Sverige, för den nivån (som bara är en aning dyrare) tycker jag oftast är mer pålitlig hos de klassiska Alsace-vinhusen.

Preiss-Henny Gewurztraminer Reserve Hennÿ 2011 – Gewürztraminer från Alsace, från en pålitlig tillverkare med viner i klassisk, torr stil
Klassificering: AOP Alsace. Restsocker ca 6 g/l, 13,0% alkohol. 121 kr hos SB.

Mycket explosiv doft med mogen gul frukt, litchi, rosenvatten, parfymerad handkräm. Medelfyllig(+), lätt oljig smak med äpple, gul frukt, lite stenighet, medelhög syra, mycket lätt beska. 87 p.

Det här en riktigt bra bas-Gewürztraminer med helklassisk och mycket typisk doft, och trevligt nog torr smak, vilket inte är lätt att hitta om man greppar en flaska blint. Preiss-Henny är å andra sidan en av de pålitligt torra producenterna; här kan man läsa mina omdömen om deras viner från Alsacevindagen i slutet av januari. Lite överraskande var att 2011:an hade en så pass hög syranivå för att vara ett vin på en lågsyradruva. Jag vill nog påstå att 2011:an ligger högre i syranivå än 2012:an, även om de totalt sett är likartade i stil och jämbördiga i kvalitet.

Loosen ”Dr L.” Bernkasteler Kurfürstlay Riesling Spätlese 2012 – Halvtorr Riesling från Mosel
Klassificering: Spätlese. Ursprung: Mosel (mellersta Mosel). Restsocker ca 55 g/l, 8,0% alkohol. 101 kr i BS.

Doft med persika, äpple, citrus, aningen honung, lite stenmineral och Riesling-parfym. Smaken är halvtorr(-) med grönt äpple, citrus, lite slank profil, hög syra, mineral och fruktig eftersmak. Lite slank för en Spätlese, mycket frisk syra. 86 p.

”Dr. L” är Loosens varumärke för viner på inköpta druvor snarare än från egna vingårdar.

Annons