Besök hos Huet i Vouvray i somras

Huet 20130629 signI somras, i slutet av juni, besökte jag producenten Huet i Vouvray tillsammans med en munskänk från Bryssel. Vi tog en snabbtur på två dagar till mellersta delen av Loire, d.v.s. Chenin Blanc-land. Bara ett av de fyra producentbesöken – det till Moulin Touchais – avsatte blogginlägg samma år som besöket genomfördes. Nåväl, under veckan som gick veckan figurerade Domaine Huet L’Echansonne – som är deras fullständiga namn – på vindiskussionsforum och bloggar med anledning av att de på den stora årliga Loiremässan, Salon des Vins de Loire, vägrade att låta två engelskspråkiga vinskribenter/bloggare prova deras viner från 2013 eftersom de inte skrivit tillräckligt positivt om deras 2012:or. Mer om denna historia sist i inlägget, men det hela påminde mig om att jag ju hade dessa anteckningar liggande, så varför inte rafsa ihop dem till ett försenat blogginlägg när det nu är lite surr kring Huet.

Allmänt om Vouvray

Bilden lånad från http://www.vinsvaldeloire.fr.

Huet har länge räknats som den ledande producenten i appellationen Vouvray. Låt oss därför börja att orientera oss på kartan och se var vi då befinner oss. Vouvray ligger strax öster om staden Tours, på högra stranden/norra sidan av Loirefloden, d.v.s. appellationen innehåller en hel del sydsluttningar. Touraine är samlingsnamnet på denna del av vinregionen Loire. Chenin Blanc-delen av Loire sträcker sig från lite längre uppströms än Vouvray och nedströms till strax efter Angers, där Savennières (torra viner) ligger på norra sidan och de västra utposterna av Coteaux du Layon (söta viner) ligger på södra sidan. Anjour-Saumur kallas denna del av Loire och det är också i denna del av Loire där de flesta röda viner, framför allt på Cabernet Franc, produceras. Längre uppströms dominerar Sauvignon Blanc och längre nedströms – runt Nantes – dominerar Melon de Bourgogne som används till Muscadet.

Huet 20130629 tuffeau

Här en liten brant vid Huets vineri där tuffeaun/kalktuffen är synlig.

Ska man göra en grovindelning av detta Chenin-land, så producerar de västra delarna kraftigare viner och de östra delarna lite lättare och mer syradrivna viner, beroende på hur klimatet varierar med avståndet från havet m.m. Eftersom vi befinner oss i ett nordligt vinområden har topografin – kullar och slutningar – en hel del betydelse, och den franska vinregion finns inte skapad som inte framhåller jordmånens stora vikt. Vouvray är en av de östliga appellationerna, och har därför förutsättningar att producera eleganta viner med frisk syra, vilket innebär att syran är tillräckligt för att balansera även halvtorra och söta viner på ett bra sätt. Kombinationen som gör Vouvray-trakten särskilt lyckad är dels mycket av jordmånen tuffeau (tycks heta kalktuff på svenska) och dels sydläget vid floden. I likhet med kritan i Champagne har även tuffeau använts för att göra gångar och källare som lämpar sig för lagring av viner. På motsatt sida av Loire sett från Vouvray finns appellationen Montlouis-sur-Loire, som alltså inte har sydsluttningarna, och har mer sand i vingårdarna. Generellt ger Montlouis-sur-Loire syrligare viner med mindre substans, men bra Montlouis-viner är mycket lika Vouvray, och jag tycker att dessa viner har börjat få mer uppmärksamhet på senare tid. Nåväl, Vouvray har alltså förutsättningar att ge mycket friska och eleganta Chenin Blanc-viner, som är balanserade även när de är söta, och som är mycket långlivade oavsett om de är torra eller söta.

Appellationen Vouvray omfattar 2200 ha vingårdar.

Huet 20130629 tasting room

Besöksmottagningen och provningsrummet hos Huet

Huet

Huets historia går tillbaka till 1928 då domänen grundades av Victor Huet och hans son Gaston Huet. Eller rättare sagt, de köpte en existerande domän som jag aldrig sett namngiven men som var baserad på vingården Le Haut-Lieu. Vingården Le Mont tillkom 1957 och Clos du Bourg 1963. Från 1976 och till härom året sköttes domänen av Noël Pinguet (född 1945), som är Gaston Huets svärson. Vinerna höll toppklass redan innan, men det var Pinguet som skötte domänen under den tid då de verkligen fick internationell uppmärksamhet. Han stod också bakom att konvertera domänen till biodynamisk odling 1990, vilket också är en del av deras profil. Efter att Gaston Huet hade dött 2002 sålde familjen Huet 2003 sin domän till Anthony Hwang, en New York-baserad kinesamerikan som redan ägde Királyudvar i Tokaj. Noël Pinguet stannade alltså kvar under det nya ägandeskapet, men lämnade hastigt Huet i början av 2012, trots att tanken var att han skulle stanna kvar till 2015 och 70 års ålder. Tydligen fanns det skilda meningar om hur Huet skulle skötas, framför allt avseende vilka vinstilar som skulle produceras, och Pinguet valde därför att inte stanna kvar. Artiklar om detta kan läsas i Decanter, hos Winedoctor och på bloggen Jim’s Loire. Det är alltså de två sistnämnda skribenterna som numera inte får prova Huet-viner på mässa.

Jag kan förstå varför en sådan här konflikt uppstår. Söta viner är mycket svåra att sälja, och även många kända producenter som fokuserar på sött har problem med försäljning och lönsamhet. Därför ser vi allt mer torra viner produceras i bl.a. Sauternes och Tokaji. Jag är därför inte förvånad om torr Vouvray (sec) är lättare att sälja än halvtorr (demi-sec) och söt (moelleux). Det som är lite speciellt för Huet är att de har en tradition att producera en mycket varierande mix av torrt/halvtorr/sött i olika årgångar. Det är alltså framför allt årgångens karaktär som får styra vilka vintyper som produceras, vilket är en anpassning till de ofrånkomliga årgångsvariationerna i denna nordliga vinregion och som dessutom passar väl med de biodynamiska tankegångarna kring årgångar, så som jag förstår dem. Det är under denna produktionsfilosofi som Huets kvalitetsrykte har byggts upp. Visst har de torra och halvtorra Huet-vinerna också mycket bra rykte och är mycket långlivade, men det är utan tvekan de söta vinerna som sitter på hedersplatsen i sortimentet. För att producera söta viner brukar man behöva skörda senare, vid högre druvmognad, och då är risken högre att saker går fel.

Jag har därför full förståelse för om en ägare känner en stor tveksamhet inför att fortsatt lägga fokus på en vinstil med höga produktionskostnader och höga risker med produktionen, om denna vinstil har blivit allt svårare att sälja. Vinproduktion är trots allt kommersiell verksamhet, så det funkar inte i längden att producera sådant som för få vill köpa eller där produktionskostnaden är mer än marknaden vill betala. Här pratar vi alltså om behov av anpassning till långsiktiga, mångåriga trender i efterfrågan snarare än någon slags ”kvartalskapitalism” där man försöker driva vinproduktion utan hänsyn till årgångsvariationer. Den sistnämnda formen av inställning är knappast förenlig med kvalitetsproduktion i svala vinregioner som i hög grad styrs av väder och vind. Å andra sidan så kan jag också förstå att om sedan länge etablerade kunder och skribenter blir bekymrade när de ser förändringar som verkar ta sin utgångspunkt i kortsiktiga kommersiella hänsyn. Jag tror dock att det finns en medelväg här, för det måste rimligtvis gå att vrida om produktionen till en högre andel torra viner utan att ändra den grundläggande inställningen att årgångens karaktär får påverka mixen av olika vintyper, och det ska rimligtvis inte behöva påverka kvaliteten. Framtiden får väl utvisa vad resultatet blir, om kvaliteten bibehålls hos Huet. Jag har ingen egen åsikt om Huets 2012:or – som de bannlysta vinskribenterna alltså inte varit tillräckligt positiva till – eftersom det yngsta vi fick prova i somras var 2011:or. Både årgång 2012 och 2013 lär ha bjudit på besvärliga förutsättningar; vid besöket i somras suckade några andra producenter över 2012. Det är å andra sidan de svåra årgångarna som bäst talar om vad en producent går för.

Huet 20130629 soil samples

I provningsrummet finns jordprover från de tre vingårdarna utställda. Så här i motljus ser man väl inte så mycket, men jag kan intyga att innehållet i de tre behållarna såg rätt olika ut. Från vänster: Clos du Bourg, Le Haut Lieu och Le Mont

De flesta viner från Huet har en vingårdsbeteckning från en av tre vingårdar, som alla ligger ovanför Vouvray, men med olika jordmån. Jag bygger denna beskrivning på information från Huets webbplats och information från Wine Anorak.

  • Le Mont omfattar 8 ha i en bra sluttning och har stenig jord som framför allt består av grön lera och kvarts. Vinerna härifrån är eleganta och feminina.
  • Le Haut-Lieu omfattar 9 ha och har djup jord som domineras av brun lera. Vinerna härifrån är normalt lättare i karaktären.
  • Le Clos du Bourg är en muromgärdad vingård på 6 ha i en bra sluttning, och har ett tunt jordskikt ovanpå kalksten. Vinerna härifrån är kraftiga och strukturerade, och är de mest långlivade.
Huet 20130629 Clos du Bourg with wall

Clos du Bourg har mycket riktigt en vingårdsmur och är en äkta clos. Som jag minns det är bilden är tagen relativt nära kyrkogården. I fjärran syns kyrktornet i Vouvray.

Totalt har Huet 35 ha vingårdar, vilket innebär 12 ha utöver de tre ovan. De resterande vingårdarna, som ligger i närheten av de ovan nämnda, används gissningsvis bl.a. för de mousserande vinerna.

Skörden sker i omgångar (tries) och normalt rätt sent, oktober och början av november. Vinifieringen sker i en blandning av små ekfat på 225 liter, större fat på 600 liter och ståltankar. Ekfaten måste vara av äldre slag, för jag kan inte påstå att jag någonsin har tänkt på något ekinslag i Huets vinerna.

Bland de söta vinerna finns en uppdelning mellan de som bara kallas ”moelleux” och de som dessutom heter Première Trie, som betyder första skördeomgången. De sistnämnda är alltid lite sötare än de övriga, och normalt lite bättre och dyrare. Därutöver har de ett extremt sött vin som heter Cuvée Constance, som inte har någon vingårdsbeteckning.

Huet 20130629 Tomas i Clos du Bourg

En uppenbart något ljusskygg vinbloggare bland rankorna i Clos du Bourg, lite närmare Vouvray och kyrkan än bilden på muren.

Viner provade

Vinerna provade i slutet av juni 2013.

Pétillant Brut NV
Vouvray mousseux

Doft av moget gult äpple, lite honung och en del av den Chenin-typiska kryddtonen. Fruktig smak med moget gult äpple, en del citrus, hög syra, och kryddton. 85 p

Ett bra mousserande vin, men inte särskilt champagnelikt, utan visar upp en del Chenin-typiska toner.

Torra viner

Le Haut-Lieu 2011
Restsötma ca 7 g/l.

Doft med parfym, moget äpple och päron. Torr smak med rätt bra koncentration, hög syra, päron, lite mineral. Ung, relativt tillgänglig, 87(+) p

Av de tre var Haut-Lieu det mest fruktiga vinet som också framstod som mest lättdrucket idag.

Clos du Bourg 2011

Doft med moget äpple, lite kryddton och en del parfym. Smak med bra koncentration, mineral, äpple, lite kryddton, hög syra. Ung, 88+ p

Jämfört med det föregående vinet visar Clos du Bourg upp mer mineral, lite tydligare syra och en mer lagringsduglig stil.

Le Mont 2011

Doft med lite rökig skifferton, mineral och diskret parfymton; elegant. Smak med bra koncentration, mer sötfruktigt intryck (men det är ett torrt vin), kryddton, bra syra. Ung, 88+ p

Lagringsduglig stil, mest i behov av tid av de tre, mer mineralkaraktär i doften än de övriga två, och en tyngre stil i smaken än dessa.

Halvtorra viner

Le Mont Demi-Sec 2007
24 g/l

Doft med mogen gul frukt och lite torkad frukt, lite honung, diskret parfymton och lite utveckling. Halvtorr smak med bra koncentration, honung, bra syra, kryddton, visar utveckling, tung stil. Relativt utvecklad men tål mer, 89 p

Le Haut-Lieu Demi-Sec 2008
28 g/l

Doft av citrus, gul frukt, en del mineral, parfym, lite speciell doft som jag skulle beskriva som jordig eller möjligen med tryffelton. Smak med bra koncentration, intrycket är ”halvtorr -”, citrus, hög syra och lång eftersmak. Elegant smak, relativt ung, 89+ p

Doften hos 2008:an ger ett torrare intryck än vad Demi-Sec 2007:an gjorde.

Söta viner

Clos du Bourg Moelleux 2007
47 g/l

Doft med lite honung, mineral, gul frukt, citrus och elegans. Smaken är ”söt minus” med bra koncentration, mineral, citrus, lite honung, hög syra. Elegant, relativt ung, citrusdominerad, 89+ p, lär nog nå högre.

Le Haut-Lieu Moelleux 2009
54 g/l

Doft med mogen gul frukt, torkad frukt, honung, diskret parfymton. Smaken är ”söt minus” med honung, citrus, torkad gul frukt, mineral, relativt hög syra. Relativt ung men tillgänglig nu, 90+ p

Huet Le Mont Moelleux 2009

Inte samma årgång som den provade Le Mont Moelleux, men så här ser i alla fall etiketterna ut.

Le Mont Moelleux 2003
72 g/l

Klargul färg. Doft med lite rök, aningen nötighet och torkad gul frukt. Doften indikerar inte ett så sött vin. Smaken är söt med honung, torkad gul frukt, bra syra, Chenin-typisk kryddton. Utvecklad, tål mer, 90 p

Clos du Bourg Première Trie Moelleux 2006
65 g/l

Doft med torkad gul frukt, diskret honungston, kryddton, lite rök. Smaken är söt med torkad gul frukt, honung (ljunghonung), tydlig kryddton och bra syra. 90 p

Le Mont Première Trie Moelleux 2010
85 g/l

Doft med mintig mineralton, koncentrerad gul frukt inklusive gult äpple, och ett lite udda doftinslag som jag inte lyckades hitta en beskrivning på. Smaken är söt med bra koncentration, honung, citrus, bra syra, kryddton, frisk honungstonad eftersmak. 90 p

Le Haut-Lieu Première Trie Moelleux 1993
62 g/l. Flaskan hade öppnats en vecka tidigare.

Doft med torkad gul frukt, bokna gula äpplen, kryddton, halm, aningen petroleum, lite utvecklad ton. Smaken är halvsöt med bra koncentration, kryddton, gult äpple, en del citrus, relativt hög syra, lång eftersmak. (Tyvärr ej poängsatt.)

För närvarande säljs inga Huet-viner på Systembolaget. Några viner från 2010 och 2011 var den senaste lanseringen, i februari 2013. Vinunic står listade som deras svenske importör, och de har fortfarande en producentsida för Huet. Restaurangsortimentet består f.n. av två årgångar (2003 och 2009) av Cuvée Constance, det sötaste vinet i sortimentet, vilket ser misstänkt ut som restposter. Huet finns också hos olika näthandlare, bl.a. hos Roberson Wine.

Nedan ett videoklipp från en fransk vinserie med engelsk textning där detta avsnitt (inspelat 2008) utspelar sig hos Noël Pinguet och Huet. Även en del biodynamik med sedvanliga hänvisningar till astrologi och alkemi.

Några avslutande ord om den aktuella bannlysningen

Jag noterade först episoden genom ett inlägg på finewines.se. Man kan också läsa Winedoctors blogginlägg.

En reflektion är att Chenin Blanc-viner och söta Loire-viner väl inte riktigt är de vinstilar som lättast säljer sig själv, även om de har många anhängare bland äkta vinnördar. De figurerade ju gubevars i dialogen i Sideways. Hos många internationella vintidskrifter eller andra vinbedömare är Loire (tillsammans med bl.a. Alsace) en sådan region som man för all del bedömer relativt ofta, men inte så grundligt och regelbundet som Bordeaux, Bourgogne och Rhône om vi går ner på enskilda producenter och enskilda årgångar. De få internationella vinkritiker som mer eller mindre är Loire-specialister bör därför vara rätt betydelsefulla för regionen och dess producenter. De båda jag på rak arm kände till, Chris Kissack och Jim Budd, visade sig alltså båda vara bannlysta från att prova Huets viner. Chris Kissack är inte bara specialiserad på Loire utan är dessutom en av de vinskribenter som skrivit mest om Huet under åren.

Självklart är det så att en producent själv bestämmer vilka som får prova deras viner på producentens bekostnad. Att inte vilja bjuda in någon som skriver ner ens viner till specialarrangemang kan därför vara förståeligt. Den som är riktigt business-minded kanske bjuder in ändå, om man tycker att fördelarna med att bli skriven om överväger nackdelarna att även få negativa omdömen. Att däremot vägra en etablerad och välkänd producent att prova ens viner på en stor mässa framstår däremot bara som ett extremt tilltag och tämligen oförskämt i mässmiljön. Om man dessutom kombinerar detta med en utskällning för att man skrivit dåligt om deras viner, tillsammans med en massa annat ovett, så framstår det som genomkorkat. Det här tilltaget måste ärligt talat vara något av det mest obegåvade som en internationellt välkänd vinproducent gjort de senaste decennierna. De närmaste dumheterna jag kommer på är när Robert Parker blev biten av en hund på Cheval Blanc, respektive när han blev stämd av Domaine Faiveley för innehållet i en av hans böcker. Även om inget blodvite har uppstått denna gång, så har ju faktiskt dumheterna drabbat flera vinskribenter på en gång. Konsekvensen kan bli att många seriösa vinbedömare kommer att undvika att alls skriva om Huets viner, för om de skriver negativt riskerar de att bli utskällda, och skriver de positivt och har undvikit att bli utskällda så börjar nog en del läsare tro att de är ”köpta” eller styrda av Huet.

Här kan man förresten se en video av Sarah Hwang (som stod för bannlysningen och utskällningen) från 2011 när hon presenterar viner från Huet och Királyudvar hos en amerikansk handlare. Enbart del 1 av 4 finns infogad nedan, gå till Youtube för fortsättningen.

Annonser
Det här inlägget postades i Chenin Blanc, Loire, Vinbloggosfären och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Besök hos Huet i Vouvray i somras

  1. Johan skriver:

    Som alltid välskrivet! och kul att man kunde lära sig lite mer om vingårds vinerna, håller med om att Le Haut-Lieu ofast är mer tam i smaken.
    När ska vi dra ihop en liten Vouvray/chenin -provning då :)?

  2. Ping: Visit to Huet in Vouvray last summer | Tomas's wine blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s